Välkommen kära vänner till en stunds jul-tankar i min vanligaste form d.v.s dikter, vi har ju ett vackert vinterland

men nu får det väl räcka med snö ett tag, hoppas nog dom ftesta i västvärlden, det är ju inte bara vi i norr som fått

jättemycket snö, och alla är ju inte rustade för det så det blir ju lätt kaos i julbrådskan.   Nu till första dikten ...

JULBUDSKAP

Julens budskap som en gäst, kommer på besök,

med sitt ord om stillhet, mitt i allt vårt stök.

får det eller får det ej, vid Ditt sinne röra,  

vill Du eller vill Du ej, Julens budskap höra.

Stanna upp på livets stig, unna dej den stunden,

livets puls så hastigt slår, men stillheten ger grunden.

             --Evighetens under--

         göms i stilla stunds sekunder.

Skall berätta lite inför nästa dikt, i de trakterna som herdarna levde var ju alla människor kallade att gå och skattskriva sig, hur kunde dom då ligga där ute i lugn och ro, med sina får, jo dom var så fattiga,hade ingen

lön att skatta för, dom levde väl av och med sina får bara. Plötsligt fick dom uppleva detta...

ÄNGLABUD

Luften fylldes av ljus av toner, under himlakupan blå,

herdarna dom blev förskräkta, får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens, vackra toner ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva och ett bud om frid på jord.

Änglasång av enkla herdar, ofta mötta av förakt,

dom var inte folkbokförda, inte värd betala skatt.

Dit blev änglaskaror sända, av en Gud som ser så stort,

Ja dom minsta blev dom första, som fick veta vad Gud gjort.

Undrens Gud den kärleks fulle,till dom minsta ville gå,

visste att dom skulle lyssna, och att dom skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen, var dom redo till att gå...

för att se Guds son som föddes, i ett stall på hö och strå.

Med det vill jag önska er en härlig och skön julhelg, med god mat, och lagom med julklappar, sköt om varandra vi

hörs om några dagar, jag måste ju få använda flera juldikter innan tiden är över för det. GOD JUL önskar Sonja !

Och glömm inte att vi firar Jul till minne av Guds gåva till oss, Jesus !! Därav traditionen med julklapparna. Kram !

Hej och välkommen i snöyran, det går ju bra när man får sitta inne, och se på snöfallet genom fönstret, men nog

börjar det bli lite jobbigt för dem som är snöskottare, och skall hålla något så när framkommligt vid husen. Men

tur nog är det inte min uppgift här hos oss, utan jag kan i lugn och ro sitta och skriva en dikt om julen till er i dag.

Den handlar om Maria och Josefs färd mot Betlehem, som jag kan tro kunde vara vid denna tiden, dikten heter... 

SÄLLSAMMA TANKE

Nog är det väl förunderligt att tänka på

att för över 2000 år sedan då,

tiden så här strax före jul

gick Josef och Maria, mot det skjul

som skulle bli Guds sons första hem,

ett härberge för Frälsaren.

Josef och Maria gick mot Betlehem,

för påbudet om första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt

av att färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få

vad tänkte månne Josef då ?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände

när det där med barnet hände.

Änglabebådad som, barnet var

med Guds Helige ande som dess far.

Han som hade makt över himmel och jord

kunde väl ha hjälpt dem med säng och bord ?

Nog vore det väl mänskligt

att börja tvivla då,

om Gud verkligen var med dem 

när det så illa kunde gå.

Men det var nog Herrens visa plan

Guds son skulle födas som ett fattigt barn.

Så han skulle kunna förstå oss rätt,

dela människans villkor på alla sätt.

Ty profetens ord, skulle då sin fullbordan få,

Betlehem du judiska bygd,

ingalunda är du minst bland juda furstar.

Ty av dej skall utgå en furste,

som skall vara en herde, för mitt folk Israel.

                                                  Matt. 2:5

Ja detta var mina tankar om den händelsen som föregick Jesu Kristi födelse, vilket vi nu skall fira om några dagar.

Synd nog så tror jag att dom flesta svenskar nog tänker mera på tomten och julklappar, än på att det är Jesu födelse

vi firar, den största gåva som värdens barn fått. Om ni vill läsa om detta så kan ni bl.a. läsa det i Matteus evange-

lium 1:18  Jag kommer att skriva något på det temat under den kommande veckan, välkommen åter hälsar Sonja

Webmaster till denna blogg har välsignade chihuahuavalpar till salu!

