Kära vänner ni som brukar titta in på min blogg ibland, i dag vill jag bjuda er välkommen med på ett spännande Tjäderspels safari. En självupplevd berättelse

som hände för många år sedan, men som jag aldrig kommer att glömma.

Det var så att min nuvarande man som jag  bara kännt ett par månader vid detta

tillfälle, föreslog att vi skull ta våra cyklar och fara ut på natten för att "smyga på Tjädern" som han sa. Jag tyckte att det lät både kul och spännande så jag var med på förslaget direkt. Han bodde då hos en fam. där mannen i huset var skog-

vaktare, som hade hört och sett tjädern på ett ställe och han berättade hur vi skulle hitta dit. Jag visste ingenting mer om denna fågel annat att den var stor,

och nu har jag läst att en fullvuxen hanne blir 85 - 100 cm lång.

         Senare på kvällen sa jag till mina föräldrar att jag och Harry skulle fara ut en tur fram på nattkröken för att kolla på tjäderspel. Då blev min pappa arg, och ville inte låta mej fara, han kan ju lura dej iväg på vad som helst, och skylla på

tjäder, du känner ju honom knappt och vi har inte mer än sett honom. Då sa jag

till pappa att Harry skulle ta med kameran för att vi skulle ta kort så han skulle

kunna få bevis i bilder sedan dom var framkallade, det var ju inte som nu, när man får fram bilderna i kameran och kan titta på dom direkt.

       Vi tog våra cyklar och stack iväg när det verkade lämplig tid, tjäderspelet

brukar pågå från tidig gryning till soluppgången. Men det finns spelgalna tuppar

som han hålla på hur länge som helst, med då har det väl blivit något fel, dom brukar ju också kallas för spelgalna. Dom kanske inte lyckats hitta sig någon höna. Aprilnatten var kall och fuktig, när vi kom in på skogsvägen började Harry

lägga upp taktiken om hur vi skulle gå tillväga, när vi kom så nära tjädern att

vi skulle kunna börja fotografera den, ännu vågade vi gå som vanligt ett tag,

men vi gick ändå försiktigt med alla sinnen på helspänn... Plötsligt viskade Harry tyst, någonstans i mörkret, långt innan himmelen börjat rodna i öster, är det dags

att skärpa hörseln, och jag hör ett annorlunda ljud...som ljudet av stora tunga

vattendroppar, som långsamt faller mot marken "klunkar" just då sägs den vara både blind och döv, då kan man passa på att gå ett par, tre steg emot ljudet, sen

får man lov att stå alldeles stilla medan tjädern "sisar" som det kallas, och när

han klapprar med sin kraftiga näbb upprepade gånger, det låter ungefär som när man fryser och hackar tänder, eller som ljuder av att slå två trummpinnar snabbt emot varandra. Jag känner mig aldeles knäsvag av spänningen. Tjäderspelet är en rit fylld av hett bultande blod, och av hela vårens framvällande liv, i sökandet efter en partner, som ju också måste ske inom en viss tid på våren. Inte under-

ligt att tjädertuppen verkar stressad, i sitt "spel" inför sin förväntade parningslek

Nu gäller det bara för oss att komma tillräckligt nära den majestätiska fågeln, utan att han upptäcker oss,i så fall är det fenito med vårt äventyr då skulle han försvinna med ett brak genom gammel skogen.

          Morgonen börjar ljusna och aprilnattens dimmor löses upp och försvinner

som dansande älvor genom skogen, här samsas både lugn och spänning på ett

förunderligt sätt, och jag är glad att jag får vara med i denna upplevelse.

Där slutar jag för i dag, det börjar bli dags för middag så nu får husmor inte sitta och blogga mer, men jag hoppas att jag kan återkomma i morgon så ni får veta hur det hela slutade, inte precis som vi hade hoppats men det blev ändå ett minne för livet. Välkommen åter och ha det så gott tills dess önskar Sonja.