Välkommen till en stund tillsammans med mej denna vackra oktober morgon, lite

kyligt men klart och soligt så det är ljust trots att vi inte har någon snö ännu, det kom

lite snö förra veckan som låg kvar ett dygn ungefär. Men nog avstår jag vintern ännu ett tag.

Ja som ni ser av rubriken, så tänker jag skriva lite om Allhelgona tiden eftersom det är den

helgen som vi nu går in emot. Jag och min man har tänkt besöka våra föräldrars gravar

i Botsmark och Hörnefors, där vi har våra nära och kära begravda. Så jag börjar med en

dikt som heter...

ALLHELGONAKVÄLL

I allhelgonatid, vi tänder våra ljus

och mörkret trängs undan, av 1000-tals ljus.

En kärleksfull handling, vid grav efter grav

till minne av kära, snart ett glimmande hav.

Symbolen att död, för från mörker till ljus,

graven är dörr blott till vår faders hus.

SORG

Där inga ord längre finns, i förtvivlans yttersta gräns,

vet Du alla suckars tysta rop och hjärtats hela ensamhet.

Där inga tårar längre finns, i torra ögons gråt

vet Du, smärtans hela glöd och torra strupars kramp.

Där ingen tröst mer finns att få, Du vet vår utsatthet

Du ser den tomma handens bön, Du vet dess ensamhet.

Där inget ljus i mörkret syns, finns Du ändå Gud

det hopp som aldrig svikit har, Du är det enda jag har kvar.

HAN

I sorgen finns Han, som är glädjens källa,

i mörkret, Han som är livets ljus.

I gråten finns Han, som vet våra tårar,

i smärtan är Han, som var smärtornas man.

I tomheten finns Han, och fyller behoven, 

i brännande törsten, Han livsvatten ger.

I kylans natt, finns hans kärleks värme,

i hopplösheten, Hans ord består.

Se jag vid din sida går, och omsluter Dej

på alla sidor, intill tidens ände.

DET ALLRA BÄSTA

Det allra bästa återstår, har Herren Jesus sagt,

det allra bästa återstår till slut.

När år till år, vårt liv har lagt, vi vila får till slut.

Den som på Jesus Kristus tror, skall aldrig nånsin dö.

Vi skall vila blott och gro, får evighetens frö.

När denna tid har nått sitt slut, är uppståndelsens dag

i glädjesånger brister ut, hos Herren du och jag.

Då skall ej sjukdom eller död, förmörka våran sång

nej Jesus köpt oss med sin död, till evigheten lång.

Det allra bästa återstår en gång !!

Ja, detta var några av mina dikter som jag ville dela med Er, så här i Allhelgonatid.

Jag vill önska Er en god och ljus minneshelg, efter era kära.

Välkommen nästa vecka, då jag har funderat på att skriva om Kristineberg, gruvan

där en kristusbild visade sig efter en sprängning. Det är en annorlunda händelse.

Sonja

Hej igen, som ni ser fortsätter jag med hösttemat ett tag till, vi har ju så fint höstväder snudd på sensommar,

i slutet på oktober. För min del får det gärna vara så ett tag till jag längtar inte precis efter vintern, så därför några

dikter till i ämnet...

Oktoberlönnen vinkar ännu övermodigt

med sina glittrande guldpengar.

Slösande med sin rikedom

låter vinden stjäla dem,

kastar dem mot himmelen

för att låta dem falla mot marken.

Snart skall rikedomen devalveras

försvinna i intet...

Liksom vår tids banker, har förslösat

sin rikedom, våra pengar! Bara siffer-

kombinationer på papper utan någon

värdegrund. Så går det när mammon

blir vår Gud. Då blir vi, liksom lönnen

avklädda och nakna, när tiden är inne.

Avlövade, speglar björkarna

sina rakborstliknande kronor,

i älvens,spegel blanka vatten.

Står där nakna, osminkade,

avslöjade,in på bara stammen.

Längtar snö, att skyla sig med.

Men hösten gömmer ännu vintern,

bakom sina tunga ögonlock.

Frostens vita andedräkt,

förråder dock, i morgonkylan.

