Välkommen Du som tar Dig tid att titta in på min blogg en stund trots att vi är inne i den så kallade Jul-

bråskan, ja visst är det lätt för oss att hamna i en känsla av stress, över allt som vi tycker behöver göras

innan julhelgen kommer. Då Gud gav oss den största gåvan, sin son Jesus Kristus som ju är motivet till de

julgåvor vi ger till varandra. Men det är lätt att det blir viktigare med paket till  våra nära och kära, än att

tänka på honom som Julfirandet gäller, eller hur ?

I dag har jag planerat att skriva om när Josef och Maria, som fick lov att ge sig av mot Betlehem för den för-

sta skattskrivningen, då var det inte bara att sätta sig i bilen och köra iväg. Nej det var att använda aposat-

lahästarna, d.v.s benen, för er som är så unga så ni inte förstod uttrycket, möjligen hade dom en åsna att

lägga packning på, och att kanske kunde Maria få sitta upp någon stund på den.     Jag har kallat dikten ...

SÄLLSAMMA TANKE

Nog är det  väl förunderligt att tänka på

att för över 2ooo år sedan  då,

tiden så här strax före jul

färdades Josef och Maria mot det skjul,

som skulle bli Guds sons första hem,

ett härberge för frälsaren.

Josef och Maria gick mot Betlehem,

för påbudet om den första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt,

av att färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få

vad tänkte månne Josef då?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände,

när det där med barnet hände.

Änglabebådat som barnet var,

med Guds Helige ande som sin far.

Han som hade makt över himmel och jord, han

kunde väl ha hjälpt dem med en säng och ett bord.

Nog vore det väl mänskligt

att börja tvivla då,

om Gud verkligen var med dem

när det så illa kunde gå.

Men det var Herrens visa plan,

Guds son skulle födas där som ett fattigt barn.

Ty profetens ord, det skulle då

sin fullbordan få.

Betlehem du judiska bygd,

ingalunda är du minst, bland juda furstar,

ty av dej skall utgå en furste,

som skall vara en herde, för mitt folk Israel.

                                                  Matt. 2: 5

Så en liten kortis...

JULBUDSKAP

Julens budskap, som en gäst

kommer på besök,

med sitt ord om stillhet

mitt i allt vårt stök.

Får det eller får det ej

vid Ditt sinne röra,

vill Du eller vill du ej

julens budskap höra.

Stanna upp oå livets stig

unna Dej den stunden,

livets puls så hastigt slår

men stillheten ger grunden.

   " Evighetens under ...

göms i stilla stunds sekunder.

Något att tänka på kanske i julbrådskans tider, säger jag lika mycke till mig själv som till er,  hoppas vi

hinner träffas så här ett par gånger till innan julen är inne.  Allt gott önskar jag er, Sonja !

Hej, och välkommen i kyliga Decemberkvällen. Så här strax efter vi tänt adventsljusen och julstjärnorna,

närmar sig Lucia ljusets symbol bärarinna, som berättar om en kristen kvinna, som blev bränd på bål

för att hon inte var beredd avsäga sig sin tro. Det är många kristna i värden som också i dag får ge sina

liv på samma sätt. Men nu har jag tänkt berätta om hur det kunde vara i bönhuset hemma i Hörnefors,

eller bakom kulisserna i skolan. Det handlar altså om innan själva intåget s.a.s därför heter dikten...

FÖRE LUCIATÅGET

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Men här bakom övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bli i salongen,

när ljusets brud med tärnor skall vandra uppför gången.

Men än så övar sig någon på Luciasången, jag tror att

jag blir tokig, det är för femtielfte gången !

Natten går tunga fjät, vad betyder fjät ? 

Runt gård och stuva, ska det heta stuva ?

Ja tänk, för det ska rimma på ruva

Kring jord som soln´förlät, heter det förlät ?

Eller ska det vara förgät ?

Skuggorna ruva, ruva ! ? ?  Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led,

är ni inte klara strax ? Nej, kronan är på sned.

Nån trampar mej på tårna, ja Anna knuffar mej,

stå inte så hemskt nära, jag kan ju bränna dej !

Säj ska det heta stuva, finns ingen här som vet ?

