Hej och välkommen i den klara och kalla Januari morgonen som har en begynnande sol på väg, detta ger mej

lust att börja med något helt annat än temat anger, men jag kommer tillbaka dit sedan, men först till dikten,

GRIP DAGEN

Grip dagen som Gud dej ger,

himmelen rodnar av glädje

i den vaknande morgonnen.

Guds finger skriver in ännu

en ny dag, i ditt livs dagbok,

en oanvänd dag, till dej utgiven.

Grip dagen han ger dej i Glädje !

Men den här dagen, som står som Tjugondag Knut, i vår almanacka räknas ju som slutet på julen för detta

år, och då hör jag sången "Nu är glada julen slut,slut, slut. Julegranen bäres ut,ut, ut.   Men till nästa år igen,

kommer han vår gamle vän,  ty det har han lovat"...   Innan dess hade vi klätt av granen, så den stod där

aldeles avklädd och naken, och det låg massor med barr på golvet, det var innan plastgranarnas tid...

Men då framemot skymmningen tog en annan gammal tradition vid, då var det dags att "slå ut jula" som vi sa

då samlades massor av ungdommar, från olika delar av samhället, jag bodde i Hörnefors då, där Kämpe hade

en fabrik som b. a. gjorde pappers massa och även tillverkade papper. Gatan som gick strax nedanför fabrik-

en kallades helt enkelt för Gatan, ock i ett av dom husen bodde vår familj, ock husen var s.a.s Kämpes.

Och det kom ungdommar från olika delar av samhället, bärande på klubbor av olika dimitioner, en del var

tjocka som stockar, och halvmeters långa de var dom stora pojkarnas verktyg, min första och kanske enda  

klubba, var så liten så dom skojade med mej och sa, att jag hade visst fått min från kvinnoklubben, och den

hade jag ju hört talas om, så jag nöjde mig med det detta var en s.k sammanträdes klubba. Här kommer en

dikt om denna händelse, som vi kallade för att "Slå ut jula"...

TJUGON DAG KNUT

Bergets ungar gick till strid, emot Gatans barn,

beväpnade med klubbor och med garn.

Men enade som en de stod, då Ågerns ungar kom,

dök övre Brukets ungar opp, så var det synd om dom.

Men en gång om året, då slöto alla fred,

i samlad trupp de allihopa, nu till verket skred.

Beväpnade med klubbor, i alla dimitioner

den oinvigde kunde tro, att de var invation här.

Det här var dessa ungars sätt, att fira julen ut,

man slog hårt på stugans bro, och uppå husets knut.

Man skrek högt i högan sky, när jul ur stugan gick

och slagen utav klubborna, dess steg markera fick...

Nog gick nån bro väl sönder, en dörr nån skråma fick

men detta hörde också till, när "Jula utet gick"

Dagen efter kom det snickare och målare, från fabriken som fixade till de skador som uppkommet under

Tjugondag Knut, kvällen. Så det var helt accepterat, att det kunde bli lite skador en sån dag.  Kul eller hur,

det blev i allafall inget bråk emellan ungdommarna. Och någon åverkan annan tid hörda jag aldrig tal om...

SPISVÄRME

Kalla barnafötter, värmdes om kvällen

framför vedspisens nerfällda lucka.

Där fick man lägga sina frusna fötter,

för stickande upptining, till liv igen...

Yllestrumporna på tork ovanför

släppte sina fastfrusna snökokkor,

fräsande ner på de heta spisringarna

Minnet värmer än...

fast det var så  länge sen.

Ja, här har ni fått några glimtar från den  "gamla goda tiden" som mann brukar säja, ja nog var den bra,

på många sätt, men nog har vi det ännu bättre i dag, åtminstone malriellt sett. Tid och omsorg kanske

däremot, är en bristvara på många håll. Men det får bli en annan histori, tack för i dag, hälsar jag Sonja.