Det jag skall skriva om nu, hoppas jag att någon av er har varit med om som barn, i så fall blir jag glad om ni vill skriva och berätta det i en kommentar. Eller kanske skriva lite på E- post där vår adr. är  sonja.harry@crossnet.se

HARTS FIOL

Jag hörde en kväll en melodi, jag inte hört på länge,

de var inte musik så välstämd och fin,

det som lät bakom min kvälls rullgardin.

Men jag stod där och njöt, av dess disharmoni

och jag kände mig glad inuti.

Det där instrumentet, jag även trakterat

och säkert rätt många, med det irriterat.

Det spelats av bröder och systrar förut,

de känns riktigt skönt, att det ej tagit slut.

Fiolen en tråd, en bit harts ger ljud i stråken,

den spelar man på, gömd bakom kåken.

Nog låter det illa så det räcker till,

men ändå så gärna jag höra det vill.

Då öppnar jag fönstret, för att titta ut

men vips, så tar genast musiken slut.

Jag ropar ut i mörkret, att de får gärna spela,

jag gillar höra tonen, från min barndoms gistna fela.

Men ingen mer vill spela, det minnets melodi,

jag hör hur någon viskar, kom hörni sticker vi...

Hon kan ju inte vara klok, hon blir ju rent av glad

hon tror visst att vi spelar nån slags kärleksserenad.

Vi går till någon annan, nån som blir riktigt grön,

och jag står där ensam, nog är otack världens lön.

Ja, men jag som gammal hartsfiolspelare, borde ju veta att det var ju roligare att spela där man fick ovett, och

till och med stryk, kanske var det behov av lite spänning i livet. Det våra dagars ungar tar ut på det brutalare sätt.

På vår tid kunde vi också roa oss med lite, kurragömma i höstmörkret, då jag minns, det kunde kännas så här...

Jag vet att någon, finns nånstans

att någonstans, finns någon.

Men någon, syns ej någonstans,

jag hittar någon, ingenstans.

Ej någonstans, det någon fanns

ej någonstans, finns någon.

Ej någon här, ej någon där

jag undrar just, var någon är??

Ja, också i vår upplysta tid, kan det vara svårt att se varandra, särskilt om man kör bil och någon som går,inte har

reflexer på sig, i dag finns det ju så bra reflexvästar att köpa, men vanliga reftexbrickor duger också. Det är en

billig livförsäkring. Välkommen nästa vecka, då lämnar jag nog hösttemat så länge. Ha det så gott önskar jag, Sonja

Hej och välkommen till en annan temavinkling, det är väl bäst att jag passar på nu att skriva om hösten, innan

vintern har gjort sitt intåg även här nere vid kusten, som den ju redan gjort längre upp här i Norr-Västerbotten.

Här har vi haft och har fortfarande fantastiskt soligt och vackert väder, även om det nu är några kallgrader nu åtminstone på nätterna, Så nu börjar jag med några av mina dikter från min höstbok som har samma tittel

som temat.

Sommaren har börjat klättra ner från träden,

i sina färggranna kjolar,

Offrar sina sista blad, täckande marken

att beskydda vårens knoppar.

Rönnen står frostigt leende,

med rödklasade läppar

Väntande vinterns frusna fåglar,

längtar, vårrens barfota dans.

Ja, nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med frusen hand,

ett broderi i höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga att vila på,

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten en färggrann matta,

om några veckor vi bort den kratta.

Ja hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten väven för häftigt kysst.

då river höstvinden väven ner,

att marken värma behövs den mer.

Nu stoppsr hösten det täcke som,

den vårens knoppar vill bädda om.

Oktober aspen, vinkar övermodigt

med sina glittrande guldpengar.

Jag njuter av färgerna, hör suset

känner dofterna, som nästan berusar.

Jag känner mig lycklig,

jag känner mej rik.
Än fungerar Guds skapelse !!

Men havet det sjunger en sorgesam sång,

Månen sover i nedan.

Sommarn som kom häromdan någongång,

den är över redan.

Vinden krafsar i hösttorrt gräs,

som om den glömmt kvar någonting.

