Hej, det känns konstigt att bara träffas en gång i veckan, men det är så mycket annat för mej just nu, som diktläsning i olika sammanhang, mötes-

ledning, inspelning för radioandakter, sångövningar och möten som jag vill

vara med på och bara lyssna. Där jag medverkar själv, tar det ju ofta mycket tid att förbereda också, det är konstigt vad det räcker till fast man är pensionär.  Nu till dagens ämne, som skall handla om konstutställningar på

temat värsta/ bästa, som jag kommit i kontakt med.

Börjar med det "värsta" så har vi det bästa kvar till slut. Det värsta som jag ska berätta om har jag inte sett med egna ögon, utan sett bilder av och läst mig till andras intryck av utställningen som heter Eklips, och visas på Moderna museet, i samband med dess femtioårsjubileum. Här finns komst-

verk som man känner instinkivt att man inte borde ha sett, skriver krönik-

tören, som ser många äldre personer, med rollatorer eller käppar som besöker utställningen, de betraktar artigt de motbjudande bild-

erna av morbida sönderslitna blodiga kropparna som visas i bild efter bild.

Och lyssnar artigt till föreläsaren, men man kan ju undra vad dom känner i sitt hjärta?  Den kvardröjande känslan är att detta handlar om en konst

som letar sig in i det mänskliga psykets alla känsligaste rum, med ett enda syfte: att skada och deformera. Kan konst vara farlig, kan konst till och med skada betraktaren? Frågan får väl egentligen inte ställas, men tränger  sig  på  när    man ser denna utställnin som tagit ett stort kliv i det vegativa träsk som Tage Lindholm varnade för. men träsket är nu farligare än så, nu består det av kvicksand, som den som inte är vaksam riskerar att drunkna i.

Det varnas i dag för droger psykiska långtids verkan, men ingen varnar för

morbida konstverk som etsar sig fast i psykets innersta rum ?  Ridå...

Nu till den andra sidan av dagens, som är det bästa, jag letar ju alltid motsatser under det här temat, så när jag såg att det skulle vara en utställning här i stan av "egna" utställare på ett ställe som heter Pinax,

så gick vi dit min man och jag, och det blev som jag trott en trevlig upplevelse, där blev vi mottagna av utställarna  Anita Karlsson och Lena

Brodin som kallar sin utställning "Tillsammans" de går båda  konstlinjen på

Solvik. Men denna vecka är det dom två  som     ställer    ut på Pinax. om jag

förstod det rätt så kommer det någon annan, dit nu i denna vecka, efter-

som det var i slutet på förra vi var dit. Det var en helt annan typ av utställning än den jag berättat om först här var det vackra och ljusa

bilder på väggarna, det som jag fastnade mest för var tre tavlor som hade ett gemensamt tema, nämligen tro, hopp och kärlek. Bilden som symboliserade tron var en vacker Björnloka i svag rosa lila färg, med ett  kors som gick nerifrån stammen ca. 1,1/2 dm. under blomman och fortsatte in  iden en bit ,så man fick söka för att finna, så att säga. Så är det ju med tron i livet också. Hopppets tavla symboliserades som sig bör av ett stort  ankare mycket vackert liggande på en sten, som hon upptäckt  nere vid stranden där dom har sin stuga, Tavlan med Kärlekssymbolen föreställde

ett hjärtformat blad, som även hade ett halvt hjärta format    inne i blad-

fästet. Jag önskade att jag skulle haft råd att köpa detta.Men det var i alla fall    roligt att fått se det, övriga tavlor var oftast olika vackra kvinno-

bilder. Lena Brodin hade ett annat sätt att uttrycka sin konst, hon hade

t. ex. gjort en grupp skrämmande gapande fiskar, som stod bakom en kvinna som skrämd såg sig om, undra på det hon var bar om baken, och

dom närmade sig alllt mer. Det fanns också några skulpturer där, i kera-

mik och i trä. Mycket fin utställning, nu kan jag inte uppmana er att gå dit,

efter som detta hände förra veckan, och nu är det någon annan som ställer ut, och jag vill uppmana er att gå dit och titta. såg att Skellefteå  konsthall har  en utställning t.o.m den 8 feb. där det visas Glas och Textil det är Tina  L  Fausin som är utställare,  hon berättar att hon hämtar sin inspiration och marerial  från naturen. Gå dit och titta om ni har möjlighet.

Så slutar jag för i dag om Värst/Bäst återkommer till veckan, då det skall

handla om våra barns situation i Sverige idag.

Ha det så bra önskar Sonja.