Hej go vänner, jag måste få berätta för er om en härlig resa till Pajala, närmare bestämt ett litet ställe som heter Kardis, härifrån Skellefteå är det ungefär 35 mil. Ett av våra äldre barnbarn Magnus har sin flickväns föräldrar där

under sommaren, annars bor dom alla i Märsta. Men nu var dom som vanligt under sommarlovet där uppe och hälsade oss  välkommen dit, så vi tog dom på orden och gjorde ett besök där  och det ångrar vi då inte.  Det var

fantastiskt vackert där uppe där deras stugor låg, dom hade tre stycken på tomten den ena mysigare än den andra. Det låg alldeles vid Torne älv med en underbar utsikt långt utöver Torneälves vindlingar. Den dagen vi kom var det soligt och varmt och älven låg alldeles stilla och blank. Jag kan inte låtabli att tänka på Evert Taubes sång (tror jag i alla fall att det är) som lyder Fjärden ligger blank som ett nybonat golv, just så stilla låg den mäktiga Torne-älven denna underbara kväll, några i sällskapet tog motorbåten och gled sakta iväg tills vi såg den som en liten prick till slut. Vi andra satt kvar och njöt i den varma kvällssolen, endast störd av lite mygg och knott, men det var ovanligt lungt även på den fronten.

                         Denna kvällen, eller natten kanske jag skall säga fick vi se midnattssolen sakta gå

ned som ett rött klot bakom trädtopparna, precis klockan tolv för att direkt börja sitt uppstigande igen och himmelen och älven lyste oranges gul som guld. Jag önskar att jag vore en målare, att i färg återskapa motivet.

Magnus vårt barnbarn fångade det med sin kamera, så kanske jag kan få det med, om jag inte ska välja bilden av solen som går ned bakom grantopparna. Vi satt uppe till klockan två på natten och bara njöt. I väntan på att kunna

få någon bild på plats, får jag lust att i en kortdikt beskriva beskriva det underbara cenarietl även om det inte blir

så bra som ett fotografi så får det duga just nu.

MIDNATTSSOL

Tack att jag ögon fåt att se,

en midnattssol gå ne´

inför min blick, i Kardis,

jag fick en glimt av Paradis.

Där rosa moln på blekblå sky

som änglavingar far.

Och Torneälv som gjord av gull

för natten och för solens skull,

låg stilla blank, som gjord av is,

som gator av gulld i Guds paradis.

Vi som bor här i Skellefteå tycker ju att vi också har midnattssol men det skiljer sig ganska myckeupptäkte vi. 

Innan jag skriver något mera skall jag berätta att precis mitt i älven går gränsen mot Finnland. Man kunde se finska flaggor vaja i  kvällssolen,

så dom flesta som bor där uppe är både Finsk- och Svenskt- talande, så också vårt värdfolk. Tänk så praktiskt att bo så till att man lär sig två språk samtidigt. Som barn har man ju lätt att lära språk och sen har man ju nytta av det hela livet. 

Nästa dag var vi iväg och såg en helt annan del av samma älv, en brusande och vilt forsande älv som hördes långa vägar, och som man tycker skall vara störande för ortsborna att hela tiden höra, men man kanske vänjer sig med tiden. Denna plats hette Kengis, där hade varit ett stort järnbruk förut, vad jag förstod. Där intill låg ett Kafe´i en gammal  byggnad och interiören var i gammal "bonde antik " stil, där fanns både mat och jättegott kaffebröd, som vi lät oss väl smaka av.

Sedan for vi vidare mot PAJAJA för att bl. a. göra ett besök där Lars-Levi Laesadius bott och verkat som präst m.m det visade sig vara ett mycket intresant ställe men det får bli en berättelse till nästa gång. Nu skall jag försöka få på plas en bild av midnattssolen.  Välkommen nästa vecka, önskar jag Sonja.