Kanske ett minne som sommaren gav,

ett bevis på att sommaren var.

En blomma, en doft, ett blad...

Höstvinden spelar på stråken sin,

på stelfrusna grenar han drar melodin.

Han har allt en vissen fiol,

vi ryser och tänker på vintern i fjol.

Havets skummande vågor jag hör,

som slår basens akord.

Och torkade löv en balett för mig gör,

på vår frostbepudrade gård.

Dansar till höstens melodi,

det ligger sorgmod däruti.

........

Men nu tittar piggögda solstrålar in,

genom fönstret i stugan min.

Det lättar mitt sinne, 

jag tänker minsann,

Nog är hösten ändå, förunderligt grann...

Detta får räcka, med tankar om hösten i dag, så ni orkar komma tillbaka ännu en gång till, på samma tema, om

inte vintern överrumplar oss förståss, då får jag väl halka med på detta tema. Ha det gott, vi syns nästa vecka,

hoppas jag, Sonja.

Hej och välkommen till en annan temavinkling, det är väl bäst att jag passar på nu att skriva om hösten, innan

vintern har gjort sitt intåg även här nere vid kusten, som den ju redan gjort längre upp här i Norr-Västerbotten.

Här har vi haft och har fortfarande fantastiskt soligt och vackert väder, även om det nu är några kallgrader nu åtminstone på nätterna, Så nu börjar jag med några av mina dikter från min höstbok som har samma titel

som temat.

Sommaren har börjat klättra ner från träden,

i sina färggranna kjolar,

Offrar sina sista blad, täckande marken

att beskydda vårens knoppar.

Rönnen står frostigt leende,

med rödklasade läppar

Väntande vinterns frusna fåglar,

längtar, vårrens barfota dans.

Ja, nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med frusen hand,

ett broderi i höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga att vila på,

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten en färggrann matta,

om några veckor vi bort den kratta.

Ja hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten väven för häftigt kysst.

då river höstvinden väven ner,

att marken värma behövs den mer.

Nu stoppsr hösten det täcke som,

den vårens knoppar vill bädda om.

Oktober aspen, vinkar övermodigt

med sina glittrande guldpengar.

Jag njuter av färgerna, hör suset

känner dofterna, som nästan berusar.

Jag känner mig lycklig,

jag känner mej rik.
Än fungerar Guds skapelse !!

Men havet det sjunger en sorgesam sång,

Månen sover i nedan.

Sommarn som kom häromdan någongång,

den är över redan.

Vinden krafsar i hösttorrt gräs,

som om den glömmt kvar någonting.

Kanske ett minne som sommaren gav,

ett bevis på att sommaren var.

En blomma, en doft, ett blad...

Höstvinden spelar på stråken sin,

på stelfrusna grenar han drar melodin.

Han har allt en vissen fiol,

vi ryser och tänker på vintern i fjol.

Havets skummande vågor jag hör,

som slår basens akord.

Och torkade löv en balett för mig gör,

på vår frostbepudrade gård.

Dansar till höstens melodi,

det ligger sorgmod däruti.

........

Men nu tittar piggögda solstrålar in,

genom fönstret i stugan min.

Det lättar mitt sinne, 

jag tänker minsann,

Nog är hösten ändå, förunderligt grann...

Detta får räcka, med tankar om hösten i dag, så ni orkar komma tillbaka ännu en gång till, på samma tema, om

inte vintern överrumplar oss förståss, då får jag väl halka med på detta tema. Ha det gott, vi syns nästa vecka,

hoppas jag, Sonja.

Hej och välkommen till en annan temavinkling, det är väl bäst att jag passar på nu att skriva om hösten, innan

vintern har gjort sitt intåg även här nere vid kusten, som den ju redan gjort längre upp här i Norr-Västerbotten.

Här har vi haft och har fortfarande fantastiskt soligt och vackert väder, även om det nu är några kallgrader nu åtminstone på nätterna, Så nu börjar jag med några av mina dikter från min höstbok som har samma titel

som temat.

Sommaren har börjat klättra ner från träden,

i sina färggranna kjolar,

Offrar sina sista blad, täckande marken

att beskydda vårens knoppar.