Usch, vad jag börjar gruva, känn här vad jag är het.

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, vad ni alla stimmar, ställ upp er två och två.

Men nu så öppnas dörren, Luciatåget går,

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen bland publiken, kan ana spänningen,

i varje tärnehjärta bak Lucia klänningen.

När stilla de framskrider till samma gamla sång,

som mamma sjöng när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar man en tomtes, röda luva.

Orkar ni en Lucia dikt till ?  Om inte så kan ni ju lämna den nu och återkomma, vid ett senare tillfälle

Jag är nog inte ti8llbaka med någon ny text förren efter nästa helg. Men nu nästa Lucia berättelse...

LUCIANORGON PÅ DAGIS

Trötta föräldrar med barn och ljus, kommer till dagis nu ett julpyntat hus.

Spända av förväntan är både barnen och dom, som till sitt jobb snart, nu snart skall vända om.

I rummet bredvid där byts och knyts, där krånglas med batterier och svårtända ljus.

Nu måste vi gå in, föräldrarna vänta, men du har ju inget glitter i håret ännu, jänta !

När så sista tärnan, fått glitter i sitt hår, Då öppnas dörren sakta, och Lucia tåget går.

Sång ; "Nu kommer någon där, jag vet nog vem det är, Sankta Lucia, Sankta Lucia "!

Lucian som i tåget går, är inte en, men fem och tre stycken är pojkar utav dem.

Det är ju fint med jämnställdhet, det vet ju alla barn, och det är ingen skillnad på Lucia dan.

Och barnens ögon strålar, dom sjunger ut sin sång, inte fullt så välstämt, men julen är på gång !

Fast Kalle får bekymmer, hans krona åker ner, den sätter sig på näsan, så Kalle inget ser !

Men fröken går så tyst hon kan, och drar den bakåt lite grann.

Sång; "Goder afton, goder afton... Nu börjar Lisa gråta, för ljuset lyser ej ! Hon springer till sin

mamma, snyftar kan du hjälpa mej ? !  De minsta barnen har nu tagit sjungande i ring. Hej Tomte-

gubbar ljuder sången med glada skratt och spring. Då tar fröken fram gitarren, ett nytt accord hon

slår, och genast efter henne, Lucia barnen går, fast ledet ej är lika fint, som nyss när in dom gick,

men dom är lika nöjda, det syns i deras blick. Att Luciakronan lutar det gör nu ingenting, för man

bränner sej ju inte, på ljus med batterin. Och glada röster sjunger, om ljus och vintertid och ändå

trots allt stojet, kan man ana julefrid...

När jag skriver detta, börjar jag riktigt längta tillbaka till alla goa ungarna på dagis och fritids.

Men nu önskar jag först en trevlig helg, och sen härlig Luciavecka, i kyrkor och på dagis.

Varma hälsningar från Sonja, mer om julen kommer nästa gång, välkommen då !!

Hej och välkommen igen, till en liten titt in till mej på bloggen, denna lördag före första advent, då det är

lite gråmulet och flyger lite snö i luften, och det är ju bra så det blir lite ljusare ute, och så lyser vi också

upp mörkret med alla advents ljusstakar och julstjärnor med mera sådnt som nu pryder våra hus både ute

och inne. En fin sed tycker jag. Men i dag ska jag skriva barndomsminnen från 30-talet då var det mera

sparsamt med sådan belysning. Välkommen med och se hur det kunde vara då !

I VÄNTAN PÅ JUL

Julförberedelsetid, härliga tid,

med knirrande köttkvarnar,

spisringslammer

skinkor, syltor, å korvar på rad.

Trots krigstid, fanns det mat

till jul, jag var glad.

Pepparkaks doft i hela vårt hus,

parafin smältes till julens ljus.

Knäck fick vi koka, provades i snön,

ljuvligt sega och söta i smaken.

Kammargolvet bonades blankt som is,

vi barn kunde åka på baken.

Möblerna i rummet, tomma och kala,

stod där i väntan på julpynt bara.

Julgranslådan intagen,

hemlighetsfullt doftande av

föregående julars fröjder,

och allt ville jag ha me.

Ängeln som mist ena vingen,

och tomten utan skägg.

