Ja det är ju ganska naturligt för både mej och er andra skelleftebor att just nu ägna våra tanlar åt chansen att kunna börja använda våra vattenkranar för att kunna dricka som vanligt igen, visst skall det bli skönt, även om jag håller med ledar skribenten Mikael Bengtsson i det han skrev i går, på ledarsidan i Norran.  Ibland är våra proble små, om man jämför med  hur det ser ut för många andra människor i världen. Han skriver att 875 miljoner människor i världen inte har tillgång till rent vatten, varje dag dör runt 5000 barn under 5 år på grund an det smutsiga vattnet, dom har och bristen på toaletter och sin bristande  kunskap om hygen. I Sverige delar 500 människor på en miljon kubikmeter vatten, i Namiibia ska fler än 3000 samsas om samma mängd vatten. (Mitt tillägg och dom kan nog inte som vi, sätta sig i bilen och köra en bit för att kunna hämta friskt vatten, och köra det hem till huset som vi oftast gör.) Jag har skrivit en liten diktbok som har samma tillel som dagens rubrik, jag  skall skriva ett par dikter från den boken, som belyser just detta tema. Min ena syster Gunborg Lundström som förresten varit prästfru i Burträsk, men före det varit i Kenya som missionär i 16 år, hon har berättat för mig hur det såg ut där ofta, vad gäller frågan om vatten. Så här kommer ett par av dom dikterna.

KONGO KVINNAN

Den Kongolesiska kvinnan, kommer till den lilla insjön

för att hämta vatten, i den kruka som hon bär på sitt huvud.

Vid hennes kjol och vid hennes båda händer trängs barnen.

Där är redan många andra, kvinnor och barn som skrattar

och pratar om dagens bestyr.

Man badar, tvättar håret, diskar och gör sin morgontoalett

i baken ovanför. Detta kommer sedan så småningom rinnande ner

i vattnet, och samlas med allt annat i den välanvända sjön.

'Kvinnan fyller sedan, liksom dom andra kvinnorna sin vattenkruka

till bredden sätter den på sitt huvud, och vandrar rakryggad hem

för att gr sin familj, vatten att dricka och mat.

Missionären har sagt att dom skulle koka vattnet först, för att bli av med

smittan  som kunde finnas i vattnet, och ta död på maskar o. dyl.

Men dom har ju så ont om ved, och så har dom ju aldrig gjort förr...

AFRIKABARN

Så tar fadern sitt nyfödda barn, lyckligt på armen.

Och går ut för att söka, det livsviktigaste ...

Och där, en bit bort i en lerpöl glimmar vattnet i solen.

Han böjer sig glad ner, och öser och öser, ur sin kupade han

fyller det skrikande barnet mun,  gång på gång...

Tills att han äntligen ser att "avloppet" fungerar.

Glad går han hemmåt, med sitt elfte barn i famnen !

Han liksom de andra tio, skall snari dö...

i en svårartad tarmsjukdom.

P.S Snart hade man på missionsstationen byggt upp ett B.B och en barnmottagning i området, och kunde på så sätt

hjälpa många, både mödrar och barn att få överleva, då ville föräldrarna i tacksamhet ge sina barn namnet efter dom som räddat deras barn till livet, som dom sa. Så det blev många svarta barn som hette Gunborg och Martin där ett tag, och när sedan dom i sin "svenska familj" döpte sina barn till Gunnar och Britta m.m så fick även de då nyfödda afrikanska barnen dom namnen. Så av namnen att dömma blev det en riktig svensk kolloni där ett tag. Ja nog är tillgången på rent vatten en Guda gåva. Snart kan vi ju få börja att njuta den gåvan på nytt igen, hoppas att vi då också kan  komma ihåg att vara tacksamma för vattenrikedommen som finns i vårt land.  Trevlig helg önskar jag er, Sonja.

