God morgon, även om det är en lite gråmulen dag här uppe hos oss i norra Norrland, så får vi nog vara glada att

vi bor och är just här, att dömma av väderleksrapporterna som sänts i dag på morgonen. Här är det i allafall inte

storm och inte har vi haft eller har strömmavbrott heller, och det är inte så kallt heller, utan snarare lite för milt

men hellre det än iskallt, som det ofta är här uppe den här tiden. Nu till ämnet som ni ser i rubriken, först ...

TRETTONDAGSAFTON

  (ett 40-tals minne)

Stjärnan och stjärngossar, Judas så svart

kom jämt på besök,frammåt trettondags natt.

Sjungande gossar som hade svärd,

kom då skrämmande in, i vår lilla värld.

Judas gick runt, tiggde pengar i pungen

sjöng om Herodes, som ville åt ungen.

Funderade om den ungen, kunde vara jag?

Jag satt under bordet, med kramp i magen,

jag avskydde alltid, som barn den dagen.

Trettondags helgen är ju egentligen den helgen efter jul, då man räknar med att de tre vise män som var stjärntydare, astronomer skulle man säga i dag, hade fått se en ny stjärna tändas, och visste att det

betydde att en konung var född, dom hade studerat och väntat på att detta skulle ske vid den tiden.                      Så lastade dom sina kameler med bl.a dyrbara gåvor till det förväntade konungabarnet, och drog iväg.

I bibeln berättas att de följde betlehems stjärnan, efter som dom var stjärntydare och att deras gåvor var

guld. rökelse och myrra, och att de var tre män i olika åldrar. Den förste sökte en konung att hylla, och den

andra sökte efter Gud han var en medelålders man, den tredje mannen var en gammal man, som plågades

av alla fel och brister som han hade på sitt samvete, han sökte en frälsare.

Jag har skrivit en dikt om detta, om ni orkar läsa, den är ganska lång...

TRETTONDAG

De färdades i mil på mil, för nått de trodde på

de hade läst i österland, en stjärna skulle stå.

En konung skulle födas där, Mesias Frälsaren det är.

De kallades för vise män, men många drevo jäck med dem

som trodde på historien, om födelsen av frälsaren.

Men dessa män i hjärtat fått, en längtan efter Gud

de sökte i palats och slott, och väntade fanfarers ljud.

Herodes som var en listig man, sa han ville hylla även han.

Men fast dom ingen konung fann, så gav dom inte opp

en längtan stor i hjärtat brann, dom hade fått ett hopp.

Så såg dom stjärnan klar till slut, och inget tvivel fanns

i ödmjukhet de lämnade, de gåvor som var hans.

Ej i ett stall dom väntat sig, att finna Jesus Krist

de utan stolthet böjde knä, och kännde då helt visst.

Här är barnet som vi sökt, här är Guds egen son !

På änglars uppdrag tog dom så, en ny väg därifrån.

Så får vi också byta väg, sen Jesus Krist vi mött.

och glädja oss i juletid,  ett barn för oss är fött.

Måste berätta att jag har gjort ett julspel med denna dikt som grund, som vi kommer att spela upp i Missions-

kyrkan på Trettondagen kl. 16, välkomna dit för att se våra vackert klädda "vise män" och lyssna till budskapet, och sjunga med i sångerna som handlar just om detta tema. Efter andakten har vi förplägnad och lättsamt program

med tävlingar och lekar nere i samlingslokalen. Välkommna !

P.S Jag måste visst ta tillbaka det här jag sa om det lite gråa men sköna vädert, men nu har jag upptäckt att det blåser ordentligt även här, och det går ganska yviga vågor här nere på älven.

Med detta vill  önska er alla en trevlig och fin helg, denna sista helg i årets julfirande.  

Hälsningar från Sonja !

