Hej och välkommen åter till min blogg, efter en tids uppehåll, är jag på gång igen. I natt när åskan mullrade

som värst, kom jag att tänka på att jag hade en dikt om åskväder, i min sommarlovs bok så jag tycker det är

lämpligt att börja med den. Ni som bor i Skellefte trakten, har väl liksom jag haft en mullrande vaken natt ?

Här kommer dikten...

ÅSKVÄDER

Molnen tornar upp sig i fjärran

oformliga, som för jästa vetedegar,

oupphörligt växande, sprickfärdiga...

Havet speglar himmelens blygrå färg,

krusig är ytan, i skrämmande väntan...

Vinden ligger stilla i träden,

inväntande utbrottet, allt tycks hålla andan.

Bara fåglarna flyger, ängsligt pipande,

lågt över land och vatten.

Hela naturen vet...

i den tryckande värmen, väntar på utbrottet !

Så plötsligt, lyser den första blixten fräsande

upp kvällshimlen, och åskan rullar med alla

sina hästkrafter, med dunder och brak ut över

himlavalvets bro.

De sprickfärdiga molnen brister nu med en

våldsam kraft...

och låter sitt våta innehåll, forsa ner emot den

väntande marken. Som fylls till bredden...

av åskregnets studsande droppar.

Den svarta himlen, blir ljus av åskans fräsande

ljusstarka blixtar,

vars blixtar syns även om man blundar.

Vinden har dött, luften står stilla,

fåglarna trycker i bo...

Vilket skådespel ! vilka naturkrafter,

något som människan, inte lyckats tämja.

Så vaknar vinden igen, efter den ofrivilliga stillheten inför åskvädret, björkarna skakar sin gröna krona i glädje,

och solen börjar återta sin makt över himlarymderna. Då vill jag skriva en annan dikt som heter ...

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter mörka skyar, ser jag sol igen

tack vare gråa dagar, jag märker skillnaden.

Tack för att du åter, ljus till själen skänkt

tack, för hoppets tankar, som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus öppnade min blick, så en skymt

utav livets ljus jag fick,

när tankarna blir stela, och själen torr av törst,

du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvättar själens sår

allt liv behöver värme, allt liv behöver regn,

i trygghet kan vi lämmna allt, i vår faders hägn.

STRAND PROMENAD

Drivved, gråtonad

i fantastiska former,

åratalsslipade av havet.

Sammetsmjuka i handen,

disignad av en mästare.

STENEN

Att en sten,

kan vara så slät...

Så skön att hålla i handen,

att stryka mot kinden...

att bära i fickan,

som trygghet...

Kanske för att

den är en flisa,

från urtidsbergen.

Som slipats, och slipats...

av vågor och sand,

sen urminnes tider

tills Nu...

Ja, nu fick ni lite dagsaktuella tankar om åskvädret, som härjade här i våra trakter hela natten, nen nu skiner

solen igen, och har man nära till stranden så kan man göra ett och annat fynd, disignat av en mästare. Önskar

er/oss en skön sommarhelg, även om åskan ju ofta brukar dra iväg med värmen. Men huvudsaken att solen skiner,

då brukar vi ju få värme på köpet, kram från mej, Sonja ! 

P.S Nu ska jag försöka hålla mig till lördagsbloggning igen.  Ha det gott !!  D.S

Välkommen, i dag är det första gången som jag känner att namnet skrivlusten som min blogg heter, inte känns

riktigt passande, efter som jag i dag skall skriva om sorgen som tema. Det är nämligen så att min syster Gun-

borgs och Martin Lundström som var prästpar här i Burträsk några år, deras yngste son Erik endast 57 år gammal   

hastigt dött i en hjärnblödning, vilken chock för oss alla. Han bodde ju i Sundsvalls trakten, så det blir begrav -

ning där, nästa helg. Så tragiskt och sorgligt ! Mitt i livet, fylld av arbetslust och glädje, så brast livsdroppen...

