God morgon äntligen har vi fått lite regn, man blir riktigt glad när man vaknar och

ser att det är blött på gatan utanför. Marken har länge längtat efter regn om inte

alla bär skall torka bort i skogen så behövs det mycke mera också.

Men det verkar ju ska regna till veckan så det får vi vara glada för. Liksom vi har varit glada att det varit soligt i veckan som gått,  då har vi haft släktträff, födelsedagskalas och "Garden Party" här hos oss, ca. 100 personer tillsammans har varit här på besök till större eller mindre fester. Det har varit jobbigt men framför allt väldigt trevligt. Men nu går vi in i en lugnare period, räknar vi med i allafall. Det kan vi behöva, nog om detta nu.

I dag har jag tänkt skriva några dikter från min diktbok som heter Evighetsfrö det

var mitt första dikthäfte med kristen text, som bara flödade ur min penna när jag skrev ner texterna för hand. Det blev ca. 30 dikter som kom, inom bara någon veckas tid. När jag sedan satt samman texterna och bestämde mig för att göra ett dikthäfte av dom, ville jag kalla det för "Evighetsfrön" eftersom många texter just handlade om det. Men jagt yckte också att det kändes lite för stort s.a.s för

en amatör att använd, och då bestämda jag mig att fråga Gud i bön, som jag ofta

gör om jag kunde ta detta stora ord, jag en liten amatör, på min första diktbok?

Med kristen text i alla tall. Jag bad om ett svar under natten, och fick också en tydlig dröm som tydde på dettta, och ännu tydligare blev svaret när jag just hade

vaknat och satte på radion, så tonade det fram en sång som jag aldrig hört förut, texten var så här "Du vet väl om att med det frö du sår, av samma slag får du igen

om du sår med Guds kärlek, så kom ihåg du får kärlek igen"  Då stängde jag igen

radion och tackade Gud för två tydliga bönesvar.  Och nu kommer några dikter...

från detta dikthäftet  "EVIGHETSFRÖN"

LIVET

Livet, en skimrande droppe, en pärla.

Glittrar i glädje, men mognar i sorg.

Grumlas och fläckas, på frestarens torg.

Livet en droppe, att älska och vårda,

med kärlekens ögon, skön att beskåda.

Men skör, är vår enda droppe av tid.

När livsdroppen brister, skall människan dö,

då uppenbaras vårt evighets frö.

Evighetsgåvan, Gud gav till vårt liv,

Med hisnande framtids perspektiv !

MÄNNISKAN

Människan är som ett landskap, en gränslinje

mellan nutid och evighet, rymmer både och.

Vårt yttre hör nutiden till, vårt indre gömmer

på evighetens skimmrande pärla.

Guds gåva till oss alla.

Vårt synliga jag, det blomstrar vissnar och förgår,

men evighet består...

Du människa, som bär på evighetens frö,

har du någonsinn, bearbetat din indre trädgård ?

Givit det näring att leva av,

gett ditt evighets frö, möjlighet att gro

berika ditt liv, öka ditt hopp

ge dej liv, evigt liv !

Allt som vi ser, är förgänglighet

det osynliga det är av evighet.

ANDAKTSRO

Det finns en ton av poesi, som Gud har givit oss,

i stilla stunder öppnas vi, hör tonen inom oss.

I andakts ro och bönestund, vi längtar närhet Gud,

vid syskonring och nattvardsbord, vi anar kärleks bud.

Jag bar sorgen, men du gav din kärlekston till me,

själens mörker fyllde du, med kärleksljus från dej.

Andefylld i hemlig bön, bärs jag av din kraft,

stundens stillhet högtid bär, med Gud jag möte haft...

Så slutar jag för i dag, gå ut i Guds sköna natur och sitt i skuggan och njut av allt

vackert och skönt som sommaren bjuder på, inte bara att se utan också att smaka

på, färskpotatis t. ex. och jordgubbarna har ju också börjat mogna. Det står i Bibeln smaka och se att Gud är god, jag har alltid tyckt att detta smaka har verkat

konstigt, men just nu förstår jag det fullt ut. Ha en skön helg

önskar Sonja.