God morgon det ser ut att bli en vacker lördag, lämplig för bärplockning för några

hurtfriska pensionärer kanske dagens barn och ungdommar har tyvärr inte upp-

täkt charmen, av att gå i skogen och fylla hink eller korgar med mogna härliga bär eller svampar, som ju också hör den här års tiden till. Men i dag tänker jag skriva lite om "bär-minnen" från barndomen, som jag minns upplevelsen då. Hoppas du känner igen dig och att du förstår vardags-språket, som jag använder nu.

BÄRA

Minns du ljuvli´smak´n

å himmelsdofta,

utå åkerbära.

däri bott´nskyla

på emaljere muggen??

(stäng öga, å tänk efter...)

SMULTRONA

Ha du lärt bånbåna dina

å let efter dem där gobära,

där i långgräse ?

Så dem kan  få sä

en rikti munnfyll,

å  sommarsmak´n

som ba smultronbära

riktit´ kan ge.

BLÅBÄRA

Aldri är väl blåbära

så blåans go, nuförtia´

som däm va då...

när vi hadd plåc´ke

ti först mugg´n,

å man riktit fick fyll

"lillhanna" sin, å ba´ äta.

Eller när man fick slå däm

ti kall mjölka, strö på sockre,

å  riktit  n j u t...

BRANNBÄRA

Så kalle vi hallona,

när vi va barn,

dom växt bäst där

de hadd brunne, sa man.

Dä va väl däför, man kalle

däm för brannbära?

Dom lukte så härlit,

när man kom riktit nära.'

Men dom krylle å vitmaska jämt,

Sticki va kvista,

å brännnässlen bräntes,

å när bära va ränse.

va skörd´n ett  skämt ...

VINBÄRA

Vinbära åt man

när vi lekt kurragömma,

då gömmställe dingne å bär,

Där satt man så välgömd

så ingen kunn hitt en,

till slut gick man fram

för man mådd int så väl...

I LNGONSKOGEN

(Detta handlar om lingonplockning i nutid)

Genomskinlig glasklar luft,

blågröna himlar...

Dova tysta skogar

med smala mjuka stigar,

där myran drar sitt strå

till stacken.

Solen värmer mej i nacken,

förgyller skogens röda gull

själv jag tar mig munnen full...

Festlig känns skogen plötsligt

dukad som till gästabud !! 

Ja tänk vilken rikedom vi har här i Sverige, utan att ta det till vara. Medan folk från andra länder, betalar dyra flygresor för att komma hit och ta reda på rike-

domen som finns i våra skogar.

Hej då, till nästa vecka, nu tänker jag gå ner i vår trädgård och plocka in bären i krusbärsbusken. Det skall bli gott att äta på till sportprogrammen senare i dag.

Ha det så gott ni också, önskar Sonja!

Hej alla glada, så här på lördagmorgonen, i dag är jag glad för att det inte regnar som spö i backen, och inte stormar

det heller som det varnas för i stora delar av landet, kuling varning var det också på vissa håll. Här är det bara lite gråmulet, och det ljusnar på himmelen mer och mer. Och skall man äta surströmming är det ju bra att kunna äta ute,

det blir liksom ingen skön "efterdagen" doft av surströmmingen eller hur?  Jag skall ju skriva en Surströmmings visa

hade jag lovat, ja det blir samma som i fjol jag har inte fått tid och inspiration till någon ny. Men innan jag skriver ut den vill jag berätta lite om jobbet för dom som skall fiska upp strömmingen och dem som rensar och lägger den.

OM MORGONEN

Tidigt vaknar sommarljuden, fiskmås flockars jubelskri

fiskebåtar styr mot hamnen, nu är vilans tid förbi.

Nu skall strömmingsskötar tömmas, silverfisk i morgonljus.

Fiskelyckan skall bedömmas, kvinnor kommer från vart hus.

Samling så vid salteriet, här skall rensas, rent och fort.

Flinka händer river, sliter, som om dom ej annart gjort.

Här skall fyllas kar och tunnor, lagom salt och kryddor i.

