Hej kära vänner, i morgon är det ju en speciell dag för oss i Sverige, då vår Kronprinsessa Victoria, skall gifta sig med sin Daniel, som då också får sin Prins tittel. Det ska bli fantastiskt roligt att kunna se hela brölloppet på tv.

Jag har följt Bröllops programmen där varje dag, de senaste veckorna. Jag återkommer till detta i morgon.

Men nu vill jag berätta lite om hur det var när jag och min man Harry gifte oss. Det var också den 19 juni fast 1954

så det är några år sen. Vi gifte oss i Hörnefors Kyrka.

Dagen innan for vi iväg till ett ställe där det fanns gott om liljekonvaljer, och plockade två stora hinkar fulla för att ha på alla borden till bröllops middagen. I går kom min man in med en bukett Liljekonvaljer, de doftar ju ganska starkt och jag tänkte på alla gästerna vid våra bord vid middagen, jag hörde inte någon som verkade vara alergisk

för detta då, det var i alla fall ingen som klagade. Jag tror att detta med alergier har blivit mera vanligt på senare år

Det blev lite bråttom för oss med giftemål, inte för att jag var med barn, men för att min blivande man "blev med affär" ja det kanske låter konstigt, men han hade gått handelsskola och jobbat i affär några år och nu ville han bli "sin egen" som han sa och nu hade han fått tag på en lämplig butik som var till salu, som låg 60 mil bort, och då ville han förstås ha sin fästmö med. Så vi tänkte först fara ner och starta igång butiken där, men då sa mina föräldrar stopp! Antingen fick jag stanna hemma eller också skulle vi gifta oss innan. Så var det på den tiden, och man lydde sina föräldrar. Så nu blev det snabba ryck med att försöka ordna allt. Kyrka, Präst, Bröllopsfest lokal och all personal av olika slag som behövdes för detta. Och inbjudan till gästerna 60 - 70 st. skulle skrivas. Det fanns ju inte dator och dyl. att ta till, inte s.k bröllops fixare eller ceitring firmor att ta till. Det fanns heller inget hotell men det fanns ett ställe som kallades för Hörnefors gården som passade bra för olika tillställlningar, så där kunde vi ha vår bröllopsmiddag. Och tänk allt föll på plats och var klart i tid.

 Några dagar innan vigseln, kom några av mina kompisar inrusande och band en halsduk för mina ögon, och tog på mig kläder som inte var så vackra men tokroliga, fick jag se så småningom, dom drog mej på en dragkärra och gick runt sammhället och sjöng och tutade i lurar ungeför som nu på fotbollsmatcherna.    Jag kände mig ganska dum där jag satt med mina ögon fortfarande förbundna. Men när vi kom fram till den lokalen som kallades sommarhemmet var vi framme, och jag befriades från min ögonbindel och där hade vi en jätte trevlig kväll.

  Då var det bara en vecka kvar till vigseln, vår hemsömmerska sydde en vit lång vacker brudklänning på bara några dagar. Och Harry lät sy upp en skräddar sydd frack som kostade en månadslön för honom, det var det värt tyckte han, för övrigt kan han ha den än, så han håller måtten fortfande s.a.s

Här slutar jag för i dag, och återkommer i morgon då det är rätt datum, hoppas ni vill ägna en stund åt min blogg då, även om Tv. sänder mycket även före vigseln.

Kungabröllopet är ju inte förren vid 4- tiden. Så ni kan ju hinna både och, ha det så gott till dess önskar Sonja

 Välkommen till vår bröllopsdag, som vi ju har på detta datum, det berättade jag ju om i går, det var ju inget datum som vi valde utam det datum där det var

möjligt att få det mesta att klaffa, och härligt nog så funkade allt som det borde.