En riktigt god och skön morgon önskat jag er alla så här på detta års sista dag. Tänk vad tiden rinner iväg, det känns som om det går fortare ju äldre man blir. Här i våra trakter ser det helt vitt ut genom fönstret, snön ligger heltäckande över marken, hustaken är vita och alla träd är klädda av rimfrost, ja även himmelen lyser gråvit, men det är vackert bara det ljusnar lite mera, så är julbilden perfekt. Och det är ju roligt också med en vacker Nyårsaftons-dag.

Jag ska börja med att skriva en Nyårs dikt som jag inte gjort själv, utan den står i en liten bok som heter "Alltid älskad" från ett förlag som heter Argument, dom har många trevliga och också billiga småhäften ca.35 kr.med det temat. Finns där det säljs kristna böcker, kolla där får ni.se, Den dikt jag skall skriva heter förstås som följer...

DET NYA ÅRET

Jag är det nya året.

Jag är en blank, oförstörd sida

i din Livets bok.

Jag är din nästa möjlighet i konsten att leva.

Jag är ditt tillfälle, att praktisera vad du har

lärt dig om livet under de senaste tolv månaderna.

Allt du sökte utan att finna finns dolt i mig,

och väntar på att du skall leta efter det

med större beslutsamhet.

Allt det du försöker göra utan att lyckas,

är mitt att ge dig när du har färre

motstridiga önskemål.

Allt du drömde om men inte vågade göra,

allt du hoppades på men inte nådde,

all tro du önskade att du hade

men inte riktigt kännde

--- allt detta slumrar lätt i mig och väntar

bara på att väckas av din vilja.

Jag är din chans att förnya ditt förbund med

Honom som säger:"Se, jag gör allting nytt"

Så en av mina Nyårs dikter, som jag faktiskt inte vet om jag haft med förr, men det står inga anteckningar om

det,  brukar annars skriva upp. Hoppas ni orkar höra den en gång till i så fall.

NYTT ÅR !

                                        NU

Vårt Nu ! Har två avgörande punkter, det förflutna och tiden som ligger framför,

det kan vi som kristna, lämna in under Guds förlåtande nåd.

Så får vi genom detta, på ett underbart sätt uppleva "Nuet"

och veta "NU" är den välsignade tiden, och Guds nåd är varje morgon ny,

Och vår framtid, lång eller kort...  får bärkraft och ljus,

av alla Guds goda löften till oss.  Då fylls vårt liv av glädje och fillförsikt,

till honom som har lovat gå med oss alla dagar, han går också med oss

över det nya och osedda årets tröskel, han som säger till oss som tror

"jag vill ge er en framtid och ett hopp".

Guds tid är NU och i det NU et får vi leva i glädje och full trygghet, i Guds faders hand.

Ett nytt år rullas ut som en oändlig matta inför oss, består av kommande dagar och nätter, fyllda av glädje och sorg, möda och fest, ja sånt är livet, sorgen och glädjen de vandrar tillsammans, står det i någon visa och det är så sant,

det mesta i livet är både ljust och mörkt men mycket kan bero på oss själva, så låt oss försöka göra livsvägen vi har fram- för oss så ljus och kärleksfull för varandra som möjligt, så när vi ser tillbaka kan vi känna en viss tillfredstallelse över att vi åtminstone försökte, och utan det hade säkert livets matta fått en mörkare nyans...

GOTT NYTT ÅR 2012 vill jag önska er alla, och välkommen tillbaka nästa år !    Kära hälsningar från mej, Sonja !

I dag kan man väl säga "Välkommen du härliga juletid, med ottesångs klockor och helgdagsfrid" ungefär så var det väl den gamla julsången löd?  Även om det här med helgdagsfrid, inte är förunnat alla att få uppleva. Det blir ju sådana här helger, så mycke konstgjord glädje som köps in på flaska, och det brukar ju oftast leda till den raka motsatsen till helgdagsfrid. Synd då vi har får fira den fantastiska åminnelsen av vår frälsare Jesus Kristus ankomst till jorden, i ett litet nyfött barns gestalt. Detta har vi ju hört så många gånger förut, men jag berättar det på mitt sätt, t.ex i dikten som kommer här, jag blev så berörd när jag fick veta att herdarna var dom minst ansedda, och

var dom fattigaste i befolkningen, så dom hade inte ens skatte plikt.  Till dom sände Gud änglar för att berätta...

