Vilken fråga, kanske du tänker, eller kanske, ja det kan man ju undra ?  Ja det kanske finns ännu fler kom-

mentarer, till denna rubrik. Varför jag använder den i dag är därför att jag lyssnade på ett program i radion

förra lördagen, med just den titeln. Jag var full av förväntan, när jag lade mig på soffan för att kunna lys-

sna i lugn och ro. Jag förstod av precentationen att det var tre personer med olika bakgrund, en som påstod

sig vara atist, vad jag förstod. En som var Muslim, och den terdje var en biskop, då kanske ni direk tänker

på Hammar, med det var inte han men en som gått i samma skola, kunde man förstå, ja det gjorde man ju

också av titteln förståss. Det blev först lite närmare precentation, och en del allmänna samtal.  Sedan fick

publiken ställa frågor, om Gud verkligen fanns. Den som var snabbast att svara, var han som var muslim,

han svarade att eftersom han var muslim så trodde han ju inte på den Kristna Guden, utan på de texter

som Mohammed, lämmnat efter sig i Koranen. Och han berättade att deras sätt att komma till paradiset,

var att dö för sin tro. Och kvinnan som var atist verkade vara en sökare som ingenting funnit. Så var jag då

full av förväntan, när det var Biskopens tur att svara på frågor, äntligen får någon med kristen tro svara,

men ack vad jag bedrog mig, det var många svävande formuleringar, och inte så lätt att veta. När en av

publiken frågade hur man skulle göra för att finna Gud, blev svaret liksom att det fanns många sätt, och

att det var olika för varje människa, och det är ju sant, men han gav ingen vägledning som t.ex. att läsa

Bibeln eller att knäppa sina händer, och bara säga till Gud eller Jesus, att man vill lära känna honon t.ex

då hade dom ju fått svar direkt, om dom bett med ärligt hjärta. Men inga sådana ledtrådar gavs. När så

program tiden var ute, tackade programmledaren de medverkande, men sade också att samma fråga nog

fortfarande kvarstod, som rubriken var på programmet; " FINNS GUD" ?

Jag kände mig både förtvivlad och besviken efter programmet, och hur skulle det inte kännas för publik-

en, som kommit och fyllt en stor biblioteks sal, kanske fulla av förväntan att  kunna få finna Gud. 

Jag skulle vilja säga till dem av er, som läser detta, och just undrar över dagens fråga, att söka upp någon

frikyrka, där blir ni säkert varmt mottagen och får också med säkerhet svar på frågan som detta han-

dlar om, att GUD finns !

Så slutar jag för i dag, med glädje i mitt hjärta eftersom jag vet att Gud och hans son Jesus Kristus

finns, och har lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände. Jag önskar en trevlig helg!  Sonja.

Hej och välkommen, till lite hösttankar i den vackra oktobermorgonen. Jag vill sjunga, ja skriva nu

eftersom ni inte kan höra min sång, samma sångtext som jag gjorde på försommaren, då allt börja-

de vakna till liv, spira och växa. O,vad världen nu är skön, klädd i sommardräkten, fast nu behöver

jag ändra på texten lite till, O, vad världen nu är skön, klädd i den färggranna, förvinter dräkten.

Ja visst är det med ett visst vemod, man gläds åt de vackra färgerna som just nu pryder de flesta

lövträden.

Jag läste om någon som sa, nåt jag tyckte var bra, "Visst är det en tröst, att hösten är så vacker"

Ja det kan man ju hålla med om, här skall jag fortsätta berätta om  lite höstögonfröjd.

Jag satt och beundrade en Lönn, som vi har på tomten, och började då skriva ner mina tankar

 Här får ni se vad det blev av det...

LÖNNEN  = (Höst lycka)

Vi har en stor Lönn i vår trädgård, kan det fnnas något vackrare träd ?

Åtminstone inte så här på hösten.  För stor tycker min man,

fast han tog bort flera grenar i fjol. Nu gläder den oss, ja mest mej förståss

med sina färggranna, vackra blad. Som skiftar, från grönt till gulgrönt,

till mildaste laimgrönt, blekgult till rosa, seris,ljusrött och vinrött med

stråk utav mörkrött, ja nästan lila. Ja vilken palett vår mästare har när

han sätter igång, sitt färgfyrvärkeri !!

