Hej, och som vanligt är ni välkommna att följa med mej på en liten blogg utflykt. Som ni ser fortsätter jag på

naturtemat som i dag skall handla om vatten. Jag börjar direkt med en dikt som jag kallar...

SMAKEN AV BEGYNNELSEN

Vatten vårt livselexir, det viktigaste,

och mest omistbara, för oss människor.

Något vi skapats ur, i och till.

Fosterlivsvattnet, kroppsvätskan

havet och kallkällan, finns där inom oss...

Smaken av begynnelsen, ligger alltid kvar

följer oss genom livet, som en bitterljuv aning...

TIDIGTI LIVET

Tidigt i livet, fick jag lära känna havet

i dess väldiga storhet,

vidden och bredden och djupet,

omöjlig för en människa att mäta och förstå.

Det glittrade och drog, vackert och förföriskt,

men kunde också öppna sin väldiga famn

för att för alltid behålla den, som inte orkade

hålla sig uppe länge nog...

Vaknade ofta svettig, efter våta falldrömmar...

Ja, havet fanns inpå oss, jag sov till havets sång.

Växte upp omsluten av dess närhet, i blåaste blått

eller gråaste grått. speglande himmelens kupa.

Havet var en del av livet, en del av oss...

Jag läser med FÖRUNDRAN ur Stefav Edmans bok som har samma namn, där han skriver,  I dag vet forskarna att vinkeln mellan syreatomen och väteatomerna i vattenmolekylen H 2 O (jag måste skriva det så här eftersom det

inte finns någon liten tvåa att sätta under H och O) är ungefär 104 grader.  Just därför är vattnet genomskinligt.

Just därför kan det lösa och transportera flera ämnen än någon annan vätska, till exempel i människokroppens Venedig av blodkärl och celler. Därför kan oceanerna forma en jättelik termostat som reglerar klimatet på Jorden

och gör det livsvänligt. 104 grader-- det är vinkeln som gör vatten till universums mirakelmolekyl. Utan den geo-

metrin funnes inte livet, varken för amöban, tulpanen eller människan. Men varifrån kommer dessa "lagar",

alla de hemlighets fulla talen: ljusets hastighet,elektronens laddning, gravitationskonstanten?  Ingen vet.

Men, om bara en enda liten decimal i dem förändrades skulle det universium vi känner till inte vara möjligt.
     Här bultar vi --data ålderns surfare-- på samma port till det Outgrundliga som självaste Platon. Kanske finns

det en stor Tanke bakom allt ? En kärlekens ordnande kraft bakom evolutionen, det som nog bara skenbart är

kaos och slump ?
 En Gud med ansikte och intresse också för mig, lilla kryp på Vintergatan?  Det är en svindlande tanke, jovisst.

Ändå vill jag tro det, skriver Edman, och uppmanar oss glömm aldrig den Heliga vinkeln, 104 grader.

Detta är ju för stort för en vanlig Agust som jag, men jag tycker det är så fantastiskt att få dessa skapelsens

under beskrivit, i all sin fantastiska storhet. Och veta att Gud har omsorg om oss alla, och han som är vår

skapare och fader, lät sin son Jesus Kristus, ta våra synder på sig, genom sin död på korset för att vi som

tror på honom, inte skall förgås utan få evigt liv. Halleluja !!

Som vanligt blev det mera skrivit, än jag tänkt från början, ändå vill jag avsluta med en kort "Vattendikt"

Vårt behov av vatten, följer oss genom livet.

Som en törst, som en njutning av dess åsyn.

Som ett behov av rening, en möjlighet till dop

till nytt liv... Vatten, en Gudagåva.

Hej och tack för i dag, nu skall jag inte uppta er tid mera...  Kära hälsningar från Sonja !