Välkommen i denna vackra juli morgon,  som ni ser vill jag fortsätta lite till på temat Förundran; Stefan Edman har skrivit ett bibelord och några tankar om-

kring detta för varje sommarmånad, som jag i dag vill dela med er. Jag börjar

med Juni även om den månaden redan har gått så vill jag ta den med eftersom

den s.a.s.börjar från början, det är ett citat från Psaltaren 139: 16-17 som lyder

Du såg mej innan jag föddes, i din bok

var de redan skrivna, de dagar som hade

formats innan någon av dem hade grytt.

Dina tankar, o Gud är för höga för mej,

väldig är deras mångfalld.

(sedan fortsätter författaren med sina tankar)

Hur kan en skir doftande nyponros bli till - av

biljoner atomer från mark, luft och vatten ?
Hur kan blåklockor växa fram ur skrynkliga frön?

Och skönsjungande lövsångare ur spermier och ägg?

Under försommaren är hela naturen en enda stor

myllrande barnkammare. I varje tuva i havsvikar

och träd firar kärleken triumfer. Liv vill liv !

Själva är vi också en del av denna skapelseordning.

Storögda strövar vi runt, fyllda av förundran

inför den Högste.

(så till texten för Juli som han kallar Tilliten)

Bibeltexten kommer nu ifrån Matteusevang. 6:26

Se på himmelens fåglar, de sår inte,

skördar inte och samlar inte i lador,

men er himmelske fader föder dem.

Är inte ni värda mycket mera än de?

(Mitt tillägg, det är Jesus som säger detta)

Så till Edmans tankar...

Almanackan och mobiltelefonen - glömm dem.

Göm dem! Klä av dig rollerna,

sjunk ner i hängmattan. Eller på ängen

med näsan i klöverns honungssöta blommor.

Ge benen och hjärnan semester.

Ge själen tid att hinna ifatt kroppen.

Lyssna till Guds hjärtslag i skapelsen.

Öva dej i bekymmerslöshet; bekymmren

kommer tids nog. Öva dej i tillit till

Honom som upprätthåller världen...

Nu vill jag sluta med en av mina sommardikter som jag tycker kan passar...

GUDS ANDE

Nu fyller skaparens ande jorden,

visar i sin skönhet

Guds kärleks rikedom.

Du som ögon fått att se,

se, Guds sköna skapelse.

Nu fyller Guds ande

luften med sång,

floder med klingande jubel

som du kan höra,

med ditt öra.

Lyssna, njut och se

människa sjung me´

Nu fyller Guds ande

luften med dofter,

dofter av tusende slag

skapelsen bjuder,

en sommardag.

Njut då, 

med alla sinnen du fått

böj ditt huvud

och tacka blott.

Men vet, att allt detta

vackra vi ser,

är blott en skugga

som Herren oss ger.

Av vad vi ska få se 

den gången,

då vi gått dit bortom

skuggorna och sången.

Tack för i dag, hoppas att ni tar till Er lite av Stefan Edmans förslag att gå ut och njuta av Guds skapelse i denna underbara sommartid. Jag kanske kommer tillba-

ka på sensommaren också med lite mer av hans texter. Men till veckan tänker jag

berätta om ett par semester dagar som vi var i Pajala med omnejd och fick njuta

av dess fantastiska natur. Eller kanske blir det först att berätta om besök som vi får till veckan av barnbarn och barnbarnsbarn, härliga och efterlängtade besökare

jag önskar er allt gott till dess vi ses, Sonja.

Å vilken underbar morgon, nästan 18 grader varmt kl. 9 på morgonen. Härligt !!

Välkommen ni som tittar in på min blogg, det torde väl inte vara tidigt så här på

morgonen förstår jag, men jag vill ju gärna ha skrivit litegrann först.

Som ni ser på rubriken har jag återgått till temat Förundran som jag hade för ett

tag sedan, det är ju Stefan Edmans fantastiska bok som jag tar lite tankar ifrån,

i dag skriver jag från det stycket som heter -- där börjar det !

        Hur stilla sittande vi än kan känna oss därhemma när vi sitter i tv-soffan är

vi ständigt på resa-med en hastighet av 30 km. i sekunden !

Jag tänker förstås på färden runt Solen med rymdfärgan Tellus. Eller Moder Jord för att använda den helige Franciskus mera ömsinta uttryck. I själva verket har det pågått i fyra tusen fem hundra miljoner år, långt innan vi själva fanns till.