God morgon, förlåt att jag kommer igång en dag senare än jag hade sagt, vi fick

nämligen matgäster som jag inte räknat med, så i stället för att skriva kvälls och

aftondikter, som jag hade tänkt, så skall jag skriva om morgonen i stället.

Men först vill jag skriva om. Midsommaraftonen på 40-talet, från mitt dikthäfte om barndommsminnen...

MIDSOMMAR AFTON

Tumtebruset susade och hoppade i glasen,

och liljekonvaljerna stod doftande i vasen.

Ja, pyntat och fint var vårt midsommartält,

som vi intill huset,på gräsmattan ställt.

Dragspels musik hörs ifrån "ingenjörs viken"

vi fick inte vara med, och var lite besviken.

Vi arbetar ungar, fick klara oss ändå,

och en trattgrammofon,vi fått att spela på.

Vi med veven, i midnattssolens sken,

fram tona Svarte Rudolf, med lurvigt bruna ben.

Och "Gå hem och lägg dig Svennsson",

på din gamla ottoman, om du inte rör på skinkan

får du följa med på finkan. Ja det var visor de,

för oss trettitalsbarn att lyssna te´.

Vid midnatt var det dags för midsommardoppet,

längst ut från bryggan, vi skulle göra hoppet.

det isade i kroppen och tänderna dom skaka,

när vi frysande kom, till vårat tält tillbaka.

Då ville alla snabbt, i bädden krypa ne´

och sova på sju blomster, att vår drömprins se.

Men jag drömde aldrig, några drömmar då

jag tänkte att som ungmö, får jag nog genom livet gå.

( Men så blev inte fallet, min man och jag har redan firat 55-årig bröllopsdag)

Om ni inte vet vad Tomtebrus är, så liknade det Samarin fast det var rosafärgat.

Nu till dagens texter som alltså kommer att handla om sommarmorgonen.

Gud Du konstnärernas konstnär

så underbart Du målar,

från morgonrodnaden så skär

till solens sista strålar.

NU sommarn står i sällsam prakt

ditt Gudaväsen, har Du lagt,

i allt som skapats av din hand

på himmel hav och strand.

Så vi skall fatta och förstå

att Du finns...

men gör vi det måntro ändå?

SOMMAR MORGON

De vita segelbåtarna

ligger ännu loit vilande,

oklädda i morgonbrisen.

Vaggas stilla, stilla

i havets böljande famn.

En morgonpigg fiskebåt

styr glatt knattrande,

uti morgonljuset

mot djupare vatten.

Mor fiskelyckan !!?

Som ett oskrivet blad,,

ligger dagen framför oss,

ren som morgonens

blankpolerade himmels kupa.

OM JAG HADE ..

Om jag hade en båt skulle jag sätta mig stilla,

låta den följa med vågorna, med havet

ut mot djupare vatten.

Det djup som kan förgöra mej, bär båten tryggt

i sin häktiga hand.

Om jag hade en båt, skulle jag sitta där

och känna vågornas rytm under mej,

och vindens brus över mej.

Innesluten i allt och intet, som en del

av elementen.

VI SEGLAR I GRYNINGEN

Vi seglar i gryningen, varje dag en gåva,

ett oskrivet blad.

Chans till nya äventyr, på livets stora hav.

Varje morgon nytt hopp, nyttliv, ny tåga

det är livets morgongåva.

Sliter itu, vår sömns navelsträng

att på nytt möta livet igen,

som barnet av fosterlivsvattnet,

bärs fram i en föderskas säng.

En triumf för livet,

nytt liv, ny gryning, ny färd

skutan är vår värld, på oändlighetens hav.

Vi seglar i gryningen, alla tillsammans !