Bladen så vackra och stora, är inte så lätt att kratta bort, har jag förstått.

Och frökapslarna, som vi satte på våra näsor när jag var barn

de satt kvaren stund med limmet som fanns på fästet,

det är nu till stort förtret för karn´. Dom sticker sig fast i gräset som pilar

när höstvinden genom lövverket ilar. (Ja säj den lycka som varar beständigt?)

OKTOBER

Oktober björkarna, och dom guldgula asplöven

vinkar nu övermodigt, med sina glittrande guldpengar,

som snart skall slitas loss, och devalveras, till intet...

Men jag njuter av färgerna, hör suset, 

känner dofterna, som nästan berusar.

Jag känner mej lycklig, jag känner mej rik !

Än fungerar Guds skapelse !

VATTEN FÄRGER

Höstlövens otroliga färgprakt

rinner ner i älvsfårans vatten,

blandas till fantastiska färgnyanser

inför mina ögon.

Tala om vattenfärger !!

Önskar jag vore en målare,

att i färger kunna fånga sceneriet.

Nu tror jag att jag tar, en liten promenad ut i dom härliga höstfärgerna, välkommen åter nästa vecka.

Önskar er också en trevlig helg, och allt gott från vår skapare, Sonja !

Hej, och välkommen till en stund till där jag berättar om vår församlngs resa till en helg på Hemavans Fjällgård. 

Det som jag skall berätta om i dag är hemresedagen = söndag. Efter en som vanligt god

frukost, samlades vi alla som ville ut på en busstur, för att fara och se lite närmare på Tärna, där flera

av våra kända utförsåkare bor eller bott. Det samhället låg ca. 2 mil bort. Det är inte underligt att

ungdommarna där blivit duktiga utförsåkare, det kändes som om det nästan inte fanns några vägar som

var raka, det var backe upp och backe ner, för bussföraren att lotsa det stora fordonet på slingrande och

branta vägar, här är "Anjabacken" berättade han, och mycket riktigt där fanns en stor skylt med en glad

Anja som vinkade. Lika så vid Ingemar backen, och där Stig Strand hade sin hemvist. Ja Tärna bestod

mest av höga berg och djupa dalar, inte underligt att det också hördes vara en eftertraktatd plats för

andra landslags utförsåkare, att få komma och ha sina träningar där. Vi fick också se husen där dom

kända Tärna- borna, hade sina föräldrahem. En mycket vacker trakt, med som ni förstår väldigt kuperad.

Efter den lite spännande turen åkte vi tillbaka mot Hemavan, och kunde njuta av utrikten över stora

vackra sjöar, med vackre fortfarande delvis snöklädda fjäll i bakgrunden. Trots att sommaren även där hade

varit ovanligt varm. Vi hörde faktiskt på Tv.sedan vi kom hem att temperaturen i Hemmavan hade ökat

men 2 1/2 grad, det senaste 50 åren, och det var visst mest i Sverige. Så man kan ju undra hur länge dom

skall få ha sina fina skidbackar kvar?  Så återvände vi till vårt fina fjällhotell, och åt en härlig  söndags-

måltid innan vi äntrade bussen på nytt för hemresan, som tog ca. fem timmar, det var många tungors

band som löstes i både prat och skratt, och vi hade under vår resa fått många nya bekanta och vänner.

Och många började redan fundera på nästa Hemavan besök.

Det var inte så mycket mera höstfärger där än här, men de färgnyanser vi såg var liksom intensivare 

än dom vi är vana att se hos oss.  Jag avslutar dagens bloggande, med en av mina höstdikter...

HÖST GOBILÄNG

Nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med sin hand,

ett broderi med höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga, att vila på

mot en bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten, en färggrann matta,

om några veckor, vi bort den kratta.

Ja, hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten bladen för häftigt kysst.

Då river höstvinden bladen ner,

att marken värma, behövs den mer.

Nu stoppar hösten, det täcke som

den vårens knoppar, vill bädda om.

Ja, nu har jag berättat färdigt om Hemmavan resan, men jag återkommer om en vecka, få se vad det blir då.