Dom som står i strömmings kladdet, struntar i vad det skall bli.

När så sista fisken rensats, tvättas bort vart strömmings fjäll,

när alla strömmingslådor länsats, man undrar hur går i kväll ??

(Så här gick det till på 40-talet, i dag sköts ju det mesta maskinellt) men jag tyckte det var roligt att påminna om slitet på den så kallade "gamla goda tiden".  Nu till visan...

SURSTRÖMMINGS VISA   (M el. Tu ralle ri Hurra !)

En surströmmings visa, skall skrivas i dur

så ska de va, --- fast den är sur,

förgyller den hösten ,

i fest efter fest, då blir ju hösten bäst.

Då samlar sig vänner, från fjärran och när

som alla förtjusta, i surströmming är.

Så ska de va, då blir man gla,

Tu ralla ri, HURRA !

Sen sitter vi nära, till bords med varann´

trångt ska det va, men det går bra.

Och andas de kryddiga dofterna in,

de ökar aptiten min.

Med glädje och lust rensar alla sin fisk,

fast fiskrensning brukar ju oftast, va trist.

Nu går det bra, så ska det va,

Tu ralle ri,  HURRA !

En stor tunnbröds kaka, är lämplig att ta

på denna ska, potatisen va´

där ovanpå lägger man rödlök och dill,

och surströmmingen där till.

Ta sedan klämman, helt lungt till din mun

och känn på den ljuvliga doften en stunn...

Lyckans minut, väntan är  slut

ta munnen full och njut !!

Med detta vill jag önska er en trevlig helg, och en härlig surströmmings fest, när

den nu blir. Om ni inte har denna visa sedan förra året, så får ni gärna skriva ut den, och använda på eran surströmmings skiva.  Hälsningar från Sonja.

Välkommen denna vackra lördagsmorgon, det känns skönt att se solen igen efter gråa regnväders dagar. Jag hade

tänkt att skriva lite om surströmming och skriva en surströmmingsvisa som ni skulle kunna få skriva ut och an-

vända om ni ville, men det får bli nästa vecka så ni kan ju vara på alerten då, så får ni något nytt att sjunga på

surströmmingsfesten, det är ju inte riktigt aktuellt förren till veckan. I dag vill jag i stället skriva om den vackra

stilla älven vi har här utanför fönstret, som är ovanligt spegelklar i dag på morgonen. Jag skall berätta lite närmare

i dikten som heter som dagens rubrik nämligen...

SPEGLINGAR

Grön lyser älven i dag

av björkarnas grönska,

grönt speglas gräset

som står invid stranden.

Grå speglas bryggan

som ränder i grönskan.

Glittrar gör ytan,

som prissmor i sol...

Björkarnas vita stammar krumbuktar sej,

i älvsvatten spegeln.

Som om dom tänkte se på oss !!

Se så vackra vi är, och inte så stela

som ni tror.

Kanske björkarna tror att spegelbilden är sann,

liksom vi tror på bilden vi ser i spegeln.

Vi glömmer så fort även vi, att den viktigaste sidan

finns inuti.

Ja, världen ligger liksom dubbel

inför mina ögon,

vad är rätt och vad är fel ?

Båda är rätt, inget är fel,

bara dubblerat

tack vare en spegelklar

vattenyta.

TID

Som sanden vid stranden

rinner mellan mina fingrar,

ur min bräddfyllda hand.

Så rinner tiden bort,

lika ljudlöst och stilla.

Tiden osynlig, ogripbar

men ändå så påtaglig,

tid, snart det dyrbaraste

vi äger.

Alla i vår tid, har ont om tid.

Går inte att köpa för pengar

tid, kan ingen låna,

tid, kan ingen få.

Tid, kan ingen ge som gåva

till någon som man håller av

även om man vet,

tid, är det enda han riktigt

behöver.

Vår tid har vi var och en fått,

att förvalta som ett pund.