CARPE DIEM

Grip dagen som Gud dej ger,

himmelen rodnar i glädje

i den vaknande morgonen.

Guds finger skriver in,

ännu en dag, i din historias dagbok.

En oanvänd dag, till dej utgiven

grip dagen i glädje !!

Det var min lilla sommarhälsning i dag, allt gott önskar jag till er !

Hälsningar Sonja

Godmorgon efter en kort nattsömn, kan jag gissa eftersom det var Midsommar-

aton i går och dagen brukar ju räcka långt in på natten då, min man och jag kom hem när klockan var halv ett, efter att vi hade varit på två fantastiska konserter

först i Burträsk, där vår dotter Lena var solist i ett stort körverk av Haydn som

handlade om skapelsen och när Adam och Eva, fick komma in i paradiset, texten

var ju på tyska men körledaren berättade i förväg vad det handlade om. Som mor

sitter man ju med andan i halsen, trots att hon är vuxen och står stadigt på benen

och det behövdes i detta svåra mästerverk, med de högsta suprantoner klingande

som svalvingar mot kyrktaket en glad och stolt mamma kunde slappna av efter ett

bejublat framträdande. Och sen var det inte slut med det, utan klockan halv elva bar det iväg till traditionell  Midsommarnattskonsert i landskyrkan,  även där var det en ung kvinna, som hette Therese Tylin-Lindmark klädd i vit fotsid klänning med midsommarkrans i håret var hon vacker som en ängel, och hon sjöng också

som en sådan, så väl akkapella som till akompanjemang av Kirsten Jansen-Brodins

suveräna tvärflöjts spel, som till allkonstnären Stefan Normarks orgel, piano som

stora Kyrkorgelns fina följsamhet, till den underbara solistens toner som klingade

under kyrkovalven. Efter aftonbön och gemensam psalm, avslutades kvällen med

ett solo på  "I Denna ljuva sommartid"  i Anders Öhrwalls "musikdräkt" f.1932

Då bröt jublet lös !! Och det blev stående ovationer till glädje för de medverkan-

de, får man hoppas.  Kanske jag skall nämna att solisten Therese Tylin-Lindmark

härstammar här ifrån Skellefteå, jag träffade en släkting till henne som berättade

om detta.  Nu tackar jag för i dag, och återkommer kanske redan i morgon, för

några sommardikter och barndomms minnen, som jag egentligen tänkt skriva

om i dag, men så ville jag dela gårdagens begivenheter med er, hoppas ni fått ut något av detta som jag tyckte var så bra, jag kände mig verkligen fylld utav en

stor glädje när vi for hem i den ljusa midsommarnatten.  Vi ses hälsningar Sonja.

Välkommen i denna vackra juni dag, där jag är uppe i arla morgon stund, inte så

vanligt för att vara jag, som ofta är väldigt morgon trött, men jag vaknade före

sex i morse och kom ihåg att det var bloggdag i dag. Och eftersom jag följer Stefan  Edmans tema även fortsättnings vis, så är hans uppmaning till förundrans tankar.

Se dig i spegeln --- och han skriver, i dina celler slumrar arvsanlag från skapelsens allra första cell från drygt fyra millioner år sedan. Du är släkt med amöbor och maneter, örn och orkide´, delfin och mammutträd, ja, med allt levande. Livets grundritning är universiell. A,C,T, och G kromosomernas alfabet, skriver ut receptet på cellernas energiverk, på hjärtmuskler, brosk och nerver, lever och njure.

  98,5 procent av våra gener är desamma som som i kusin schimpans. Och ändå är

människan så annorlunda: Det abstrakta tänkandet, komplexa språk och sammhällsbyggen, vetenskap, konst och musik, i bästa fall även en begåvad empati. Storhjärnans arkitektur och funktion ger oss vidare möjligheter än någon annan organism att omskapa världen. Förstöra för andra och oss själva -- eller främja det goda livet. Etiken tillhör oss; bara vi, inte daggmasken och knappast ens människoaporna, kan avkrävas moraliskt ansvar.

