I dag vill jag dela lite tankar omkring temat här ovan, varför mår vi så dåligt

vi som har det så bra ?  Hörde den frågan ställas i Tv. för ett tag sedan, och jag

tänkte direkt inom mej, därför att så många har lämnat tron på en god Gud, då

mister man ju glädjen, tryggheten och den frid som bara han kan ge. Och då får

mörkrets makt övertaget, och då är det inte lätt att vara människa.

 Jag tänker på den unga flickan som berättade om sig själv, hon hade varit tvångsomhändertagen i tre månader för att hon skadat sig själv på olika sätt.

Hon lider av ett alltmer ökande ungdomsproblem, att medvetet utöva våld på sig

själv. Om det gör ont på utsidan, gör det mindre ont på insidan hörde jag någon förklara. Med blicken stadigt in i tv-kameran svarade flickan på frågan, varför ?

De vuxna förstår inte eller bryr sig inte om man säger att man mår dåligt. Då lättar det åtminstone en stund, om man får ont i kroppen.

Vad kan vi kristna göra, i och våra församlingar, hur skall vi kunna finna dom?

Bön är ju en stor och möjlig tillgång, Jesus säger ju att vi får inte kränka och se ner på barn, änkor, fattiga, eller andra i svåra situationer. Församlingar med sin mångfald av åldrar, kulturer och olika livsöden, är ju en välsignelse, men hur skall

dom som behöver den mest hitta dit ? Genom Alfakurser kanske, som ju numera finns i dom flesta kyrkor. I vår tid är människor oftast inte fattiga på materiella tillgångar, utan kanske mest på hållbara relationer.

Min man och jag är Gideoniter, vad är det förnågonting kanske du undrar, jo det

är en organisation som delar ut Nya Testamenten bland annat till skolungdommar.

Kanske du fått ett sådant i skolan när du gick i 7an eller 8:an, du kanske har det

kvar, sök så ska du finna står det i bibeln, så kolla. Vi delar ju också ut biblar i

andra sammanhang t.ex till poliser, militärer, på hotell, och inom vården delar vi

kvinnor ut ett vackert vitt testamente, till dom som jobbar inom vården, Eller till

dom som går utbildning i vårdskolor och dylikt. Så vi kanske ses någon gång !

 I vår tidning läste jag om en

kvinna som heter Jolomi och bor i Årjäng hon berättar, hennes syster var svårt sjuk, och hon började fundera på hur kort livet kan vara, då dök en spontan tanke upp att hon skulle pröva om Gud verkligen existerade. Hon tänkte jag ska ge Gud en chans... Hon gick uppför trappan och tog fram en bok hon aldrig tidigare varit intresserad  av, ett Nya Testamente. Jag blev omedelbart fascinerad berättar hon, jag kände det som om jag såg klart för första gången i mitt liv.Under några få dagar läste hon igenom boken från pärm till pärm. Och i dag så tackar hon Herren för ett helt förändrat liv och en glädje hon inte visste att det var möjlig att äga.

Ja, tyvärr så är det ofta så att icke troende människor fått den uppfattningen att det är tråkigt och tungt att vara  kristen, men som ni kanske förstår av dessa berättelser så är det tvärt om. Och om men läser bibeln så blir man snart varse, att Gud är en god Gud som älskar oss och vill hjälpa oss när det blir jobbigt och svårt, han är ju den

enda som kan det också för ingenting är omöjligt för honom.  Nu vill jag skriva en av mina dikter som berättar om

min personliga tro. Det heter...

JAG VILL BÄRA

Jag vill bära min tro

som i kupade händer,

rädd att den skall gå sönder.

Den  ädlaste pärlan

jag äger i livet,

dyrbar men skör som av glas.

Eller stark som berg

beroende på,

om vid min tro jag kan stå.

För frestaren finns

både här och var,

han gärna min tros pärla tar.

Han vill skrämma mej till

att gömma den så,

att andra den inte skall se och förstå.

Den glädje och trygghet

som Gud till mej ger,

han berikar mitt liv

varje dag mer och mer.

Tack för i dag och välkommen åter nästa vecka, då är de väl dags för lite Valborgsdikter och sånger på vår -temat,

då blir det mera från den humoristiska sidan.  Hoppas vi ses då, ha det gott önskar Sonja.