Våra med resinärer är minst två miljoner andra arter; örter, träd,insekter, fiskar

fåglar. Min komentar, Jag tror att det får räcka med den svindlande tanken här.

        Ta upp en näve mull ur din rabatt. I en handflata ryms nästan lika många

levande organismer som det finns människor på jorden. Nyttiga bakterier, som fixerar kväve och driver runt näringsämnen i sinnrika kretslopp. Det är dessa osynliga som tillverkar jorden vi odlar vår mat i. Våra liv börjar hos dem nere i

markens mörka katakomber.

         Drick ett glas vatten. Forskarnas mest fantasieggande teori är att varje

droppe -- i hav och sjöar, i saliven på tungan, o ditt blod och alla dina 60 biljoner

celler har sitt ursprung i iskristaller i en dåtida Hale Bopp, en svärm kometer som smälte och uppfyllde Jorden när den kolliderade med vår unga planet.

         Vattenmolekylen, H2 O, har en sagolikt vacker arkitektur, med sin 104 gra-

ders vinkel mellan syret och de två väteatomerna. Allt liv, du och jag, står och faller med denna "heliga geometri".

         Nu tror jag att ni fått nog, att tänka på och förundras över för i dag, för-

fattaren skriver också att förutom naturvetenskap, kan även konst och musik

och även poesin hjälpa oss att förstärka den.. Smaka på de här raderna av

amerikanen Walt Whitman:

          Jag tror att ett grästrå är ingenting mindre än

          stjärnornas dagsverke

          och att lika fulländade är ett sandkorn, en myra

          och gärdsmygens ägg

          att lövgrodan är ett mästerverk för den högste

          att björnbärsrankan skulle pryda i himelens förmak

          att den minsta led i min hand kommer alla maskiner

          på skam

          att kon som idisslar gräset med nedböjt huvud är

          skönare än någon staty

          och en mus ett mirakel, stort nog att omvända

          sextrillioner tvivlare.

Vi behöver skyndsamt återerövra en stark FÖRUNDRANSKULTUR. Som stärker lus-

ten till livet. Och ger oss en etisk grund för att förnya oss själva och samhället.

          Gå nu ut och förundras över skapelsen och njut av den sköna sommaren.

Tack för i dag och välkommen åter att förundras lite till, ha det så gott.  Sonja.

God fortsättning på midsommarhelgen, i denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dej vid den store Gudens gåvor. Detta skriver jag helt spontant när jag

sitter här vid fönstert och kan se ut mot den underbara sommardagen här utanför

   Men som ni ser av rubriken så är det inte precis sommarvädret som jag tänker skriva om i dag, utan fortsätta på temat jag hade förra veckan, men i ett större

sammanhang s.a.s Jag menar förstås det kungliga Bröllopet som vi genom Tv.n

hade möjlighet att följa hela dagen, vilken folkfest det blev och en manifestation

för kärlek och lycka som vi väl aldrig sett maken till.

   Det var en speciell dag denna Bröllopsdag i vår huvudstad, en dag när helt vanli-

ga människor kom till stan för att fira, inte med konstgjord glädje på flaska, utan

med äkta glädje och förväntan, "som gjorde den så glad som jag aldrig sett den", så skrev en roporter som var på plats.

En halvmiljon människor ville vara med och fira. och  varenda en var

där för att ha trevligt. En fest som handlade om glädje och kärlek och precis

alla var inbjudna att dela den, med Kungafamiljen på det sätt som var möjligt,

fantastiskt hela dagen, från uppstart till nattkröken och bröllopsvalsen.

     Jag tror att vi var många som tillbringade dagen vid Tv apparaten, och vi ha-

de väl bästa platsen för att se bra. Och vilken syn, sällan har man väl upplevt en

sådan lyckokänsla sprida sig genom tv-rutan, den blev liksom smittosam, jag såg

i en tidning att det var många på nattbussen som satt och höll varandras händer på hemvägen, det blev så också hos oss som hade bröllopsdag den 19/6 vi blev

liksom lite nykära.