Trevlig helg önskar

Sonja

Välkommen till min blogg i dag, och förlåt att jag inte var på plats i lördags, som vanligt

jag vet inte om jag hann berätta för er att jag skulle på en resa till Hemavans fjällstation

och vara borta förra lördagen. Jag åkte nämligen på en bussresa anordnad av en man i för

samlingen = Missionskyrkan här i stan. Vi är en av församlingarna här i Norrland som för-

försöker stödja denna kristna Fjällstation, bl a genom att fara dit och bo och ligga några

dygn ibland. Så min man och jag anmälde oss till den resan. Som startade på fredag vid

lunchtid och var tillbaka söndag afton. En fantastisk härlig resa, och slrålande

sol hela tiden, det var också ungefär lika varmt där som här nere vid kusten, härligt !

    Första dagen var vi inte framme förren på aftonkvisten, så då var det gott med mat

och en stunds vila. På övre våningen fanns en vacker liten kyrksal dit vi var inbjuden för

att få veta lite om de aktiviteter som var aktuella, just den här tiden. Det fanns mycket

som erbjöds, som fjällvandringar mer eller mindre långa. Guidad svampplocknings möjlig-

heter. Eller att åka liften upp emot fjällen och ta med fika och vara där under dagen ock

sen gå ner i den inte alltför branta lutningen, alt. få åka liften ner också. Och efter denna 

information, blev det en kort andakt med önskan om en god natt till oss nykomna gäster.

    Och solen lyste klart också den andra dagens morgon, snabbt ner till frukosten, för att

göra i ordning  matsäck för dom som skulle ut på de olika aktiviteterna.  Min man valde

att plocka svamp, för att kombinera nytta med nöje. Han hade hört berättas om fina och

vida kantarell ställen, men det visade sig att det var ganska glest mellan svamparna, det

var nog många som varit där under sommaren. Men han och dom andra fick ju en frilufts-

dag i allafall, och det var ju vackert väder.

Jag som nyss opererat ett knä, var ju inte så

pigg på några promenader, så jag och ett par tre stycken till stannade kvar där på gården,

satt på altanen, och solade, fikade av smörgåsarna vi gjort på morgonen liksom dom som

skulle på utflyckt, och vi hade en trevlig samvaro där.

         På aftonen skulle det ju åter vara en samling uppe i den vackra kyrksalen, då sjöng

och spelade en flickkör för oss, dom var med i en ettårig bibelskolegrupp, som finns där på

gården, jag tror dom sa att dom var 22 st. från hela landet, både killar och tjejer. Dom har

en specell präst anställd, för det som kallas Bibelfjäll. Han berättade om detta och talade se-

dan över ämnet för denna helgen, som var ett är nödvändigt. Som blev mycket tänkvärt för

oss alla. Efter det hade jag blivit ombedd att läsa några av mina dikter, och medan jag satt

och tittade ut över fjälltopparna som gnistrade av den nedåtgående solen, blev jag bara så

tacksam att jag hade ögon att se med så jag bestämde mig att i all hast, göra en traveste-

ring på min sommardikt, "Tack att jag ögon fått att se, en solnedgång vid havet." Jag som

inte hade ens en penna  att  skriva ner mina fanstiska synintryck med, hälsades då plötsligt

välkommen upp på senen och läsa egna dikter, jag berättade då att jag var helt tagen av ut-

sikten över fjällen, och slog upp min sommar dikt som jag ville beskriva denna min fjäll upp-

levelse med hjälp av. Dikten blev så här...

SOLNEDGÅNG PÅ FJÄLLET

Tack att jag tillfälle fått att se,

en solnedgång över fjällen

Där solen brinner i orange

och och lyser över kvällen.

Och  rosa moln på blekblå sky,

som änglavingar far.

Och fjällens toppar som av stål

byggda för oändlighet.

Bjuder oss att skåda få,

en glimt av evighet...

Helt oförberedd läste jag den dikt som jag fick genom synen utav fjällen, i den vackra september kvällen.

nu slutar jag för i dag, och återkommer och berättar lite mera nästa lördag. Välkommen åter då!  Sonja.

Välkommen go vänner, till en stund med mej på bloggen, i dag har jag ju ett ganska ovanligt tema eller hur ?