P.S.Nästa gång tror jag att jag skriver en Surströmmings visa, det är ju den tiden. D.S

God morgon, eller god kväll om det är då Du tittar in på min blogg, och välkommen till mina tankar omkring vem

Gud är. Ja det svaret får man väl aldrig fullt ut, åtminstone här under jordelivet. Jag valde detta tema därför

att jag råkade se en gammal keltisk text om vem Gud är, som beskrev Gud i jag form så här...

Jag är vinden som andas på sjön,

jag är vågen på havet.

Jag är viskningen i lönen som rasslar,

jag är solens ljus.

Jag är månens och stjärnornas strålar,

jag är kraftrn i trädet som växer.

Jag är knoppen som slår ut i blomm,

Jag är rörelsen i laxen som simmar.

Jag är modet i vildsvinet som kämpar,

jag är snabbheten i hjorten som springer.

Jag är styrkan i oxen som drar plogen,

jag är storheten i den mäktiga eken.

Och jag är tankarna hos alla människor

som prisar min skönhet och nåd.

I samma bok som jag fann texten här ovanför, fanns också denna text:  

EN DOFT AV HELIGHET

Skaparens outgrundliga väsen kan ingen människa fatta. Men den gudomliga närvaron kan vi få uppleva inte

minst i naturen. I skönheten hos ett grässtrå och i vattenmolekylens intelegenta arkitektur. I trastens sång

och nattviolens doftspråk.  Vetenskapen kan förmedla detta, liksom poesin och jordnära andliga texter.

Gud är ljus och vind, hade jag som rubrik på de första texten jag hade med. Dessa två texter, har jag funnit i

den fantastiska boken som heter Förundran, skriven av Stefan Edman biolog och naturskildrare.

Men nu till en av mina egna dikter som passar in på rubrikens, Gud är vind, dikten heter: 

VEM HAR SETT VINDEN ?

Som vinden,

sakta rör vid min kind

så rör Du vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, svalkande

kan inte se Dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset,

i trädens kronor

hör jag Din röst,

känner Din närhet.

Kan inte se Dej, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mig för Dig.

Känner din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen,

får havet att brusa

så skall sångerna brusa en gång

hos Dej GUD,

Då skall vi jublande, se Ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig sett vinden...

Här en annan av mina dikter som finns lite vind i...

Solvind, solvind, solvind, blås...

blås undan allt unket, på jorden.

Blås in Din friskhet, i vatten och luft,

blås ren, den befläcksde jorden.

Solvind, solvind, solvind blås...

Blås in Guds ande, i världen...

GUD är ljus och inget mörker finns i honom, står det i en psalm,  och här vill jag ta med en av mina dikter på

samma tema, som heter...

SOLSKEN EFTER REGN

Som solsken efter regn, är Din omsorg Gud

Din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, ser vi sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack, för att Du åter, ljus till själen skänkt

Tack, för hoppets tankar, som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av Din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymt av livets ljus, jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst

Du ger oss livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvättar själens öppna sår.

Allt liv behöver värme, allt liv behöver regn

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Ja, tänk vilken underbar gåva vi fått av Gud, genom möjligheten att få lämna allt till honom. Han som sagt:

"Kasta era bekymmer på mej, så skall jag uppehålla dej".  Tack för i dag, hoppas att ni får en ljus och fin

fortsättning på helgen. Nästa vecka kommer det att bli lite tankar om vatten, hoppas ni blir törstiga !!

Välkommen då önskar jag, Sonja

Välkommen med mej på en liten morgonpromenad vid havet, det är ju kul att det är vackert väder så kan vi förhoppningsvis få njuta av upplevelsen med alla sinnen. Känna solens sköna värme, strandens varma sand,

men om vi sticker ner tårna i vattnet är det tyvärr inte mycket till värme här i  havet.   Så till dikterna...

HIMLASPEGELN

Himmelen har sin blåögda

dag i dag,

är på ett strålande humör.

Solen speglar sig,

lystet i havet,

för att kunna fördubbla sig.

SOMMARMORGON

Lojt sover ännu vinden,

i båtarnas slaka segel.