    Och vad kan man väl annat än önska vår vackra och kärlesfulla Kronprinsessa Victoria och hennes hjärtas prins Daniel, som också är prins på riktigt nu efter giftemålet, allt gott i livet som dom ju har materiellt redan nu, men att deras så

fina kärlek till varandra skall få bestå, även om det säkert kan bli svårt i många

situationer. Men störst av allt är kärleken sa ju Daniel till sin nyblivna hustru i sitt

fantastiska tal vid bröllopsmiddagen. Och även Konungens tal och ros till sin fru

på deras bröllopsdag som det ju också var, kändes ju otroligt fint och äkta. Och i

talet till brudparet, där han påängterade att hans liksom drottningens högsta önskan var att hon skulle vara lycklig. Ja vilken underbar dag vi fick dela med alla

kungligheter från olika länder. Vår Konungs valspråk är ju "För Sverige i tiden" och

detta valspråk har vi ju fått manifesterat denna helg.

   Kungahuset gjorde lördagens folkfest till en manifestation för kärleken som vi aldrig sett maken till i Sverige.

   Vilket magiskt bevis för att monarkin kan ha en roll, och använda den på ett fint sätt. Det finns inte en politiker i det här landet som hade gått i land med ens något i närheten av detta. Så skrev en skribent i en av kvällstidningarna och jag

kan bara hålla med. Jag kommer aldrig att glömma brudparets lyckotårar vid ring

växlingen i Storkyrkan, Måtte Gud välsigna deras fortsatta liv.

Så en liten lovsångs dikt till sommaren;

Som en fläkt av evighet, känns sommarvindens sus,

Sommarpsalm och sommarljus, förenas i ditt hus.

Nu sommar ängens blommor, bär vittnesbörd om dej,

och sommarfågelns drillar, som lovsång är för mej.

 I varma sommardagar, mitt hjärta fylls av fröjd,

jag tackar dig o herre, för sol på himmlens höjd.

Jag tackar dej för havet, och strandens mjuka sand,

jag tackar dej för gräset, och barnet vid min hand.

Din storhet livets Herre, vi kan ej rätt förstå,

vi har ej fantasi nog, vi klentrogna och små.

Men du har lovat älska oss allihop ändå,

vårt tack till livets Herre, vi alla höja må.

Tack för i dag och jag önskar er en härlig fortsättning på midsommarhelgen,

till veckan kommer jag att skriva mera om förundran över Guds skapelse.

Välkommen då önskar jag Sonja.

Hej kära vänner, i morgon är det ju en speciell dag för oss i Sverige, då vår Kronprinsessa Victoria, skall gifta sig med sin Daniel, som då också får sin Prins tittel. Det ska bli fantastiskt roligt att kunna se hela brölloppet på tv.

Jag har följt Bröllops programmen där varje dag, de senaste veckorna. Jag återkommer till detta i morgon.

Men nu vill jag berätta lite om hur det var när jag och min man Harry gifte oss. Det var också den 19 juni fast 1954

så det är några år sen. Vi gifte oss i Hörnefors Kyrka.

Dagen innan for vi iväg till ett ställe där det fanns gott om liljekonvaljer, och plockade två stora hinkar fulla för att ha på alla borden till bröllops middagen. I går kom min man in med en bukett Liljekonvaljer, de doftar ju ganska starkt och jag tänkte på alla gästerna vid våra bord vid middagen, jag hörde inte någon som verkade vara alergisk

för detta då, det var i alla fall ingen som klagade. Jag tror att detta med alergier har blivit mera vanligt på senare år

