Välkommen kära vänner som ev. finns kvar på min blogg, jag kan förstå om ni är några som tappat hoppet om

att jag fortfarande lever och är vid god hälsa, jo tack allt är bra med mig men det har varit så många födelse-

dags kalas på olika håll både här och där. Och då blir jag som skrivare inte bara upptagen just på den dagen,

utan då förväntas jag skriva visor, lämpliga att sjunga för de olika jubilarerna, och eftersom jag inte kan använ-

da samma sång till någon av dom, så tar det en hel del tid både, både att skriva och sedan kopiera till andra.

Men nu är jag redo att ta upp ämnet som står i rubriken igen, ett viktigt ämne, som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag kommer att skriva delar av en text utav Marcus Birro, som stod i tidningen Världen idag, för en tid sedan.

Som hade den poetiska tilleln,  "När Gudasända ord kan skönjas".  Det är också ett svar på samma tema som vår

rubrik i dag.  Han skriver;  "Det är lätt att bli betraktad som lite lätt galen, när man vittnar om att höra Guds

röst, särskilt om man är en offentlig person. Men min förvissning är att vi alla föds med förmågan att kunna ur-

skilja Guds röst. I själva verket är den rösten och dess budskap meningen med våra liv."   Så fortsätter han,

jag satte mig en i september, på en bänk i Stockholm, och hade en stund, tills jag skulle hämta barnen från för -

skolan. Då bad jag en lite, eftersom jag försöker be så fort jag har en stund över för mig själv, i andakt.

När bönen klingat över, och jag öppnade ögonen hörde jag dessa ord starkt på insidan. "Jag har större planer för

dig. Det är inte klart än".  Det är då av betydelse att berätta, dessa två korta meningar kom i en paus strax efter

att jag mediterat en del över min plats i kristenheten. Jag har tvivlat på att kallet var rätt (och brottas med det fortfarande) med mycket av det som kännts självklart för mej, men som just därför är kompliserat. Den uttalade

tron, frimodigheten.  Galenskap ?   Att inte erkänna dessa tydliga budskap vore en betydligt värre gaklenskap en-

ligt mitt sätt att se det.

Dessutom: I bön är det ju vanligt att man talar, ibland tyst med Gud, ibland högt och tydligt med Jesus Kristus.

Då är det väl inta konstigt att Gud eller Jesus svarar? Så fungerar all god kommunikation. Jag tror att vi bör va-

ra mer mottagliga för det. Han avslutar sin artikel med att skriva. Eftersom jag kom till en punkt där jag ifråga-

satte priset jag fick betala för min ofentliga frigjordhet var allt för högt, kom beskedet att det var det inte,

och att jag inte alls var framme, utan det återstod så väldigt,väldigt, mycket att göra och att jag som människa,

egentligen inte hade något annat val än att bejaka denna kallelse och att följa rösten. Det har jag gjort sedan

dess. Så avslutar han denna utlämmnande berättelse.

Visst var detta Ytterligare ett bevis på att Gud finns?

Jag har många gånger tackat Gud för Marcus Birro, och för den frimodighet som kristen han ger uttryck i sina 

texter. Han behövs verkligen i det sekulariserade Sverige i dag.  

Visst var detta ytterligare ett bevis på att Gud finns, och att han är en levande och närvarande Gud, som har och-

så gjort sig beroende av oss människor, för att få sitt verk uträttat här på jorden. Fantastiskt att få varai tjänst !

       Eftersom det är Allhelgona dagen i dag, en åminnelse dag, då vi tänder ljus på våra anhörigas gravar, ja dom

flesta började väl i går, men ljusen tänds ju även i dag,  så vill jag avsluta med en av mina dikter som heter just...

ALLHELGONATID

I Allhelgona tid, vi tänder våra ljus

och mörkret trängs undan av, ljus efter ljus,

som ett brinnande hav, lyser grav efter grav.

Ett tacksamhetens minne, fyller vårat sinne.

Vi saknar våra kära, som före oss gått,

men som kristna vi också , gläder oss.

VI längtar efter att få träffas igen,

att få mötas i glädje, i himmelen !!

Så slutar jag för i dag, och hoppas att ni fått ha en fin upplevelse av att få tända era ljus för nära och kära.

Välkommen nästa vecka, då jag fortsätter att skriva på kristet tema. Allt gott önskar jag er tills dess. Sonja !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej och välkommen till en bloggstund med mej. Vi har nyss varit till vår yngsta dotter Anki med familj, vi hade pratat om att mina olika dikthäften kanske borde samlas till en gemensam bok. Då frågade hon kommer du ihåg mamma vad som var det förs...

Hej  och välkommen till min bloggplats, som i dag har lite försommartema. Det är ju bara maj än men det har ju varit barmark så länge, så nu börjar man ju se vissa sommartecken, här och var. Pingst- och Påskliljorna konkurerar ännu här, med kroku...

  Hej kära vänner, och förlåt min oanmälda, lite längre frånvaro, här på bloggen, p.g.a. rubriken... Platt fall, det har gjort mig oförmögen, att ta mig hit upp till övervåningen, och datorn några dagar. Vad har hänt, kanske Ni undrar, jag ska...

Hej, och välkommen så här dagen före Valborgsmäss, jag brukar ju haft som tradition, att skriva en ny visa att sjunga varje år. När vi i Missionskyrkna firar Valborg uppe på Vitberget, där vi har vår så kallade S.M.U -stuga. I år hade jag en sång...

Hej och välkommen, visst är det en alldeles underbar årstid, som vi just nu befinner oss i  nu,!! ? Att höra vårfåglarnas alla fantastiska sångsätt och glada tjattrande ljud till varandra. Och att se alla  de vackra färggranna och olika färger oc...