Hej igen, och välkommen till en stund med mej på bloggen, denna överraskande vackra oktober morgon. Jag blev riktigt lyrisk när jag drog upp rullgardinen och fick se solen lysa från en molnfri himmel, så jag var tvungen att ta

fram penna och papper för att skriva ner lite "lyriska" tankar om vad jag såg. Ni har kanske samma utsikt själva men hoppas ni ändå vill följa med mej en liten stund i hösttankarna för dagen.  Så här skrev jag...

OKTOBER MORGON

Höstmorgonen glittrar i dag, fylld av ljus

i motsats till gårdagens, mulna grå regntunga skyar.

Träden vinkar, med sin guldfärgade lövrikedom

konkurerar med varandra, i färg och form

lika övermodigt, som våra dagars bankmiljonärer

vars guld har försvunnit likt, bladguldet från träden

som med en vindpust, förvandlar löven till mull...

Dock genom Guds skapelse, återkommande på nytt

varje år så länge världen består.

Bankguldet är en världslig valuta, där man kan undra

hur detta skall sluta ??

Och Marcus Birro, som jag skrev om förra gången

har också hammnat i blåsväder,

det är lätt i vårt land, när man bekänner sin tro

och vill satsa på K. D. som ev. partiledarkandidat

vid höstens förestående val.

Då blir han avskedad, från erbjudandet att leda

kvällsöppet i Tv. 4. i höst.

Det är nog som han skrev i Världen i dag,

för några veckor sedan...

"Det finns väl något rebelliskt

att våga tro i Sverige i dag.

Tro på Gud, tro på kärlek,

familjen, troheten, nykterheten.

Tro över huvudtaget är bland det

farligaste vi har i Sverige i dag."

Ja tyvärr har han rätt, i Sverige förstår vi inte att det är Guds beskydd som gör att vi inte haft krig på över 200år,

att det är Guds nåd att han inte har lämnat vårt land, till vår otros Gudar som tror att vi klarar oss själva, vi är så

sekulariserade, så många av våra barn inte känner någon trygghet, och våra ungdommar skär sig och skadar sig

själva för att för en stund känna den yttre smärtan, i stället för den indre smärtan av tomheten i sina liv. Vi är alla

skapade av Gud, och finner inte full trygghet förren vi har funnit honnom, han är inte långt borta från någon av oss

men han tränger sig inte på någon, han vill att vi själv skall be honom komma in i våra liv. Det räcker med en tanke eller ett rop, om du känner att du behöver det. Nu tycker jag att det kan passa med en av mina dikter som lyder...

Inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommar dag.

Behövs för att sända vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck ifrån vår jord,

sänder mot himlen bevingade ord.

Bönens mål Guds kärlek var,

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

Nu vill jag önska er en fridfull och skön helg, gärna ute i Guds sköna natur denna vackra höstdag. Hälsningar Sonja.