Välkommen i grådiset och duggregnet, till en fortsättning om mysteriet med Kristusbilden i gruvan i Kristineberg,

om ni läste förra veckans blogg, fick ni veta att det finns en profetsia om att detta skulle hända någonstans i ett nordligt land, det var en kvinna i Vilhelmina som fått den uppenbarelsen. och så här gick det till när det sedan hände

Från WiGo

Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt

han ett sista skott. Allt verkade pricis som vanligt när han lämnade jobbet.

Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom hans arbetskamrat Albert Jönsson till brytningsrummet och

skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en mäktig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silver-

glänsande vi cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade

att han hade en fått "rumskompis". De följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen. Jönsson fort-

satte sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten.

Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över dom nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning,

upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin vandring till andra brytningsrum, berättade han om bilden och efter frukost var de flesta arbetare från andra orter =(andra brytnings-rum) och besökte gruvrummet.

Gruvkartör och fotograf  Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades.

När så Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte han Jönsson som sa: "Du har en bild på väggen" trodde

Olofsson att man satt upp ett vykort eller liknande, men när han kom längst in i rummet framträdde Kristusbilden

även för honom och han blev helt förstummad. Om sprängningsverkan hade fortsatt eller om väggen fått en stöt med skrotningsspettet hade bilden inte uppstått, men det märkliga var att bilden visada sig.

Redan dagen efter kunde man läsa i Västerbottens Folkblad att "Kristus framträder i skifferlager" och tisdagen den

3 december publicerade tidningen Norra västerbotten en bild med text.

Dåvarande platschef, gruvinspektör Bertil Israelsson, som befann sig på Svenska Gruvföreningens kongress i Stockholm, reste genast hem till en telefon som ringde oavbrutet. Både enskilda och tidningar villle ha information.

Även N.O Nolander som var komminister i Björksele, vid den tiden ville besöka gruvrummet. Kontorschef Brandt, platschef  Israelsson och komminister Nolander åkte ner tillsammans och upplevde där, som de beskriver det - en

" andaktskänsla".

Ja det måste ju ha varit en fantastisk känsla, för dessa herrar att se hur en Kristusbild tydligt visade sig på

berg väggen, där djupt nere i underjorden. Undrar just om någon av dom visste om profetian, som jag berättade  förra veckan ?  I så fall borde det väl kännas ännu mäktigare.

Det finns mera att berätta i detta ämne så jag återkommer nästa vecka, välkommen då önskar jag er. Sonja.

                                                  

                                                  

                                                  

                                    Kontorsche

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och välkommen till en bloggstund med mej. Vi har nyss varit till vår yngsta dotter Anki med familj, vi hade pratat om att mina olika dikthäften kanske borde samlas till en gemensam bok. Då frågade hon kommer du ihåg mamma vad som var det förs...

Hej  och välkommen till min bloggplats, som i dag har lite försommartema. Det är ju bara maj än men det har ju varit barmark så länge, så nu börjar man ju se vissa sommartecken, här och var. Pingst- och Påskliljorna konkurerar ännu här, med kroku...

  Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a. rubriken... Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar. Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag ska...

Hej, och välkommen så här dagen före Valborgsmäss, jag brukar ju haft som tradition, att skriva en ny visa att sjunga varje år. När vi i Missionskyrkna firar Valborg uppe på Vitberget, där vi har vår så kallade S.M.U -stuga. I år hade jag en sång...

Hej och välkommen, visst är det en alldeles underbar årstid, som vi just nu befinner oss i  nu,!! ? Att höra vårfåglarnas alla fantastiska sångsätt och glada tjattrande ljud till varandra. Och att se alla  de vackra färggranna och olika färger oc...