Hej och välkommen till en stund med mej då jag åter upptar temat "Gud i vardagen", och jag fortsätter också

att berätta om bilar, som jag gjort i dom föregående på detta tema. Men nu lämnar jag vintervägarna, och dess

bekymmer.  Nu fick jag tråkiga besked från min trogne bilmekaniker, han som var med och hjälpte mig med att

sätta in  det "nya" bilbatteriet tidigt en morgon som jag berättat om tidigare. Han talade nu om för mig att

min kära gröna lilla Fiat började att ha gjort sitt s.a.s Han uppmanade mej att försöka "hitta" någon ny bil så

snart som möjligt, den här kan skära ihop vilken dag som helst, sa han varnande.

Så på lördag, då min man var hemma, for vi runt hos olika bilförsäljare, men dom flesta var alldeles för stora eller

för dyra för mej. Jag började också kolla i tidningen efter begangnade bilar, men ingenting av intresse fanna där.

Och vad gjorde Sonja Sandström ?  Jo som vanligt började hon ropa till Gud om hjälp, gode Gud låt min bil fungera

till dess att vi kunnat köpa en ny !

Men redan på hemvägen nästa torsdag, skramlade det bara till i motorn och den gav upp "andan" skulle jag nästan

vilja säga.                                  

Jag provade att starta om den igen, men det hände ingenting. Tur nog kunde jag ratta in bilen vid en

busshållplats, som jag just var i närheten av. Tur förresten ? Det var säkert Guds omsorg det också. Jag satte ut

treangel skylten bakom bilen. Då kom några unga killar och ville lånanyckeln för att kunna starta upp den igen men

insåg genast att det var "kört". Strax efter, kom 12- bussen som jag kunde åka till stan med, och därefter med en annan buss till tunneln på Skelleftehamns vägen, som ligger alldeles ovanvör vårat hus på Nygatan. Nu var mitt bekymmer hur jag skulle kunna ta mig tillbaka till jobbet, men efter vägen mot huset mötte jag min ena granne

som erbjöd sig att köra mig tillbaka till jobbet efter lunchen.

När jag kom upp på våran bro hörde jag att telefonen ringde, så jag skyndade mej att låsa upp dörren. Det var

min man som ringde, och jag berättade upprörd om vad som hänt på hemvägen, då sa min man med lugn röst,

var de tklockan fem i tolv?  Varför frågar du det sa jag, Jo därför att jag köpte en blå liten Fiat till min fru just

fem minuter i tolv. Hur vet du tiden, undrade jag häpen. Därför att försäljaren sa just då vi avslutat affären,

nu är klockan fem i tolv, då kan jag ta lunch nu. Ja det kunde nog vara just vid den tiden sa jag, för tolvbussen

kom ju strax efter att jag satt ut varningsskylten sa jag häpen. Och jag tänkte på att jag hade bett Gud att min

bil skulle få fungera till dess att vi kunnat köpa en ny bil. Och det hade den ju gjort, det var bara det att jag ju

inte hade den här nu och kunde använda den. Men det hade jag ju inte heller bett om, utan bara att den skulle fungera tills dess att vi hade köpt en ny. Jag tror, att den gode Guden log i sin himmel då, inte bara över att han

gett mig svar på den bön jag bett, utan också över vad han hade i beredskap och skulle ge som extre bonus, när

vi skulle hämta bilen på lördagen, men det får bli nästa veckas bil berättelse...

Nu vill jag bara önska er alla en riktigt skön helg i det vackra vårvinter vädret som Gud oss ger. Kära hälsningar

                                          från Sonja.