Välkommen Du som tar Dig tid att titta in på min blogg en stund trots att vi är inne i den så kallade Jul-

bråskan, ja visst är det lätt för oss att hamna i en känsla av stress, över allt som vi tycker behöver göras

innan julhelgen kommer. Då Gud gav oss den största gåvan, sin son Jesus Kristus som ju är motivet till de

julgåvor vi ger till varandra. Men det är lätt att det blir viktigare med paket till  våra nära och kära, än att

tänka på honom som Julfirandet gäller, eller hur ?

I dag har jag planerat att skriva om när Josef och Maria, som fick lov att ge sig av mot Betlehem för den för-

sta skattskrivningen, då var det inte bara att sätta sig i bilen och köra iväg. Nej det var att använda aposat-

lahästarna, d.v.s benen, för er som är så unga så ni inte förstod uttrycket, möjligen hade dom en åsna att

lägga packning på, och att kanske kunde Maria få sitta upp någon stund på den.     Jag har kallat dikten ...

SÄLLSAMMA TANKE

Nog är det  väl förunderligt att tänka på

att för över 2ooo år sedan  då,

tiden så här strax före jul

färdades Josef och Maria mot det skjul,

som skulle bli Guds sons första hem,

ett härberge för frälsaren.

Josef och Maria gick mot Betlehem,

för påbudet om den första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt,

av att färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få

vad tänkte månne Josef då?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände,

när det där med barnet hände.

Änglabebådat som barnet var,

med Guds Helige ande som sin far.

Han som hade makt över himmel och jord, han

kunde väl ha hjälpt dem med en säng och ett bord.

Nog vore det väl mänskligt

att börja tvivla då,

om Gud verkligen var med dem

när det så illa kunde gå.

Men det var Herrens visa plan,

Guds son skulle födas där som ett fattigt barn.

Ty profetens ord, det skulle då

sin fullbordan få.

Betlehem du judiska bygd,

ingalunda är du minst, bland juda furstar,

ty av dej skall utgå en furste,

som skall vara en herde, för mitt folk Israel.

                                                  Matt. 2: 5

Så en liten kortis...

JULBUDSKAP

Julens budskap, som en gäst

kommer på besök,

med sitt ord om stillhet

mitt i allt vårt stök.

Får det eller får det ej

vid Ditt sinne röra,

vill Du eller vill du ej

julens budskap höra.

Stanna upp oå livets stig

unna Dej den stunden,

livets puls så hastigt slår

men stillheten ger grunden.

   " Evighetens under ...

göms i stilla stunds sekunder.

Något att tänka på kanske i julbrådskans tider, säger jag lika mycke till mig själv som till er,  hoppas vi

hinner träffas så här ett par gånger till innan julen är inne.  Allt gott önskar jag er, Sonja !