Hej go vänner ! Förlåt att jag kommer en dag senare är vanligt, men bätter sent än aldrig, hoppas jag att ni tänker.

Som ni ser så fortsätter jag med hösten som tema, vi har ju fått en ovanligt lång höst i år, liksom en lång sommar.

Och det har väl dom flesta svenskar ingenting emot, särskilt vi som bor här uppe i norr, vi hinner nog få snö och kyla så det räcker. I dag har jag bara tänkt skriva dikter som handlar om hösten, och inga andra tankar.  Börjar som förra gången om att skriva om lönnen, som fortfarande är en av dom få träd som har lite av löven kvar...

HÖSTRAPSODI

Lönnen har nu med vindens hjälp,

förvandlat den gröna gräsmattan

här utanför vårt fönster,  

till en matta täckt av sina gula vackra blad

som glänser och skimmrar i solen, som guld !

Men avlövade speglar börkarna

sina rakborstliknande kronor,

i älvens isklara vatten.

Står där nakna, osminkade,

avslöjade in på bara stammen.

Längtar snö, att skyla sig med.

Rönnens frostiga leende

med sina rödklasade läppar,

får bladen att rodna allt mer.

Väntande vinterns frusna fåglar

och vinterns barfotadans.

Höstens alla gömställen

befolkas nu av vintersovarna,

som ställt in sina inbyggda

tickande små tidsklockor

på vårväckningen.

Nässelfjärilen, postar sig själv

i höstens brevlåde gömma.

Våren skall med solens hjälp,

lösa ut försändelsen och läsa.

"LIVET HAR ÖVERLEVT"

skall den skriva,

med sin fladdrande flykt

över nygröna ängar.

Ja visst längtar vi redan till den tiden, men det är nog tur för både växter och djur, att det brukar bli en hel del snö,

i våra trakter, annars skulle dom ju inte överleva. Så vi fick förvänta oss att se dom på nytt nästa år, även om dom flesta inte är samma individer, blommor och blad så är det ju samma arter, och ser likadana ut, till glädje för oss.

Ja, detta blev några fortsatta tankar om hösten, få se om vintern hunnit görs sig påminnd till nästa gång, annars

hoppas jag att ni orkar några flera höst dikter, då i en lite dovare tonart.  Ha det gott önskar Sonja !