God fortsättning på midsommarhelgen, i denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dej vid den store Gudens gåvor. Detta skriver jag helt spontant när jag

sitter här vid fönstert och kan se ut mot den underbara sommardagen här utanför

   Men som ni ser av rubriken så är det inte precis sommarvädret som jag tänker skriva om i dag, utan fortsätta på temat jag hade förra veckan, men i ett större

sammanhang s.a.s Jag menar förstås det kungliga Bröllopet som vi genom Tv.n

hade möjlighet att följa hela dagen, vilken folkfest det blev och en manifestation

för kärlek och lycka som vi väl aldrig sett maken till.

   Det var en speciell dag denna Bröllopsdag i vår huvudstad, en dag när helt vanli-

ga människor kom till stan för att fira, inte med konstgjord glädje på flaska, utan

med äkta glädje och förväntan, "som gjorde den så glad som jag aldrig sett den", så skrev en roporter som var på plats.

En halvmiljon människor ville vara med och fira. och  varenda en var

där för att ha trevligt. En fest som handlade om glädje och kärlek och precis

alla var inbjudna att dela den, med Kungafamiljen på det sätt som var möjligt,

fantastiskt hela dagen, från uppstart till nattkröken och bröllopsvalsen.

     Jag tror att vi var många som tillbringade dagen vid Tv apparaten, och vi ha-

de väl bästa platsen för att se bra. Och vilken syn, sällan har man väl upplevt en

sådan lyckokänsla sprida sig genom tv-rutan, den blev liksom smittosam, jag såg

i en tidning att det var många på nattbussen som satt och höll varandras händer på hemvägen, det blev så också hos oss som hade bröllopsdag den 19/6 vi blev

liksom lite nykära.

    Och vad kan man väl annat än önska vår vackra och kärlesfulla Kronprinsessa Victoria och hennes hjärtas prins Daniel, som också är prins på riktigt nu efter giftemålet, allt gott i livet som dom ju har materiellt redan nu, men att deras så

fina kärlek till varandra skall få bestå, även om det säkert kan bli svårt i många

situationer. Men störst av allt är kärleken sa ju Daniel till sin nyblivna hustru i sitt

fantastiska tal vid bröllopsmiddagen. Och även Konungens tal och ros till sin fru

på deras bröllopsdag som det ju också var, kändes ju otroligt fint och äkta. Och i

talet till brudparet, där han påängterade att hans liksom drottningens högsta önskan var att hon skulle vara lycklig. Ja vilken underbar dag vi fick dela med alla

kungligheter från olika länder. Vår Konungs valspråk är ju "För Sverige i tiden" och

detta valspråk har vi ju fått manifesterat denna helg.

   Kungahuset gjorde lördagens folkfest till en manifestation för kärleken som vi aldrig sett maken till i Sverige.

   Vilket magiskt bevis för att monarkin kan ha en roll, och använda den på ett fint sätt. Det finns inte en politiker i det här landet som hade gått i land med ens något i närheten av detta. Så skrev en skribent i en av kvällstidningarna och jag

kan bara hålla med. Jag kommer aldrig att glömma brudparets lyckotårar vid ring

växlingen i Storkyrkan, Måtte Gud välsigna deras fortsatta liv.

Så en liten lovsångs dikt till sommaren;

Som en fläkt av evighet, känns sommarvindens sus,

Sommarpsalm och sommarljus, förenas i ditt hus.

Nu sommar ängens blommor, bär vittnesbörd om dej,

och sommarfågelns drillar, som lovsång är för mej.

 I varma sommardagar, mitt hjärta fylls av fröjd,

jag tackar dig o herre, för sol på himmlens höjd.

Jag tackar dej för havet, och strandens mjuka sand,

jag tackar dej för gräset, och barnet vid min hand.

Din storhet livets Herre, vi kan ej rätt förstå,

vi har ej fantasi nog, vi klentrogna och små.

Men du har lovat älska oss allihop ändå,

vårt tack till livets Herre, vi alla höja må.

Tack för i dag och jag önskar er en härlig fortsättning på midsommarhelgen,

till veckan kommer jag att skriva mera om förundran över Guds skapelse.

Välkommen då önskar jag Sonja.

Hej kära vänner, i morgon är det ju en speciell dag för oss i Sverige, då vår Kronprinsessa Victoria, skall gifta sig med sin Daniel, som då också får sin Prins tittel. Det ska bli fantastiskt roligt att kunna se hela brölloppet på tv.

