Ute är grått och kallt, men i alla i alla husen, lyser nu över allt de tända ljusen. Jag börjar nu spontant med

en luciasång märker jag, men nu har ju luciatågen redan gått så vi går lite närmare jul. Jag har lust att gå

tillbaka och skriva ett av mina barndommsminnen om en jul på 1930 --1940 talet. Som heter...

SNART JUL

(Hoppar att ni kan förstå språket)

"Ryche å pyche"

och rö kreppappers klädd,

sto blomkruken där på köksfönster bänken.

Putse och torke va spegeln å skänken.

Spiskroken va gnugge ve Röda Björn.

Fernisse va golve å torke vart hörn.

Krite va kakle å svärte va spisen,

kalvsylta koke tå skinka från grisen.

Pynte va grana, å vi barn, vi vänte

tin sto som still den ingenting ränte.

I magan de kvillre utå spänning å glädje,

no ä väntan på jula, nå särskilt, dä ä dä.

Men no undra ja väl litegrann,

om jag hadd vare nog snäll ?

När tomten skull komma

på julaftons kväll.

Hoppas att det är någon av er som kan känna igen sig lite, i det jag berättat om här.

Så går jag över till det verkliga julbudskapet.

JULBUDSKAP

Julens budskap, som en gäst

kommer på besök,

med sitt ord om stillhet

mitt i allt vårt stök.

Får det eller får det ej

vid ditt sinne röra,

vill Du eller vill Du ej,

julens budskap höra ?

Stanna upp på livetd stig

unna Dig den stunden,

livets puls så hastigt slår

men stillheten ger grunden.

   -- Evighetens under--

gömms i stilla stunds sekunder.

Utblottad kom Du,

till fattigmans bädd.

Du konungars konung

till jorden.

Att dela vår lott,

och vår litenhet.

Rädda oss från

vår kärlekslöshet,

frälsa oss alla till livet.

Ja det var några tankar om julen från min Vinterdikt bok, jag skall försöka hinna tillbaka någon gång till,

innan den stora helgen är inne. Vi får försöka att ta det lite lugnt, så vi inte är aldeles slutkörda när jul-

aftonen kommer, det var nog inte Guds mening med sin stora gåva till oss människor.

Varma hälsningar, i vinter kylan från Sonja !