STRAND FYND

Drivved, gråtonad

i fantastiska former,

åratalsslipade

av havet.

Sammetsmjuka

i handen.

Disigand av

naturens mästarhand.

STENEN

Tänk att en sten

kan vara så slät,

så skön...

att hålla i handen,

att stryka mot kinden,

att bära i fickan,

som trygghet...

Kanske för att

den är en flisa,

från urtidsbergen.

Som slipats och slipats

av vågor och sand,

sen urminnes tider

tills nu...

STIGEN

Stigen mot havet,

finns inte mer.

Nu finns den bara

i minnet.

Men fötterna minns

och havet finns,

det är sig ännu likt

åtminstone på ytan.

Tack för i dag, det blev några blandade kortdikter på temat, strand och vatten. Och nästa gång blir det ju också

lite "vattenkänning" för då skall jag ju skriva om fisk, även om den då är i förpackad form, nämligen Surströmming.

Välkommen tillbaka då, önskar Sonja.

Välkommen till en stund med mej denna lite regntunga morgon. Jag kommer att skriva ett par spontan dikter som jag har skrivit nu på morgonen med tanke på vädret.  Den första heter...

DAGEN KOMMER

Morgonen blir liksom stilla

efter regnet på något sätt,

att ta sig en tupplur

en stund, känns nu helt rätt.

Livet blir med dämpat

än när himmelen är blå,

då börjar man fundera

vad man ska hitta på.

Men nu kan man bara vara

under himmlens tunga ögonlock,

och bara ha det lugnt och bra...

Om man inte liksom ja,

lördagsblogga ska.

(Det här var en s.k spontan dikt, som jag fick lust att skriva på grund av vädret)

Fortsätter på samma tema, med en spontan dikt till,  som handlar om...

HÖST KÄNSLA

Plötsligt kom hösten, liksom...

redan första veckan i Augusti,

värmen och solen försvann

som i veckor varit nästan för grann,

för het för oss nordbor att tåla.

Nu blev dagen kylig och kvällen blev kall,

ska vi tro att sommaren kanske är all ?

Nej inte redan, man vill protestera,

av sköna sommaren behöver vi mera.

Men hösten den har ju sin charm även den,

vi gläds när vänner och grannar kommer igen,

efter sommarveckor fria.

Detta var ett par spontan dikter, nu ska jag skriva en dikt som ni kanske hört förut, men eftersom det regnat i natt, tycker jag den passar bra  den heter...

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, jag längtar sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack, för att du åter, ljus till själen skänkt

tack för hoppets takar, som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns nu luften klar och ren

av din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymt, av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst

du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvättar själens öppna sår,

Allt liv behöver värme, allt liv behöver regn

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Så vill jag önska er en trevlig helg, ni vet väl om att det är friidrotts S.M här i stan just nu. Och i dag är det Hundkapp också på Hundkapplöpningsbanan, så

nu när ni haft sovmorgon kan ni ju ut och kolla på olika aktiviteter i stan.

Jag önskar er allt gott tills vi ses om en vecka, hoppars jag. Hälsningar Sonja.

Hej och välkommen till en stunds bloggläsning i sällskap med mej med naturens under som tema. Har ni liksom jag

lagt märke till att det har varit ovanligt lite insekter i vår och sommar, myggor till ex. har vi knappt sett eller känt av i vår det kan ju kännas skönt förstås, antagligen beror det väl på att det har varit så lite regn åtminstone i våra trakter men det är nog därför som det finns så dåligt om bär t. ex. blåbär och lingon verkar ju också bli dåligt i år. Ja allt hör ihop och har en uppgift i Guds skapelse, så är det. I dag har jag tänkt skriva om fjärilar, som det har varit ovanligt gott om här, särskilt Nässelfjärilar och dom vackra Påfågelsöga, har flera gånger kommit in i huset genom den öppna dörren som vi oftast haft på glänt nu i värmen, och som jag haft bekymmer att få ut igen eftersom att jag vet att dom har mycket att göra den korta tid de lever. Dom fladdrar över ängarna och gör naturen ännu vackrare som flygande blommor förgyller dom naturen.Men vad är dom för ena filurer, såg jag någon i en tidning som undrade, det var det som fick mej att vilja skriva lite om detta. 