     Frälsarkransens tema den veckan, var just den svarta pärlan, Nattens Pärla /utsätt oss inte för prövning ...

vilket ju kan passa bra i den sinnesstämmning som jag är i just nu. Den svarta pärlan står för  livets mörkaste

stunder. Men för att uppleva dagen, måste man utstå natten.  Gud är inte borta. Nattens pärla står för det

mörkaste i livet, ångest och tvivel, rädsla och övergivenhet. Rymmer övergivenhet och förtvivlan. Var finns

Gud ? Varför måste vi dö ? Att stanna upp inför det svåra är nödvändigt. Det finns ljus i mörkret fast vi inte

ser det. Gud finns med i den svartaste natt. Ingen är övergiven.

     För att nu återgå till bönens trädgård, som ju hör till temat, är växt valet förstås i mörka färger. För att

ge sorgens färger, och känsla. Ingång mellan mörka granar. Friväxande Tujahäck mot infarten. Många av de

växter som finns här, har en mörkt rödbrun bladfärg. T.ex revsugan som täcker marken, silverax och purpur-

apeln. Vita liljor betraktas av många som en traditionell "begravninge blomma". Utrymme har också lämnats

för en symbolisk kompost. Av jord är du kommen...

       Men sedan tack och lov, så slutar det ju inte där, utan fortsätter med den  vackra, vita...

Uppståndelsepärlan /rädda oss ifrån det onda, Ditt är riket, Din är makten och äran, i evighet.  Amen!

Den vita pärlan står för godhetens seger över ondskan. För hoppet som övervinner oro och rädsla. Den

vill ge frid och ljus.

Natten är över. Morgonen är kommen. Här flödar ljus och liv. Skuggorna bleknar och försvinner. Ingenting

är längre svårt. Det som vi trott var fjärran är nu närmast. Ljuset är inte bortom, det är innerst och genom-

lyser det yttre. Detta är fridens pärla, att vila från möda, i ljuset. Uppståndelsepärlan är även hoppets pärla,

den som får oss att hoppas när livet bär emot. Mitt i all oro över framtiden och nuet vill den påminna oss om

det godas möjlighet, att besegra det onda, att söka ljuset. Att aldrig sluta hoppas. Och be om hopp och för-

nyelse.

(Min kommentar, Jesus säger ju, "den som tror på mig, skall leva om han än dör" det är uppståndelse löftet.")

      Så till växtvalet, och tankarna omkring detta, i bönens trädgård. Vit pärla ska ge en känsla av ljus och av

överdåd. In genom en pelare med klematis. Doftande schersminer, på båda sidor, Brudspirea, snöbollsbuske,

och häggmispel ramar in planteringen och ger ett överdåd av vita blommor. Iris, Bergnarv och spetsmössa täck-

er marken med vita blommor. Det är beskrivningen över den del av trädgården som handlar både om döden och uppståndelse livet. Jag börjar längta att få besöka trädgården på nytt, vi var ju där i våras och då var ju inte

allt ut planterat, så det skulle vara fint att se igen.

Så vill jag avsluta med en av mina  s.k. Begravnings dikter, som förhoppningsvis kan ge lite tröst...

HAN

I sorgen finns Han, som är glädjens källa.

I mörkret finns Han, som är livets ljus.

I gråten finns Han, som vet om våra tårar.

I smärtan är Han, som var smärtornas man.

I tomheten finns Han, och fyller behoven.

I brännande törsten, han livsvatten ger.

I kylans natt, finns hans kärleks värme.

I hopplösheten, Hans ord består...

Se, jag vid din sida går och omsluter Dej

på alla sidor, intill tidens ände.

Tack för i dag, nu har jag bara en av Frälsarkransens pärlor kvar, till nästa gång. Hälsningar Sonja !

