Kära vänner ni tror väl att jag blivit lite förvirrad av rubriken att döma, men jag tyckte att det blev ganska lite med

personliga tankar inför julen. Men nu är den redan över och jag hoppas att Ni också har fått ha en trevlig julhelg

som vi också haft här hos oss. Vi var ju 10 st. här på julafton och åtta stycken från den 22 till den 28-de, fyra styck-

en barn, så det var full rulle hos oss där det oftast brukar vara bara min man och jag. Men jag som är förskollärare

gillar ju barn, så det var bara roligt. Men det blev många paket under granen och många paket för tomten att dela ut

Varje år bestämmer vi att i år ska vi inte köpa så mycket, men man hittar ju alltid något mer som man vill köpa till någon, och då måste ju alla få lika många eller åtminstone för samma summa, och så rullar det på.

Men nu kommer jag till själva anledningen till att jag fick lust att skriva, i dagens Helg upplaga i Norran läste jag

att den 6 jan. kl. 19.30 blir det ett dokumentär program om Kvinnors villkor i Afrika,det heter "Afrikas ryggrad" där

det står. Trots att kvinnorna står för 80 procent av kontinentens matbehov, får de bara en procent av tillgångarna.

Det blir säkert ett viktigt och intressant program. Att jag blev intreserad av detta berodde nog på en julklapp som jag fick från två av våra barnbarn, dom hade funderat mycket på vad som skulle göra mormor glad, och kom till

det mycket, för mej glädjande beslutet, att dom skulle ge mig ett bevis på att dom i mitt namn beställt en get till en fattig kvinna i Mocambique, så nu sitter jag här med ett färggrant bevis på detta där jag kan ta ut tryckta figu-

rer på en kvinna ett barn och en get. Det känns mycket bra, jag är riktigt stolt över mina barnbarn. Den ena sa då

minns du mormor när Du gav mina julklappspengar till Världens barn, och jag fick ett stämplat bevis från posten på det, jag tror aldrig att jag varit så glad någon jul som då. Det var inte jag som valde att ge bort hans pengar då utan när han inte hade något att önska sig så kom jag med det förslaget, jag trodde inte att han skulle gå med på det då.Men hans mamma berättade att han glatt sig mycket åt det även före jul, då han och jag bestämmt detta. Ja Jesus sa ju också att det är saligare att ge än att få. Med detta i åtanke innan julen så gav jag mina stora flickor, var sitt gåvokort, som jag fått från hoppets stjärna den ena skulle skicka in 100 kr. för att en kvinna skulle få en höna, som i som tur skulle ge kycklingar och ägg, i det andra fallet skulle 200 kr. gå till en fattig kvinna som skulle få en get, som i sin tur kan ge mjölk och killingar, till försörjning av hennes stora familj. Visst är det bra att det finns sådana fina altenativ till presenter numera? Det behöver ju inte bara vara till julen, man kan ju ge bort en Get till någon som fyller 50 år t.ex då börjar man ju ha allt man behöver i lådor och skåp. Åtminstone vi bortskämda Svenskar.

Min vana trogen borde jag väl avsluta med någon dikt, det blir nog inte något om temat ovan, utan om vintern...

VINTERKVÄLL

Förstelnad är naturens puls,

som statyer står träden

snöövertäckta.

Husen knäpper i kylan,

skorstensröken syns inte

mot den gråmulna skyn.

Men fullmånens silverfat

lyser vit genom molnen.

VINTERVITT

Vitt, vitt, isande vitt

binder förstelnade vågor.

Marken täckt av meter tjocka

snömjuka bolstertäcken.

Skogen vit och rimfrostklädd,

allt, allt, isande vitt..

Nu har jag fått skrivit av mig lite eftertankar om julen, hoppas att Ni skall orka läsa det, och få ut något av värde.

Välkommen   då vi nalkas Trettondagen, som jag har några dikter om, både från mina barndomsminnen, och ett par andra dikter om de vise männen. Vi syns då hoppas jag, ha det så gott lill dess, önskar Sonja.