Och min första adventskalender,

skulle hänga på vår vägg.

Allt skulle vara som förr,

när julen nalkades vår dörr.

SNART JUL

"Ryche å pyche" å rökreppappersklädd,

sto nu blomkruken på köksfönsterbänken.

Putse å torke, va spegeln å skänken.

Spiskroken va gnugge, me Röda björn,

förnisse va golve, å torke vart hörn,

Krita va kakle, å svärte va skisen,

kalvsylta koke, å skinka utå gris´n.

Pynte va grana, å vi barn vi vänte,

tin sto som still, den ingenting ränte.

I magan dä kvillre, utå spänning å glädje,

no ä väntan på jula, nå sä`sklt, dä ä dä.

Men ja´undra litegrann

tyst för mä själv,

om ja hadd vare no snäll.

När tomtem skull komma,  

framåt julaftons kväll ?

Men för att återgå till nuet, så är det ju bara advevnts tid än, så jag skriver en liten dikt om det också.

A D V E N T

Till andakt stäms mitt hjärta,

vid  "ankomstid" Advent,

Till andakt stäms mitt sinne,

inför den som Gud har sänt.

Till andakt stäms mitt hjärta,

av himlens stjärnebloss,

till andakt inför honom

som större är än oss.

Du Jesus som är världens ljus

och lovat sprida, ljus för oss,

till minne av din födelse

vi nu tänder våra bloss.

Fyra ljus i adventstaken

till dess att ljul är här.

tack att Du kom till jorden

så värnlös, Jesus kär.

Med detta slutar jag för i dag, och önskar er en härlig Advents helg, passa på att gå till någon kyrka

som i helgen fylls av härlig sång och julmusik. I "våran kyrka" som är Missions kyrkan får vi sång av

den stora sjönsjungande Conbrio kören, det är tradition, och det brukar vara fullsatt kyrka då, men

du ryms nog också, du vet ju där det finns hjärterum så finns det sjärte rum, så välkommen vet ja!

Kära hälsningar, från Sonja.  Välkommen till mer om julen till nästa gång. D.S

Välkommen till min blogg i kylig och mörk November tid, solen verkar ju vara på väg och lite snö på marken

gör att morgonen verkar lite ljusare och varmare. Ja vi ska väl inte klaga vi som har våra hus och vår familj

i behåll i motsats till de stackars människorna i Filipinerna. Skönt att vi och människor från många andra län-

der har kunnat hjälp till med ekonomiska bidrag m.m.s..Och även med bön som ju också är dagens tema.

           Ja då går jag över till detta ämne som är dagens tema,  "Gud behöver våra böner" ja visst kan det

kännas märkligt att Gud skulle ha behöav våra böner,  ja någonting av oss, över huvud taget, han som är

Allhärskaren, han som råder över himmelen och jorden.

Jag tar min text i dag, bitvis ifrån en artikel skriven av Jan Rosman, i redaktionen från tidningen Världen i

dag.  Han skriver Gud har valt ett tillvägagångssätt när något skall ske på jorden, som innebär att han först

sänder sin Ande och inspirerar troende till förbön för att "bana vägen" för det han sedan kommer att göras.

         John Wesly sa "det tycks som om Gud gör inget på jorden som inte hans barn har bett om" och Pautus

säger "Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, och för alla i   ledande ställning. "Paulus vet att om inte Guds folk ber, så kommer inget att hända därför vill han också

 att de troende ska be för allt och alla, så att mycket av Guds godhet, skall komma att hända.

            I Joh. 16.24  Hittills har ni inte bett om något  i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje ska

vara fullkommlig. (Det är Jesus som säger detta.) Det är glädjefyllt att få nåden att vara en samspelare med himmelen !  Gud behöver alltså dina förböner, för han har ett behov av att göra dig glad och för att han har

gjort den mänskliga anden till en samarbetspartner med sin eviga Ande. Tänk att få ge sin ande till honom i

förbön för andra.  Så avslutar Jan Rosman med, Veckans lärdom: Gud behöver människohjärtan som ber för

att kunna utföra sin verk på jorden. (Visst känns det fantastiskt att kunna få vara med i Guds goda arbete

på jorden, genom våra böner. min kommentar).  Till sist en av mina dikter som handlar om ...

