Godafton på er alla och god fortsättning på detta som vi får hoppas nådens år 2010. Nu är det ju redan Trettondags afton, i min barndom då brukade det komma s.k Stjärngossar 6-7 stycken unga män som hade en stor lysande stjärna

som en av dom bar och dom andra hade svärd och påkar med sig, dom bultade på dörren och frågade om dom fick komma in. Mina föräldrar sa alltid ja till detta,då

kröp jag under bordet och kände mig rädd. En av dom var också sotade i ansiktet.

Jag har skrivit en dikt om detta, så får ni lite mera upplysingar om detta fenomen som numera är aldeles försvunnit. Kanske lika bra det för barnens skull.

TRETTONDAGSAFTON

  (förtiotals-minne)

Stjärnan och stjärngossar, Judas så svart

kom jämt på besök, framåt trettondags natt.

Sjungande pojkar, som hade svärd

kom skrämmande, in i vår lilla värd.

Judas gick runt, tiggde pengar i pungen

dom andra sjöng om Herodes, som ville åt ungen.

(De ville berätta om, när Herodes lät döda alla gossebarn

under två års ålder, för att komma åt att döda Jesus)

Jag satt under bordet, med rädsla i magen

jag avskydde alltid, som barn den dagen.

Jag tycker inte att det var så underligt, att jag var rädd, detta var ju under krigstiden också, och man hörde ju ofta om kriget genom radiorapporter.

Nu till nästa dikt, som handlar om dom tre vise männen, som sökte efter Jesus

av en helt annan orsak.

DE VISE MÄNNEN.

De färdades i mil på mil, för nåt de trodde på

de hade läst i Österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Mesias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem.

Som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män, i hjärtat fått en längtan efter Gud

de sökte i palats och slott, 0ch väntade fanfarers ljud.

Herodis var en listig man, sa han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet dom lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist

de utan stolthet böjde knä, och kännde då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son,

på änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött,

och glädja oss i juletid, ett barn för oss är fött !!

2000 ÅR DÄR EFTER

Vid krubban skall vi alla

bli stående en dag,

till ett personligt möte

vi kallats Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet,

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen ändra väg,

när vi från mötet går.

Vi har inte Myrra och guld att ge,

men vi har vår bön om förlåtelse.

Vi har våra hjärtan, vår tid, vårt liv

och alla våra framtidsperspektiv.

Med detta vill jag önska er ett gott slut på julen, som vi säkert kommer att

minnas, som den vitaste julen vi upplevt även här uppe i Norrland.

Allt gott önskar jag Er, om någon av er vill använda dagens dikter är det O.K

Hälsningar från eder Sonja .

Kära vänner ni tror väl att jag blivit lite förvirrad av rubriken att döma, men jag tyckte att det blev ganska lite med

personliga tankar inför julen. Men nu är den redan över och jag hoppas att Ni också har fått ha en trevlig julhelg

som vi också haft här hos oss. Vi var ju 10 st. här på julafton och åtta stycken från den 22 till den 28-de, fyra styck-

en barn, så det var full rulle hos oss där det oftast brukar vara bara min man och jag. Men jag som är förskollärare

gillar ju barn, så det var bara roligt. Men det blev många paket under granen och många paket för tomten att dela ut

Varje år bestämmer vi att i år ska vi inte köpa så mycket, men man hittar ju alltid något mer som man vill köpa till någon, och då måste ju alla få lika många eller åtminstone för samma summa, och så rullar det på.

Men nu kommer jag till själva anledningen till att jag fick lust att skriva, i dagens Helg upplaga i Norran läste jag

att den 6 jan. kl. 19.30 blir det ett dokumentär program om Kvinnors villkor i Afrika,det heter "Afrikas ryggrad" där

det står. Trots att kvinnorna står för 80 procent av kontinentens matbehov, får de bara en procent av tillgångarna.

Det blir säkert ett viktigt och intressant program. Att jag blev intreserad av detta berodde nog på en julklapp som jag fick från två av våra barnbarn, dom hade funderat mycket på vad som skulle göra mormor glad, och kom till

det mycket, för mej glädjande beslutet, att dom skulle ge mig ett bevis på att dom i mitt namn beställt en get till en fattig kvinna i Mocambique, så nu sitter jag här med ett färggrant bevis på detta där jag kan ta ut tryckta figu-

rer på en kvinna ett barn och en get. Det känns mycket bra, jag är riktigt stolt över mina barnbarn. Den ena sa då