Vår bästa kompass är gylleneregeln, skriver Edman där han föreslår ett tillägg,

om att också ta hänsyn till naturen, detta nämde jag om förra gången. Men nu

vill jag skriva gyllene regeln som den är skriven i bibeln, där som en uppmaning till oss från Gud. "Allt vad ni vill att människorna skall göra för eder, skall ni också göra mot dom" Matt.7:12  En av barnen som vi delade ut Gidionit biblar till, sa när

han hörde detta, men vilken bra tanke, om alla gjorde så då skulle det ju inte bli några krig.  Ja det är mycket viktigt och gott som står i denna världens mest läs-

ta bok, och ändå är det tyvärr många, många flera som ännu inte upptäckt denna skatt.

Där står också ett ord i Psaltaren 8:4-7 som ju kan passa in i detta sammanhang

det är kung David som skriver "När jag ser din himmel, dina händers verk, månen

och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne

eller en människoson, att du låter dig vårda om honnom?

Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte du  honom. Du satte honom till herre över dina händers verk. Allt lade Du under hans fötter.  Slut på citat.  Ja vilken mäktig Gud vi har,  det står också att han har

skapat människorna till sin avbild, han ville att vi skulle likna honom vi som är hans barn alla egentligen. Även om alla inte inser och förstår glädjen i detta.

Ja, än har jag visst inte kommit till det som var ämnet, att se sig i spegeln direkt

men allt som jag skrivit handlar ju egentligen om att se vilken fantastisk skapelse vi är och vilken underbar skapare vi har. Att konsentrera sig på sig själv, och på sitt eget yttre, är väl inte så positivt alla gånger, då är det nyttigare och bättre att se till andras behov, och försöka vara till hjälp och nytta där det behövs. Eller

hur?  Jag tror att jag slutar här för i dag, annars tror jag att det blir för långrand-

igt. Hoppas ni får en skön sommar helg, allt gott önskat jag er, hälsningar Sonja.

Välkommen till en stund med mej i Hänryckningens tid, som pingsten brukar kallas

i Bibeln, det var ju då lärjungarna fick den Helige Ande, som eldslågor på sina huv

en som Jesus hade lovat dem innan sin himmelsfärd. Den Helige Ande kallas också

för hjälparen, som kan leda och varna i våra hjärtan när det behövs, och vi ber om hjälp. Den Helige Ande finns alltså kvar och kan leda oss som tror även nu.   Det är en fantastisk förmån.  Nu till min första dikt som dagen till ära heter...

GUDS ANDE

Nu fyller skaparens ande jorden

visar i sin skönhet,

Guds kärleks rikedom.

Du som ögon fått att se,

se här Guds sköna skapelse.

Nu fyller Guds Ande luften med sång

floder av klingande jubel som,

Du kan höra, med ditt öra.

Lyssna njut och se

människa sjung me !!

Nu fyller Guds Ande luften med dofter,

dofter av tusende slag

skapapelsen bjuder en sommardag.

Njut då, med alla sinnen du fått,

böj ditt huvud, och tacka blott.

Men vet att allt detta, vackra vi ser

är blott en skugga, som Herren oss ger.

Av vad vi skall få se den gången,

när vi gått bortom blommorna och sången.

LOVSÅNG

Dej vill jag lova, Du skapelsens Herre

för att Du gjort jorden så skön.

Dej vill jag lova, för blommande ängar

för doftande skogen så grön.

Dej vill jag lova, för livets vatten

Du kommer som ett stilla regn.

Dej vill jag lova, för Du håller världen

allt fort i din kärleks hägn.

Dej vill jag lova, liksom fågelsången

som strömmar mot sommarblå sky.

Dej vill jag lova, som kan lösa fången

och göra en människa ny.

Lovad, lovad vare Han

som led och dog för oss,

lovad han, som seger vann

och tog vår boja loss.

