Hej, välkommen in på min blogg, i denna sköna sommartid, även om vinden

är lite kyligare i dag, och det har vi ju fått veta gm. TVn. att det skulle bli kallare igen, hoppas att det inte blir så många dagar, nu börjar det ju vara dags, även för oss här uppe i norrland att få full sommarvärme, kan man tycka. Som tröst under väntetiden, kommer här några sommardikter...

LOVSÅNG

Dej vill jag lova, du skapelsens Herre

för att Du gjort jorden så skön.

Dej vill jag lova, för blommande ängar,

för doftande skogen så grön.

Dej vill jag lova, som är livets vatten

och kommer som ett stilla regn.

Dej vill jag lova, som än håller världen

allt fort i Din kärleks hägn.

Dej vill jag lova liksom fågelsången

som sttrömmar mot himmelblå sky.

Dej vill jag lova, som kan lösa fången

och göra en människa ny.

Lovad, lovad vare han, som led och dog för oss,

lovad, han som seger vann, och tog vår boja loss.

Nästa dikt kanske ni har läst förra sommaren om ni var med då, den har jag

skrivet för att många frågat mej hur jag kan tro,på en Gud som jag inte kan se. Då brukar jag fråga om dom kan trop på t.ex strömmen i lamporna då man inte kan se den, eller på att tankarna finns, då vi inte kan se när

våra medmännidkor tänker, och kan dom tro på vinden, som ju inte syns.

Då får man ofta ttill svar att man ser ju dess verkningar, och det är precis vad man som kristen märker då det gäller Gud. Så till dikten...

VEM HAR SETT VINDEN?

Som vinden, sakta rör vid min kind

så rör Du Herre vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, och svalkande

kan inte se Dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset i trädens kronor,

hör jag Din röst,

känner Din närhet.

Kan inte se Dej, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen, får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mej för Dej.

Känner din styrka och vet,

att Du finns, som vinden...

Som stormen, får havet att brusa,

så skall sångerna brusa en gång.

Då skall vi jublade, se Ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig har sett vinden...

Så en liten kortis...

KONSTNÄREN

Gud, Du konstnärernas konstnär

så underbart Du målar,

från morgonrodnaden så skär

till solens sista strålar.

Nu sommarn står i sällsam prakt

Ditt Gudaväsen har Du lagt,

i allt som skapats av Din hand

på himmel hav och strand.
Så vi skall fatta och förstå,

men gör vi det måntro ändå ??

Ja, det var några sommarhälsningar i diktform från mej till dej,  ha det så

skönt, och "grip dagen" som Gud dej ger, välkommen nästa vecka, Sonja.