BÖN

Denna underbara gåva, utan en enda begränsning.

Tack Herre, att du har givit oss bönen.

Där vi får komma till Dej, när allting känna svårt

och be att Du bördorna tar.

Att vi får komma till dej, och säga föråt

Du som förstår, Du vår himmelske far.

Att vi får be om beskydd, och om änglavakt

tänk vilken gåva vi fått.

Att veta till Dej, får vi komma med allt

både med stort och med smått.

Men han som vill söndra, och bryta isär

mina händer som knäppta är.

Han viskar i örat, när han går förbi

det där är ju löjligt, låt bli , låt bli.

Men i tro knäppta händer, till Herren gör stark

där får den onde ej vinna nån mark.

Nej där får han veta, vem som starkare är

Håll mina händer, allt fort Herre kär !

Medan jag har skrivit här, har solen börjat lysa fullt ut och himmelen är klarblå, medn det är dock

lite November kallt, men man får väl ta på sig lite täck byxor och täck jackor och gå ut en stund...

När jag kommer åter nästa vecka nalkas den härliga Advents tiden, med advents ljus, Lusia firande,

och Julstjärnor i förstren, i väntan på den stora högtiden Julen. Då blir det lite dikter på det temat.

Ha det så bra till dess, önskar Sonja !

Välkommen vill jag önska er som tittar in på min blogg, så här i kyliga november. Men här uppe hos oss i

södra norrland lyser solen i från en klarblå himmel. Och om man bara tittar uppåt kan man lika gärna tro

att det är sommar, men nu är det ju i mitten på november, vilket ju märks på dagens tema. Men jag får

lust attt börja denna vackra, men kalla dag med en av mina dikter som heter "Carpe Diem" ni som brukar

besöka bloggen kanske har läst den tidigare, men det tål att upprepas, att ta vara på dagen.

CARPE DIEM

Grip dagen, som Gud dej ger

himmelen rodnar av glädje,

i den vaknande morgonen.

Guds finger skriver in en ny dag

i vår historias almanacka,

en oanvänd dag, till Dej utgiven

grip den dagen i glädje !

Så till dagens text, som ju skall handla om några tankar inför advent, så här i mitten av november.

Det är inte mina egna tankar, även om jag tycker lika i det mesta, det är en debattör i tidningen

Världen i dag, som skrivit arlikeln som jag vill dela med mig av.  Han skriver så här...

Ordet advent, betyder som bekant ankomst. Sällan har det kännts konstigare än i år, att i strålande

solsolsken, och i femton graders brittsommarväder, (som det var där) hälsa adventsljusstakarnas an-

komst i butikerna. Han antyder att, ordet jul, de senaste åren väljs bort för "modernare" alternativ

som vinter t.ex han undrar...

Ska myndigheter, som diskrimineringsombudsmannen än en gång, välja att kalla julklappar för "vinter-

presenter" och hålla "decemberfest" i stället för julfest ?. Kommer julgranarna att sprida ljus när F N

håller sitt toppmöte som dom tidigare gjort, men nu  meddelar att dom inte har någon plats på grund utav

deras  "koppling till en religös högtid" ?

Finns det någon plats för julkrubbor på julmarknaderna, som i Helsingborg, där man förra året ansåg

att den var för kristen ?

Får Storvik sälskap av andra kommuner som vill ha "vintermarknad" i stället för julmarknad i december?

Kommer Göteborg att ha en kvinnlig eller en manlig Lucia, då man nu för första gången uppmanar män

att söka, den uppgiften ?

Kommer skolbarnen att få fira lucia eller ens sjunga "Stilla natt" och  "Nu tändas tusen juleljus" efter

Skolinspektionens kritik förra året ?

Vågar någon skola ha en "adventssamling" trots att  Skolverkets generaldirektör för ett år sedan sade

att det "inte är tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap" ?

Kommer skolor som Kanalskolan i Laxå att lyckas förbjuda de "stötande" pepperkaksgubbarna i lucia-

tågen efter fjolårets försök, där de fick ge med sig, men ändå vidhöll stoppet av att servera peppar-

kakor, på grund av "olika alergier" ?