Jag har följt Bröllops programmen där varje dag, de senaste veckorna. Jag återkommer till detta i morgon.

Men nu vill jag berätta lite om hur det var när jag och min man Harry gifte oss. Det var också den 19 juni fast 1954

så det är några år sen. Vi gifte oss i Hörnefors Kyrka.

Dagen innan for vi iväg till ett ställe där det fanns gott om liljekonvaljer, och plockade två stora hinkar fulla för att ha på alla borden till bröllops middagen. I går kom min man in med en bukett Liljekonvaljer, de doftar ju ganska starkt och jag tänkte på alla gästerna vid våra bord vid middagen, jag hörde inte någon som verkade vara alergisk

för detta då, det var i alla fall ingen som klagade. Jag tror att detta med alergier har blivit mera vanligt på senare år

Det blev lite bråttom för oss med giftemål, inte för att jag var med barn, men för att min blivande man "blev med affär" ja det kanske låter konstigt, men han hade gått handelsskola och jobbat i affär några år och nu ville han bli "sin egen" som han sa och nu hade han fått tag på en lämplig butik som var till salu, som låg 60 mil bort, och då ville han förstås ha sin fästmö med. Så vi tänkte först fara ner och starta igång butiken där, men då sa mina föräldrar stopp! Antingen fick jag stanna hemma eller också skulle vi gifta oss innan. Så var det på den tiden, och man lydde sina föräldrar. Så nu blev det snabba ryck med att försöka ordna allt. Kyrka, Präst, Bröllopsfest lokal och all personal av olika slag som behövdes för detta. Och inbjudan till gästerna 60 - 70 st. skulle skrivas. Det fanns ju inte dator och dyl. att ta till, inte s.k bröllops fixare eller ceitring firmor att ta till. Det fanns heller inget hotell men det fanns ett ställe som kallades för Hörnefors gården som passade bra för olika tillställlningar, så där kunde vi ha vår bröllopsmiddag. Och tänk allt föll på plats och var klart i tid.

 Några dagar innan vigseln, kom några av mina kompisar inrusande och band en halsduk för mina ögon, och tog på mig kläder som inte var så vackra men tokroliga, fick jag se så småningom, dom drog mej på en dragkärra och gick runt sammhället och sjöng och tutade i lurar ungeför som nu på fotbollsmatcherna.    Jag kände mig ganska dum där jag satt med mina ögon fortfarande förbundna. Men när vi kom fram till den lokalen som kallades sommarhemmet var vi framme, och jag befriades från min ögonbindel och där hade vi en jätte trevlig kväll.

  Då var det bara en vecka kvar till vigseln, vår hemsömmerska sydde en vit lång vacker brudklänning på bara några dagar. Och Harry lät sy upp en skräddar sydd frack som kostade en månadslön för honom, det var det värt tyckte han, för övrigt kan han ha den än, så han håller måtten fortfande s.a.s

Här slutar jag för i dag, och återkommer i morgon då det är rätt datum, hoppas ni vill ägna en stund åt min blogg då, även om Tv. sänder mycket även före vigseln.

Kungabröllopet är ju inte förren vid 4- tiden. Så ni kan ju hinna både och, ha det så gott till dess önskar Sonja

 Välkommen till vår bröllopsdag, som vi ju har på detta datum, det berättade jag ju om i går, det var ju inget datum som vi valde utam det datum där det var

möjligt att få det mesta att klaffa, och härligt nog så funkade allt som det borde.

Men för att återgå till i dag en stund, så har jag på morgonen fått blommor och

kaffe på säng, med en specialgjord smörgås med ett hjärta på, och det känns ju

bra efter så många år. Jag har köpt en prinsess tårta, som vi skall äta senare i dag. Harry ville att vi skulle gå "ut" och äta i afton, det brukar vi göra den här dagen, med eftersom det är Kungabröllop i dag, hela dagen, så bad jag att vi får

vänta till i morgon, så får vi liksom två bröllops dagar på rad. Nu återgår vi till våra bröllopsförberedelser, så kom den stora dagen jag satt med många fjärillar i magen hos hårfrisörskan och fick hjälp med klädsel och meik up. Aldrig har jag väl kännt mig så vacker som då, och det har jag kanske aldrig varit heller. Nu var det bara någon timme kvar till vigseln i Kyrkan. Jag började vara hungrig, men det var ju inte lämpligt med nån varmkorv eller så i

den klädsel jag nu bar. Men det skulle ju snart bli festmiddag, och efter en stund

kom min blivande make stilig i sin nya frack och med brudbuketten som han köpt

och valt blommorna till många röda rosor och liljekonvaljer.