Trevliga renrasiga hanhundar, leveransklara den 28/12, då är de vaccinerade, chippmärkta, besiktade och registrerade i jordbruksverket, Ej SKK.

Med sig vid flytten har dom sin trygghetsfilt, en liten foderpåse och ett härstamningsbevis. Vi reserverar oss mot köpare som kommer att lämna hunden mycket ensam. Även en liten hund kräver mycket tid och uppmärksamhet.

Hundarna får en vuxenvikt på 1,5-2,5 kg.

Pris: 9000:- Inklusive 1000:- i handpenning när man tingar sin valp.

Valparna finns i Järbo i Gävleborg. Tel 0290-71163 070-6412604 

Godmorgon i vårt kyliga men vackra vita vinterland, det är lördagmorgon med lite lätt snöfall och jag kan inte låta

bli att känna tacksamhet över att få bo i här uppe i Norrland där det är normala förhållanden både vädermässigt och i övrigt går sin gilla gång, i andra delar av vårt land är det ju både översvämningar och på andra ställen är det snökaos så bilar och tåg tar sig knappt fram, för att inte tala om alla katastrofer som händer i många andra länder..

Nej nu borde jag väl återgå till ämnet, som ju handlar om ljusets högtid i den mörkaste tiden som vi har just nu.

(Det jag ska skriva om i dag handlar om sista övningen bakom senen med en barngrupp, innan man skall gå in och göra sitt stora Luciaframträdande, spännande förstås.)

FÖRE LUCIATÅGET

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Här bakom övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bli i salongen,

När ljusets brud med tärnor skall vandra utför gången.

Men så övar sig någon uppå Luciasången,

Jag tror att jag blir tokig, för femtielfte gången,

           Natten går tunga fjät, säj va betyder fjät?

           Runt gård och stuva, ska det heta stuva?

           Ja tänk, det ska ju rimma på ruva, ruva ?

           Kring jord som soln´förlät, ska det heta förlät ?

           eller ska det vara förgät ?

           Skuggorna ruva, ruva  ! ? Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax?  Nej, kronan är på send.

Nån trampar mej på tårna, ja Anna knuffa mej.

Stå inte så hemst nära..Jag kan ju bränna dej !!

Säj ska det heta stuva, finns det ingen här som vet?

Usch, va´ jag börjar gruva, känn här vad jag är het.

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, ungar vad ni stimmar, ställ upp er två och två.

Och nu så öppnas dörren, Luciatåget går,

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen bland publiken, kan ana spänningen

i varje tärnehjärta, bak Luciaklänningen.

När stilla dom framskrider till samma gamla sång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar det en tomtes röda luva.

Känner Ni igen er ? Ni som har varit med som tärna eller tomte i ett Luciatåg  minns säkert hur spännande det var

för både barn och ledare innan det var dags, men oftast gick det fantastiskt bra, trots all oro innan. Och det är

ju roligt att traditionen fortsätter, även om t. ex. Luciasången bytts ut och att det ofta finns flera Lucior både

pojkar och flickor. Det hålls ju hårt på att lära barnen  rättvisa och jämställdhet i dag, och då måste det gälla allt.

Jag har skrivit en dikt om Lucia på dagis också, och där förekommer  dom här olika situationerna. Men jag tror att

det blir för mycket för er att läsa i dag.  Det är ju inte Luciadagen förren på måndag men jag vet att det redan startat åtminstone med Norrans/Lions  Lucia annars hinner dom ju inte med kröningen i tid.

Jag villl önskar er en trevlig helg trots julbråskan, vi hörs till veckan med forts. på jultemant.. Välkommen då önskar Sonja.

Hej och välkommen i en ovanligt tidig morgonstund, det är ju en härlig vintermorgon med lite lätt snöfall, som kan

passar bra till mina advents och juldikter, som jag tänkte skriva.Men jag hade ju också lovat att skriva barndoms-

minnes dikter så jag kanske ska börja med ett par sådana.

SNART JUL

"Ryche å Pyche" å rödkreppappers klädd

stod ju blommkruken på fönsterbänken.

Putse och torke,va spegeln å skänken

spiskroken va gnugge me Röda Björn.

Fernisse va golve, å torke vart hörn

Krite var kakle, å svärte var spisen.

Kalvsylta koke, å skinka utå grisen.

Pynte va grana, å vi barn vi vänte

tin sto som still, den ingenting ränte.