Havet väntar i stillhet,

på morgonrodnadens   

väckningsljus.

MORGONLJUS

Sommarmorgonens ljus,

tänder liksom livsgnistan,

väcker  längtan att färdas

mot okända vattens,

oändliga djup.

Ut mot vidderna, farorna

sorgen, glädjen, äventyret.

Mot fjärran okänt mål,

som lockande glittrar

i himlaspegelns klara yta.

MORGONBRIS

De vita segelbåtarna, ligger ännu oklädda, vilande...

i morgonbrisen.  Vaggas mjukt, mjukt, och stilla,

i havets blå böljande, famn.

En morgonpigg fiskebåt, styr knattrande ut i det

klara morgonljuset, mot djupare vatten...

Mot fiskelyckan, rekord fångsten !! ?

Som ett oskrivet blad, ligger dagen framför oss

ren som morgonens, blankpolerade himmelskupa.

OM JAG HADE ...

Om jag hade en båt, skulle jag sätta mig stilla

låta den följa med vågorna och havet, mot djupare vatten.

Det djup som kan förgöra mej, men som bär båten tryggt

i sin stora mäktiga hand.

Om jag hade en båt, skulle jag sitta där stilla

och känna vågornas rytm under mej, vindens bris över mej.

Innesluten i allt och intet, som en liten del av elementen.

Men nu har jag ju ingen båt, utan får nöja mig med apostlahästarna, och då upptäcker jag att andras...

SPÅR

Här har hon gått fågelmamman, med sina fyra små

fotavtrycken fogas samman, och får mej att förstå.

Här kan jag se ett barn som gått, med någon som är stor

här kan jag se en vagn som stått, vid avtrycket av små skor.

Här ser jag gropen av en sjärt, och ett par smala ben,

här har en fiskmås släppt en fjärt, som hamnat på en sten.

Här finns en rest utav ett sandslott, som nu havet återtar

och här en barkbåt som strandat har, å jag minns mina barndoms dar.

Jag läser stranden som en bok, där jag i sanden går,

och bidrar nu till denna bok, med mina fötters spår.

STRANDFYND

Drivved gråtonad, i fantastiska former

åratalsslipade, sammetsmjuka...

att hålla i handen,

förgyller min strandpromenad...

Tack att ni gjort mig sällskap en stund vid havet, hoppar att ni ochså kunnat känna av något av den härliga

miljön som havet ger, även om det nu bara blivit i form av diktminnen.

Hoppas att ni får en skön helg, även om solen inte varit så varm några dagar, så ger ändå ljuset glädje,

allt gott önskar jag er. Kram srån Sonja

 Hej, och välkommen i sommarkvällen, det är ju inte likt mej att blogga den här tiden på dagen, men jag

hoppas att ni ändå vill följa med mig på en liten promenad i aftonsolens sken.  Ni kan ju förbli sittande

och bara följa med i tankarna. Jag kommer att göra en liten sväng i omgivningarna där vår sommarstuga

f. d. ligger. Börjar med att ta en sväng i skogsbrynet, vill se om en speciell blomma, namne´ till mej, har

slagit ut än dikten heter...

GÖMMSTÄLLET

Mild som en doftande dyning,

kommer budskapet

jag nalkas Linnea borialis,

gömmställe i skogen.

Här står hon, mitt i granskogens skugga

undan all uppmärksamhet.

Detta underbara lilla konstverk gjord

av en mästares hand.

Så vacker, i sin späda skönhet,

så formfulländad, ljuvligt doftande...

För vem ??

Kanske för haren, för räven

eller för myrorna på stigen.

Så generös kan bara en vara,

HAN som skapat allt, med sitt BLIV !!

Jag styr sedan mina steg ner emot stranden, där jag möter ännu en blomma som man inte ser så ofta nämligen

Strandärten, jag tror att den heter så, vi har alltid kallat den så i allafall.