Rönnen står frostigt leende,

med rödklasade läppar

Väntande vinterns frusna fåglar,

längtar, vårrens barfota dans.

Ja, nu väver hösten en gobiläng,

innan frosten blir för sträng.

Nu sömmar hösten, med frusen hand,

ett broderi i höstlövsbrand.

Färgerna stämmer precis,

på naturens vis.

Skönt för vårt öga att vila på,

mot bakgrund av himmel blå.

Nu väver hösten en färggrann matta,

om några veckor vi bort den kratta.

Ja hösten väver sin väv till lyst,

tills frosten väven för häftigt kysst.

då river höstvinden väven ner,

att marken värma behövs den mer.

Nu stoppsr hösten det täcke som,

den vårens knoppar vill bädda om.

Oktober aspen, vinkar övermodigt

med sina glittrande guldpengar.

Jag njuter av färgerna, hör suset

känner dofterna, som nästan berusar.

Jag känner mig lycklig,

jag känner mej rik.
Än fungerar Guds skapelse !!

Men havet det sjunger en sorgesam sång,

Månen sover i nedan.

Sommarn som kom häromdan någongång,

den är över redan.

Vinden krafsar i hösttorrt gräs,

som om den glömmt kvar någonting.

Kanske ett minne som sommaren gav,

ett bevis på att sommaren var.

En blomma, en doft, ett blad...

Höstvinden spelar på stråken sin,

på stelfrusna grenar han drar melodin.

Han har allt en vissen fiol,

vi ryser och tänker på vintern i fjol.

Havets skummande vågor jag hör,

som slår basens akord.

Och torkade löv en balett för mig gör,

på vår frostbepudrade gård.

Dansar till höstens melodi,

det ligger sorgmod däruti.

........

Men nu tittar piggögda solstrålar in,

genom fönstret i stugan min.

Det lättar mitt sinne, 

jag tänker minsann,

Nog är hösten ändå, förunderligt grann...

Detta får räcka, med tankar om hösten i dag, så ni orkar komma tillbaka ännu en gång till, på samma tema, om

inte vintern överrumplar oss förståss, då får jag väl halka med på detta tema. Ha det gott, vi syns nästa vecka,

hoppas jag, Sonja.

Kära vänner, hoppas att jag har kvar några stycken som orkat vänta på min fortsättning på detta tema.

Jag har trots att jag är pensionär haft så mycket att göra denna vecka, som jag ofta har så jag har inte

hunnit sätta mig vid datorn och skriva, jag vill inte gärna göra det när jag känner mig stressad, utan vill

känna mig inspirerad då, liksom jag inte skriver dikt och artiklar, utan att ha lust till att göra det.

Detta är ju ett allvarligt ämne, men i dag skall jag ju tala om positiva händelser, på samma tema s.a.s

Först vill jag berätta om Miriam som blev gravid efter en våldtäkt och tänkte direkt att hon skulle göra abort

men ångrade sig. Detta är vad som hände först, 19-åriga Miriam gick med några vänner ut för att fira att hon     fått jobb. Där träffade hon en man som hon var ytligt bekant med. Morgonen efter vaknade hon upp hos en av

sina väninnor. Hon mindes inte  vad som hänt och hur hon kommit dit. Väninnan berättar att en taxichafför hade ring till henne och talat om att han hittat Miriam sittande vid en vägkant omtöcknad och gråtande, han hade hittat Miriams mobiltelefon och ringde till det telefon nummer hon sist hade ringt själv, då han förstod att det var någon som kände henne. Och han kunde då köra henne till den vänninan som lovade att ta emot henne. Miriam mindes ju inte vad som hänt, men har sedan förstått att hon blivit nerdrogad. Några månader senare, började hon må dåligt och svimmade plötsligt en dag, då upptäcktes att hon var gravid. Det blev förstås en chock för henne och hon bestämde sig för att göra abort, jag kunde inte tänka mig att föda ett barn som skulle påminna mig ständigt om detta som hänt. Men väl inne på abortkliniken ändrade hon sig. Plötsligt överväldigades hon av kärlek till det

barn som hon bar. och bestämde sig att behålla det.

