Hej och välkommen med mej på bröllops fest, ja inte bokstavligen förstås men med några foton och "bilder"

genom min som jag hoppas, beskrivande text. Innan jag skriver vidare kanske jag borde be om ursäkt att

jag inte skrev något om att vi skulle vara borta förra helgen, men det känns ju inte så bra att s.a.s lämna

uppgifter om att huset är tomt. Det hörs ju vara många objudna gäster på hembesök, i våra trakter nu. Så

jag hoppas att ni förstår min tystnad, och under den veckan som gått har vi också haft 6 st. till i familjen

så det har inte varit så gott om tid för bloggande precis.  Men nu är jag på plats igen ...

Dom som gifte sig var vårat barnbarn Sara och hennes Mattias som vigdes i Lövånger Kyrka förra lördagen,

en underbart vacker brud med blommor inflätade i hennes långa mörka hår, och Mattias stilig i svart kostym

och vit skjorta, inte så vanligt för ungdommar i dag, men är man brudgumm så får man offra sig. Och deras

lilla dotter Alina var brudnäbb, så söt med en lång klänning i vinrött siden. Hon tyckte det var lite långtråkigt

där framme vid brudparet, så hon gick ner och satte sig ett par gånger hos tjocka släkten som satt där fram-

me i kyrkan. Hon är ju så söt och charmig så det förgyllde bara den fina och högtidliga cermonien som en vig-

selakt är. Ni som varit med mig länge på bloggen, har sett mig beskriva när hon föddes då vi fick telefon från

Sara som frågade om vi ville komma upp och se hennes nyfödda flicka, så vi var dom första som fick se under-

verket som ju varje barn är. Saras föräldrar var borta på en resa, och lillan kom lite överraskande tidigt.

Jag måste få berätta att...

hon är ett riktigt hockey fan. liksom sina föräldrar som också spelat hochey själva. Hon kan alla hockey spelarnas

namn utantill, och vet också vem som är vem på bilderna av laget. När vi hade födelsedags kalas i jan. när jag

fyllde år, ville hon att vi skulle få spela en hockymatch när vi kom in i rummet, det ska bara vara på lådsas sa

hon, när hon hörde att jag var lite rädd om det som stod på bordetn. Hon sa till sin mamma och till mormor att

stå klara med var sin klubba och puck, vi andra uppmanades att sätta oss för först ska man sjunga Nationals -

sången, och det gör jag sa hon. Så sjöng hon med allvarlig min och högtidlig röst, Du gammla Du fria du fjäll-

höga nord, och hela sången igenom, till jag vill leva jag vill dö, i Norden. Inte en bokstav fel, nu ska ni klappa

i händerna sa hon och den uppmaningen hade hon inte behövt komma med, för det skulle vi ha gjort spontant

efter denna uppvisning. Sen var det slut på den hockey matchen. Ja detta blev ju en annorlunda berättelse nu

mitt i bröllops yran, men jag fick så lust att berätta att hon är inte bara vacker utan också en jätteduktig tjej.

Så tillbaka till bröllopsfestligheterna igen...

Efter vigseln blev det bröllopsfest i Folketshus, där varje par och fam. möttes av en fotograf som uppmanade

oss att sätta oss i en soffa där intill och så blev vi fotograferade, och fick skriva i ett fotoalbum en lyckönskan

och där intill skulle sedan fotot sitta, som nyss tagits. Ett fiffigt sätt att få med alla gästerna med både namn

och bild. På varje bord låg också  en s.k engångs kamera, som vi uppmanades att använda under kvällen. Så

det blir många bilder att ta hand om för brudparet sen, men dom har ju hela livet framför sig att jobba med det.

Vi bjöds på en festlig bröllopsmåltid, som bestod av  Förrätt : Räkcocktail, Varmrätt: Västerbottensost gratinerad Fläskfile´med potatisgratäng. Därefter bröllopstårta och kaffe,det blev också många skål och hurradär emellan.