minns du mormor när Du gav mina julklappspengar till Världens barn, och jag fick ett stämplat bevis från posten på det, jag tror aldrig att jag varit så glad någon jul som då. Det var inte jag som valde att ge bort hans pengar då utan när han inte hade något att önska sig så kom jag med det förslaget, jag trodde inte att han skulle gå med på det då.Men hans mamma berättade att han glatt sig mycket åt det även före jul, då han och jag bestämmt detta. Ja Jesus sa ju också att det är saligare att ge än att få. Med detta i åtanke innan julen så gav jag mina stora flickor, var sitt gåvokort, som jag fått från hoppets stjärna den ena skulle skicka in 100 kr. för att en kvinna skulle få en höna, som i som tur skulle ge kycklingar och ägg, i det andra fallet skulle 200 kr. gå till en fattig kvinna som skulle få en get, som i sin tur kan ge mjölk och killingar, till försörjning av hennes stora familj. Visst är det bra att det finns sådana fina altenativ till presenter numera? Det behöver ju inte bara vara till julen, man kan ju ge bort en Get till någon som fyller 50 år t.ex då börjar man ju ha allt man behöver i lådor och skåp. Åtminstone vi bortskämda Svenskar.

Min vana trogen borde jag väl avsluta med någon dikt, det blir nog inte något om temat ovan, utan om vintern...

VINTERKVÄLL

Förstelnad är naturens puls,

som statyer står träden

snöövertäckta.

Husen knäpper i kylan,

skorstensröken syns inte

mot den gråmulna skyn.

Men fullmånens silverfat

lyser vit genom molnen.

VINTERVITT

Vitt, vitt, isande vitt

binder förstelnade vågor.

Marken täckt av meter tjocka

snömjuka bolstertäcken.

Skogen vit och rimfrostklädd,

allt, allt, isande vitt..

Nu har jag fått skrivit av mig lite eftertankar om julen, hoppas att Ni skall orka läsa det, och få ut något av värde.

Välkommen   då vi nalkas Trettondagen, som jag har några dikter om, både från mina barndomsminnen, och ett par andra dikter om de vise männen. Vi syns då hoppas jag, ha det så gott lill dess, önskar Sonja.

Välkommen till en lite tidig Nyårshälsning, jag har inte möjlighet att skriva i morgon och jag tror att det också kan vara så för många av er, att ni har mera tid i dag än i morgon, och för dom som tittar in då finns ju texten där redan.

Innan jag skriver mera, vill jag tacka för alla uppmuntrande kommentarer jag

har fått under året som gått, det känns även trevligt att mina dikter får komma till användning i andra sammanhang. Och om ni vill använda er av dagens texter

så har ni lov till det, även om årets nyårsdikt inte är så munter, eftersom den ju skall spegla det år som gått.    Så här lyder dikten för år 2009

                                  -  

NYTT ÅR !

Ring det nya året in, ring det gammla ut

ännu ett år har nått sitt slut.

Jag ser dessa båda i tanken min,

det gamla som gick, det nya som kom in.

Året det gamla, så böjd och så grå

tänk bara ett år, och har åldrats så ?

Ekonomierna har ju rasat, runt om i värden,

så vi fått sakta in stegen, på välfärds vägen.

Det år som har gått, har gått alltför fort

det är så mycket, som vi borde ha gjort.

Nu ger livet oss chansen på nytt,

ännu ett år till vår jord har grytt.

Må vi nu på chanserna, ta vara

inte låta tiden, gå ifrån oss bara.

Vårda vår jord, med varsamma händer

Kämpa för fred, mellan raser och länder.

Så kanske detta året, när det är slut

ser mindre slitet, och tilltufsat ut.

Nu när ett nytt år, på tröskeln står

vill jag önska Er alla, ett riktigt

GOTT NYTT ÅR !

Men jag tror nog att "Svensson"  gladeligen firar sitt nyår som förr...

"SVENSSONS NYÅR"

Nu ska vi fira, det nya året

med skumpa i glasen, och glitter i håret.

Nu ska här firas, med buller och bång

bomber, raketer, och skränig sång.

När"Svensson" har druckit, vågar han sjunga

glädje på flaska, har lossat hans tunga.

Yr uti hatten, mot nytt år han går

i vit vintersnö, lämnar han sina spår.

Medan häxpipor tjuter, och smällarna smälla

medan fåglarna flyr, och hundarna gnälla.

Så till en mera seriös dikt om det nya året, som jag hittat i en av de småböcker som heter Alltid älskad, det är i nr. 4 detta står.

Det Nya Året

Jag är det nya året.

Jag är en blank, oförstörd sida

i din livets bok.

Jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är ditt tillfälle att praktisera vad du har

lärt dig om livet under de senaste 12 månaderna.