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril,

en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott ifrån vår jord

sänder mot himmlen bevingade ord.

Bönens mål Guds kärlek var

i kärlek ger han och sitt svar...

Kan hända vi inte ens förstår

när vi bönesvaret får.

Men Gud har på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

HELIGE ANDE

Helige Ande, Du måste oss gripa,

om vi skall begripa och kunna förstå.

Du Helige Ande, kan öppna vårt sinne,

så vi Guds väldiga storhet förstå.

Du Helige Ande, kan öppna de dörrar

som ingen har öppnat förut.

Du Helige Ande, kan fylla de kärill

som varit så ofyllt förut.

Du Helige Ande, Du kan göra under

som Jesus här gjorde en gång.

Du Helige Ande, kan fylla vår kyrka

med trosviss och jublande sång.

Helige Ande, o fyll mej, ja fyll mej

att jag kan ett redskap få bli.

Helige Ande, förvandla mitt hjärta

så ödmjuk, men stark jag kan bli.

Så önskar jag en riktigt en härlig Pingsthelg i den vackar sommarsolen, där vi nog

önskar att andens vind skall dra, både svalkande och välsignande över oss alla. Kära hälsningar från Sonja.

Välkommen i det gröna skulle jag vilja säga, jag sitter här vid fönstret och njuter avden ljuvliga späda grönskan som uppfyller utsikten just nu. Jag får den här psalmens ord i huvudet som börjar, En vänlig grönskas rika dräkt nu smyckar skog  och ängar, nu smeker vindens ljumma fläkt, de fagra örtesängar. Den brukade vi sjunga i kyrkan inför skolavslutningen, liksom Den blomster tid nu kommer med lust och fägring stor.

I dag pågår ju många diskutioner och insändare om att detta kan vara till skada förbarnen ?  Jag tror att vi som fick uppleva detta bara for väl av det, och har det som sköna minnen i vårt hjärta.

      Och när man tänker på att all denna grönska i olika former, beroende på art och klimat så sägs inga blad ens på samma träd vara exakt lika varandra, nej Gud har inte skapat några kopior, utan bara orginal,  vilken  form det än vara må. Men det är som en läkedom i  allt detta gröna, och sköna.

       Stefan Edman han skall i dag få berätta om att all denna grönskan som just nu gläder oss, inte bara finns där för oss till lyst, utan att vi behöver den för att överhuvud taget överleva Du och jag, så här poetiskt skriver han...

       Dra ett djupt andetag --- med syrgas från Sargassohavet. Vi hade bokstavligt

talat inte en suck utan kloroplasterna, världens viktigaste fabriker, 40 miljoner

på en enda kvadratcentimeter gröna blad. De producerar socker, proteiner, vitaminer, DNA - av vatten, koldioxid, och solenergi. Och ger ifrån sig syrgas, den

nyttigaste av "sopor". Syre som håller allt levande vid liv, alla växter, alla djur, dig

och mig. Det är i syret från det gröna vi lever rör oss och är till.

        För att tänka, känna, fantisera, älska, skriva poesi behöver vår storhjärna

femtio milliliter syrgas - varje minut. Alltså: Våra kroppar börjar och slutar inte med huden, utan i grönalgerna i haven kanske tusen mil bort. Eller i gräsmattan

och stadsparkens lummiga ek.(eller lummiga björk i våra trakter, min kommentar)

        Forts. kommentarer från mig, nog blir man full av förundran över dessa så

stora och annorlunda tankar, svåra att greppa men fantastiska att tänka på.

Vlken fantastisk skapare vi har,  jag tänker på att vi ju andas in denna syrefyllda luft automatiskt, som vi ju behöver, utan att tänka på det under hela vårt liv det

hänger ju s.a.s på att detta fungerar.  Jag läste att inom Buddismen behöver

man träna sin andning regelbundet, men det skulle ju inte behövas egentligen.

