Sköna Maj välkommen vill jag sjunga en dag som denna, när solen skiner från en molnfri himmel, än ligger det lite snö kvar här på tomten på norrsidan, men mot söder är det krattat och vi väntar på grönskan. nere i söderslänten ner emot älven är nu påsklilje-knopparna sprickfärdiga och kommer att blomma endera dagen, härligt ! En annan välkommen vårblomma är en blåsippeplanta, som vi haft några år det är bara en tuva, men det blir fler blommor på den varje år,den står där och ligsom lyfter sitt vackra blåa ansikte mot solen, och lyser upp det bruna fjolårsgräset.

Vi har ocksåen vitsippeplanta, den har inte börjat slå ut än, men den är full med knoppar, så snart är det dags för blommning där också. Vi bodde ju förut nere i Västmanland och senare i Jämtland, och där fanns det ju massor av dessa sippor, men på något vis känns det nästan som en större rikedom att ha dom här två plantorna här.

När vi är inne i blåsippetiden, ser och hör man tranplogarna dra fram över himme-

len, på sin fortsatta väg norr ut. En underbar syn även det, och för ett par veckor sedan var på väg mot Burträsk där såg vi ett gäng tranor gå med sina långa smala ben i de då djupa snödrivorna, och jag undrade vad dom skulle kunna hitta för ät-

bart där. Dom är säkert vana att kunna stanna där på någon snöfri åker, i vanliga

fall. Men denna vinter har ju inte varit vanlig, kan man ju gott säga, eller hur?

Jag har skrivit en liten dikt som kanske skulle passa in här...

VÅRTID

Ännu tvekar våren lite i morgonkylan,

men flyttfågelsträcken,

målar sina plogar, i full visshet

mot den klarblå himmelen.

Och bevingade jubelkörer,

fyller tomrummet i morgonljuset.

Tänder en lyckobrand,

i våra vintertrötta hjärtan.

Samma dag som vi såg tranorna i snön, när vi for till Burträsk, såg vi också några

Tofsvipor, tveksamt gå på de höga snödrivorna. Andra vingla omkring i luften i

 en tidig parnings flykt, tvära kast och dykningar, något fjärilsaktigt i vändning-

arna, men ändå fyllt av kraft och akrobatik. När man betraktar vipans färger på avstånd glänser den svartblänkande ryggen och vingarnas ovansidor i solen och

den syns mycket tydligare nu i snön, än i de mörka blöta jordfårorna som dom är skapade för att döljas i magens vita och kindfläckarnas vithet smälter nu in i mil-

jön på ett ovanligt sätt. Tofsvipan, en påtaglig och vacker händelse, i vårtiden.

Och redan vid islossnings tid, har vi sett kniporna simma här i det kalla mörka vattnet eller stått och åkt med på ett isflak en bit, dom är ju också camoflerade

med sin vita buk, men med deras svarta huvud, och bakstjärts fjädrar syns dom ju ändå tydligt åtminstone på nära håll, och är ett pitoreskt och trevligt vårtecken

och snart har de sällskap av många andra sjöfåglar bara det blir något varmare.

Sångsvanarna t.ex som brukar följa islossningen upp över landet, borde snart 

göra sig både hörda och synliga här, på sin väg ännu längre norr ut. Kanske att vi

har missat dom ??

Nu säger jag tack för i dag, jag hoppas att ni också tycker det är härligt att följa naturens förändringar i denna tid. Det blir nog några sådana tankar även fortsätt-

nings vis, ha det gott, önskar Sonja