Blir skolor som har julavslutningen i kyrkan anmälda och kommer prästen som välsignar barnen att

få skäll av den nya ärkebiskopen ?

Johan Lundell, vars tankar om Advent jag här har förmedlat avslutar med, själv kommer jag att gå

i väntans tider och hoppas att människor är alerta och intresserade av att protestera mot den nya

märkligheter som vi med säkerhet kommer att få uppleva. Kanske får vi till och med uppleva att

lärare, rektorer, kommuncheter, präster och andra tar väl hand om förnumstiga promimorior, i

väntan på att de kommer till större nytta i kaminen. Slut citat.

Ja vad ska man säja ? "Ur led är tiden" är det första jag tänker på, fattar inte folk att Julen  hand-

lar om Jesu Kristi födelse, det största under som världen fått uppleva! Men vad hjälper det om man inte

tror på honom. Det är synd om människorna i Sverige i dag, vi har ett  matriellt överflöd, men saknar

den indre friden, och glädjen, som endast tron på Gud och Jesus kan ge.

Så slutar jag för i dag, och hoppas jag får återkomma med många glädjebud, innan julen är inne,

                                                  

                                                  

           Kram från mej Sonja !

Grip den dagen

Kan det vara farligt för samhället, att kristna finns ? Det är sådan som vill följa Jesus, som sade

"Älska din nästa som dej själv", och "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni

göra för dom". Ja det verkar ju inte så farligt, utan tvärt om kan man tycka. Men ondskans makt

vill förstås inte, att detta skall sprida sig. Läste här om dagen, att mellanöstern töms på kristna

som förföljs  för sin tro. Det är inte första gången som det inträffar, men i vår upplysta tid är det 

märkligt att detta kan få ske.  

         Nu under hösten har ju en ny arbetsmarknadsminister utsetts, en ung snygg tjej,  men när

hon precenterades, var det inte med fokus på hennes meriter och kompitens, som är omfattande.

Nej det var inte detta lyftes fram mest av media, utan de fokuserade så gott som all sin  publicitet,

och kraftiga kritik, på detta att hon var kristen, och de värderingar som hon hade tack vare detta,

och som hon inte varit rädd för att lyfta fram.  Heder åt henne för det, säger jag.

         I onsdags skrev Markus Birro en krönika om förföljda kristna, som väkte stor uppmärksam-

het i sociala medier. Det finns ett stort religeonsförakt i media, menar han och kopplar det till att

det inte är ok att prata om förföljda kristna. Det är många människor med invandrar bakgrund som

har kommit till Sverige på grund av att de blivit förföljda för sin tro. Jag har fått många mejl och

tack av många som kommit fram på stan och tackat för stöd. Jag är väldigt glad att dom inte blir

helt glömmda. Saken behöver upp på agendan säger han, och utmanar etablissemanget: Vi kan väl

försöka vara mer toleranta mot människor som har en tro, visa större respekt för dem. Det gäller

alla som har en tro. (Min kommentar; "I Sverige har vi ju Religeonsfrihet, men det betyder inte fri-

het från tro, som många tycks tro, utan frihet att välja vad vi tror på. Det är en vesentlig skillnad.

       Slut på mina funderingar i dag, veckorna här framöver kommer jag att ha inför  "Jul- teman"

ha det så gott till dess, önskar Sonja!

Jag fick lust att skriva en vinterdikt innan Jultemat kommer in,..

PLÖTSLIGT

Plötsligt överrumplade oss vintern,

den kom bara, oanmäld under natten.

Låg där över marken, över vägarna,

skimrande vit, men frusen och kall.

Kom uppför brostegen, ända mot dörren,

ville följa med in...

Jag försökte stampande,

hålla den utanför dörren.

Vintern förväntade sig

ett glatt mottagande,

lyste så vackert i solen.

Men nej, inte än...

Sommarens värme

fanns kvar inom mej.

och höstens alla,

skimrande färger.

Men nu har vintern tagit över,

skyddande snö,marken behöver.

Och mörkret flyr undan.

när marken blir vit,

så jag hälsar vintern

välkommen hit !

Hej igen, och välkommen åter !