        Så skriver Edman som avslutning. "Allt vad vi människorna vill att naturen

skall göra mot oss, det måste vi också göra för den".

Förundran ! Naturvetenskapen kan hjälpa oss till den. Konst och musik kan förstär ka den. Liksom poesin;  smaka på de här raderna av amerikanen Walt Whitman:

Jag tror att ett grässtrå är ingenting mindre än stjärnornas dagsverke

och att lika fulländad är ett sandkorn, en myra och gärdsmygens ägg

att lövgrodan är ett mästerverk för den högste

att björnbärsrankan skulle pryda himlens förmak

att minsta led i min hand kommer alla maskiner på skam

att kon som idisslar gräset med nedböjt huvud är skönare än någon staty

och en mus ett mirakel, stort nog att omvända sextillioner tvivlare.

Vi behöver skyndsamt återerövra en stark FÖRUNDRANSKULTUR. Som stärker lust- tent till livet. Och ger oss en etisk grund för att förnya oss själva och vårsam-

hälle. Slut på citatft

Ja visst får man många tankar att förundras över, efter denna dikt och all den

kunskap som vi får genom Stefan Edmans "Förundrans berättelser". Välkommen

nästa vecka då han uppmanar oss att "Titta oss i spegeln" för att se ven vi är.

Tack för i dag och så önskar jag er en trevlig helg ! Sonja.

Ja så träffs vi till ännu en lördags morgon, i förundran inför Guds sköna fantastiska skapelse, i dag tänkie jag berätta om vad en näve mull kan inehålla, ja det är inte jag som vet allt detta utan jag fortsätter att använda mig av författaren Stefan Edmans enorma kunskaper. Eftersom det är vår och många i våra trakter just nu håller på med vårbruket bl. a. min man, så tycker jag det passa bra. Vad kan en näve jord innehålla?  Så här skriver Edman. I en handflata ryms nästan likamånga levande organismer som det finns människor på jorden. Kan det vara sant undrar jag det är ju bara jord ? Där finns bakterier, som fixerar kväve och driver runt näringsämneni ett sinnrikt kretslopp. Det är dessa osynliga som tillverkar jorden vi odlar i och får vår mat igenom, så också vår köpta mat.

Våra liv börjar hos dem därnere i  markens mörka katakomber, där fröerna sätts och kommer upp i den skapelse Gud tänkt för var och en av dom. Än är det under- bara blommor i olika vackra färger och former, eller olika grönsaker och rotfrukter, beroende på vad vi väljer att sätta. Vi sår men Gud ger växten.  Och så här på våren fylls ju markerna av tusentals olika växter stora eller små utan att vi gjort

någåt annat än kanske väntat och glatt oss över deras återkomst, liksom träden som nyss var svarta och kala men nu står där så skirt gröna i sina olika blad formationer. Ja vi lever i en underbar årstid just nu, det gäller bara att ta vara på den och vara ute i Gude fria natur så mycket som möjligt. Min man gläder sig just

nu över regnet som kommer nu, han säger att det behövs för växten. men det gör

ju solskenet ochså. Jag längtar nu efter sol och värme, men maj ska ju vara kall,

för att fylla bondens lador all. Men snart är ju sköna Juni här, och då hoppas jag att det skall bli sol och värme, som i den dikt som jag nu får lust att sluta med.

EFTER REGN

Som solsken efter regn är den omsorg Gud,

din värme läker såren på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar vi längtar sol igen,

tack vare gråa dagar vi märker skillnaden.

Tack,för att du åter ljus till själen skänkt tänkt,

tack, för hoppets tankar som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn känns luften klar och ren.

av din kärleks skugga ger solen återsken.

Din kärlek öppnade min blick,

en skymt av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela och själen torr av törst,

du ger oss livets vatten och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd som tvättar själens öppna sår.

Allt liv behöver värme allt liv behöver regn,

i trygghet kan vi lämna allt i vår faders hägn...