Allt du sökte utan att finna finns dolt i mig,

och väntar på att du ska leta efter det,

med större beslutsamhet.

Allt det du försökte göra utan att lyckas,

är mitt att ge dig när du har färre

motstridiga önskemål.

Allt du drömde om men inte vågade göra,

allt du hoppades men inte nådde,

all tro du önskade att du hade

men inte riktigt kände...

Allt detta slumrar lätt i mig och väntar bara

på att väckas av din vilja.

Jag är din chans att förnya ditt förbund med

Honom som säger "Se, jag gör allting nytt"

Jag är det Nya Året.

Så vill jag sluta med några rader av C S Lewis som skriver så här om sin tro,

Jag tror på Gud på samma sätt som på den uppgående solen; inte för att jag ser den, utan för att jag genom den kan se allt annat.

Detta är också min syn på Gud och på livet, Gott Nytt År önskar jag Er, Sonja

Hej och välkommen i julbrådskan, jag har inte ens tittat på bloggsidan  sen förra

veckan och då kollade jag av kommentarerna som jag inte gjort på ett bra tag, jag får be om ursäkt för detta till er som skrivit. Det är många som skriver och

frågar om att få använda någon av dikterna, men nog är det bra om ni hör av er 

och berättar till vad dom skall användas, jag vill ju att det skall vara seriöst, 

men det är ju bra om dom kan vara till nytta också. Nu till den första dikten...

ÄNGLABUD

Luften fylld av ljus, av toner

under himlakupan blå,

herdarna dom blev förskräkta

får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens

vackra toner ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva

och ett bud om frid på jord.

Änglasång, för enkla herdar

ofta mötta av förakt,

dom var inte folkbokförda

inte värd att betala skatt.

Dit blev änglaskaror sända

av en Gud som ser så stort,

ja dom minsta blev dom första

som fick veta vad Gud gjort.

Undrens Gud, den kärleksfulle

till dom minsta ville gå,

visste att dom skulle lyssna

och att dom skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen

var dom redo till att gå...

för att se guds son som föddes

i ett stall på hö och strå. 

2000 ÅR DÄREFTER 

Mer än 2000 år därefter

förundrade vi står,

och gläds åt julbudskapet

som genom tiden går.

Vid krubban, skall vi alla

bli stående en dag ,

till ett personligt möte

vi kallas Du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet

vårt hjärta lämna får.

Som vise männen

ändra väg,

när vi från mötet går.

Över 2000 år,

sen undret skett,

vi väntar åter Gud.

Vi väntar sonens återkomst

och änglakörers ljud.

Allt mera närmar sig de dar,

då allting sin fullbordan har

då skall Guds son. på nytt igen

nedstiga ifrån himmelen. 

Med detta vill jag önska er en Välsignad  och God Jul, jag kommer igen och skriver någon nyårs dikt, när det börjar vara dags för detta. Allt gott önskar

Sonja.

Hej mitt vinterland nu är du här, nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen...

det är väl en visa som i stort sett alla kan stämma in i nu, när det snöat runt om i

hela landet. Och det är väl dom flesta glada över så här i juletid. Ett undantag är

kanske den som har mycket snöskottning att sköta. Kanske även dom som skall köra många mil i vinterväglag, men nu verkar det ju bli kallföre och då är ju risk-

erna för olyckor betydligt mindre. Och vi har ju möjlighet att be om beskydd för

dom som vi vet färdas på vägarna. Det har vi redan börjat göra för vår dotter och hennes familj, 6 personer, som skall köra hit upp från Gävle trakten. Det

skall bli roligt att ha barn här i huset, när det är jul. Vår dotter från Burträsk med

make kommer också hit på julafton, så vi blir 10 st här. Det syns på julklappshög-

arna här som nu är redo att möta tomten.  Jag läste om några barn som fick frågan,varför vi firar jul då svarade en pojke, "det måste väl finnas någon dag då tomtarna får något att göra också". Ja så kan man kanske tänka, om man inte vet om den rätta anledningen. Och tyvärr är det nog många i vår tid som inte tänker eller ens vet detta. Tänk att inte veta om eller tro på den största gåvan som Gud givit till världen, den varifrån vi har vår tideräkning. Hur många vet och tänker på det?  Jag tänker skriva en dikt i dag, som just handlar om just detta, en tid då man fick färdas på annat sätt, än det som jag nämt om här ovan, dikten heter...

SÄLLSAMMA TANKE

Nog är det sällsamt att tänka på, att för över tvåtusen år sedan då,

tiden så här strax före jul, Gick josef och Maria mot det skjul.

Som skulle bli Guds sons första hem, ett härbärge för frälsaren.

