Alla inlägg den 17 maj 2010
Välkommen kära vänner och bekanta, i dag hade jag tänkt skriva om tjäderspel, men jag känner mej inte så förberedd, på denna uppgift i dag, så det får bli till nästa vecka. I dag skriver jag lite försommar dikter i stället på inspiriation av det vackra varma och soliga vädret, som man ju inte kan låtabli att glädja sig åt, trots att man känner till det gamla ordspråket, maj skall vara kalll, för att fylla bondens lador all, alltså ge en fin sommar, men detta kanske bara är en tillfällig värmebölja. Hur som helst kommer här några dikter i ämnet.
MAJ VÅR
Bevingade jubelkörer,
fyller tomrummet i morgon ljuset.
Och de nya liven sticker opp,
grodd och blad och knopp.
Det nya livet pockar på,
livets pulsar hastigt slå.
Stör det gamla och det vana,
som länge gått i ostörd bana.
VI häpnar ej i dessa dar,
om nån en tur till månen tar.
Nej vi ler och hoppas på vår tid !
KÄRLEKSBREV
Nu nalkas sköna sommaren
Guds kärleks brev till oss,
Ett bevis på liv, från död
som han har lovat oss.
Död var marken frusen sjön
djup och svepningsvit låg snön.
Kala stela träden stod,
nu jublar allting Gud är god.
Nu lever allt på nytt igen
nu nalkas sköna sommaren.
Årstiders växlingar
han åt oss ger,
kärleksfullt danat
så att vi ser...
Och tryggt kan lämna
våra öden,
till han som övervunnit
döden.
STRANDFYND
Drivved, gråtonad
i fantastiska former,
åratalsslipade
av havet.
Sammetsmjuka
i handen,
disignad av naturens
mästarhand.
STENEN
Att en sten
kan vara så slät,
så skön
att hålla i handen,
att stryka mot kinden,
att bära i fickan,
som trygghet.....
Kanske för att
den är en flisa
från urtidsbergen.
Som slipats och slipats
av vågor och sand,
sen urminnes tider
tills Nu.....
OM JAG HADE EN BÅT
Om jag hade en båt
skulle jag sätta mig stila,
låta den följa med vågorna
med havet, mot djupare vatten
Det djup som kan förgöra mig
men bär båten tryggt,
i sin mäktiga hand.
Om jag hade en båt
skulle jag sitta där
och känna vågornas rytm
under mej,
och vindens bris
över mej.
Innesluten i allt
och intet,
som en del av
elementen.
SKYMMNING
I majnattens mjuka skymmningsflor
anar jag skaparens närhet,
en glädjens ton, i hjärtat gror
och jag kan se din storhet.
Efter vilntermörkrets tid
du åter ljuset tänt,
och din kärleksvärme
med livet återvänt.
Du som värmer frusna själar
vinter gör till vår,
i mörka som i ljusa dagar
du tätt intill vår sida går.
Vilken trygghet !!
Ja, det blev lite axplock från min diktbok som jag kallar sommarlov, en del kanske ni känner igen, och en del är nya för er, nästa vecka är jag hemma vid vår egen dator och har hunnit "fila" lite mera på texten om tjäderspelet, så
välkommen då, det är en lite annorlunda och självupplevd berättelse. Ha det så gott till dess önskar Sonja!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
|||
31 |
|||||||||
|