Visar det inte på vilken stor och kärleksfull Gud vi har?

ÄNGLABUD

Luften fylldes av ljus av toner

under himlakupan blå,

hedarna dom blev förskräckta

får och hundar likaså.

Men dom hörde änglasångens

vackra toner, ljuva ord,

om stor glädje, om Guds gåva

och ett bud om frid på jord.

Änglasång, för enkla herdar

som ofta möttes av förakt,

dom var inte folkbokförda

inte värd betala skatt.

Dit blev änglaskaror sända

av en Gud som ser så stort.

Ja dom minsta, blev dom första

som fick veta vad Gud gjort.

Undrens Gud, den kärleksfulle

till dom minsta ville gå.

visste att dom skulle lyssna

och att dom skulle förstå.

När dom nu fick veta vägen,

var dom redo till att gå...

för att se Guds son som föddes,

i ett stall på hö och strå.

2000 ÅR DÄREFTER

Mer än 2000 år därefter

förundrade vi står,

och glädjs åt julbudskapet

som genom tiden går.

Vid krubban, ska vi alla

bli stående en dag,

till ett personligt möte

vi kallats du och jag.

Till honom vi i ödmjukhet

vårt hjärta lämna får.

Som de vise männen

ändra väg,

när vi från mötet går.

HIMLEN HAR LANDAT

Gläd dig du människa, himlen har landat på jorden.

Guds kärleks nedslag, i världshistorien,

för mer än 2000 år sedan.

En kärlekens krevad, vars efterskalv

pågår ännu in i vår tid...

Ett nyfött barn, det värnlösaste som finns,

blev Guds sätt, att komma till oss människor.

Mitt in i vår verklighet, kom Gud in

och solidariserade sig med oss,

med sina minsta bröder.

Jesus Kristus kom, för att uppenbara Guds väsen för oss.

Så är vi inte längre, utlämnade åt mörkret...

Ty Guds kärlekslåga lyser än, och skall aldrig nånsin slockna.

O att vi sentida människobarn, kunde fatta vidden...

av Guds kärleksgärning, då han gav oss sin son,

så att vi inte skall förgås, utan ha evigt liv till arvidel.

Gläd dig du människa, Guds son kom för din skull !!

Nu vill jag önska er alla en skön och välsignad Jul, gå gärna till någon kyrka och hör glädjebudet t, ex.till julottan

på juldagsmorgonen, det ger en alldeles särskild upplevelse tycker jag. Sen är det ju "vanliga" julgudstjänster  i

olika kyrkor och på olika tider under helgen, för at passa så många som möjligt. Vi kanske ses nån stans, hoppas

jag och önskar er allt gott under denna speciella helg. Stor Julkram från Sonja !

 P.S.Vi hinner nog höras nån gång till före Nyår D.S

Mer än 2000 år

sen undret skett,

vi väntar åter Gud.

Vi väntar sonens återkomst

och änglakörers ljud.

Allt mera närmar sig de dar

då allting sin fullbordan tar

så skall Guds son

på nytt igen,

nedstiga ifrån himmelen.

Är det inte en spännande tid vi lever i, men dag och stund vet ingen, inte ens sonen står det i bibeln. Men då gäller det att vara redo, så vi inte är så långt borta från Gud i livet, så han inte känner oss, den dagen.

God morgon och välkommen till min lördagsblogg, visst känns det härligt med rubriken juletid. Nog blir man lite som barn i hjärtat, när juletiden nalkas, eller hur?  I dag har jag tänkt skriva om när Josef och Maria när Josef och Maria

på började sin "resa" mot Bettlehem, för att den första skattskrivningen hade påbjudits av kejsar Augustus.