I magan dä kvillre, å spänning å glädje

no ä väntan på jula, nå särskilt dä ä dä.

Men ja undra nog litegrann

om jag hadd vare nog snäll,

när tomten skull komma

på julaftons kväll.

BARNDOMMENS TOMTE

När julaftonen kom, då börja jag gruva,

jag var rädd för tomten trots hans rödaluva.

Ibland kom flera vuxna män, och "tomtade i husen,

å innan dom kom till oss, dom nog fått sej

något starkt under blusen.

Med buller och bång, koskällor och språng,

i skinnmössor, å lappskor och fotsida pälsar,

så kom dom stampande in.

Men då skrek lilljänta till syster min.

Kan ingen kör ut "koen" !!

Min syster, som vi då var och firade julen hos bonde på landet, och därför var hennes lillflicka van att se löskorna ibland komma springande in på deras gård, och då brukade man ju köra bort dom från gården. Så det tyckte hon

vore lämpligt att göra nu också. Och det kan man ju hålla med henne om. Hon väntade på en tomte med rödluva.

NU dags för en dikt av annat slag.

MÖRKER och LJUS

Mörkret står tätt omkring husen,

i advents staken där brinner ljusen.

Barnens ögon speglar lågans glans,

glittrar som om inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan, men utanför kallt.

Tack Herre att Du finns överallt.

Tack att Du finns där utanför,

där många vilsna sin vandring gör.

Söker och söker, men vet inte vem,

tack Jesus, att Du hitter vägen till dem.

Tänd deras ögon, svarta och tomma,

tack att dom får till din värme komma.

STJÄRNE BLOSS 

Vi tänder våra ljus i advent, till minne av barnet

som Gud till oss sänt. Vi tänder våra bloss,

för han som föddes, levde och dog för oss.

Till minne av honom som är livets ljus,

han som vill bo i våra hjärtans hus.

Hans ljus skall lysa genom oss,

vi får vara hans stjärnebloss,

som lyser upp världen,

för någon som behöver

ljuset på färden.

NU slutar jag för i dag, efter lite blandade Advents och jultankar. Nästa vecka ät det ju nära till Lucia, så då åter-

kommer jag med ett par Luciadikter som jag har gjort i lite humoristisk stil. Välkommen då önskar Sonja.

Hej, och välkommen till några tankar i diktform så här i adventstid, jag börjar med några barndomsminnen.

Jag minns min barndoms

första "adventstjärnejul"

I ett paket vi fick den

fyra veckor före jul.

En illröd pappersstjärna

var det som vi fick,

med glödlampa och sladd

som till kontakten gick.

Aldrig hade vi då sett

något sånt förut,

vi hängde den i fönstret

och sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes

att våra grannar skulle se,

stjärnan i vårt fönster

så röd och lysande.

Och dom allra flesta

stannade lite grann,

och tittade på stjärnan

som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rumme´

i ett rosafärgat ljus,

nu först tyckt ja´

julstämninga, hadd

komme till vårt hus.

JULSKYLTNING PÅ 30-TALET

Många barn stod där i förväg, spända av förväntan

huttrande i decemberkylan, utan för Koperativa.

När det var skyltsöndag, en försmak utav julen!

Söndag klockan ett, som det alltid skett

då togs gråpapperet bort, och allting uppenbarades

i all sin glans, flöt julkrimskramset ut.

Men vi tappade nästan andan, av att se allting som fanns,

och i vintervanten kände jag efter, om slanten fortfarande fanns.

Tänk om jag kunde köpa, servisen av porslin,

eller dockan där med blundögon, den var rysligt fin.

Ja tusen vackra saker, vi alla med förvåning såg,

den uppdragsbara bilen, och ett järnvägsspår med tåg !!

Vi såg i charkens fönster, där mat i massor låg.

Men det var inte maten som vårt intresse vann,

utan vattnet som över fönstret, hela tiden rann.

det verkade inte rinna ut, vad vi då kunde se,

och inte tog det heller slut, hur vi än väntade.

Jag kommer åter med lite barndommsminnen senare, under den nu kommande julmånaden.

nu ett par "vanliga advents dikter".

MÖRKER OCH LJUS

Mörkret står nu tätt omkring husen,

men i adventsstaken brinner ljusen.

Barnens ögon speglar lågans glans,

glittrar som om inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan men utanför kallt,

tack Herre att du finns överallt.