Tack för i dag och välkommen med mej på en ny förundrans resa nästa vecka,

allt gott önskar jag er till dess. Hälsningar Sonja.

Välkommen till en stunds tankar, både mina egna och Stefan Edmans han som har

skrivit denna fantastiska bok som heter Förundran. Jag hade ju tänkt skriva om en

handfull jord och beskriva allt vad det kan innehålla enligt Edman, men jag väntar med det till en annan gång. För i går kväll satt jag i vårt vardagsrum och tittade ut över älvens spegelblanka vatten, och vill nu dela några bilder från detta.

Älven ser så oskyldigt blå och förädiskt vacker ut på ytan, flyter på som om ingenting hänt, men fortfarande gömmer sig sjukdomsparasiten Cruptosporadium

i dess vatten och dess 700 mils alla vattenledningar måste rengöras innan det är

ofarligt att dricka igen, och i går sa dom på Tv. att det kunde ta några månader.

Så det är tur för oss att vi kan hämta vatten där det finns frisktvatten att få.

         Men det var egentligen en annan sak jag ville berätta om, som jag såg där i

vatten spegeln i afton, ja det är inte första gången jag sett detta, det händer ganska ofta när älven ligger så blank som den gör just nu, men jag tror inte att

jag berättat det för er tidigare ?  Ni får rätta mig om jag har fel.

          Jo, husen här mittemot på andra sidan stranden, dom står på taken just nu

i älvsfårans aftonstilla vatten, ser ut att njuta av badet, och låter sig grundligt få

rentvås i alla vinklar och vrår, i varje fönster smyg och dörrpost, ja hela taket låter sig skjöljas och skrubbas oavbrutet i det säkerrt iskalla vattnet. Finner sig tåligt i kvälls badet, har liksom inget annat val, än att invänta kvällningen, som

tar sin tid så här i den ljusa norrlands våren.

          Annat är det när t. ex. när novämberkvällen sköter om tvagningen, säkert

ännu kallare, även om aftonsolens grönrosa ljus, har tänt lampan som nu lyser upp skymmningen, bakom svarta avlövade träd, som snart vänder ryggen åt ljuset.

och dagen drar ner sin nattsvarta rullgardin, och befriar husen. Vänder silluetten

rätt igen.

          Men för att återgå till i går, så befriades husen helt plötsligt inför mina

ögon det började storma våldsamt, älven blev som en kokande gryta av brun-rött

våldsamt skummande vatten, vinden röt och vågorna brusade våldsamt, och hus-

silluetterna och träd bilderna som nyss speglats i vattnet försvann i ett nu och

återkomm inte på hela kvällen, älven återtog aldrig lugnet. Men i dag flyter älven åter stilla ovh lungt, men först mot kvällningen börjar man se husen stå på taken

i vattnet igen.

           Så vill jag till sist återgå till en text av stefan Edman igen, som handlar om vatten, han skriver Drick ett glas vatten. Forskarnas mest fantasieggande teori är

att varje droppe - i hav och sjöar, i saliven på tungan, i ditt blod och i alla dina

60 biljoner celler - har sitt ursprung i iskristaller i en dåtida "Hale Bopp"  en svärm

av kometer som smälte och uppfyllde, Jorden när den kolliderand med vår unga planet.

Vattenmolekylen H,2 O, ( jag har ingen liten tvåa som det ju borde ha stått efter H-et här, men jag hoppas ni förstår ändå) vattenmolekylen, har en sagolikt vacker arkitektur, med sin 104 graders vinkel mellan syret och de två väteatomerna.

Allt liv, du och jag, står och faller med denna "heliga Geometri"

          Ja, vad kan man annat säga efter detta, annat än att Guds skapelse är fantastisk !!

          Jag vill bara tillägga att vårt ena barnbarn, var här i fjol sommar och han fotograferade när husen stod på taken i vattnet, jag skall fråga honom om han kan lägga in den bilden på min blogg, så ni kan få se bilden.  Hej då från Sonja.

som