FÖRUNDERLIGA TANKE

Nog är det väl förunderligt att tänka på

att för över 2000 år sedan då,

tiden så här strax före jul

gick Josef och Maria, emot det skjul

som skulle bli Guds sons första hem,

ett härberge för frälsaren.

Ja, Josef och Maria gick mot Betlehem,

för påbudet om den första skattskrivningen.

Maria var nog både trött och matt

av att färdas både dag och natt.

När dom inget husrum kunde få

vad tänkte månne Josef då ?

Undrar vad Maria i sitt hjärta kände

när det där med barnet hände.

Änglabebådad som barnet var

med Guds Helige Ande, som far.

Han som hade makt över himmel och jord,

kunde väl ha hjälpt dem med säng och bord ?

Nog vore det väl mänskligt

att börja tvivla då,

om Gud verkligen var med dem då

när det fick så illa gå.

Men det var Herrens visa plan,

att Guds son skulle födas

där som ett fattigtbarn.

Ty profetens ord, det skulle då

sin fullbordan få.

"Betlehem du judiska bygd,

ingalunda är du minnst

bland juda furstar.

Ty av dej skall utgå en furste,

som skall vara en herde,

för mitt folk Israel."

                          Matt. 2:5

Skriver också ner ett lite barndomsminne, från tiden så här strax före.

SNART JUL !

"Ryche å pyche" å rö kreppappers klädd,

sto blommkruken nu på köksfönster bänken.

Putse å torke va´spegeln och skänken.

Spiskroken va gnugge, ve´Röda Björn,

fernisse va golve, å torke vart hörn.

Krite va kakle, å svärte va spisen,

kalvsylta koke, å skinka utå grisen.

Pynta val snart grana, å vi barn vänte...

tin sto som still, den ingenting ränte.

I magan dä kvillre, utå spänning å glädje,

no är väntan på jula, en glädje, dä ä dä !!

Men no undra ja litegrann, iblann...

om ja hadd vare nog snäll ?

Då tomten skull komma, på julaftonskväll.

Ja det var lite "förejul" tankar, men till veckan är det ju så nära så då kanske jag måste skriva mer än en gång för att få med något av alla mina juldikter som finns på lagret så att säga. Välkommen då om ni ger er tid och har lust.

                                                  

                                                  

                          Hälsningar från mej, Sonja.

Välkommen kära vänner, ja plötsligt fick vi vinter efter den långa ovanligt varma hösten. Det var ju på måndag afton

dom första snöflingorna började falla, och det gjorde mej glad, vi skulle ha Gideoniternas julfest på kvällen, och det

var på något vis svårt att få den rätta stämmningen när man såg ut i den grå-mulna naturen utanför fönstret, men

så plötsligt såg jag några flingor i skyn och ryckte till mig en tidning jag hade i närheten, för att snabbt skriva ner en "dikt snutt" som kom i mitt huvud, det gäller att smida medan hjärnet är varmt, så också i det här fallet, jag skrev..

ADVENT

Nu får vi börja sopa utanför vår dörr,

nu faller vita flingors snö,

som vi ej längtat förr.

Men för att rätt julstämmning få,

behövs det lite snö ändå.

Precis till Gideonitfesten kom den,

medan andra adventsljusen lyser än.

Men nu skulle jag ju ha Luciatema jag börjar med en gammal Luciasång som trots den gammeldags texten håller än?

Jag hörde den sjungas förra året. Jag vill berätta om hur det kan kännas som ledare, att stå inför barnen som snart

skall inför publiken.

FÖRE LUCIATÅGET

Det hörs ett sorl av röster, utifrån stora salen.

Här bakom övas sånger, och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bli i salongen,

när ljusets brud med tärnor, skall vandra utför gången.

Men än så övar någon sig på Luciasången,

jag tror att jag blir tokig, det är för femtielfte gången.

      Natten går tunga fjät, vad betyder fjät ?

      Runt gård och stuva, ska det heta stuva??

      Ja, för det ska rimma på ruva,

      Kring jord som soln´förlät,

      soln´kan man väl inte sjunga?

