Hej go vänner, jag måste få berätta för er om en härlig resa till Pajala, närmare bestämt ett litet ställe som heter Kardis, härifrån Skellefteå är det ungefär 35 mil. Ett av våra äldre barnbarn Magnus har sin flickväns föräldrar där

under sommaren, annars bor dom alla i Märsta. Men nu var dom som vanligt under sommarlovet där uppe och hälsade oss  välkommen dit, så vi tog dom på orden och gjorde ett besök där  och det ångrar vi då inte.  Det var

fantastiskt vackert där uppe där deras stugor låg, dom hade tre stycken på tomten den ena mysigare än den andra. Det låg alldeles vid Torne älv med en underbar utsikt långt utöver Torneälves vindlingar. Den dagen vi kom var det soligt och varmt och älven låg alldeles stilla och blank. Jag kan inte låtabli att tänka på Evert Taubes sång (tror jag i alla fall att det är) som lyder Fjärden ligger blank som ett nybonat golv, just så stilla låg den mäktiga Torne-älven denna underbara kväll, några i sällskapet tog motorbåten och gled sakta iväg tills vi såg den som en liten prick till slut. Vi andra satt kvar och njöt i den varma kvällssolen, endast störd av lite mygg och knott, men det var ovanligt lungt även på den fronten.

                         Denna kvällen, eller natten kanske jag skall säga fick vi se midnattssolen sakta gå

ned som ett rött klot bakom trädtopparna, precis klockan tolv för att direkt börja sitt uppstigande igen och himmelen och älven lyste oranges gul som guld. Jag önskar att jag vore en målare, att i färg återskapa motivet.

Magnus vårt barnbarn fångade det med sin kamera, så kanske jag kan få det med, om jag inte ska välja bilden av solen som går ned bakom grantopparna. Vi satt uppe till klockan två på natten och bara njöt. I väntan på att kunna

få någon bild på plats, får jag lust att i en kortdikt beskriva beskriva det underbara cenarietl även om det inte blir

så bra som ett fotografi så får det duga just nu.

MIDNATTSSOL

Tack att jag ögon fåt att se,

en midnattssol gå ne´

inför min blick, i Kardis,

jag fick en glimt av Paradis.

Där rosa moln på blekblå sky

som änglavingar far.

Och Torneälv som gjord av gull

för natten och för solens skull,

låg stilla blank, som gjord av is,

som gator av gulld i Guds paradis.

Vi som bor här i Skellefteå tycker ju att vi också har midnattssol men det skiljer sig ganska myckeupptäkte vi. 

Innan jag skriver något mera skall jag berätta att precis mitt i älven går gränsen mot Finnland. Man kunde se finska flaggor vaja i  kvällssolen,

så dom flesta som bor där uppe är både Finsk- och Svenskt- talande, så också vårt värdfolk. Tänk så praktiskt att bo så till att man lär sig två språk samtidigt. Som barn har man ju lätt att lära språk och sen har man ju nytta av det hela livet. 

Nästa dag var vi iväg och såg en helt annan del av samma älv, en brusande och vilt forsande älv som hördes långa vägar, och som man tycker skall vara störande för ortsborna att hela tiden höra, men man kanske vänjer sig med tiden. Denna plats hette Kengis, där hade varit ett stort järnbruk förut, vad jag förstod. Där intill låg ett Kafe´i en gammal  byggnad och interiören var i gammal "bonde antik " stil, där fanns både mat och jättegott kaffebröd, som vi lät oss väl smaka av.

Sedan for vi vidare mot PAJAJA för att bl. a. göra ett besök där Lars-Levi Laesadius bott och verkat som präst m.m det visade sig vara ett mycket intresant ställe men det får bli en berättelse till nästa gång. Nu skall jag försöka få på plas en bild av midnattssolen.  Välkommen nästa vecka, önskar jag Sonja.