Hej och välkommen kära vänner, till ännu en blogg i Midsommartankar,  ni kanske blir förvånade att jag skriver redan på måndagmorgon, jag som bruk-

ar komma igång först vid mitten på veckan. Men nu vill jag berätta om något som hände i midsommarhelgen, så därför vill jag skriva medan det känns lite aktuellt även för er som läser. Jo, det var så att vi fick veta att det skulle bli dubbeldop i Burträsk kyrka på midsommardagen, det var barnbarnbarn till min syster Gunborg och Martin Lundström, kommunister i Burträsk på sjuttiotalet, som skulle döpas, det ena barnets släktingar kom nu ifrån norr och det andra ifrån  söder och sammanstrålade i Burträsk för att döpa sina barn där, det kändes som en fin hyllning till Gud och till deras dagars egentliga upphov, nämligen Gunborg och Martin. Jag vet att dom skulle glädja sig  i sin himmel, om dom kunde se detta. Det blev en högtidlig och annorlunda dopakt, med två små gossar Erik och Otto som fick lämnas till Guds stora välsignade barnaskara, där vi fick avslutades med sången  "Du vat väl om att du är är värdefull, att du är viktig här och nu. Man gick ut fylld av glädje...

Och var en fantastisk roligt för mej att få vara med, så  väl i kyrkan som på dopkalaset efteråt. Många av dom hade jag ju inte sett sedan dom var barn. och många tyckte också att det var roligt att jag var där eftersom jag

liknade min syster så mycket, så dom såg farmor och mormor i mej. det var

också några som grät över att jag liknade henne så mycket inte av sorg utan av glädje. På dopkalaset fick vi ju träffas närmare och det var en härlig och

brokig samling av människor från öster till väster, från norr och till söder

med olika språk och hudfärger från ljusaste blond till mörkast brunt, så är

det ju i dag, när människor är mera "rörliga" än när jag var ung, och det är

en mycket glädjande utveckling tycker jag. Och vad Gunborg och Martin

skulle ha glatt sig åt detta, dom som varit i Afrika i 16 år. och lärt sig älska

olika folk, och länder. Vilken underbar midsommarhelg detta blev, och ett

minne för livet, även om det inte blir så länge för oss som är gamla, så var

ju alla andra gäster yngre och får lång tid att minnas denna härliga upplevelse.

Tack gode Gud att vi fick vara med, och tack till Er som bjöd in oss !

Jag brukar ju oftast avsluta med en dikt, det vill jag också göra i dag.

SOMMARÄNG

Herre, Dina människobarns brokiga skara,

kan liknas vid en sommaräng.

Var och en med sin färg och sin form,

sin glädje och sin sorg.

Med olika gåvor och temperament,

skapade du oss.

Inga kopior eller plagiat,

nej variationsrikt,

som den brokigaste sommaräng.

Dock är vi alla lika i ett.

till Din avbild skapade Du oss.

Kära hälsningar och tack för senast, till alla släktingar och vänner, och tack

till er kända och okända bloggbesökare, utan Er vore det ju inte lönt för mej att skriva ens. Tack för att Ni finns. Jag återkommer till veckan. Sonja.