Välkommen kära vänner som ev. finns kvar på min blogg, jag kan förstå om ni är några som tappat hoppet om

att jag fortfarande lever och är vid god hälsa, jo tack allt är bra med mig men det har varit så många födelse-

dags kalas på olika håll både här och där. Och då blir jag som skrivare inte bara upptagen just på den dagen,

utan då förväntas jag skriva visor, lämpliga att sjunga för de olika jubilarerna, och eftersom jag inte kan använ-

da samma sång till någon av dom, så tar det en hel del tid både, både att skriva och sedan kopiera till andra.

Men nu är jag redo att ta upp ämnet som står i rubriken igen, ett viktigt ämne, som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag kommer att skriva delar av en text utav Marcus Birro, som stod i tidningen Världen idag, för en tid sedan.

Som hade den poetiska tilleln,  "När Gudasända ord kan skönjas".  Det är också ett svar på samma tema som vår

rubrik i dag.  Han skriver;  "Det är lätt att bli betraktad som lite lätt galen, när man vittnar om att höra Guds

röst, särskilt om man är en offentlig person. Men min förvissning är att vi alla föds med förmågan att kunna ur-

skilja Guds röst. I själva verket är den rösten och dess budskap meningen med våra liv."   Så fortsätter han,

jag satte mig en i september, på en bänk i Stockholm, och hade en stund, tills jag skulle hämta barnen från för -

skolan. Då bad jag en lite, eftersom jag försöker be så fort jag har en stund över för mig själv, i andakt.

När bönen klingat över, och jag öppnade ögonen hörde jag dessa ord starkt på insidan. "Jag har större planer för

dig. Det är inte klart än".  Det är då av betydelse att berätta, dessa två korta meningar kom i en paus strax efter

att jag mediterat en del över min plats i kristenheten. Jag har tvivlat på att kallet var rätt (och brottas med det fortfarande) med mycket av det som kännts självklart för mej, men som just därför är kompliserat. Den uttalade

tron, frimodigheten.  Galenskap ?   Att inte erkänna dessa tydliga budskap vore en betydligt värre gaklenskap en-

ligt mitt sätt att se det.

Dessutom: I bön är det ju vanligt att man talar, ibland tyst med Gud, ibland högt och tydligt med Jesus Kristus.

Då är det väl inta konstigt att Gud eller Jesus svarar? Så fungerar all god kommunikation. Jag tror att vi bör va-

ra mer mottagliga för det. Han avslutar sin artikel med att skriva. Eftersom jag kom till en punkt där jag ifråga-

satte priset jag fick betala för min ofentliga frigjordhet var allt för högt, kom beskedet att det var det inte,

och att jag inte alls var framme, utan det återstod så väldigt,väldigt, mycket att göra och att jag som människa,

egentligen inte hade något annat val än att bejaka denna kallelse och att följa rösten. Det har jag gjort sedan

dess. Så avslutar han denna utlämmnande berättelse.

Visst var detta Ytterligare ett bevis på att Gud finns?

Jag har många gånger tackat Gud för Marcus Birro, och för den frimodighet som kristen han ger uttryck i sina 

texter. Han behövs verkligen i det sekulariserade Sverige i dag.  

Visst var detta ytterligare ett bevis på att Gud finns, och att han är en levande och närvarande Gud, som har och-

så gjort sig beroende av oss människor, för att få sitt verk uträttat här på jorden. Fantastiskt att få varai tjänst !

       Eftersom det är Allhelgona dagen i dag, en åminnelse dag, då vi tänder ljus på våra anhörigas gravar, ja dom

flesta började väl i går, men ljusen tänds ju även i dag,  så vill jag avsluta med en av mina dikter som heter just...

ALLHELGONATID

I Allhelgona tid, vi tänder våra ljus

och mörkret trängs undan av, ljus efter ljus,

som ett brinnande hav, lyser grav efter grav.

Ett tacksamhetens minne, fyller vårat sinne.

Vi saknar våra kära, som före oss gått,

men som kristna vi också , gläder oss.

VI längtar efter att få träffas igen,

att få mötas i glädje, i himmelen !!

Så slutar jag för i dag, och hoppas att ni fått ha en fin upplevelse av att få tända era ljus för nära och kära.

