God morgon, och god fortsättning på det nybörjade året 2010. Nu är väl julen

undanstökad i de flesta familjer, så dock inte hos oss. Det är nämligen så att jag fyller år den 17 jan. och i min barndom hade vi alltid julpyntet kvar till dess, för

att vi barn skulle få dansa ut julen då. Sedan har det blivit en tradition hos oss.

Så nu till helgen kommer barn, barnbarn och faktiskt ,härligt nog också ett

barnbarnsbarn att vara med, det gör att jag känner mig glad, rik och förväntans-

full. Men då skall vi också dansa ut julen...

Förra gången skrev jag ju om de vise männen, som genom en speciell stjärnas ledning, fann vägen till Jesusbarnet i krubban. Nu så här i vintertid, då det är

klar himmel kan man ju tack vare mörkret se tusentals stjärnor lysa upp him-

melen om kvällarna. Jag har då tänkt på en vers i bibeln där det står "När jag

ser Din himmel Dina fingrars verk,  månen ochstjärnorna, som du har berett,vad är då en människa att tänker på henne, eller en människoson,att du låter dig

vårda om honom.  Detta står i Psalm 8:4  läs gärna igenom den psalmen, det är

tänkvärda ord i den.

Samma tankar fick jag när jag läste det jag nu skall berätta om. Berättelsen

heter  "Silversmeden".

Tre äldre damer brukade träffas varje torsdag för att läsa bibeln tillsammans.

Denna dag hade det blivit dags att läsa ur, Malaki i Gamla testamentet. 

"Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver" läste en av damerna

högt ur Malaki 3:3.

På vägen hem började en av damerna fundera över denna bibelvers.

"Varför står det att Gud är som en silversmed, som sitter ner medan han arbetar med att rena oss?" funderade hon.

Hon kunde inte sluta undra över detta, så när hon kom hem letade hon upp tel.

nr. till en sliversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någond dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var välkommen.

Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ner till silversmeden.

"Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?"

Det gjorde smeden gärna och han berättade noggrant hur hela processen gick till.

      "Men säg mig" sa hon när han avslutat sin beskrivning, "stämmer det att du

sitter ner medan reningsprosessen pågår?"

"O ja!" svarade smeden. "Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smält-

ugnen. Om processen får pågå det minsta lilla längre än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat".

        Den lilla damen blev alldeles varm om hjärtat när hon hörde smedens ord.

Tänk att Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss

medan vi går igenom en prövning,  så att vi inte prövas mer än vi klarar av.

 Hon  tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden tagit sig tid att berätta om sitt arbete för henne.

         Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne.

"Förresten, det var en sak jag glömde att berätta. Jag vet att reningsprocess-

en är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret."

Visst var detta en fin spegelbild av Guds omsorg om oss? Mer behöver inte jag

säga, allt är redan sagt. Tag detta till ert hjärta och gläds med mej.

Välkommen nästa vecka, då det blir ett helt annat tema, jag tänker berätta

om vintertid, från mina barndommsminnen, ha det så gott till dess! önskar Sonja.