Jag vill berätta lite om familjens senaste telnings dop, det var vårt barnbarn Robert och hans Angelikas andra

barn som döptes i söndags den 25/8 i Burträsk kyrka. Jag är så glad och tacksam varje gång vi får vara med om

en sådan händelse, vi som är gammel mormor och gammel morfar, detta är vårt fjärde barnbarnsbarn. Och han

döptes så i Faderns, Sonens, och den helige Andens namn och fick heta Ludvig, Harry, Ivan Lövgren eftrsom det är

hans efternamn. Det blev väl ett fint namn på en en liten kille i vår tid. Och gammelmorfar Harry blev förstås

stolt att få vara en av namngivarna. Under dopakten sjöng Ludvigs mormor Lena och faster Sara Psalm 606 i Sv.

Psalmboken, som lyder; Det gungar så fint, när han bär Dej mitt barn, han går på så mjuka sandaler. En mycket

mjuk och fin melodi, och underbara ord. Kolla själv i psalmboken så får ni se... Efter dopet hade Ludvigs stora

syster, snart tre år, sagt att hon då ville sjunga Blinka lilla stjärna där, för sin lillebror, så Lena och Sara tog

henne med och sjöng tillsammans med henne, dom stod lite ifrån mikrofonen, men då gick Moa som hon heter

fram till den och sjöng klart och frimodigt som bara en trygg treåring kan göra. Hon ville att sången skulle höras.

Efter dopakten blev det ett riktigt Dopkalas i församlingsgården, med många sorters hembakt bröd, och tre st.

också hemgjorda tårtor en med namnet LUDVIG på, så en HARRY tårta, och den tredje tårtan, stod det följdrik-

tigt IVAN på.  Alla namn med anknytning till släkten, och med olika dekorationer i blå marsipan, på vitt marsi-

pan överdrag. Ett gott och annorlunda sätt att tydliggöra att detta var ett dopkalas, och inte vilken släktträff

som helst. Fast visst är det också roligt att träffa och bekanta sig lite med, släkten från andra sidan också.

Ett fantastigt fint kalas som nog mest ordnats, förberetts och avslutades av huvudpersonens duktiga och på-

hittliga föräldrar, som också var både först och sist på köksavdelningen, samt att ställa till rätta alla möbler,

i församlings stora serveringsrum. Trötta men glada kunde dom sedan, ta alla oöpnade paket med sig hem, för

att ta hand om detta, som vi hoppas trevliga uppdrag, när dom fått vila sig litet.

Allt gott önskar vi Er som föräldrar, och Guds Välsignelse över hela familjen Lövgren !  Kram från gammelmormor !

      Hoppas att du som tittat in på min blogg i dag, känner att du fått ut någonting av min berättelse från en

viktig och glädjerik dag, ur mitts livs historia. Välkommen till nästa vecka då det blir ett annat tema, Sonja !

Välkommen i sommar-regnet, tur att ni liksom jag sitter inne och läser min blogg så ni slipper bli blöta,

jag vet inte om jag måste tänka om när det gäller diktvalet men det kan ju se helt annorlunda ut när ni

tittar in på bloggen senare i veckan, så jag skriver nog det som jag planerat i allafall och då blir det nå-

gra sommardikter. Den första dikten heter...

VÅR TILLVAROS ÄNG

Vår tillvaros äng, kan blomstra och grönska

som den skönaste sommardag.

I naturens bekymmerslöshet

skulle Gud önska att vi kunde leva Du och jag.

Se på blommorna på marken, se dess fullkomlighet

de lever i helig förtröstan, o att vi kunde det.

O, att vi kunde lämmna, bekymmer som tynger och tär

till honom som bett oss att lämna, sagt era bekymmer jag bär.

Så många blomstrande dagar, vår tillvaros äng skulle få,

se skapelsens språk till oss talar, så vi skall kunna förstå.

Att han som styr universium, och skapat allt med sitt bliv !

Är också kapabel att styra, ett kort litet människoliv.

SOMMARÄNG

Herre, din församlings brokiga skara,

kan också liknas vid en sommaräng.

Var och en med sin färg och sin form,

med sin glädje och sin sorg.

Med olik gåvor och temperament,

skapade Du oss.

Inga kopior eller plagiat, nej variationsrik

som den brokogaste sommaräng.

Var och en på sin plats i livet.

Dock är vi alla lika i ett.

Till Din, avbild skapade Du oss.

Så avslutar jag för i dag med en dikt från en annan av mina dikt häften som heter SPÅR, dikten lyder så här...

HAN SOM ÄR

Han som alltid är...