Den ser ut som en mini luktärt,

och nu väver den flitigt på sin vackra sommarmatta.

Lägger sin blålila blomsterväv, meter för meter på sanden.

Nu ligger den där, några veckor till lyst...

För den som har ögon att se, den som har sinne att njuta

den skönhet som detta kan ge.

Växten förändrar sig ganska snart,

för sin överlevnads skull.

Dom blålila vackra blommorna

blir ärtskidor snart, lekvänliga och gröna.

Men framemot hösten,

förvridna, spruckna och bruna.

Allt för sin arts överlevnads skull.

(Nog är väl skapelsen fantastisk)

AFTON

Nu stillnar dagen, stressen ger vika

afton skymmningen är här.

Kvällens mjuka änglavingar, ger ro  

från den som haver barnen kär.

Havet susar sakta, stilla sommarsång

sanden ännu ljummen,

efter solskensdagen lång.

Anden sina ungar för,

till någon skyddad vik.

Det enda som nu friden stör,

är myggornas musik.

STILLHET

Nu går mot natt en sommardag

aftonrodnadens penseldrag,

målar skönt ur sin palett

allt i rosa violett.

I stilla brisen anar jag,

Gud faders, kärleks andetag.

Så vill jag tacka er för trevligt sällskap, hoppas att ni också kännt behållningen av att komma naturupplevelsen

nära, även om det s.a.s är visionellt. Nu vill jag önska er en skön och trevlig helg, välkommen åter!  Sonja

Hej och välkommen i regnet, trots detta är jag helt inställd på att skriva sommardikter nu, för regn

hör ju oskså sommaren till, och behövs om allt skall fungera. Men nog är det nog så mycket, av den

varan på många ställen just nu. Men här har vi ju inte varit så våldsamt ännu, men i dag på bönen i

kyrkan, då pratad om att börja be om uppehållsväder, och kom då ihåg när vi för några år sedan hade

så torrt i markerna och vår dåvarande pastor började be om regn efter en lång  period av torka.

Då kom det ju så rikligt med regn så vi fick översvämning vår kyrka. Ja Gud är ofta generös när han

ger av sina gåvor. Och här är ju naturen nu så överflödande grön och fylld av blommor av tusende slag.

Och allt, allt ,i naturen är ju ett Herrans under, från minsta kryp till största berg och hav. Så jag måste

bara få skriva några av mina sommardikter. Jag  börjar med en som passar till det ovanstående ...

EFTER REGN

Som solsken efter regn, är din omsorg Gud

Din värme läker såren, på själens ömma hud.

Nu efter gråa dagar, så ser vi sol igen

tack vare gråa dagar, vi märker skillnaden.

Tack för att Du åter, ljus till själen skänkt

tack, för hoppets tankar som på nytt jag tänkt.

Som solsken efter regn, känns luften klar och ren

av Din kärleks skugga, ger solen återsken.

Ditt solljus, öppnade min blick

och en skymit, av livets ljus jag fick.

När tankarna blir stela, och själen torr av törst,

då ger Du livets vatten, och skänker hjärtat tröst.

Du sänder skurar utav nåd, som tvätter själens öppna sår.

allt liv behöver värme, allt liv behöver regn,

i trygghet kan vi lämna allt, i vår faders hägn.

Sen några kortisar, med fortsatt sommar tema...

Juliljusets värme, smyger sig försiltigt in

i det jungfrueligt göna, ännu våta gräset.

Hundlokan står här i sina skira spetskragar,

mjukt vajande i aftonvinden.

Som ett böljande vitfradgat hav,

med skummande vita vågtoppar

i det böljande gröna.

Sommarvinden, ilar snabbt förbi

lyfter skrattlystet sommarkjolar,

som i förbifarten.

Fjärilsvingarnas fladdrande lycka,

över ängens glädjehav,

njuter av, näktar fyllda skålar...