Alla fjärilar börjar sitt liv som ägg, vissa honor lägger flera hundra åt gången, vid eller på den växt som larven skall födas upp av. Larven är mycket matfrisk och måste därför ömsa skinn flera gånger, precis som ormar. när den vuxit färdigt blir den till en s.k puppa. Detta vet vi ju om egentligen alla som har gått i skolan, men hur många har sett den där prossesen på nära håll ? 

Det fick jag faktiskt tillfälle till tack vare vår yngsta dotter som alltid sen "barnsben" varit intresserad av djur, jag fick ofta smådjur som maskar och skalbaggar o. dyl. som morsdags precenter av henne.

Nu hade hon sitt första sommarlov och skulle få fara på en lägervecka då kom hon med en glasburk med några hål gjorda på locket och bad mig ta hand om fjärilslarven som hon hade i burken tillsammans med några kvistar och blad från den buske där hon funnit larven. Och bad mig plocka nya varje dag, jag var mycket skeptisk på att detta skulle fungera men lovade göra mitt bästa, efter ett par tre dagar var det nästan helt rent på blad, så jag kunde se bra ner till botten då såg jag till min förskräckelse larvens huvud ligga en bra bit från kroppen som nu börjat se helt förtork- ad och stel ut och dom smala larvbenen låg kringspridda i burken.

Min första tanke var att slänga allt i soporna, men så tyckte jag det var lika bra att hon fick se med egna ögon hur det hade gått med hennes fjärils expirement. Men hon var fullt nöjd när hon kom hem och såg vad som hänt, och tyckte förstås att jag var dum som inte fattade någonting ? !! Det var varken första eller sista gången jag fick höra detta i olika sammanhang, som det väl är mödrars uppgift att få höra, och tåla. Därefter ställde hon ut glas-

burken i ett kallföråd som vi hade, och efter någon tid kom hon lyckligt springande och visade att där i burken fanns

nu en liten fjäril, det var en Blåvinge, vi  tog nu burken och gick ut med den på balkongen och hon lyfte högtidligt på

locket svängde på burken och sa flyg lilla fjäril flyg, och den fladdrade iväg ut i friheten. Vi tyckte båda sedan att det var synd att vi inte fått se när den tog sig ut ur puppan, men jag läste för ett tag sedan om en man, som fann en ko-

kong där en fjäril som precis hade på börjat den mödosamma kampen för att göra sig fri.Han såg på detta naturens drama i flera timmar, men så hände det ingenting på ett långt tag, det verkade som om fjärliens krafter tagit slut.

så mannen hämtade en liten sax han ville gärna hjälpa fjärilen ut den sista biten, och klippte försiktigt upp den sista

biten. Nu kunde den enkelt frigöra sig. Men dess kropp var svullen och vingarna var små och skrumpna. Mannen väntad och väntade på att få se vingarna bli större, så att de kunde bära kroppen vid flykten. Men ingenting skedde,

fjärilen fortsatte att bara kravla omkring. Mannen hade inte förstått att kampen i kokongen var nödvändig, för att fjärilens vingar skulle växa och bli starka,  så att dom skulle kunna bära när den blev fri för att flyga.

Ibland önskar vi att Gud skulle låta oss gå igenom livet utan svårigheter. Men ett liv utan kamp skulle göra oss handikappade. Vi skulle aldrig bli så starka som vi kunde bli. Och vi skulle aldrig kunna flyga, men det skall vår själ

kunna få göra för oss som tror...                                            Så en liten fjärilsdikt som jag skrivit som heter...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag så svag,

som från en fladdrande fjäril en sommardag.

Behövs för att sända, vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot höjden, bevingade ord.