Han kom i den taxi-bil som skulle ta oss till kyrkan, det kändes högtidligt och spännande, och jag tänkte snart heter jag inte Söderberg längre, utan Sandström, konstigt och svårt att komma ihåg till en början.

Så var det dags att fara till Kyrkan och börja ett helt nytt kapittel i vårt liv.

Solen sken från en molnfri himmel när vi steg ut ur bilen, besökarna hade redan gått in och alla väntade på dagens huvudpersoner som var vi, det känndes natur-

ligt vis spännande men också glädjefyllt förstås.

Den stora kyrkan var fullsatt, och alla reste sig när vi kom in över tröskeln och

tonerna av Mendelssons bröllopsmarch ljöd mäktigt från orgelläktaren, vägen

fram till altaret kändes lång tyckte jag men väl framme vid altaret stod en väl-

känd vän och den Präst som skulle viga oss, Kyrkoherde Oreland och log lungnande

emot oss. Vigsel ceremonin och talet har jag inte mycket minne av, men jag vet

att vi fick som minnesord; "Bären varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag".

Och det har vi nog gjort, fast på olika sätt Harry har fått bära de ofta tunga materiella bördorna, som vid hus och stugbyggen och en större bit av ekonomin

medan jag har haft mera ansvar för barnen och hundarna, eftersom han rest mycket i jobbet i många år. Kyrkoherdens dotter Elisabeth sjöng både under

vigseln och vid bröllopsmiddagen, vi var goda vänner med hela familjen.

Det kändes spännande men också roligt att se alla vänner och bekanta som fyllde kyrkan när vi vände oss om efter vigselakten, jag tänkte på att vi nu skulle flytta

60 mil bort så vi skulle inte kunna träffa dom som satt där inne så ofta längre

kanske aldrig, ja så skulle det nog bli med dom flesta. Och så blev det verkeligen

för vi tog då inte chansen att träffa dom då ens när tillfälle gavs, utan när vi kom

ut rusade Harry och jag glada över att vigseln var över och att vi nu var man och hustru, direkt till bilen som stod och väntade för att köra oss vidare till middagen

och bilen körde iväg. Och kvar vid kyrkan stod många vänner och bekanta snopna

kvar, utan att få lämna sina precenter som dom haft med sig, som mina föräldrar

sedan kom med, och utan att få gratulera och säja hej då lill oss som skulle flytta.

Men vi som nygifta glömmde alla andra just då, och tänkte bara på varandra.

     Bröllopsmiddagen var festlig och god och vi hade ju många goda vänner med där, många fina tal och visor som diktats till oss, och också flera långväga släk-

tingar som var trevligt att dom ville komma och vara med. Det enda som så här

efteråt inte känns riktigt bra, är att vi smet i väg ifrån bröllopet vid 3-tiden på natten utan att säga tack och farväl  till alla goda vännerl. Så gjorde man ofta på den tiden. Vi var ju bara 23 år och helt fokuserade på oss själva då.

Kanske ändå ett gott tecken det har ju hållit i 56 år.

    Slut för i dag, tack för i dag, nu ägnar vi oss alla åt dagens förestående

Kungliga bröllops begivenheter. Ha ni också en trevlig dag. hälsningar från Sonja.

God morgon i denna ljuva sommartid, egentligen borde jag ju gå ut i den sköna sommarmorgnen, i stället för att sitta här inne och skriva, men jag har inte tid att skriva senare i dag för vi skall iväg och fira ett barnbarn som just

slutat en utbildning i Sundsvall. Så då är det bara på morgonkvisten jag har tillfälle med bloggen en stund.

Jag vill så gärna ta er med på en tur genom Stefan Edmans fantastiska bok som heter Förundran. Han skriver i inledningen, I den här boken vill jag ta dig med på små strövtåg i naturen, att häpna och låta sig facineras över en myra ett grässtrå eller funderingar på varifrån kommer all denna skönhet och ordning?  Han skriver längre ner i texten vi är i behov av en "förundransrevolution". Ett skimmer av förnöjsamhet och förtröstan -- som mot vikt till

den stundom ganska maniska tillväxtreligionens kravfyllda jakt på materiell lycka.