Tack att Du finns där utanför,

där många vilsna sin vandring gör.

Söker och söker men vet int vem,

tack Jesus att du hittar vägen till dem.

Tänd deras ögon så svarta och tomma,

tack att dom får till din värme komma.

ADVENTSTID

Adventstid, glädjetid !

Nu lyser ljusen i dom flesta husen.

Och adventsstjärnan i fönstren glimmar,

dygnets att timmar. Men inte alla vet,

den väntande julens, stora hemlighet.

Att Jesus Kristus, han lever än,

fast han föddes för över 2000-tusen år sen.

Och han skall komma igen, på skyarna från himmelen.

Men nu vi tänder våra ljus, till dess att jul är här.

Tack för i dag, vi hörs om någon vecka igen ,välkommen då önskar Sonja !

Hej, jag hoppas ni förlåter mej för att jag är ute ett par dagar för sent, jag behövde ställa upp och hjälpa till i

kyrkan med att ordna med mat och fika, för en studiegrupp som var hos oss en dag och kom från olika håll, och

behövde få lite mat och fika under dagen. Jag och en annan kvinna från församlingen var där från åtta tiden på

morgonen till ungefär samma tid på kvällen. Så då orkade jag inte med någon bloggning, och på söndagarna är

det ju möten av olika slag. Därför blir det tid först på måndag denna vecka, jag fortsätter på Ängla temat som

förra veckan, och det kommer fortfarande att handla om situationer i trafiken. Den första berättelsen har rubriken

MELLAN BILEN OCH BERGVÄGGEN

Den här mannen som det berättas om, hade hamnat i en mycket kämpig livssituation, inte minst då det gällde familjen. Han upplevde att allt tagits ifrån honom: fru, barn ,hus, hem, livet kändes helt hopplös,  tyckte han,

och han ville inte längre leva.

En natt tog han bilen och körde mot en plats han utsett tidigare. Han hade planerat att köra in i en bergvägg

som låg perfekt till för att gasa rakt in i med full fart från en raksträcka. Han körde upp bilen i full hastighet

och siktade mot bergväggen. Men då såg han att det mellan bergväggen och bilen ställde sig en ängel !

Mannen fick en del skador, men överlevde. Detta ledde till att han efter några år tog emot Jesus som sin frälsare.

Han kunde nämligen inte komma ifrån tanken på det som hade hänt den där natten, och han hade sedan dess för-sökt hitta en förklaring genom att söka i övernaturliga och ockulta rörelser. Till slut förstod han att ängeln måste ha kommit från Gud, och han tog kontakt med en pastorsfamilj för att få lära känna Jesus. I dag har han fått ett helt nytt liv --- som är värt att leva för !

UNDKOM FRONTALKROCK

Roger berättar här om ett tillfälle då han var ute på vägarna som nybliven bilförare på 1970- talet.

Jag hade nyss tagit körkort, köpt bil och gjort vapenfritjänst på en ort i övre Norrland. Det var cirka fem mil mellam denna ort och där jag bodde. Det här hände vid ett av de tillfällen då jag var på väg hemmåt. Vägen var välkänd. Jag hade åkt buss till skolan samma vägsträcka under fem års tid. Eftersom det var en liten by, gick färden från

byn på morgonen och hem på kvällen. När jag körde hem på kvällarna, så visste jag att det var sällsynt med mötande trafik. Vid ett tillfälle var jag på väg i full fart mot en S-kurva, när jag plötsligt hörde en tydlig röst i bilen säga: -- Sakta ner ! Jag hajade till, men fortsatte köra. Då hörde jag samma röst igen:--Sakta ner ! Tilltalet var så tydligt, att jag omedelbart saktade ner och körde in mot kanten. Precis när jag gjorde det och befinner mig inne i kurvan, så kommer en långtradare mot mig i full fart. Den mötande långtradaren genade rakt genom  S-kurvan,

och jag undgick precis att krocka ! Hade jag kört som jag hade tänkt från början, hade det blivit en frontalkrock.

Med en enorm känsla av tacksamhet, tackade jag Gud för beskydd innan jag fortsatte köra hemåt igen.

Min man Harry, var med om en liknande händelse, när han en mörk höstkväll var på vär hem efter en veckas resande jobb. Han hörde en röst ifrån baksätet, som sa med lungn men tydlig röst, BROMSA! Och det gjorde

han direkt, och det var tur det annars hade han  krockat med en älg som i samma ögonblick sprang upp på vägen framför bilen. Några älghår i backspegel visade hur nära det var.