Bönens mål, Gudeskärlek var

i kärlek ger han och sitt svar.

Kan hända, vi inte ens förstår

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

P.S Vill bara nämna några ytterliga fakta om Fjärilar det är en insektgrupp som funnits på jorden i minst  200 miljoner år, så därför har det blivit så många olika arter ca. 150000 st. Många fjärilar flyttar på hösten som fåglarna till varmare trakter, nästa sommar är det barn eller barnbarn som kommer tillbaka hit. Vissa arter övervintrar också på gamla vinder eller varma gömställen som de söker dig in i. När dom kommer ut på våren är deras viktigaste uppgift att föröka sig. Dom flesta fjärilar har en sugsnabel som de suger upp näktar från blommorna med. När dom flyger från blomma till blomma så pollinerar de ju också växterna. Bland de mindre fjärilsarterna finns faktiskt ock-

så honor som inte har några vingar så dom får sitta där dom kläkts och bara vänta på en hane. Vilket bedrövligt liv.

Detta sista var min kommentar.  Till sist önskar jag en skön helg, visst är det nästan skönt att det är mulet i dag?

Tänk att vi fått ha en så solig och varm sommar att det nästan blivit för mycket av det goda,  hälsningar Sonja !

Kära vänner, i dag känner jag inte för att hälsa er med Godmorgon eller dylikt, efter det som hänt i Norge i går och

som vi fått veta mer om i natt, då känner man sig bara som i chock även om man bor i Sverige. Detta kan förstås

också hända i vårt land, men nu är det sorg och medlidande med alla drabbade familjer som haft barnen på lägret ut

på Uthö, och fått dom dödade eller skadade och förstås chockade i den dramatiska situation, som dom hamnade i

tack vare en fanatisk och hatisk person, som ogillade det öppna och demokratiska system som våra länder står för.

Fruktansvärt att man kan bli så hänsyns lös, och det bombdåd som skedde mitt i Oslo kunde ju också ha dödat och skadat många flera, men ändå ser det ju ut som i ett krigshärgat område, vilket arbete och vilka kostnader bara att återställa dessa byggnader. Ja man förskräcks och häpnar över denna illgärningsman. Men det är ju bra att han blivit häktad och också erkänt brotten. Hoppas att han får det hårdaste straffet som det finns möjlighet att döma till.

    Nu får vi Be och tänka på de svårt drabbade familjerna i Norge, och även på alla politiker och andra grupper inom

landet t. ex. poliser som har fått ett svårt och även mycket tungt arbete att ta hand om. Det jag känner nu är en

stor tomhet, och en stor sorg, trots att jag är kristen tycker jag inte att jag kan finna något ord som kan ge tröst.

Men Jesus säger: "Kasta era bekymmer på mej så skall jag uppehålla dej".  Och det kan nog behövas en sådan här dag. Slutar med ett varmt deltagande i sorgen, och katastrofen i övriigt. Allt gott i gramtiden tiil er i Norge !!

Jag återkommer nästa lördag och hoppas då kunna fortsätta mina tankar omkring Guds förunderliga natur.  Sonja.

Hej och välkommen denna lördagsmorgon, när regnet står som spön i backen som man brukar säga. Man kan ju tycka att det är synd att det regnar just när det är helg, men allt liv beböver vatten så också marken i dag, för blommornas och bärens nybildade frukter skall få växa till, det är nog i senaste laget för dom tidiga bärsorterna tyvärr. Men för att

det skall bli bär och blomm så behövs ju pollineringen först. Och dom viktigaste i den vägen är förstås bina. Så det

är dessa jag vill skriva lite om i dag, och vad dom betyder i tillväxt kedjan.