      Heter det nu förlät, eller ska de vara förgät?

      Skuggorna ruva, ruva!??  Det hörs ju inte klokt !

Hyss, nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax?  Nej, kronan är på sned !

Nån trampar mej på tårna! Ja, Anna knuffa mej!

Stå inte så där nära, jag kan ju bränna dej !

Säj, ska det heta stuva, finns ingen här som vet?

Usch, vad jag börjar gruva, känn här vad jag är het.

Jag tror då minnst jag svimmar, om längre jag får stå.

Fy, vad ni alla stimmar, ställ upp er två och två.

Men nu öppnas dörren,  Luciatåget går...

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Och ingen bland publiken, kan ana spänningen,

i varje tärnehjärta, bak Lucia klänningen.

När stilla dom framskrider, till samma gamla sång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar man, en tomtes röda luva.

Jag har en Luciaberättelse till om ni orkar, annars får ni väl gå in nån dag senare och läsa den om ni vill.

Den heter...

LUCIAMORGON PÅ DAGIS

Trötta föräldrar med barn och ljus, kommer till dagis, ett julpyntat hus.

Spända av förväntan är både barn och dom, som snart till jobbet skall vända om.

I rummet intill, där byts det och knyts, där krånglas med batterier, och svårtända ljus.

Nu måste vi börja, dom har inte tid att vänta, men du har ju inget glitter i håret jänta !

Men nu så öppnas dörren, Lussitåget går...  Nu kommer någon här, jag vet nog vem det är,

Sankta Lucia, Sankta Lucia...

Lucian som i tåget går, är inte en men fem, och tre stycken är pojkar utav dem.

Det är ju fint med jämnställdhet, det vet ju alla barn. Och det är ingen skillnad på Luciadan.

Och barnens ögon strålar, dom sjunger ut sin sång, inte fullt så välstämt, men julen är på gång.

Men Kalle får bekymmer, hans krona åker ner, den sätter sig på näsan så Kalle inget ser.

Men fröken går så tyst hon kan, och drar den bakåt litegrann.

Dom sjunger Goder afton, så här på morgonen, men det är en visa som ju känns igen.

Så börjar Lisa gråta, för ljuset lyser ej, hon springer till sin mamma, snyftar, kan du hjälpa mej?

De minsta barnen går nu glada sjungande i ring, Hej tomtegubbar ljuder sången, med glada skratt och spring.

Då tar fröken fram gitarren, ett nytt accord hon slår, och genast efter henne Luciabarnen går,

fast ledet ej är lika fint, som nyss när in dom gick, så är dom lika nöjda, det syns på deras blick.

Att Luciakronan lutar, det gör nu ingenting, och man bränner sej ju inte på, ljus med batterin.

Och glada röster sjunger, om ljus och vintertid, och ändå trots allt stojet kan man ana julefrid.

Tack för i dag, välkommen nästa lördag då det börjar bli dags för jultema.  Allt gott önskar jag er, Sonja

Välkommen denna vackra morgon första veckan i december, med klar och ljusblå himmel och inte ett moln så långt som jag kan se. Men det är ganska kallt så vintern börjar göra sig påminnd, och jag tror att både marken och dom kala björkarna börjar längta efter snö. Ja nog önskar man ju lite vitt på marken för att få rätta julstämmningen men det är ju några veckor kvar dit än, så nu håller vi oss till advent ett tag till. Min första dikt för i dag heter som följer,

MÖRKER --- LJUS

Mörkret står tätt, om kvällen kring husen

men i adventsstaken, där brinner ljusen.

Barnens ögon, speglar lågans glans

glittrar som inga, bekymmer fanns.

Varmt är i stugan,men utanför kallt.

Tack Herre att Du finns över allt.

Tack att Du finns, där utanför

där många vilsna, sin vandring gör.

Söker och söker, men vet inte vem.

Tack Jesus,att du hittar vägen till dem.

Tänd deras ögon, mörka och tomma,

tack att dom får, till Din värme komma.