Det blev lite bråttom för oss med giftemål, inte för att jag var med barn, men för att min blivande man "blev med affär" ja det kanske låter konstigt, men han hade gått handelsskola och jobbat i affär några år och nu ville han bli "sin egen" som han sa och nu hade han fått tag på en lämplig butik som var till salu, som låg 60 mil bort, och då ville han förstås ha sin fästmö med. Så vi tänkte först fara ner och starta igång butiken där, men då sa mina föräldrar stopp! Antingen fick jag stanna hemma eller också skulle vi gifta oss innan. Så var det på den tiden, och man lydde sina föräldrar. Så nu blev det snabba ryck med att försöka ordna allt. Kyrka, Präst, Bröllopsfest lokal och all personal av olika slag som behövdes för detta. Och inbjudan till gästerna 60 - 70 st. skulle skrivas. Det fanns ju inte dator och dyl. att ta till, inte s.k bröllops fixare eller ceitring firmor att ta till. Det fanns heller inget hotell men det fanns ett ställe som kallades för Hörnefors gården som passade bra för olika tillställlningar, så där kunde vi ha vår bröllopsmiddag. Och tänk allt föll på plats och var klart i tid.

 Några dagar innan vigseln, kom några av mina kompisar inrusande och band en halsduk för mina ögon, och tog på mig kläder som inte var så vackra men tokroliga, fick jag se så småningom, dom drog mej på en dragkärra och gick runt sammhället och sjöng och tutade i lurar ungeför som nu på fotbollsmatcherna.    Jag kände mig ganska dum där jag satt med mina ögon fortfarande förbundna. Men när vi kom fram till den lokalen som kallades sommarhemmet var vi framme, och jag befriades från min ögonbindel och där hade vi en jätte trevlig kväll.

  Då var det bara en vecka kvar till vigseln, vår hemsömmerska sydde en vit lång vacker brudklänning på bara några dagar. Och Harry lät sy upp en skräddar sydd frack som kostade en månadslön för honom, det var det värt tyckte han, för övrigt kan han ha den än, så han håller måtten fortfande s.a.s

Här slutar jag för i dag, och återkommer i morgon då det är rätt datum, hoppas ni vill ägna en stund åt min blogg då, även om Tv. sänder mycket även före vigseln.

Kungabröllopet är ju inte förren vid 4- tiden. Så ni kan ju hinna både och, ha det så gott till dess önskar Sonja

 Välkommen till vår bröllopsdag, som vi ju har på detta datum, det berättade jag ju om i går, det var ju inget datum som vi valde utam det datum där det var

möjligt att få det mesta att klaffa, och härligt nog så funkade allt som det borde.

Men för att återgå till i dag en stund, så har jag på morgonen fått blommor och

kaffe på säng, med en specialgjord smörgås med ett hjärta på, och det känns ju

bra efter så många år. Jag har köpt en prinsess tårta, som vi skall äta senare i dag. Harry ville att vi skulle gå "ut" och äta i afton, det brukar vi göra den här dagen, med eftersom det är Kungabröllop i dag, hela dagen, så bad jag att vi får

vänta till i morgon, så får vi liksom två bröllops dagar på rad. Nu återgår vi till våra bröllopsförberedelser, så kom den stora dagen jag satt med många fjärillar i magen hos hårfrisörskan och fick hjälp med klädsel och meik up. Aldrig har jag väl kännt mig så vacker som då, och det har jag kanske aldrig varit heller. Nu var det bara någon timme kvar till vigseln i Kyrkan. Jag började vara hungrig, men det var ju inte lämpligt med nån varmkorv eller så i

den klädsel jag nu bar. Men det skulle ju snart bli festmiddag, och efter en stund

kom min blivande make stilig i sin nya frack och med brudbuketten som han köpt

och valt blommorna till många röda rosor och liljekonvaljer.

Han kom i den taxi-bil som skulle ta oss till kyrkan, det kändes högtidligt och spännande, och jag tänkte snart heter jag inte Söderberg längre, utan Sandström, konstigt och svårt att komma ihåg till en början.

Så var det dags att fara till Kyrkan och börja ett helt nytt kapittel i vårt liv.

Solen sken från en molnfri himmel när vi steg ut ur bilen, besökarna hade redan gått in och alla väntade på dagens huvudpersoner som var vi, det känndes natur-

ligt vis spännande men också glädjefyllt förstås.