Den första tiden hade hon svårt att känslomässigt knyta an till dottern, eftersom hon liknade sin far så mycket.

Men efter några månader började hon få den rätta moderskänslan för flickan. Hon säger "Jag är så lycklig att ha henne i mitt liv, jag älskar henne av hela mitt hjärta och känner också att genom att berätta vad jag gått igen-

om kan jag kanske hjälpa andra kvinnor".  Det var väl fint att läsa om vilken lycka det kan vara med barn även om det tillkommit genom våldtäkt. Barn är ju alltid en Guds gåva.

Så läser jag en annan rubrik som gör mig glad, det står. Tonårsaborterna minskar tydligt. De har sjunkit med åtta procent, jämfört med samma period 2008. Förhoppningsvis är det ett trendbrott säger Gunilla Gomer ordförande

i Ja till livet. Men fortfarande har Sverige högre aborttal än övriga Europa. Så än kan vi inte känna oss nöjda,

det sista är mina tankar, vi som är kristna måste ta detta till vårt hjärta och be för fortsatt sänkning. Ni som nu

läser detta och inte sett min föregåede blogg, gå dit och läs om en dröm min man hade i detta ämne.

Om man inte vill ha barn, kan man ju inte heller bli någon hel familj, och det är ju nära och kära släktingar som är en av livets stora lycka och glädjeämnen, säger jag som är lycklig nog att få uppleva gåvan att ha två ljuvliga små barnbarnsbarn, en underbart vacker liten flicka, glad och livlig, mörkögd och mörkhårig som sin mamma, och det andra barnet en ljushårig jättemysig liten gosse med stora blå ögon, som med förundran syns se sig omkring i livet.

Läser i en tidning fråm augusti, Familj och kyrka ger bättre hälsa. Där står det bl.a att ha en stark relation till sin familj och ett aktivt liv i kyrkan är att vara rik, även om det inte syns i BNP. Och onekligen är det så att kyrkan har

varit--och är för många--en givare av både livsmening och livsgemenskap, som också familjen är.

När jag skriver detta, kan jag inte låtabli att tänka på att lärarfacket faktiskt utalat sig negativt om famlijen och

säger att "Heteronormen stinker" och dom har ställt sig bakom Priedtemat, som förskolärare kan jag inte låta bli att

fundera över hur detta skall fungera med neutralitet och likavärdes normen som skall gälla i skolan ?

Självklart är det viktigt med ett meningsfullt arbete och goda relationer med kollegor, men det är svårt att se att detta skulle hålla i längden. Och hur många av oss kommer att säga på ålderna höst: Jag önskar att jag spenderat

mer tid på Jobbet? Skriver Felicia Svaeren på ledarsidan i tidningen VÄRLDEN IDAG som jag "lånat" texten ifrån.

Nu  ska jag sluta för i dag och med detta ämne. Till nästa vecka blir temat Hösten, bäst att skynda på

med det innan vintern hinner komma, det är nog nära nu. Men tänk vilken vacker höst vi fått ha, skönt efter-

som vi hade en så kall och kulen vår. Jag önskar er en trevlig helg, och välkommen nästa vecka, Sonja.

Kära vänner, hoppas att jag har kvar några stycken som orkat vänta på min fortsättning på detta tema.

Jag har trots att jag är pensionär haft så mycket att göra denna vecka, som jag ofta har så jag har inte

hunnit sätta mig vid datorn och skriva, jag vill inte gärna göra det när jag känner mig stressad, utan vill

känna mig inspirerad då, liksom jag inte skriver dikt och artiklar, utan att ha lust till att göra det.

