Hej igen och god fortsättning på midsommarfirandet. I dag lördag är det ju strålande sol, redan från morgonen. I går midsommarafton blev det egentli-

gen inte soligt förren på just aftonen så där vid femtiden, sedan var det solsken resten av natten. Vi var till kyrkan på midnattsmusik, som inte slutade förren vid halv ett tiden, då var det inte sol men himmelen hade ett rosa ljus, så jag sa till min man nu blir det blåsigt i morgon, det sade all-

tid min pappa, då det var så där rosa på himmelen, om kvällen. Och visst är det friska vindar i dag. Hoppas det blir vackert i morgon också. Nu till dikt...

TORNSVALORNA / 40-TALS MODE

Det var på den tiden som "hilkorna" kom in, i våra liv,

skylde våra hjässor,  på danskornas vis.

Luftvärnslottorna, även kallad tornsvalorna

vår tids hjältinnor, ideal att efterlikna.

Schalar till "hilkor" vi ordnade lätt

och lärde oss snart, att knyta dom rätt.

Men båtmössor, som till uniformen dom bar,

blev ett problem, men man tar vad man har.

Vi tog hemvirkade dambindor, på dockorna och oss,

så, gick vi ut och tycktes vara tjusiga förstås.

Samma form, stora nog, dom fick duga,

men min mamma tog mej fort, ur denna modefluga.

Varför var mej då en gåta,

som fick mej av förtrytelse att gråta.

Luftvärns lottorna, var stationerade i höga torn som fanns uppbygda vid

kusterna för att övervaka så att flygtrafiken, från t.ex tyska plan inte

kränkte svenskt område. Om detta handlar nästa dikt.

BARNDOMENS SVARTA FÅGLAR

En sommardag i sköna juli, i början av vårt  40- tal.

Värmen strök över sommarängen och solen doppade

sin varma näsa, i Bottenvikens vatten.

Det var simskoledag, vi kom just upp från ett bad.

Då... med starkare... och starkare...ljud...

förebådade de sin ankommst, dessa barndomens svarta fåglar!!

Förskräckta kastade vi oss i gräset, under något träd.

Kriget, kriget, var vår enda tanke,

Flygplanen kom lågt dundrande över oss, vi kunde se hakkorsen.

Någon skrek, någon grät, någon bad gode Gud

låt oss slippa kriget!!  Ljudet avtog, domnade bort

försvann över havet, bort mot vårt grannland, Findland,

där säkert andra barn bad, Gud låt oss slippa !!

Å dessa barndomens svata fåglar, som förmörkade våra sommardagar,

måtte de aldrig återkomma.

Ja, det var dessa minnen som jag hade skrivit ner från 40-talets sommar,

skönt att veta nu, att freden var nära, men det visste vi ju inte då detta hände. Men vi får tacka Gud för att vi inte behövde dras in i kriget då,

och för att vi fortfarande får ha fred i vårt land. Med kära hälsningar från

Sonja.