STJÄRNEBLOSS

Vi tänder våra ljus i advent,

till minne av barnet, som Gud oss sänt.

Vi tänder på nytt, varje år våra bloss,

för honom som föddes, levde och dog för oss.

Till minne av honom som är livets ljus,

och vill bo i våra hjärtans hus.

Hans ljus skall lysa genom oss,

vi får vara hans stjärnebloss.

Som lyser upp världen,

för någon som behöver på färden.

ADVENTSSTJÄRNAN

Jag minns min barndoms

första "adventsstjärnejul".

Vi fick den i ett paket ,

fyra veckor före jul.

En illröd pappersstjärna

var det som vi fick,

med glödlampa och sladd

som till kontakten gick.

Aldrig vi nånsin hade sett

en sådan sak förut,

VI hängde den i fönstret

och sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes

att våra grannar skulle se,

stjärnan i vårt fönster

så röd och lysande.

Och dom allra flesta

dom stanna litegrann,

och tittade på stjärnan

som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rummet

i ett rosafärgat ljus,

nu hade riktig julstämmning

vi fått i vårat hus.

Ja detta var några olika vinklingar på temat advent, nästa lördag är det ju dags för Luciafirande, så då blir det ett

par olika Lucia dikter, en med gammal lite ålderdomlig text, som ifrågasattes av barnen redan på "min" tid, men som

förekommer fortfarande ibland, den andra handlar om Lucia på dagis som förståss är helt annorlunda. Välkommen då

önskar jag! Sonja.

God morgon så här dagen före första advent söndagen i nådens år 2011. Då lämnar jag temat vittnesbörd, som jag har haft ett tag, och återkommer till det efter alla helgerna som nu kommer på rad. I dag är det ju friska vindar ute, för att inte säga full storm. Det passar mej bra för jag har en dikt som jag väntat på att kunna använda nån gång i höst men det har ju varit så lungt och skönt hittills, så den har liksom inte passat in, men nu är det dags, här kommer den.

VINDEN SPELAR

Hör, hur novemberstormen spelar med stråken sin,

på stelfrusna grenar han drar melodin.

Det brusar och susar, i tornarten moll

grenar och blad far åt olika håll.

Nog har han en vissen fiol...

vi ryser och tänker på vintern i fjol,

ja, den mängden önskar vi ju inte

men nog längtar vi lite flingor från himmelen.

Som lyser upptiden som inne är,

när november mörkret står som tätast här.

Det är synd att jag inte kan sätta in bilden på den vissna fiolen som jag har ritat i boken, det kanske skulle gå men jag kan inte den konsten.Nu till ett par andra dikter som passar så här i advents tid.

MÖRKER --- LJUS

Mörkret står nu tätt omkring husen,

men i advents staken brinner ljusen.

Barnens ögon spelar lågans glans,

glittrar som om inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan, men utanför kallt,

tack Herre, att Du finns överallt.

Tack att Du finns där utanför,

där många vilsna sin vandring gör.

Dom söker och söker men vet inte vem,

tack Jesus, att Du hittar vägen till dem.

Tänd deras ögon svarta och tomma,

tack att dom får till Din värme komma.

Så en liten kortis, som jag skrev i morse när jag vaknade vid halv sex tiden, och hörde stormen.

DET ÄR ADVENT

Adventstid, skänker frid,

trots stormarnas brus.

Nu tänder vi i staken,

årets första Adventsljus.

Till minne av honom,

som är livets ljus.

Vars låga aldrig slocknar,

trots starka stormars brus.

Med detta vill jag önska er alla en fridfull och skön Adventstid,  sök er till någon kyrka och lyssna till härlig advents-

musik och sång. Välkommen till Missionskyrkan där vi får lyssna till Combrio kören.  Hälsar Sonja !