Han som också ger ditt hjärta sina slag.

Han vandrar med dej, på ditt livs gator.

När du lyssnar inåt, hör du honom viska, kom !

Kom och följ mej, och jag skall öppna

himmelens fönster över dej...

Ge dej min glädje, ljuvligare än skratt,

vackrare än lycka.

Större än den största tanke, du tänkt.

Rikare än all världens rikedom, ja en

försmak av det ofattbara, det gränslösa,

som Gud har berett, för sina barn.

Ty, det behagade Fadern,

att ge Eder detta...

Tack för att ni har varit med mej och kollat in min blogg, under denna vecka. Nästa gång hoppas jag

att jag får skriva dikten "Efter regn", som jag inte kunde göra i dag med ärligt hjärta, eftersom regnet

stod som spön i backen...  Eller heter det spö, i backen ?  Ja, ni vet ju vad jag menar, eller hur ?

Hoppas ni ändå får en trevlig helg, trots regnet. Kram, Sonja !

Det blir väl Surströmmings premiär för många, som för oss ?

Hej och välkommen på kvällskvisten, för ovanlighetens skull. Vi har inte fått igång internett förren nu på kvällen 

så har det varit ett tag, jag tror ända sedan åskvädret för ett par veckor sen. Men bättre sent än aldrig, hoppas

jag att ni också tycker. Jag har skrivit en liten diktbok som har samma tittel, som rubriken i dag, och jag kommer

att ta dagens texter från den. Pluss ett tillägg som jag gjort från Stefan Edman, som är biolog och en av Sveriges främsta naturskildrare.  Min första dikt har i dag, har rubriken, som följer...

SMAKEN AV BEGYNNELSEN

Vatten vårt livselexir, det viktigaste,

och mest omistbara för människan.

Något vi skapats ur, i och till.

Fosterlivsvattnet, kroppsvädskan,

havet och kallkällan, finns inom oss ...

Smaken av begynnelsen, följer oss

som en bitterljuv aning...

BARNDOMS MINNE

(Vi bodde på en udde som gick ut i Bottenvikens vatten)

Havet fanns inpå oss,

jag sov till havets sång.

Växte opp omsluten av det,

i blåaste blått, eller i gråaste grått,

alltid speglande himelens kupa.

Havet var en del av livet,

en del av oss...

DIMMA

Kalldimman kommer framemot kvällen,

svävar över vattnet, som dansande älvor i tyll.

Driven av kvällsbrisen, in emot land.

Sveper in världen, i ett dis av osynlighet.

Fukten kryper närgånget,under blusen...

NU

Nu lyfter dimman, och jag ser...

hur färgerna har flutit samman,

himmel och hav är ett...

blårosa,  förenade

i en mjuk böljande omfamning...

VATTEN

Vatten det livsviktigaste, människan har,

håller på att förstöras, av oss själva.

Människan, den mest destruktiva som

finns i skapelsen, gör nu allt för att

ödelägga, sin egen framtid, sina livsmöjligheter,

Allt offras för kortsiktig, vinnings skull.

Vår livstörst kan bara fyllas genom,

rent vatten och ren luft,

Och genom Jesus Kristus, som kan ge oss det

levande vattnets porlande källa...

Hans varma röst ljuder än i dag, är någon törstig

så kom till mej och drick !

TROENDE DOP

Dopgravens stilla vatten,

speglar ljusen, blommorna, korstet.

Väntande på lärjunga steg...

som tagit på djupaste allvar,

Din maning, följ mej..

En tro ett dop, en dopgrav,

så uppståndelse !

Dopgravens helgade vattens famn,

mottager, renar och förenar.

Gud mer oss !!

Vårt behov av vatten,

följer oss genom livet.

Som en törst, som en njutning

av det klara vattnets åsyn.

Som ett behov av rening,

vår mölighet till dop, till liv.

Vatten... en Gudagåva !1

Kanske du måste vila lite från läsningen nu, för att senare läsa det jag skrivit, här i fortsättningen...

