Gokväll kära vänner, som ni ser kan jag inte lämna vintertemat riktigt än, kanske

ni tycker det är trist det börjar ju vara lite mycket av den varan s.a s. Jag håller med er fullt ut men ändå så går det ju bara inte att komma undan all snö hur man än skottar och skrapar bilrutorna, det liksom bara överöser oss och gå inte att undvika ens innomhus vid bloggen ens. Men vi får trösta oss att vi har hus och hae ock värme innomhus, det vet vi ju påtagligt i dag genom alla ruskiga händ-

elser i Haitie. Då får vi ändå vara glada att det är "bara" är snö, vi tampas med.

Följer upp temat med några vinter dikt verser...

SKiDTUR

Nu är den tiden då sommaren

ligger kvar i minnet,

endast som ett varmt leende

från en kär vän.

Nu när livet bara kan anas,

läsas av som spår i snön.

Då känns Du livets Herre

så påtagligt nära ändå,

storheten i Dina händers verk,

förstärks i den isande oändligheten.

Nu landar stjärnor parvis

vid skidornas rätlinjiga spår,

på den svepningsvita marken.

Luften är rentvagen, rykande kall

livet står stilla i väntan...

Allt skall åter vändas

till ljus och värme en dag.

Som i skapelsens morgon,

av Honom, livsdirigenten.

VINTERTRÄD

Mitt i snön, mitt i natten, stod jag plötsligt

under ett sidensvansblommande träd.

Fyllt av svirrande, surrande, summarljud

som av tusentals hungriga jättebin.

Innesluten i upplevelsen,

stod jag där förundrad, lycklig...

Kontrasten, sommarljud/vinterkyla

uppfyllde hela mej.

Så med ens,

lyfte blomsterprakten och försvann.

Som en stormvind

ljöd hundratals vingars ljud.

Så tystnad.....

Mitt ansikte mot skyn

violett morgonljus.

I mitt sinne förnimmelsen av vår,

fast vintern slår köldrekord...

Sådana kalla nätter är det skönt att minnas värme från min barndoms järnspis,

SPISVÄRME

I järnspisen, sprakade björkveden

länge om kvällen, värmande vattnet

i reservoaren med kran.

Kalla barna fötter, värmdes om kvällen

framför spisens nerfällda ungslucka.

Där fick man lägga upp fötterna

på ett vedträ, för stickande upptining

till liv igen...

Yllestrumporna hängde på tork ovanför

och släppte sina frysna snökokkor,

fräsand ner på de heta spisringarna.

Minnet värmer än,fast det var länge sen...

Hoppas att någon av er kan känna igen sig i detta minne, om spidvärmen, då

gissar jag att det också värmer i ditt hjärta. I så fall får du gärna skriva en kommentar, det skulle vara kul för mej.

Ja här tror jag att jag lämnar vintern ett tag åtminstone, men man vet ju aldrig om den överrumpler oss/mej på nytt igen.

Jag vill förklara lite, varför jag var ute och stod under ett träd, mitt i natten det kan ju verka lite märkligt, men på den tiden hade vi hundar 3 st vinthundar.

Och en av dom ville ut och göra sina behover just då, och jag sprang över i snön på andra sidan gatan, det var en s.k Whippet och dom kan faktiskt  "stå"

för fågel, och skäller ju inte gärna utan stod där tyst och stilla därför fick jag denna fina naturupplevelse. Önskar att ni skulle kunna känna något av den här-

liga stämningen, jag upplevde då. Tack och hej från mej, Sonja !