Välkommen till fortsättningen på berättelsen om resan till och från Småland, när jag trosvisst bett Herren om

att vi skulle få köra på snöfria vägar i sextio mil, en väg, trots att det snöade för fullt. Vi, jag och min gideonit-

syster var kallade till en konferens och hade inte tillgång till någon annan bil än en som bara hade sommardäck.

Vi kom ju lyckligt och väl fram till Urserum som platsen där vi skulle vara, heter. Välkommen att följa med oss

på hemresan. På kvällen före hemresan kom min reskamrat tillika god chaufför, och viskade till mej, börja be

för hemresan, snöfallet skall öka till i morgon hade hon hört på väderleksraporten. Tack detsamma sa jag då till

henne, men hon bara log och gickt tillbaka till sin plats. Vi var plaserade i olika grupper och sågs inte mera den

dagen. Efter frukosten var det hemresedags, när vi kom ut var rosenbuskarna som fortfarande blommade helt

över snöade, och åkrar och ängar där omkring var också övertäckta med snö. Så det var ingen tvekan om att det

hade snöat rikligt under natten. Men det var ganska milt, så på dom stora vägarna var det i stort sett bart.

Men då vi hade kört en 20 - 25 mil, började det se ut att snöandet skulle tillta och blev hotfullt mörkt ut på himmelen, och vi hörde på radions väderleks raport att snöandet tilltog.

Våra mobiltelefoner började att gå varma från oroliga anhöriga, som undrade hur det gick för oss med våra sommardäck i snövädret. Vi kunde berätta att det hittils inte varit någon snö på vägarna där vi kört.

När min man ringde och hade samma fråga som dom andra, såg jag upp mot den mycket mörkgrå himmelen och

tänkte ska jag måsta säja, "nu är det nog kört". Men det sa jag inte, utan berättade att det visserligen såg mörkt

ut just nu, men tilla det kan väl inte vara någon svårighet för Herren att blås bort ett ovädersmoln, när vi bett om

att slippa snö på vägarna vi skall färdas på, och han vet ju om vägarna och att vi bara har sommardäck på bilen.

Efter samtalet knäppte jag mina händer och bad högt, så att min vän vid ratten skulle höra. Tack gode Gud att du inte bara kan stilla stormar, utan också kan öka den när det kan behövas. Tack för att vi tryggt skall kunna fort -

sätta vår resa med ditt beskydd. Så åter gick jag till det korsord som jag höll på med innan. Efter en stund frågade min vän som körde bilen, har du hört något på väderleksrapporten om att det skulle bli storm. Nej sa jag, men jag bad ju nyss att Gud skulle blåsa bort snömolnet framför oss och det kanske behövs storm till det, så det är väl

därför det börjat blåsa.                                                   
                     Då sa hon att det blev så jobbigt för henne att kunna hålla bilen på vägen, så hon behövde

vila armarna en stund. Just då, såg jag en skylt på Kaffe, där intill så vi bestämde att stanna där och ta lunch.

Min väninna gnuggade sina onda armar under tiden vi åt, så jag fick riktigt samvetskval över min bön om storm.

Men det var nog enda chansen för oss att slippa snön. När vi kom ut var det lungt och stilla med blå himmel och sol.

Vi fortsatte vår väg norröver, och slapp snöfall resten av vägen, men såg snötäckta marker runt omkring oss. Detta

var ju i början på oktober så det var ovanligt med så mycke snö, åtminston i Smålands trakten. Det började vara

lite skymmning när vi närmade oss Valbo, där jag skulle stanna. När vi skulle skiljas kände hon sig orolig över hur

det skulle bli med vädret för henne nu då inte jag följde med, men vi kom överrens om att detta jui nte berodde

på mej, utan på honom som lovat oss, att be om vad ni vill och tro att ni skall få det, då blir det så. Jag lovade att fortsätta be för henne, till hon ringde och var hemma. Det gjorde hon efter ett par timmar hon hade fått färdas på snöfria vägar ända fram till sommarstugan, där hon skulle lämna sin sommarbil som vi  varit ute och färdats med.

Slutet gott allting gott. Tack gode Gud för beskydd !

Ja detta var väl ett fint bevis på att Gud hör bön, och har omsorg om oss i vardagen. Tack för i dag, från  Sonja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och välkommen till en bloggstund med mej. Vi har nyss varit till vår yngsta dotter Anki med familj, vi hade pratat om att mina olika dikthäften kanske borde samlas till en gemensam bok. Då frågade hon kommer du ihåg mamma vad som var det förs...

Hej  och välkommen till min bloggplats, som i dag har lite försommartema. Det är ju bara maj än men det har ju varit barmark så länge, så nu börjar man ju se vissa sommartecken, här och var. Pingst- och Påskliljorna konkurerar ännu här, med kroku...

  Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a. rubriken... Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar. Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag ska...

Hej, och välkommen så här dagen före Valborgsmäss, jag brukar ju haft som tradition, att skriva en ny visa att sjunga varje år. När vi i Missionskyrkna firar Valborg uppe på Vitberget, där vi har vår så kallade S.M.U -stuga. I år hade jag en sång...

Hej och välkommen, visst är det en alldeles underbar årstid, som vi just nu befinner oss i  nu,!! ? Att höra vårfåglarnas alla fantastiska sångsätt och glada tjattrande ljud till varandra. Och att se alla  de vackra färggranna och olika färger oc...