Välkommen till min blogg denna vackra lördagmorgon, sista dagen i mars. Ännu är det en hel del snö kvar 

här uppe i Norrland, säkert en meter här inne på gården där snön blivit uppskottad för att ge s.a.s få fri lejd

mot soptunnor och ingången mot bron. Men det brukar ju försvinna som genom ett trolleri bara det blir lite

värme, men just nu har vi fått ett bakslag på den fronten, i natt har det nog varit ca. 10 grader kallt, så vi,

läs Harry tog chansen att frosta av frysen i källaren genom att bära upp frysvarorna på bron, under natten

och just nu är det dags att bära det ner igen, jag har ju så besvärligt i mina knän så jag kan inte göra så

mycket i detta fall. Så därför sitter jag här vid bloggen och tänkte skriva om lite om vårtecken i alla fall.

Jag tänker göra det i diktform i dag, och börjar med...

VÅRVINTER

I vårvintermorgonens kyla

stiger solen upp,

i all sin glans

som Afrodite ur havet.

Himmelen rodnar inför

det avklädande ljuset,

som närmar sig allt mer.

Fågelsångens toner

har plötsligt förändrats

i glad för väntan...

Men skatorna skriker och

bråka om frusna björk-

kvistar till bo bygget.

Våren är på gång...

SNÖSMÄLTNING

Nu smälter de frusna

och marken bereds,

för liv igen.

Under den smältande isen

porlar ett levande vatten än.

Nu vänder ljuset åter

som i skapelsens morgon

var bestämt.

Även om våren kan tveka

så följer årstiders

växlingar jämt,

efter dess uppgjorda plan.

Naturen följer skapelsens bud,

naturens ordning vilar i Gud.

Så till någon PÅSK DIKT

Men först några egna tankar, när jag för nån vecka sedan läste Johann 6 : 22 som heter Livets bröd, står det

i v. 41 Judarna förargade sig över att han sagt:" Jag är brödet som har kommit ner fråm himlen", och de sade

"Är inte detta Jesus, Josefs son?  Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner

från himlen? " Dom visst förstås ingenting om Marie bebådelse, genom ängeln Gabriel, som vi vet åtmindtone

vi som känner till bibeln något så när, men jag kan inte låta bli att undra...

OM DET VORE I DAG

Om det vore i dag,

skulle vi då din Gudom förstå?

eller skulle vi tvivla

håna och slå,

precis som dom gjorde dig då ?

Om det vore i dag

som du gick här omkring,

gjorde under och synder förlät.

Skulle vi lika likgiltigt

bara se på,

tills vi stod där

vid korset och grät ?

Om det vore i dag

o, min Herre förlåt,

är jag rädd, att vi

tvivlat som dom.

Än i dag hörs din röst

men vi lyssnar förstrött,

till ditt kärleksfullt

manande kom !

Med den funderingen slutar jag för i dag, och hoppas att ni vill återkomma till veckan, då det ju närmar sig en

Påskhelg att minnas och dela både lidande, sorg och glädje, i våra kyrkor och församlingar. Kristenhetens största högtid. Kom och var med du också, som inte vanligtvis brukar gå till någon kyrka då, det kan bli ditt livs stora

upptäckt. Välkommen till Missionskyrkan där jag har mitt andliga hem, men det finns ju andra också att välja på,.

allt gott vill jag önska er tills vi förjoppningsvis ses igen. Till några fler dikter inför påskhelgen. Hälsningar Sonja !