Josef och Maria gick mot Betlehem, för påbudet om den första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt, av att hon måste färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få, vad tänkte månne Josef då ?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände, när det där med barnet hände ?

Änglabebådad som barnet var, med den Helige Ande som dess far.

Han som har makt över himmel och jord,

kunde väl ha hjälpt dom med säng och bord.

Nog vorde det väl mänskligt att tvivla då,

om Gud verkligen var med dom när det så illa kunde gå.

Men det var Herrens visa plan, att Jesus skulle födas som ett fattigt barn.

Ty profetens ord skulle då, sin fullbordan få.

"Betlehem du Judiska bygd, ingalunda är du minst bland Judiska furstar,

ty av dej skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel."

Tack för att Ni har delat mina många tankar och ord i dag, om Ni har tid och lust

så återkommer jag med ett par juldikter på tisdag eller onsdag. Välkommen då !Hälsar jag Sonja.

Välkommen till en stunds tankar omkring detta med miljön, och även Luciatankar

Kanske en ovanlig blandning, men det är ju vad denna vecka handlar om i stort sett. Det är ju också Nobell firande dags, men detta får ni ju fullt upp av i Tv. så det skriver jag nog inte om alls. Utan jag håller mig till det lilla vanliga livet. Till det stora också förresten, jag tänker på detta med Köpenhamns-konferansen om

klimatförändringarna, där de skall försöka komma till någon genemsam plan för

hur man skall kunna rädda den här planeten, från undergång. Det är nog i senaste

laget kan jag tro. Kan inte låta bli att tänka på min lilla dikt från min barndom...

MILJÖBRKYMMER  på 30-talet.

Jag minns att jag sa till pappa, hur tror du det ska bli till slut,

med vattnet occh luften du pappa, av all lort som fabriken spyr ut.

När massan sig lagrar i bankar, så vattnet blir till torra land,

och av syran från syrahus-tankar, man kan inte andas ibland.

Hur tror Du det skall gå för fisken, å vattnet att klara det här,

hur länge kan du va en frisk en, se på träden så bruna dom är.

Jag minns att han log då pappa, sa du är för liten att fatta sånt här,

förstrött han på kinden mej klappa, sa att havet och luften oändliga är !! ?

Ja med den uppfattningen, verkar ju många runt om i världen levt tills nydligen.

Så går jag över till det tema, som jag hade i rubriken nämligen Lucia helg.

Detta är också något som jag jag minns från egna Luciatåg och från de

många Luciabarn som jag övat i olika sammanhang, och genom jobbet med

både barn och vuxna. Här är det den ålderdomliga texten som ifrågasätts.

FÖRE LUCIATÅGET heter den.

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Här bakom övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bil i salongen,

när ljusetsbrud med tärnor skall vandra uppför gången.

Fast än så övar någon, sig på Lucia sången,

jag tror att jag blir tokig, för femitelfte gången.

Natten går tunga fjät, säj vad betyder fjät ?

Runt gård och stuva, ska det heta stuva ?

Ja tänk, för att det skall rimma på ruva.

Kring jord som soln´ förlät, heter det förlät,

eller ska det vara förgät ?

Skuggorna ruva, Ruva !??  Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax ?  Nej, kronan är på sned !

Nån trampar mej på tårna, ja för Anna knuffa mej.

Stå inte så hemskt nära, jag kan ju bränna dej.

Säj, ska det heta stuva, finns ingen här som vet ?

Usch, vad jag börjar gruva, känn här vad jag är het !

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, ungar vad ni stimmar, ställ upp er två och två.

Men nu, så öppnas dörren, Luciatåget går...

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen i publiken, kan ana spänningen,

i varje tärnehjärta, bak Luciaklänningen.

När stilla de framskrider, till samma gamlasång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar man en tomtes röda luva.

Ja, det är kanske någon av er som läst denna Luciadikt förut men Lucia brukar ju komma tillbaka varje år, så det hör ju till ordningen. Alla texter och sånger åter-

kommer ju så här års. och det kan väl också vara en trygghet i en föränderlig tid.

Det är ju Luciadagen nu den 13-de, jag läste att då kl 15, skulle kyrkklockorna ringa, runt om i världen, för att alla skulle påminnas om Köpenhamnsmötets svåra

problem att lösa, besparings fördelningen, så rättvist som möjligt.

Så om ni hör kyrkklockorna ringa mera än vanligt på söndag, så tänk på klimatet.

Jag önskar er dock en ljus och trevlig Luciahelg, nästa vecka bir det juldikter.

Vi ses då, välkommen ! önskar Sonja.