Godmorgon och välkommen till en snörik och vacker vinterdag. Så skönt att slippa

dimman och regnet som vi haft på senare tid. I dag är det ju den första december

så snön kom ju som på beställning, få se hur länge vi får ha den kvar. I morgon

ska vi ha Julfest för pensionärerna och då vore det roligt om snön fanns kvar till

dess åtminstone. Det är ju det här med uppvärmningen av klimatet som ger sig

till känna, så vi kanske inte får så många sådana här dagar i vinter så vi får gläd-

jas när det händer. Så till första dikten som inte är färdigskriven än, men får väl

försöka göra det under skrivandets gång. Det heter som sig bör Plötsligt...

PLÖTSLIGT

överrumplade mig vintern

kom oanmäld under natten.

Stod där skinande vit, men kall.

Träden överskylda av rosa skimmrande

snö, i morgonsolen. Förödande vackert !

Jag blir lycklig av Guds fantastiska skapelse,

som inte är bara till lyst, utan till skydd också

för vårförberedda knoppar, och sovande frön..

Till glädje för lekande barn, och vintersportare.

Allt, har han gjort vackert just för den tid som är..

Ja, det blev ju en annorlunda dikt och en annorlunda form, av den spontaniteten.

Det var ju första Advents firande i söndags, och i dag är det första dagen på jul-

månaden december, då vi brukar pryda våra fönster med julstjärnor och ljus, ja

även våra hus, med glitter och ljus. Det är så vackert när man färdas på mörka vintervägar att se alla dessa juldekorationer, i väntan på honom som är världens

frälsare och livets ljus. Undrar hur många som tänker på det ?

Här kommer en av mina dikter om detta.

ADVENT

Till andakt stäms mitt hjärta, i glädjens tid Advent,

till glädje stäms mitt sinne, inför den som Gud har sänt.

Till andakt stämms jag även, av himmlens stjärnebloss,

till andakt inför honom, som större är än oss.

Du Jesus som är världens ljus, och lovat leda oss,

till minne av din födelse, vi tänder våra bloss.

Fyra ljus i advents staken, till dess att jul är här.

Tack att Du komm så värnlös, till jorden Herre kär.

Tack att Du kom så ringa, som ett försvarslöst barn.

Du kom inte med ära, som anstår kunga barn.

Du kom på våra villkor, för att förstå oss rätt,

Guds underbara vishet, och kärleksfulla sätt.

Så en dikt från mina barndomsminnen.

ADVENTSTJÄRNAN

Jag minns barndomens första "adventsstjärnejul".

Vi fick den i paket, fyra veckor före jul.

En illröd pappersstjärna, var det som vi fick,

med glödlampa och sladd, som till kontakten gick.

Ingen av oss hade, sett en sådan sak förut,

vi hängde den i fönstret, och sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes, att våra grannar skulle se,

stjärnan i vårt fönster, så röd och lysande.

Och dom allra flesta, dom stanna litegrann,

och tittade på stjärnan, som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rummet nu, i rosafärgat ljus,

nu hade julstämningen, riktigt kommit till vårt hus !

Vi fick stjärnan från min bror som studerade i Uppsala, och det var där dom hade

sådana nymodigheter, och vi såg ingen annan som hade  en sådan det året.

Men redan nästa år fanns dom här och var, alla knallröda till färgen.

Så slutar jag för i dag, och önskar er välkommen nästa vecka. Då fortsätter jag med barndommsminnen, omkring julen.  Vi ses då hoppas jag Sönja !!