Under kvällen var det många trevliga och humoristiska berättelser om hur Sara och Mattias beskrivit varandra

för sina föräldrar, som tyckt att partnern varit för gammal respektive för ung. Men tyckte dom själva bara var

bra.Och dom har ju hållit ihop i några år nu, redan innan Sara friade och Mattias sa ja, Det var väl bra? Hurra!!

Det skrev jag i en av visorna jag gjort.Så dom har ju alla förutsättningar att få ett lyckligt liv tillsammans.

Under kvällen sjöng  jag och Saras mamma, våran dotter Lena den visan  som gick på melodin Tu Ralla ri ...

och vår andra dotter Anki sjöng med mej en visa på melodin, En gång jag seglar i hamn, vilkens text och mel-

odi jag tyckte passade bra, eftersom Brudgummens efternamn är Båtmästar. Jag hade förstås gjort om texten

så den stämde med brudparets situation och liv nu. Vi gav dom en båt i keramik ca.2 1/2 dm lång, med ett par

som håller om varandra och ett segel i blått med silvertrådar båten kan fyllas med vatten och en lampa som

lyser upp under ifrån mot seglet som då lyser i vackert blått silveskimmer.  Vi tyckte det passade "Båtmästa-

paret" som nu just börjat färden på äktenskapets hav.

Sen blev det dans där brudvalsen förstås var huvudatraktionen, med ett brudpar som dansade mun mot mun i

stort sett hela dansen, det blev förstås applåder och visslingar. Dansen avbröts ibland med olika kluriga lekar

och frågor och svar bl.a "Vem gör vad hemma"  Då brudparet sitter med ryggen mot varandra och har var sin

sko från varandra, en dam och en herr alltså, båda  var var väldigt samspelta dom hade inte uppe olika skor

någon gång, men nog tror jag att dom som satt ihop frågorna hade gjort det med tanke på att ge Sara fördel.

En eloge till Mattias som inte försökte sticka emellan med herrskon, när han ändå kunde haft chansen.

Så kom stora tårtkalaset igång, tårtorna var stod på en ställning där Saras tårta, = glutenfri stod högst upp

och sedan tårta för tårta alla vita med blommdekor sju åtta stycken på en böjd ställning längre och längre ner,

dekorativt och praktiskt. Poppig sång och musik, och trevlig samvaro vid och mellan de olika borden.

Därefter tog Saras flickkompisar vid, dom hade givit henne en upp gift vid möhippan att skriva en kärleksdikt

till Mattias, den skrev hon på natten när dom hade möhippan, och nu fick hon till uppgift att läsa upp denna för

honom, som nu plaserats på en stol framför henne. Det kändes högtidligt och fint, och det utbröt ett nytt puss-

kalas, som följdes av en rungande applåd.

Vi som hade barnbarn med oss stannade tills framemot  halv elva tiden, mormor Lena hade farit med brudnäbben till Burträsk en stund tidigare, och flera andra barnfamiljer bröt upp vid den tiden. Men kalsaset fortsatte tills långt in på natten.  Hörde att brudparet inte kom hem förren kvart över fyra på morgonen, mycket därför att dom inte

ville fara och lämna några av gästerna kvar i väntan på taxi, som hade svårt att ta sig fram i snöyran och på

olpogade vägar denna stormiga februari natt, som hader gått över till den 19/2 2012, då festen var över, men livet

har ju just nu börjat som äkta par för Sara och Mattias Båtmästar.

Till sist ett kort citat på  några rader från en av visorna jag skrev,  Mel: En gång jag seglat i hamn:

Nu Båtmästarn har seglat i hamn

och Sara har funnit en famn,

där hon vill leva trygg i Mattias namn.

Så vill jag sluta med att önska Er all lycka på livets väg tillsammans.  Kram från mormor Sonja !

P:S: Ni som följer mej på "vanliga" bloggen, får en fortsättning på "Gud i vardagen" om bilar, som just nu är temat.

Det blir väl någon dag mitt på veckan, som jag kommer och berättar om när min lilla Fiat skar ihop. Hej till dess !