NYCKELPIGAN

Som ett lite rött smycke, sitter hon där

i daggkåpe bladets gröna blomsterskål,

släcker sin törst, så mycke som hon tål,

i droppen som glimmar och glittrar däri.

En vacker bild, ja poesi...

Ögonblick av lycka glimmar till,

i tidens iris. Återkommer aldrig.

I dagens yttersta glädjestund, vilar havet stilla

solen vilar röd och rund, läser skapelsens postilla.

Rodnande lyssnar sommarkvällen,

efter nattens dyningssteg.

Över stillhetens tröskel,

svävar evigheten...

Tack att ni varit med mej en stund, och läst lite om min sommarlycka, hoppas ni kan dela den i stora och

små upptäkter i Guds underbara skapelse. En skön och trevlig helg önskar jag till er alla Sonja !

O, vad världen nu är skön, klädd i sommar dräkten, med denna vackra psalm vill jag börja min blogg i dag, då vår

trädgård riktigt exploderar i färger och former, från vitaste vitt till knall orange, rosa, gult, blått och lila, färgerna

stämmer precis på naturens förunderliga vis. Och så älvenvens glittrande stilla vatten med vita björkar speglande  där i. Tack gode Gud för din fantastiska skapelse !

Sedan är det väl på sin plats, att jag ber er om ursäkt att jag inte skött mitt bloggande som jag brukar, en gång

i veckan, det är så att vi varit på en långresa i sommarlandet Sverige, över 200 mil har det blivit. Jag försökte att

skriva på lördag första veckan, det fanns tillgång till datorer där så jag skrev lite och berättade att vi var i Kalmar trakten, jag skrev om midsommar när jag var barn och berättade om midsommar förberedelserna där vi är nu,

men helt plötsligt så kom det upp någon ovidkommande text, som jag bara klickade bort, och då försvann allt jag hade skrivit sedan hade jag inte tid att börja om.

Vi var ju på en kristen konferens som hade temat " Våga följa Jesus" Det var den kända Torp konferensen med

ca.15 000 besökare där för att delta i olika möten och bibelstudier, 45 olika seminarier fanns att välja på,

ett av dom som vi besökte var för oss pensionärer och hette Passionärerna, det var Birger Turesson f. d. chefredaktör för Norra Västerbotten, som hade skrivit boken som hette så han hälsade oss, särskilt välkommen

som hade kört 90 mil bara att få vara med på denna träff som han sa. Boken handlade om kända personer som

var alerta och inte "lagt av" trots sin ålder, så som Kerstin Dellert, Elsi Lindqvist, Martin Lönnebo m.f

Det var många fantastiska möten med utmanande undervisning.

Vackert väder och många utställningar och härliga konserter att besöka.  Det var ju så mycket på gång.

Efter denna vecka for vi ner till Askersund tillsammans med vår dotter Ankis fam. hennes man ville visa oss sin

 barndoms stad. En mycket vacker och pitoresk stad, med gatstens vägar och vackra gamla hus.

Sedan bar det iväg norrut igen mot Ö-vik där min mans bror bor, han hade just fyllt 70 år så det blev födelsedags-

kalas och träff med tjocka släkten. Vi skulle också till Önsköldsvik för att vara med på Gidioniternas års konferens

där, det känns fantastiskt att vara med i denna Bibelspridnings organisation, som delar ut drygt 84 miljoner N.T.       varje år utöver världen. Underbart också att få höra många vittnesbörd från människot som kommit till tro när de börjat läsa detta lilla nya testamente. Där fick vi åter möta kära vänner och trossyskon, från hela landet, ja även

från Amerik hade vi ett inbjudet par, som kommit för att inspirera och utmana oss till nya friska tag, i detta så

viktiga arbete. Och uppleva glädjen att få ses igen, ibland efter flera års tid.

