Godafton på er alla och god fortsättning på detta som vi får hoppas nådens år 2010. Nu är det ju redan Trettondags afton, i min barndom då brukade det komma s.k Stjärngossar 6-7 stycken unga män som hade en stor lysande stjärna

som en av dom bar och dom andra hade svärd och påkar med sig, dom bultade på dörren och frågade om dom fick komma in. Mina föräldrar sa alltid ja till detta,då

kröp jag under bordet och kände mig rädd. En av dom var också sotade i ansiktet.

Jag har skrivit en dikt om detta, så får ni lite mera upplysingar om detta fenomen som numera är aldeles försvunnit. Kanske lika bra det för barnens skull.

TRETTONDAGSAFTON

  (förtiotals-minne)

Stjärnan och stjärngossar, Judas så svart

kom jämt på besök, framåt trettondags natt.

Sjungande pojkar, som hade svärd

kom skrämmande, in i vår lilla värd.

Judas gick runt, tiggde pengar i pungen

dom andra sjöng om Herodes, som ville åt ungen.

(De ville berätta om, när Herodes lät döda alla gossebarn

under två års ålder, för att komma åt att döda Jesus)

Jag satt under bordet, med rädsla i magen

jag avskydde alltid, som barn den dagen.

Jag tycker inte att det var så underligt, att jag var rädd, detta var ju under krigstiden också, och man hörde ju ofta om kriget genom radiorapporter.

Nu till nästa dikt, som handlar om dom tre vise männen, som sökte efter Jesus

av en helt annan orsak.

DE VISE MÄNNEN.

De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på

de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Mesias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem.

Som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män, i hjärtat fått en längtan efter Gud

de sökte i palats och slott, 0ch väntade fanfarers ljud.

Herodis var en listig man, sa han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist

de utan stolthet böjde knä, och kännde då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son,

på änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,

och glädja oss i juletid, ett barn för oss är fött !!

2000 ÅR DÄR EFTER

Vid krubban skall vi alla

bli stående en dag,

till ett personligt möte

vi kallats Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet,

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen ändra väg,

när vi från mötet går.

Vi har inte Myrra och guld att ge,

men vi har vår bön om förlåtelse.

Vi har våra hjärtan, vår tid, vårt liv

och alla våra framtidsperspektiv.

Med detta vill jag önska er ett gott slut på julen, som vi säkert kommer att

minnas, som den vitaste julen vi upplevt även här uppe i Norrland.

Allt gott önskar jag Er, om någon av er vill använda dagens dikter är det O.K

Hälsningar från eder Sonja .