Men för att återgå till i dag en stund, så har jag på morgonen fått blommor och

kaffe på säng, med en specialgjord smörgås med ett hjärta på, och det känns ju

bra efter så många år. Jag har köpt en prinsess tårta, som vi skall äta senare i dag. Harry ville att vi skulle gå "ut" och äta i afton, det brukar vi göra den här dagen, med eftersom det är Kungabröllop i dag, hela dagen, så bad jag att vi får

vänta till i morgon, så får vi liksom två bröllops dagar på rad. Nu återgår vi till våra bröllopsförberedelser, så kom den stora dagen jag satt med många fjärillar i magen hos hårfrisörskan och fick hjälp med klädsel och meik up. Aldrig har jag väl kännt mig så vacker som då, och det har jag kanske aldrig varit heller. Nu var det bara någon timme kvar till vigseln i Kyrkan. Jag började vara hungrig, men det var ju inte lämpligt med nån varmkorv eller så i

den klädsel jag nu bar. Men det skulle ju snart bli festmiddag, och efter en stund

kom min blivande make stilig i sin nya frack och med brudbuketten som han köpt

och valt blommorna till många röda rosor och liljekonvaljer.

Han kom i den taxi-bil som skulle ta oss till kyrkan, det kändes högtidligt och spännande, och jag tänkte snart heter jag inte Söderberg längre, utan Sandström, konstigt och svårt att komma ihåg till en början.

Så var det dags att fara till Kyrkan och börja ett helt nytt kapittel i vårt liv.

Solen sken från en molnfri himmel när vi steg ut ur bilen, besökarna hade redan gått in och alla väntade på dagens huvudpersoner som var vi, det känndes natur-

ligt vis spännande men också glädjefyllt förstås.

Den stora kyrkan var fullsatt, och alla reste sig när vi kom in över tröskeln och

tonerna av Mendelssons bröllopsmarch ljöd mäktigt från orgelläktaren, vägen

fram till altaret kändes lång tyckte jag men väl framme vid altaret stod en väl-

känd vän och den Präst som skulle viga oss, Kyrkoherde Oreland och log lungnande

emot oss. Vigsel ceremonin och talet har jag inte mycket minne av, men jag vet

att vi fick som minnesord; "Bären varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag".

Och det har vi nog gjort, fast på olika sätt Harry har fått bära de ofta tunga materiella bördorna, som vid hus och stugbyggen och en större bit av ekonomin

medan jag har haft mera ansvar för barnen och hundarna, eftersom han rest mycket i jobbet i många år. Kyrkoherdens dotter Elisabeth sjöng både under

vigseln och vid bröllopsmiddagen, vi var goda vänner med hela familjen.

Det kändes spännande men också roligt att se alla vänner och bekanta som fyllde kyrkan när vi vände oss om efter vigselakten, jag tänkte på att vi nu skulle flytta

60 mil bort så vi skulle inte kunna träffa dom som satt där inne så ofta längre

kanske aldrig, ja så skulle det nog bli med dom flesta. Och så blev det verkeligen

för vi tog då inte chansen att träffa dom då ens när tillfälle gavs, utan när vi kom

ut rusade Harry och jag glada över att vigseln var över och att vi nu var man och hustru, direkt till bilen som stod och väntade för att köra oss vidare till middagen

och bilen körde iväg. Och kvar vid kyrkan stod många vänner och bekanta snopna

kvar, utan att få lämna sina precenter som dom haft med sig, som mina föräldrar

sedan kom med, och utan att få gratulera och säja hej då lill oss som skulle flytta.

Men vi som nygifta glömmde alla andra just då, och tänkte bara på varandra.

     Bröllopsmiddagen var festlig och god och vi hade ju många goda vänner med där, många fina tal och visor som diktats till oss, och också flera långväga släk-

tingar som var trevligt att dom ville komma och vara med. Det enda som så här

efteråt inte känns riktigt bra, är att vi smet i väg ifrån bröllopet vid 3-tiden på natten utan att säga tack och farväl  till alla goda vännerl. Så gjorde man ofta på den tiden. Vi var ju bara 23 år och helt fokuserade på oss själva då.

Kanske ändå ett gott tecken det har ju hållit i 56 år.

    Slut för i dag, tack för i dag, nu ägnar vi oss alla åt dagens förestående

Kungliga bröllops begivenheter. Ha ni också en trevlig dag. hälsningar från Sonja.