Den stora kyrkan var fullsatt, och alla reste sig när vi kom in över tröskeln och

tonerna av Mendelssons bröllopsmarch ljöd mäktigt från orgelläktaren, vägen

fram till altaret kändes lång tyckte jag men väl framme vid altaret stod en väl-

känd vän och den Präst som skulle viga oss, Kyrkoherde Oreland och log lungnande

emot oss. Vigsel ceremonin och talet har jag inte mycket minne av, men jag vet

att vi fick som minnesord; "Bären varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag".

Och det har vi nog gjort, fast på olika sätt Harry har fått bära de ofta tunga materiella bördorna, som vid hus och stugbyggen och en större bit av ekonomin

medan jag har haft mera ansvar för barnen och hundarna, eftersom han rest mycket i jobbet i många år. Kyrkoherdens dotter Elisabeth sjöng både under

vigseln och vid bröllopsmiddagen, vi var goda vänner med hela familjen.

Det kändes spännande men också roligt att se alla vänner och bekanta som fyllde kyrkan när vi vände oss om efter vigselakten, jag tänkte på att vi nu skulle flytta

60 mil bort så vi skulle inte kunna träffa dom som satt där inne så ofta längre

kanske aldrig, ja så skulle det nog bli med dom flesta. Och så blev det verkeligen

för vi tog då inte chansen att träffa dom då ens när tillfälle gavs, utan när vi kom

ut rusade Harry och jag glada över att vigseln var över och att vi nu var man och hustru, direkt till bilen som stod och väntade för att köra oss vidare till middagen

och bilen körde iväg. Och kvar vid kyrkan stod många vänner och bekanta snopna

kvar, utan att få lämna sina precenter som dom haft med sig, som mina föräldrar

sedan kom med, och utan att få gratulera och säja hej då lill oss som skulle flytta.

Men vi som nygifta glömmde alla andra just då, och tänkte bara på varandra.

     Bröllopsmiddagen var festlig och god och vi hade ju många goda vänner med där, många fina tal och visor som diktats till oss, och också flera långväga släk-

tingar som var trevligt att dom ville komma och vara med. Det enda som så här

efteråt inte känns riktigt bra, är att vi smet i väg ifrån bröllopet vid 3-tiden på natten utan att säga tack och farväl  till alla goda vännerl. Så gjorde man ofta på den tiden. Vi var ju bara 23 år och helt fokuserade på oss själva då.

Kanske ändå ett gott tecken det har ju hållit i 56 år.

    Slut för i dag, tack för i dag, nu ägnar vi oss alla åt dagens förestående

Kungliga bröllops begivenheter. Ha ni också en trevlig dag. hälsningar från Sonja.

God morgon i denna ljuva sommartid, egentligen borde jag ju gå ut i den sköna sommarmorgnen, i stället för att sitta här inne och skriva, men jag har inte tid att skriva senare i dag för vi skall iväg och fira ett barnbarn som just

slutat en utbildning i Sundsvall. Så då är det bara på morgonkvisten jag har tillfälle med bloggen en stund.

Jag vill så gärna ta er med på en tur genom Stefan Edmans fantastiska bok som heter Förundran. Han skriver i inledningen, I den här boken vill jag ta dig med på små strövtåg i naturen, att häpna och låta sig facineras över en myra ett grässtrå eller funderingar på varifrån kommer all denna skönhet och ordning?  Han skriver längre ner i texten vi är i behov av en "förundransrevolution". Ett skimmer av förnöjsamhet och förtröstan -- som mot vikt till

den stundom ganska maniska tillväxtreligionens kravfyllda jakt på materiell lycka.

         På nästa sida en vacker bild av en gullviva, han skriver ljumma majmorgnar har har jag för vana att slå mig ner under den stora lönnen på gårdsplanen. De ljusgröna blommorna skickar ut behagligt söta doftpuffar, "min kom-

mentar" vi har också en lönn på vår tomt , men jag har aldrig förut reflekterat över att detta ljusgröna var blommor

som väl såsmåningom blir till så kallade "näsor" som barnen brukar  roa sig med att sätta på sina sina nästippar.

Där i sitter frön till nya lönnar som på hösten blåser ner och sätter sig som pilar ner i gräsmattan, när vi sen med gräsklipparen kör sönder skalet sprids fröna runt vår gräsmatta men man vill ju inte ha hur många lönnar som helst.