         På nästa sida en vacker bild av en gullviva, han skriver ljumma majmorgnar har har jag för vana att slå mig ner under den stora lönnen på gårdsplanen. De ljusgröna blommorna skickar ut behagligt söta doftpuffar, "min kom-

mentar" vi har också en lönn på vår tomt , men jag har aldrig förut reflekterat över att detta ljusgröna var blommor

som väl såsmåningom blir till så kallade "näsor" som barnen brukar  roa sig med att sätta på sina sina nästippar.

Där i sitter frön till nya lönnar som på hösten blåser ner och sätter sig som pilar ner i gräsmattan, när vi sen med gräsklipparen kör sönder skalet sprids fröna runt vår gräsmatta men man vill ju inte ha hur många lönnar som helst.

     Åter till texten, Sol - välkommen åter! På åtta minuter susar fotonerna, "energipaketen", de femton miljoner milen från vår mest älskade stjärna (solen) hit till jorden. Energi föri alla gröna blad, alla djur och människor. Har

du tänkt på att det är Solen som slår i ditt hjärta, bokstavligt talat? Hela kosmos blev till i ljus en gång i Skaparens

"big bang". Samma ljus som innesluter oss i Kristi kärlek den här dagen.

      Gud är ljus och vind. Som sentida naturvetare skriver Edman, tycker jag om denna tusenåriga skimmrande kel-

tiska text om vem Gud är:

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i löven som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraften i trädet som växer.

Jag är kraften som slår ut i blomm,

jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

Naturen - en gratis- losec

Naturens gröna färg har faktiskt i sig själv en direkt kurerande effekt.

Patienter som rehabiliteras i kontakt med en lummig park eller skog

uppnår lättare en normal puls och blodtryck och får ibland till och med

en ökad immunkapacitet.

Upplevelsen av ett ljust, omväxlande landskap, med äng och hage,

sjöar och vattendrag, har särskilt positiva effekter på hälsan.

Kanske därför att våra celler bär på minnen av den afrikanska savannen,

som är vårt urhem?  Vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har man byggt

en terapiträdgård med åtta "baskaraktärer" som skall tillfredställa vårt

behov av det vilda, artrika, och rofyllda.

Numera kan vetenskapen bevisa det vi hela tiden anat: att vardagsnära

strövtåg fungerar som gröna antistresspiller. Naturen är en gratis- Losec !

Ja, passa nu på ni som kan, att gå ut och njuta av en avstressande promenad

i Guds underbara natur, som vi har just nu. NÄsta veckoslut är det ju dags

för Kronprinsessan Victorias bröllop, så då vill jag nog använda det som tema.

Välkommen åter och ha en trevlig helg önskar Sonja.

God morgon i denna ljuva sommartid, egentligen borde jag ju gå ut i den sköna sommarmorgnen, i stället för att sitta här inne och skriva, men jag har inte tid att skriva senare i dag för vi skall iväg och fira ett barnbarn som just

slutat en utbildning i Sundsvall. Så då är det bara på morgonkvisten jag har tillfälle med bloggen en stund.

Jag vill så gärna ta er med på en tur genom Stefan Edmans fantastiska bok som heter Förundran. Han skriver i inledningen, I den här boken vill jag ta dig med på små strövtåg i naturen, att häpna och låta sig facineras över en myra ett grässtrå eller funderingar på varifrån kommer all denna skönhet och ordning?  Han skriver längre ner i texten vi är i behov av en "förundransrevolution". Ett skimmer av förnöjsamhet och förtröstan -- som mot vikt till

den stundom ganska maniska tillväxtreligionens kravfyllda jakt på materiell lycka.

         På nästa sida en vacker bild av en gullviva, han skriver ljumma majmorgnar har har jag för vana att slå mig ner under den stora lönnen på gårdsplanen. De ljusgröna blommorna skickar ut behagligt söta doftpuffar, "min kom-

mentar" vi har också en lönn på vår tomt , men jag har aldrig förut reflekterat över att detta ljusgröna var blommor

som väl såsmåningom blir till så kallade "näsor" som barnen brukar  roa sig med att sätta på sina sina nästippar.

Där i sitter frön till nya lönnar som på hösten blåser ner och sätter sig som pilar ner i gräsmattan, när vi sen med gräsklipparen kör sönder skalet sprids fröna runt vår gräsmatta men man vill ju inte ha hur många lönnar som helst.