Godmorgon och välkommen till en fortsättning på temat vittnesbörd. Som jag berättade förra gången så började

jag skriva dikter om påsken som var aktuell då. Kollade i mitt "Påsk dikthäfte" i dag och såg att det fanns trettio

en dikter i den, som jag alltså skrev den veckan i en anteckningsbok, och där blev det liggande till framemot

nästa påsk. Men efter påsken fortsatte diktinspirationen att flöda, jag var förtillfället sjukskriven för diskbrock,

så jag var hemma i ensamhet under dagen sedan flickorna farit till respektive skolor, och min man som då jobbade

som resande försäljare och var borta under arbetsveckan. Så jag hade möjlighet att skriva ner orden som liksom stockade sig i mitt huvud. Det var ju oftast fragment, ord och bilder som sedan behövde bearbetas för att bli till färdiga dikter. Efter nån vecka upptäckte jag att dom flesta handlade om det evighetsfrö som det står om i bibeln

att Gud har laggt ner i varje människas hjärta. Efter en tid hade jag ett trettiotal dikter, där detta tema gick som

en röd tråd genom allt.

Efter en tid blev jag ombedd att komma och läsa några dikter på ett symöte, i Missionskyrkan som nu har blivit

andliga hem. Efter mötet kom en för mej okänd kvinna  bad att få köpa boken jag läst ifrån. När jag svarade

att jag inte hade någon bok utan bara hade detta i en anteckningsblock, sa hon med sträng röst till mig att detta

fick jag inte behålla för mig själv, utan jag måste se till att det blevtillgängligt för andra att köpa. Det är så kon-

stigt att denna kvinna har jag varken sett förr eller senare. Efter som hon var så bestämd och allvarlig fick det

mej att börja fundera på att låta trycka upp dikthäftet. Hon var inte den första som sa detta till mig men jag

hade bara tyckt att det var onödigt och att ingen annan skulle vilja betala för en diktbok som jag skrivit. Men nu

fick hon mej på andra tankar, kanske detta var något som Gud ville att jag skulle förmedla ?

Så jag började renskriva dikterna på skrivmaskin, som var det gängse då. Sedan började jag fundera på vad den skulle ha för tittel, och bestämde mig för Evighetsfrön eftersom det var temat i boken. Min svägerska som var konstnärlig, gjorde en bild för pärmen i form av ev maskrosboll som sprider sina frön. Efter som en av mina första dikter däri börjar, "Vårt evighetsfrö har som maskrosens frö, vingar"...  Tryckt på blå pärm tänkte jag mig.

    Men kvällen före jag skulle lämna den till tryckeriet, började jag fundera på om jag en amatör, som skulle ge

ut sin första diktsamling, på kristet tema, skulle kunna ta ett så stort ord i titteln som Evighetsfrön kanske var i

häftigaste laget. Så på kvällen när jag gått och laggt mej knäppte jag mina händer och bad, att Gud under natten

skulle ge mej svar på den frågan, ja eller nej. Men när jag vaknade morgonen efter, blev jag så besviken när Gud

inte gett mig något svar.

     Klockan var snart åtta så jag satte på radion som jag hade vid sängen, och då tonade en sång fram som jag

aldrig hört förr "Du vet väl om att med det frö du sår, av samma slag får du igen. Om du sår med Guds kärlek så

kom ihåg du får kärlek igen."  Då blev jag så glad, och kände att jag fått det svar jag behövde för att kunna få

använda den tittel jag önskade. Jag bad Gud om ett ja eller nej under natten, men han ville göra det på sitt sätt

och det var ju som vanligt mycket vackrare och mera överraskande. Och glad for jag sedan till tryckeriet.

     Om ni blir nyfiken på detta dikthäfte så hör av er på bloggen, så kan jag skicka det kostnad 40=kr.och frakt.

Nu vill jag önska er alla en trevlig helg, och välkommen till Missions kyrkan, Rosa kyrkan bakom Max, där har vi

Julmarknad i morgon kl. 10 till 14, lotterier, fika, försäljning av hembakat bröd m.m

Välkommna önskar

Sonj

P.S Jag kan ta med några diktböcker av Evigsfrön D.S

i