     Åter till texten, Sol - välkommen åter! På åtta minuter susar fotonerna, "energipaketen", de femton miljoner milen från vår mest älskade stjärna (solen) hit till jorden. Energi föri alla gröna blad, alla djur och människor. Har

du tänkt på att det är Solen som slår i ditt hjärta, bokstavligt talat? Hela kosmos blev till i ljus en gång i Skaparens

"big bang". Samma ljus som innesluter oss i Kristi kärlek den här dagen.

      Gud är ljus och vind. Som sentida naturvetare skriver Edman, tycker jag om denna tusenåriga skimmrande kel-

tiska text om vem Gud är:

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i löven som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraften i trädet som växer.

Jag är kraften som slår ut i blomm,

jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

Naturen - en gratis- losec

Naturens gröna färg har faktiskt i sig själv en direkt kurerande effekt.

Patienter som rehabiliteras i kontakt med en lummig park eller skog

uppnår lättare en normal puls och blodtryck och får ibland till och med

en ökad immunkapacitet.

Upplevelsen av ett ljust, omväxlande landskap, med äng och hage,

sjöar och vattendrag, har särskilt positiva effekter på hälsan.

Kanske därför att våra celler bär på minnen av den afrikanska savannen,

som är vårt urhem?  Vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har man byggt

en terapiträdgård med åtta "baskaraktärer" som skall tillfredställa vårt

behov av det vilda, artrika, och rofyllda.

Numera kan vetenskapen bevisa det vi hela tiden anat: att vardagsnära

strövtåg fungerar som gröna antistresspiller. Naturen är en gratis- Losec !

Ja, passa nu på ni som kan, att gå ut och njuta av en avstressande promenad

i Guds underbara natur, som vi har just nu. NÄsta veckoslut är det ju dags

för Kronprinsessan Victorias bröllop, så då vill jag nog använda det som tema.

Välkommen åter och ha en trevlig helg önskar Sonja.

God morgon i denna ljuva sommartid, egentligen borde jag ju gå ut i den sköna sommarmorgnen, i stället för att sitta här inne och skriva, men jag har inte tid att skriva senare i dag för vi skall iväg och fira ett barnbarn som just

slutat en utbildning i Sundsvall. Så då är det bara på morgonkvisten jag har tillfälle med bloggen en stund.

Jag vill så gärna ta er med på en tur genom Stefan Edmans fantastiska bok som heter Förundran. Han skriver i inledningen, I den här boken vill jag ta dig med på små strövtåg i naturen, att häpna och låta sig facineras över en myra ett grässtrå eller funderingar på varifrån kommer all denna skönhet och ordning?  Han skriver längre ner i texten vi är i behov av en "förundransrevolution". Ett skimmer av förnöjsamhet och förtröstan -- som mot vikt till

den stundom ganska maniska tillväxtreligionens kravfyllda jakt på materiell lycka.

         På nästa sida en vacker bild av en gullviva, han skriver ljumma majmorgnar har har jag för vana att slå mig ner under den stora lönnen på gårdsplanen. De ljusgröna blommorna skickar ut behagligt söta doftpuffar, "min kom-

mentar" vi har också en lönn på vår tomt , men jag har aldrig förut reflekterat över att detta ljusgröna var blommor

som väl såsmåningom blir till så kallade "näsor" som barnen brukar  roa sig med att sätta på sina sina nästippar.

Där i sitter frön till nya lönnar som på hösten blåser ner och sätter sig som pilar ner i gräsmattan, när vi sen med gräsklipparen kör sönder skalet sprids fröna runt vår gräsmatta men man vill ju inte ha hur många lönnar som helst.

     Åter till texten, Sol - välkommen åter! På åtta minuter susar fotonerna, "energipaketen", de femton miljoner milen från vår mest älskade stjärna (solen) hit till jorden. Energi föri alla gröna blad, alla djur och människor. Har

du tänkt på att det är Solen som slår i ditt hjärta, bokstavligt talat? Hela kosmos blev till i ljus en gång i Skaparens

"big bang". Samma ljus som innesluter oss i Kristi kärlek den här dagen.