     Åter till texten, Sol - välkommen åter! På åtta minuter susar fotonerna, "energipaketen", de femton miljoner milen från vår mest älskade stjärna (solen) hit till jorden. Energi föri alla gröna blad, alla djur och människor. Har

du tänkt på att det är Solen som slår i ditt hjärta, bokstavligt talat? Hela kosmos blev till i ljus en gång i Skaparens

"big bang". Samma ljus som innesluter oss i Kristi kärlek den här dagen.

      Gud är ljus och vind. Som sentida naturvetare skriver Edman, tycker jag om denna tusenåriga skimmrande kel-

tiska text om vem Gud är:

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i löven som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraften i trädet som växer.

Jag är kraften som slår ut i blomm,

jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

Naturen - en gratis- losec

Naturens gröna färg har faktiskt i sig själv en direkt kurerande effekt.

Patienter som rehabiliteras i kontakt med en lummig park eller skog

uppnår lättare en normal puls och blodtryck och får ibland till och med

en ökad immunkapacitet.

Upplevelsen av ett ljust, omväxlande landskap, med äng och hage,

sjöar och vattendrag, har särskilt positiva effekter på hälsan.

Kanske därför att våra celler bär på minnen av den afrikanska savannen,

som är vårt urhem?  Vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har man byggt

en terapiträdgård med åtta "baskaraktärer" som skall tillfredställa vårt

behov av det vilda, artrika, och rofyllda.

Numera kan vetenskapen bevisa det vi hela tiden anat: att vardagsnära

strövtåg fungerar som gröna antistresspiller. Naturen är en gratis- Losec !

Ja, passa nu på ni som kan, att gå ut och njuta av en avstressande promenad

i Guds underbara natur, som vi har just nu. NÄsta veckoslut är det ju dags

för Kronprinsessan Victorias bröllop, så då vill jag nog använda det som tema.

Välkommen åter och ha en trevlig helg önskar Sonja.

Hej och välkommen till den stund, som får mej att tänka på Psalmen 54, där det står. "Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör, viska eller brusa som en mäktig kör." Vad som får mej att välja detta tema i dag, är inte bara vinden här utanför mitt fönster, utan därför att jag vill kort berätta om en Konferens för missions-

kyrkan, som min man och jag nyss varit på, där dom hade en stor och välsjung-

ande härlig kör. Där vår konferens-sång hade temat: "Våga pröva dina vingar"

och för att göra det behövs ju vindens bärande kraft...  Så nu tänkte jag skriva

några av mina dikter som just handlar om vinden, någon har ni kanske läst förr

men jag hoppas att ni vill läsa dom ändå, och förhoppningsvis är ni också några

några nya läsare med i dag, ett särskilt välkommen önskar jag till er. Här kommer

den första av dikterna, som heter...

VEM HAR SETT VINDEN

Som vinden,

sakta rör vid min kind

rör vid Du mitt hjärta.

Stilla,varsamt, svalkande

kan inte se dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset

i trädens kronor,

hör jag Din röst

känner din närhet.

Kan inte se dej Gud, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mig för Dej.

Känner Din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen,

får havet att brusa,

så skall sångerna brusa en gång.

Då skall vi jublande se Ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig har sett vinden...

AIER

Nu är luften fylld

av ljud, av vindens toner,

gömmer osynliga ord...

Vi måste lyssna,

försöka fånga orden

så vi kan ana, ja kanske förstå...

något av kosmos

Guds oändliga rymd,

något av livets

fantastiska djup.

Hitta oss själva

i ljudet av orden,

i vindens och vågornas brus.

Se på oss själva

som delar av kosmos,

en liten men levande del...

BÖNESUCK

Inte ens en vind,

så svag, så svag

som från en fladdrande fjäril

en sommardag,

behövs för att sända

vår bön till Gud,

han hör det svagaste

böneljud...

En bedjande suck blott

ifrån vår jord,

sänder mot himmlen

bevingade ord.

Bönens mål,

Guds kärlek var

i kärlek ger han oss

sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår

när vi bönesvaret får.

Men Gud har

på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

Ja, detta var några av mina tankar omkring vindarna, jag tror det har mojnat

betydligt under tiden jag har skrivit. Eftersom det inte är så lätt att ta några

bilder av vinden, så blir det inga bilder till texten i dag. Ni kan ju själv se dess

verkningar, som tack och lov inte är så våldsamma här, som vi ofta ser ifrån andra länder. Jag önskar er en trevlig helg, Sonja.