Ja, nog är det underbart att få vara under Guds beskydd på livsvägen.

Tack för i dag, nästa vecka så är det ju första advent, så då är ju temat givet. Välkommen åter då häsar Sonja !

God morgon och välkommen till några tankar om änglar, i detta vackra vita vinterland. Just detta vackra vita får

mej att tänka på änglar, men jag har just läst en bok av Anita Barker Andersen som heter just som dagens rubrik.

I förordet på dessa berättelser om änglavakt skriver författaren:

"Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla vägar." Psaltaren 91:11.

Vi ser det ofta i tidningarna: "Familj hade änglavakt  -- körde av vägen... En enkel Google -sökning på internett

bekräftar att vi gärna rör oss med begreppet "änglavakt". I skrivande stund får man över en miljon träffar på ordet "ängel", och för ordet "änglavakt" är det 84200 t räffar. I dagstidningarna använder man sig av ordet "änglavakt"

lite slarvigt när människor har haft en osannolik  "tur". Menar man verkligen att änglar har kommit till undsättning,

då människor överlevt bilolyckor som normalt sett borde haft dödlig uygång, eller menar man egentligen att det bara

varit tur?  Vi tror inte på "turen", annars skulle vi inte ha skrivit den här boken !

Och i den boken har jag fått lära mej att änglar kan i stort stt se ut hur som helst, och inte behöver dom ha vingar heller som vi oftast tror. Nu då det är vinter börjar jag med några vintriga berättelser.

SÅG ÄNGEL LYFTA BUSSEN

Jag hade bett till Gud att han skulle visa mig att jag hade änglabeskydd, berättar Birgitta.

Nu var hon på hemväg med buss tilll sitt studentrum, men vägen var väldigt hal i den branta backen. Snön vräkte ner och vinden piskade ordentligt. Birgitta läste en tidning, när bussen började glida av vägen. I nästa stund upplevde Birgitta hur hon liksom befann sig utanför bussen, och hur hon där kunde se några änglar grippa tag i den och lyfta den tillbaka på vägen igen. I nästa ögonblick kom hon tillbaka till sin plats i bussen igen,och hon fick då se

busschauffören pusta ut efter att ha fått fordonet under kontroll igen. Vid nästa hållplats klev Birgitta av bussen.

Hon var visserligen omtumlad, men väldigt glad över att hon så påtagligt fått se hur hon står under änglars beskydd.

Ingegerd berättar:

Det var sent på hösten och det regnade kraftigt. Vi hade lovat stänga sommarstugan för vintern åt några vänner, som nu var ute i Afrika som missionärer. Vår stora skåpbil parkerade vi på mossan bredvid den smala vägen.

Sista biten gick vi till fots. Våra fem barn var små och tyckte det var spännande att gå där i den ödsliga skogen.

Det var många kilometer till närmaste hus. När vi återvände till bilen var det nästan mörkt, och vått på marken.

Vi spände fast barnen, och startade bilen --- men den rörde sig inte ur fläcken ! Däcken grävde sig bara djupare ner

i gyttjan. Jag hoppade i ren  desperation ut ur bilen för att "skjuta på" medan jag ropade: Jesus hjälp oss !

Omedelbart stod där en man vid min sida. Jag har ingen aning om, hur han kunde dyka upp så plötsligt, eller varifrån han kom. Han frågade artigt:  Kan jag hjälpa till på något vis ?  Jag hann inte svara förren han hade lyft hela bilen upp på stadig mark. Mannen var myckert propert klädd, med gröna jaktkläder, bössa och allt. Min man som satt vid ratten såg honom i backspegeln. När jag vände mig om för att tackaför hjälpen, är han lika plötsligt borta som han dök upp !  Min man hoppade genast ut ur bilen för att tacka för hjälpen, men där fanns ingen man kvar, att tacka.

Den här händelsen blev mycket dyrbar för vår familj. Det var som en kyss från himmelen, säger Ingegerd.

Detta får räcka för i dag, jag kommer nog igen med flera berättelser på teman "änglavakt", hoppas ni vill vara med

och läsa om flera spännande möten med änglar på olika sätt. Om någon av er har något att berätta om änglar är ni välkomna med berättelser på  "kommentarerna".  Jag önskar er och mej änglabeskydd tills vi hörs igen Sonja.