Detta är ju ett allvarligt ämne, men i dag skall jag ju tala om positiva händelser, på samma tema s.a.s

Först vill jag berätta om Miriam som blev gravid efter en våldtäkt och tänkte direkt att hon skulle göra abort

men ångrade sig. Detta är vad som hände först, 19-åriga Miriam gick med några vänner ut för att fira att hon     fått jobb. Där träffade hon en man som hon var ytligt bekant med. Morgonen efter vaknade hon upp hos en av

sina väninnor. Hon mindes inte  vad som hänt och hur hon kommit dit. Väninnan berättar att en taxichafför hade ring till henne och talat om att han hittat Miriam sittande vid en vägkant omtöcknad och gråtande, han hade hittat Miriams mobiltelefon och ringde till det telefon nummer hon sist hade ringt själv, då han förstod att det var någon som kände henne. Och han kunde då köra henne till den vänninan som lovade att ta emot henne. Miriam mindes ju inte vad som hänt, men har sedan förstått att hon blivit nerdrogad. Några månader senare, började hon må dåligt och svimmade plötsligt en dag, då upptäcktes att hon var gravid. Det blev förstås en chock för henne och hon bestämde sig för att göra abort, jag kunde inte tänka mig att föda ett barn som skulle påminna mig ständigt om detta som hänt. Men väl inne på abortkliniken ändrade hon sig. Plötsligt överväldigades hon av kärlek till det

barn som hon bar. och bestämde sig att behålla det.

Den första tiden hade hon svårt att känslomässigt knyta an till dottern, eftersom hon liknade sin far så mycket.

Men efter några månader började hon få den rätta moderskänslan för flickan. Hon säger "Jag är så lycklig att ha henne i mitt liv, jag älskar henne av hela mitt hjärta och känner också att genom att berätta vad jag gått igen-

om kan jag kanske hjälpa andra kvinnor".  Det var väl fint att läsa om vilken lycka det kan vara med barn även om det tillkommit genom våldtäkt. Barn är ju alltid en Guds gåva.

Så läser jag en annan rubrik som gör mig glad, det står. Tonårsaborterna minskar tydligt. De har sjunkit med åtta procent, jämfört med samma period 2008. Förhoppningsvis är det ett trendbrott säger Gunilla Gomer ordförande

i Ja till livet. Men fortfarande har Sverige högre aborttal än övriga Europa. Så än kan vi inte känna oss nöjda,

det sista är mina tankar, vi som är kristna måste ta detta till vårt hjärta och be för fortsatt sänkning. Ni som nu

läser detta och inte sett min föregåede blogg, gå dit och läs om en dröm min man hade i detta ämne.

Om man inte vill ha barn, kan man ju inte heller bli någon hel familj, och det är ju nära och kära släktingar som är en av livets stora lycka och glädjeämnen, säger jag som är lycklig nog att få uppleva gåvan att ha två ljuvliga små barnbarnsbarn, en underbart vacker liten flicka, glad och livlig, mörkögd och mörkhårig som sin mamma, och det andra barnet en ljushårig jättemysig liten gosse med stora blå ögon, som med förundran syns se sig omkring i livet.

Läser i en tidning från augusti, Familj och kyrka ger bättre hälsa. Där står det bl.a att ha en stark relation till sin familj och ett aktivt liv i kyrkan är att vara rik, även om det inte syns i BNP. Och onekligen är det så att kyrkan har

varit--och är för många--en givare av både livsmening och livsgemenskap, som också familjen är.

När jag skriver detta, kan jag inte låtabli att tänka på att lärarfacket faktiskt utalat sig negativt om famlijen och

säger att "Heteronormen stinker" och dom har ställt sig bakom Priedtemat, som förskolärare kan jag inte låta bli att

fundera över hur detta skall fungera med neutralitet och likavärdes normen som skall gälla i skolan ?

Självklart är det viktigt med ett meningsfullt arbete och goda relationer med kollegor, men det är svårt att se att detta skulle hålla i längden. Och hur många av oss kommer att säga på ålderna höst: Jag önskar att jag spenderat

mer tid på Jobbet? Skriver Felicia Svaeren på ledarsidan i tidningen VÄRLDEN IDAG som jag "lånat" texten ifrån.

Nu  ska jag sluta för i dag och med detta ämne. Till nästa vecka blir temat Hösten, bäst att skynda på

med det innan vintern hinner komma, det är nog nära nu. Men tänk vilken vacker höst vi fått ha, skönt efter-

som vi hade en så kall och kulen vår. Jag önskar er en trevlig helg, och välkommen nästa vecka, Sonja.