Välkommen nästa vecka, då jag fortsätter att skriva på kristet tema. Allt gott önskar jag er tills dess. Sonja !

Hej och välkommen, fast det är fel dag som jag skriver på. Jag bruksr ju försöka hålla mig till lör-

dagar, men i denna vecka som har gått gick det inte, eftersom det plötsligt blev ett 80 års firande

här hos oss. En god vän fyllde då och bad att få "hyra" vårat stora matbord, för att ta emot gäster.

Eftersom hon bor på annan ort, men ville bjuda vänner som hon har här i stan. Så då blev det inte

någon bloggning för mig då, men nu är det dags, minns ni att jag lovade skriva om att Gud finns ?

        Jag hade tänkt att skriva från en artikel av Markus Birro, som hade rubriken. "När Gudasända

ord kan skönjas, men jag skriver det vid ett annat tillfälle, och berättar en egen upplevelse där jag

mycket klart och tydligt förstod att Gud finns och känner till våra situationer, jag var i vår kyrka på

sångövning, och vår ledarinna hade fått stora bekymmer med sina stämmband, så hon skrev i stället

för att använda den lilla röst hon hade. Hon skulle in för att operera stämmbanden veckan efter och

hon var orolig över detta ingrepp. Hon visade oss i sånggruppen vad vi skulle sjunga, och gav oss så

ton på pianot, och ledde oss med sina handrörelser till rätt rytm o. dyl. När vi sedan stod och väntade

på att hon skulle hämta fram nästa sång, fick jag till min förvåning höra en klar och tydlig mansröst i

mitt huvud som sa,  "Detta skall åtfölja dom som tror, dom skall lägga händerna på dom som sjuka, 

så dom får bli friska."  Jag kände mej förundrad och förvånad, och sa ingenting till dom andra utan

fortsatte som vanligt, delta i övningen av sångerna. Jag bestämde mej för att inte säja något om

detta till dom andra, utan satte mig i bänken under avslutningen. Och bad till Gud i tysthet att jag

skulle kunna gå ut i västibulen med dom andra och börja ta på ytterkläderna, och att sångledaren då

skulle hämta in mig, om det var henne han ville jag skulle be för. Ock det blev just så, hon kom efter

och drog mej lite i jackan och pekade i i kyrksalen, där hon visade mej en portfölj där hon hade något studiematerial, som vi höll på att läsa i en grupp som jag var med i. och på den hade hon skrivit

och bad mig ta hand om den kursen, tills vi visste hur det skulle bli för henne, det lovade jag men sa

också att jag ville att hon skulle sätta sig lite, och så berättade jag om rösten jag hört i mitt huvud,

och sa att jag ville be för henne, hon såg både förvånad och tveksam ut. Men jag sade att jag kände

att jag måste få fullfölja Guds maning som jag hört så tydligt, så hon satte sig ner, och jag bad till

Gud och sa, i Jesu namn lägger jag nu händerna på henne, och jag ber dej Du som är undrens Gud

att hela hennes stämmband fullständigt, Amen.   Vi skildes åt med en kram, och hon hade fortfarande

ingen röst, men när hon kom till sjukhuset, och dom röntgat hennes stämmband, sade dom att hon

aldrig tidigare haft så fina stämmband som nu. Och när vi träffades veckan efter, för sångövningen

som vi egentligen hade inställt, bad hon att vi skulle få börja med att sjunga, "Gud är den Gud som

helar." Jag kände en sån glädje och tacksamhet, att Gud gett henne nya friska stämmband. Jag be-

rättade inte om detta för någon annan än min man. Men efter kanske fem år hörde jag henne frimo-

digt tala om det själv. Ja, detta var en av mina många erfarenheter, om att Gud finns och verkar i

våra livssituationer. Och han har ju också lovat att vara med oss alla dagar, intill tidens ände.

Underbart, eller hur?   Nästa vecka skall jag nog skriva lite ur artikeln som Marcus Birro skrivit med

den poetiska titteln "När Gudasända ord kan skönjas".     Välkommen då, önskar er vän Sonja !

Tack för att Din helande kraft

skall få verka efter Ditt löfte och din vilja