God morgon och välkommen på en fortsatt promenad, genom "Bönens trädgård" som jag ju berättat om förut så

bygger den trädgården på färger och former utifrån rubriken, så jag tror inte att det behövs någon mer precenta-

tion om detta. I dag har vi kommit till en annorlunda och ganska färglös pärla, nämligen den sandbruna Ökenpärlan /

låt Din vilja ske, är den text som följer efter den. Pärlan som symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som

en öken. Men att acceptera svårigheter är ett steg mot att besegra dem.

     Ibland kan livet upplevas som en öken man har ingen lust, ingen ork, ingen att tala med. omvärlden tycks karg,

ödslig och fruktlös. Ingen kan helt undvika livets öken, förr eller senare kommer den. Öknen är en plats av saknad

och längtan efter liv och efter vatten, den drar livet till sin spets. Vad behöver jag för att leva ? Att komma igen-

om öknen är svårt. Men vi kan träna oss i att möta den och att vistas i den. Ökentiden kan hjälpa oss att särskilja

det viktiga från det oviktiga.

      När vi lämnar öken, svårigheterna, bakom oss upptäcker vi att motgången lärt oss något, den ger oss perspek-

tiv. Tänk på ditt livs öknar och hur du kom igenom dom. Vad får dig att mogna ?  Vad innebär öken för dig ?

      Utformningen här ute vid trädgården var förstås helt annorlunda, i detta fallet, sand, sand och någon sten här

och var, torrt kargt och sparsamt med växter, något magert barrträd, några få andra låga barrväxter, timjan och

taklök ger ökenkänsla, torra kvistar och någon maskäten bräda förstärker ödsligheten, Så sand, sand, och sten...

      Man blir nästan torr i halsen, bara den lilla stunden man går igenom den delen som var öken...

(För några år sedan vet jag att Martin Lönnebo berättade i T.V om att han och några andra "vandrare" gått vilse,

och kommit in i ett ökenområde, så det är inte underligt att han har med ökenpärlan, i detta sammanhang.)

Men nu ska vi fortsätta med den kanske vackraste och mest glädje fyllda pärlan i mitt tycke, nämligen

Bekymmerslöshetspärlan / ge oss i dag det bröd vi behöver

Den himmelsblå pärlan är livets rastplats. Där är lugnet nära livslust och livsmod. Här får vi vara, utan att göra.

Här finns inga krav. Njut !

På andra sidan öknen, väntar den blåa bekymmerslösheten. En rastplats, en vilopaus att sträcka ut sig på och

njuta. Ofta frågar vi oss själva: Vad ska jag göra nu?  Den blå pärlan frågar oss: Vad kan jag utelämna ? Under

livets blåa, bekymmerslösa ögonblick svävar vi fritt och ingenting tycks oss svårt. Som fåglarna under himlen,

välsignade ögonblick av frid och ro. Ta vara på dessa viloplatser, en stund på stranden, vid havet, med barn

eller barnbarn. Förflytta dig till en sådan "bara vara  plats".

      Utformning och växtval. Blå som en molnfri sommarhimmel. Spaljeér med två olika sorters klematis, en

tidigt blommande och en senare, spaljeérna avskärmar mot ökenplatsen, vi nyss lämnat. här vill vi inte tänka

öken.. Många blå växter går mot lila,tex. backsippa, salvia, bergklint, syren (som ju även ger doft) men även

rent blå växter som tex. berglin, bergvallmo, bolltistel och riktigt blå strandiris. Som marktäckare används

ormöga, vintergröna och karpaterklocka. Har försökt täcka en lyktstolpe, med blågullregn men är osäker om

den kommer att klara kilmatet här.

Till sist vill jag, med en av mina dikter uppmana  Er..

CARPE DIEM

Grip dagen, som Gud dej ger.

Himmelen rodnar av glädje,

inför den kommande dagen.

Guds finger har skrivit in

ännu en dag av nåd,

i vår historias dagbok.

En oanvänd dag,

till Dej utgiven...

Grip dagen i glädje !!

Tack för i dag, jag önskar er en skön och trevlig helg, Sonja !