Hej kära vänner, nu är flyttfågeln Sonja tillbaka på sin plats i sitt trygga bo vid Västerbottens kusten igen efter ett par veckors utflykt och ledighet.

Hoppas ni förlåter uppehållet, jag hade ju nämnt om att lite vila kan be-hövas även för den som är pensionär, men nu är jag på gång igen. Som ni ser av rubriken har jag inte släppt fågeltemat ännu, utan vill berätta för er om en upplevelse vi gjorde hos några goda vänner som har sitt sommarhus vid höga kusten. Mannen i huset, hade varit ute och fiskat på morgon-

kvisten och lagt ut fiskrenset nere vid  strandkanten.

När vi kom dit vid tolvtiden på dagen, upptäckte jag att det stod en halv-

cirkel med fiskmåsar ca 12-15 st. nån meter nedanför högen med fiskrenset.

så jag frågade varför inte måsarna åt upp renset i stället för att bara stå där och titta. Dom väntar på att deras "chefer" skall komma först och ge dom

tillåtelse, fick jag till svar. Det visade sig att där fick dom stå timme efter

timme, och bara se, men inte röra. Först vid sex tiden på kvällen, kom den

första Truten, en sk. Silltrut, denne landade på fiskrenshögen, men åt

ingenting utan flög upp och satte sig i ett träd intill, efter någon halv-

timme kom en Gråtrut, och gjorde samma seremoni som den första.

( Hörde att dom lärde diskuterar visst om det finns mer än en trutsort, men

det var i alla fall två som kom dit) Då trodde jag att dom stackars måsarna

äntligen skulle få sin mat, men nej, dom måste vänta på ytterligare en,

högsta "chefen" nämligen Havstruten, när han äntligen kom gjorde han

som dom andra, landade på fiskrenshögen, såg ut att lådsas äta lite, och flög därefter och satte sig på den högsta stolpen där intill.  När denna ceromoni var avslutad, blev det full kalabalik bland måsarna som äntligen

fick äta efter flera timmars väntan. Detta var en fantastisk upplevelse att

se och förstå, respekten för rangordningen ibland djuren. Den största och

starkaste skall ha maten först, för att överleva och försvara flocken när det behövs. Dom högsta hönsen som kom hit och inte åt, dom hade redan ätit

vid alla sina tidrigare kontroller, efter kustremsan så dom var redan mätta,

men att kontrollera var deras uppgift, så det fortsatte dom med även om

dom inte behövde mera mat. Plikten framför allt. Det vore nog bra om vi

människor, tog hand om varandra bättre än vad många gör i dag.

Ja det hade nästan blivit kväll medan vi åsåg detta skådespel, så jag tror

att jag avslutar med en liten sommarkvälls dikt...

NORRLANDSKVÄLL

Ännu lyser solen bakom skogen,

ännu är himmelen ljus.

Ännu flyger Strandpiparen

ängsligt pipande ut över havet.

Ännu hörs Göken ropa

sitt ensliga ko,ko...

Ännu är natten ljummen,

när skall vi, nennas sova ??

Slut för i dag, tack för i dag, hoppas ni vill titta in till mej mitt på veckan.

då blir det nog lite till om djur, eller insekter kanske jag skulle säga. VI ses

Sonja.