Jag måste få citera från Stefan Edmans, fantastiska bok "Förundran", där han skriver en förklaring på hur

vattnet blivit genomskinligt, han skriver så här. I dag vet forskarna att vinkeln mellan syreatomen och

väteatomerna i vattenmolekylen H 2 O (jag måste skriva tvåan på mitten här lika stor som bokstäverna,

fast den borde ju vara mindre, och under bokstäverna,) den vinkeln är ungefär 104 grader. Just därför är

vattnet genomskinligt. Just därför kan det lösa och transportera fler ämnen än någon annan vätska, till

exempel genom människokroppen. 104 grader det är vinkeln som gör vattnet till universums mirakelmo-

lekyl. Utan den geometrin funnes inte livet, varken amöban, tulpanen eller människan. Men om bara en

enda liten decimal i dem förändrades, skulle det universum vi känner till inte vara möjligt. Han fortsätt-

er, kanske finns det en stor Tanke bakom allt ?  En kärlekens ordnande kraft bakom evolutionen. En GUD 

med ansikte och intersse också för mig, lilla kryp på Vintergatan ?   En svindlande tanke ja visst...

Ändå vill jag tro det. Och jag skall aldrig glömma den heliga vinkeln, 104 grader !!

Ja nu har ni nog också fått ert behov av vattendikter tillfredställt. Liksom vatten molrkylens genomskinlig-

hets betydelse för livet på jorden.  Jag kommer kanske igen på temat någon gång under hösten, då höst-

färgerna speglar sig i älvsvattnet här utanför vårt fönster, det brukar inspirera mej.  Jag lovar att inte bli

lika långrandig då. Tack för i dag, och välkommen åter, kram från Sonja !

2

Godmorgon denna vackra Augusti-lördag, vilken underbar tid av sommaren vi nu är inne i, även om det också

känns lite vemodigt att vi går emot höst. Men tack vare att vi nalkas hösten, så får vi ju nu njuta utav alla

mognande frukter och bär, som nu naturen bjuder oss. Och som ni förstår av rubriken tänker jag närmast på

bär av olika sorter just nu, jag börjar med enn kortdikt om hjortron, efter som dom ju mognar först av alla...

Jag skriver på lite "vardags språk". 

HJORTRONA

Ha du nån gång haft lyk,a

å få se utöver en hjortronmyr,

som lys gul, som om de var

utå gulle.

Ha du töje e fullmoget bär,

ini munnom, och kännt åt

hur himmels gott hä smaka ?

Så gott som ba snattren kan göra !!

ÅKERBÄRA

Minns du, ljuvli smak´n

å himmelsdofta,

utå åkerbära

däri bott´nskyla på

emaljere muggen.

SMULTRONA

Du lär väl bånbåna din´e

let åt gobära, där i långgräse?

Sä dem kan få sä

en rikti munfyll

å en den sommarsmak´n

som ba smultron´a kun ge...

BLÅBÄRA

Aldri va väl blåbära

så blåbärs blå, å så

blåans go, som då...

man hadd nappe,

ti förtmugg´n sin,

å man fick töm däm

ti kallmjölka,

he på såkre, å ba njut...

BRANNBÄRA

Brannbära, kalle vi hallona

på den ti´n.

Dem lukte så härlit,

fast dom krylle ut´å

vitmaska jämt.

Sticki va bärbuska, å

brännässla bräntes,

å när bära va ränse

va skörd´n e skämt.

SKOMAKAR BÄRA

Dom va liksom putse,

å dom blängt där i sola

som nyputse skon.

Vi blev alldri riktit

klok uppå sort´n,

då vi satt där å smaka

däm, på vebobron.

VINBÄRA

Däm åt man, när vi lekt

kurragömma,

då vårat gömmställe

dingne å bär.

Där satt man så bra gömd

så man fick "tjufre" sä`

å gå fram å vis sä,

för man mådd int så vääl.

Ja det här var lite minnen från barndoms åren, hoppas att ni som är vuxna i dag kan känna igen er i mina

barndomstankar. Om inte så fick ni ju veta lite nu, om hur det var då. Hoppas också att ni förstår vardags-

språket. Ha en skön fortsättning på helgen. Jag ska förresten läsa lite dikter uppe i SMU-stugan en bit upp

emot Vitberget, det är skyltat. Då har vi sista "Minns du sången" kvällen för terminen, dit är alla välkommna !

Vi börjar kl 18,00 till ca, 19,30. Kul om vi fick träffas där, berätta i så fall för mej eller nån annan att ni är

där för första gången, så bjuder vi på fika.  Allt gott önskar jag er alla, Sonja !