      Gud är ljus och vind. Som sentida naturvetare skriver Edman, tycker jag om denna tusenåriga skimmrande kel-

tiska text om vem Gud är:

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i löven som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraften i trädet som växer.

Jag är kraften som slår ut i blomm,

jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

Naturen - en gratis- losec

Naturens gröna färg har faktiskt i sig själv en direkt kurerande effekt.

Patienter som rehabiliteras i kontakt med en lummig park eller skog

uppnår lättare en normal puls och blodtryck och får ibland till och med

en ökad immunkapacitet.

Upplevelsen av ett ljust, omväxlande landskap, med äng och hage,

sjöar och vattendrag, har särskilt positiva effekter på hälsan.

Kanske därför att våra celler bär på minnen av den afrikanska savannen,

som är vårt urhem?  Vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har man byggt

en terapiträdgård med åtta "baskaraktärer" som skall tillfredställa vårt

behov av det vilda, artrika, och rofyllda.

Numera kan vetenskapen bevisa det vi hela tiden anat: att vardagsnära

strövtåg fungerar som gröna antistresspiller. Naturen är en gratis- Losec !

Ja, passa nu på ni som kan, att gå ut och njuta av en avstressande promenad

i Guds underbara natur, som vi har just nu. NÄsta veckoslut är det ju dags

för Kronprinsessan Victorias bröllop, så då vill jag nog använda det som tema.

Välkommen åter och ha en trevlig helg önskar Sonja.

Hej och välkommen till den stund, som får mej att tänka på Psalmen 54, där det står. "Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör, viska eller brusa som en mäktig kör." Vad som får mej att välja detta tema i dag, är inte bara vinden här utanför mitt fönster, utan därför att jag vill kort berätta om en Konferens för missions-

kyrkan, som min man och jag nyss varit på, där dom hade en stor och välsjung-

ande härlig kör. Där vår konferens-sång hade temat: "Våga pröva dina vingar"

och för att göra det behövs ju vindens bärande kraft...  Så nu tänkte jag skriva

några av mina dikter som just handlar om vinden, någon har ni kanske läst förr

men jag hoppas att ni vill läsa dom ändå, och förhoppningsvis är ni också några

några nya läsare med i dag, ett särskilt välkommen önskar jag till er. Här kommer

den första av dikterna, som heter...

VEM HAR SETT VINDEN

Som vinden,

sakta rör vid min kind

rör vid Du mitt hjärta.

Stilla,varsamt, svalkande

kan inte se dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset

i trädens kronor,

hör jag Din röst

känner din närhet.

Kan inte se dej Gud, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mig för Dej.

Känner Din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen,

får havet att brusa,

så skall sångerna brusa en gång.

Då skall vi jublande se Ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig har sett vinden...

AIER

Nu är luften fylld

av ljud, av vindens toner,

gömmer osynliga ord...

Vi måste lyssna,

försöka fånga orden

så vi kan ana, ja kanske förstå...

något av kosmos

Guds oändliga rymd,

något av livets

fantastiska djup.

Hitta oss själva

i ljudet av orden,

i vindens och vågornas brus.

Se på oss själva

som delar av kosmos,

en liten men levande del...

BÖNESUCK

Inte ens en vind,

så svag, så svag

som från en fladdrande fjäril

en sommardag,

behövs för att sända

vår bön till Gud,

han hör det svagaste

böneljud...

En bedjande suck blott

ifrån vår jord,

sänder mot himmlen

bevingade ord.

Bönens mål,

Guds kärlek var

i kärlek ger han oss

sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår

när vi bönesvaret får.

Men Gud har

på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

Ja, detta var några av mina tankar omkring vindarna, jag tror det har mojnat

betydligt under tiden jag har skrivit. Eftersom det inte är så lätt att ta några

bilder av vinden, så blir det inga bilder till texten i dag. Ni kan ju själv se dess

verkningar, som tack och lov inte är så våldsamma här, som vi ofta ser ifrån andra länder. Jag önskar er en trevlig helg, Sonja.