Jag läser i en av mina viktiga "husorgan" Bina i sverige lever i "gröna öknar" är läkemedels beroende och dör i onormalt stor mängd. Ett utarmat landskap med enahanda odlingar av gräsvall och vete innebär svält för bina, utgör ett slags gröna öknar för dem. Ändåverkar biåret 2011 kunna vara början på något nytt och bättre, där både bin och biodlare ser framtiden med tillförsikt. Det är normalt att tolv procent av bina dör under vintern, men 2009 - 2010 har 25 procent dött. Det är översatt till kor, som om var fjärde ko skulle ligga död i hagen. Så då förstår man att det är inte bra, säger Jackis Lannek på jordbruksverket.

I tidningen som jag läser är det pastor Mauritz Pettersson i Missionskyrkan i Loo utanför Alingsås som berättar,

för mej som är med i Missionskyrkan här i stan, där vi har haft en kvinnlig Missionsföreståndare från just Loo

blir det ju särskilt intresannt att läsa vidare. Han berättar att efter många år som hobbybiodlare har han blivit

alergisk, men fortsätter ändå, att sluta med bin är inget alternativ för honom, det är ett sätta leva med naturen säger han. Det viktigaste för mej är att bina pollinerar. Honungen är en bonus. = Två varvs flygtur runt jorden för

att pollinera tre och en halv mljoner blommor. Det är en honungsburk, det! Det finns färre och färre insekter som

som pollinerar växter. Som biodlare kan vi bidra till mera och finare blåbär, godare äpplen, jordgubbar till midsom-

mar och härliga blommor. I snitt äter människan 75 procent livsmedel som är beroenda av pollinering. Honungsbina

är de huvudsakliga pollinatörerna, konstaterar Jakki Lannek. Natt fjärilen är också en viktig pollinatör, men den spelar också en viktig roll i näringskedjan som viktig födokälla för många fåglar och fladdermöss.

"Honung är en bisak" hävdar somliga vitsigt. Men faktum är att klimataspekten kan vara en förklaring till att fler

fått upp ögonen för att bina är livsviktiga, för oss.  Albert Einstein tillskrivs uttalandet att om bina dör, dör människosläktet ut inom fyra år, därför att grödan inte befruktas. Så vi får sluta irritera oss på olika flygfän som

stör oss ibland, utan dom skulle vi inte överleva.

 Tyvärr verkar det inte bli något vidare "bärår" det har tydligen varit aldelse för torrt för det, där fick vi alla sol-

dyrkande nordbor, som helst inte vill att det skall vara några regnväders dagar som i dag t. ex. särskilt när det

är lördag. Men det är i alla fall bra för växtligheten så det får vi väl glädja oss åt. Läser en "bärrapport" som talar om,

Att det inte blir några dignande mängder av blåbär t. ex. i våra trakter. Bästa chanserna finns att fylla korgar och mage i Svealandsskogarna, Norrland och Götaland får bara hälften av det normala, berättar tidningen efter en undersökning av SLU. I närheten av kusterna skriver tidningen kan det vara rätt bra tillgång på bär, så det kanske inte blir så dåligt i våra trakter, ja man får väl ta hinken och gå ut och kolla. Hur som helst har jag tänkt sluta med

en blåbärsdikt från mina barndommsminnen.

BLÅBÄRA

Aldri ä väl blåbära,

så blåbärsblå, å så blåans go

nu för tin´som däm va då ?

När man hadd nappe, å fyllt

te först muggen sin å så,

fick man spring  hem å

blåbära neri kallmjölka slå,

strö på sockre å bara, njut !!

Hoppas vi får njuta av några muggar blåbär i sommar också, om dom inte är lika "blåans" go nu för tiden torde

väl bero på att både lukt och smaksinnet avtar med åren, men  gott smakar det ju ändå. Och nu har vi fått lite

tankar på, vilka vi har att tacka för att dom finns, sommarflygfäna som ofta känns störande. Men först och främst

Skaparen, som sett till att allt i naturen har en uppgift och behöver få fungera normalt. Allt detta tillgodo för oss

människor. Tacka Herren ty han är god, hans nåd varar evigt, tack och lov säger jag Sonja och önskar er god helg!!