Men livet består ju inta bara av glädje utan också av sorg, och så blev det för oss under denna resa, fick vi veta

att min svägerska, som bodde i Örnsköldsvik hade dött, och att begravningen skulle vara den tredje juli, samma

dag som min man fyllde år, så vi stannade för att vara med där. Många gånger är det ju så, att släkten träffas på

begravningar och har inte setts på lång tid, vissa har man aldrig träffat, så blev det för oss nu. Men det är ju än-

då fint att få ses, och lära känna varandra lite, även om det är i ett sådant sammanhang, så man inte glömmer

bort de nya generationena som kommer till, det är ju så glädjande att, och lära känna också den yngre genera-

tionen, även om det inte blir så mycket vid just detta tilfälle, så är det ju lättare all det blir nya kontakter sen.

Nu har jag skrivit så mycket så jag är rädd att ni inte orkar läsa allt. Men ni kan väl läsa dikten här nedan även

om ni hoppar över en del av övre texten.      En sommardikt...

GUDS ANDE

Nu fyller skaparens ande jorden,

visar i sin skönhet

Guds kärleks rikedom.

Du som ögon fått att se,

se, Guds sköna skapelse.

Nu fyller Guds ande

luften med sång,

floder av klingande jubel som,

du kan höra, med ditt öra.

Lyssna, njut och se,

ja människa, sjung me´.

Nu fyller Guds ande

luften med dofter,

dofter av tusende slag

skapelsen bjuder

en sommardag.

Njut då

med alla sinnen du fått,

böj ditt huvud

och tacka blott.

Men vet, att allt detta

vackra vi ser,

är blott en skugga

som Herren oss ger.

Av vad vi skall få se

den gången,

vi gått dit bortom

skuggorna och sången.

Ja, om jag inte skrivit så ofta sista veckorna så har ni ju fått, nästan i mesta laget i dag, men jag hoppas att

detta inte skrämmer er, så ni inte vill komma igen. Men det var ju så mycket jag ville berätta, tre veckors upplevelser men bara i stort. Jag önskar er välkommen tillbaka nästa vecka, då lovar jag att bli fåordigare.

                                                  

                                                  

                          Kram från mej! Sonja.

Äntligen, äntligen, har vi fått några varma och regnfria dagar, hoppas att det inte bara är tillfälligtvis. I dagens

Norran var det ju en fin kartbild över vädret fram till midsommar, och det verkade ju inte så tokigt, om nu prog-

noserna står sig vill säga, ja på midsommaraftonen, skulle det visst bli regn här men då får man väl hoppas att

dom har fel just då, men i dag och andra soliga dagar får vi väl passa på och njuta ute i den underbara naturen

som vi får uppleva just nu denna fantastiska grönska, och alla underbara blommor både vilda och i trädgårdarna

som riktigt exploderar just nu, och alla färgerna passar precis på naturens vis. Även om det är färger som man

aldrig annars skulle sätta i hop i en bukett. Men nu kan man bara njuta av färgprakten.

    Några  andra som nog också njuter av detta är förstås alla insekter som plötsligt blir synliga, jag blev till och

med glad när jag hörde att det var både knott och myggor i farten, inte är det ju så trevligt att bli myggbiten men

honorna behöver ju blod för att kunna föra arten vidare, och vad jag förstår så polilnerar ju dessa småkryp bärens

blommor som blåbär och lingon så det är nog bra att dom finns. Jag tror inte att skaparen har gjort något i natur-

en som inte är till någon nytta. De är ju bra fågelmat också.

      Fjärilar t. ex. har ju så kallad sugsnabel för att kunna befrukta och samtidigt hämta nektar som föda, från s.k

fjärilsblommor, som är benämningen på blommor med lång, smal pip. De kan bara pollineas av insekter med långt

sugrör så som Fjärillar.  I dag är det en riktig toppendag för fjärilarna, dagfjärilar flyger ju bara då det är soligt,

deras fjällbeklädda vackra vingar skulle kunna skadas av regnet.

Larverna ser ju ut som maskar, och äter olika växter. Kanske ni minns att jag berättade om när våran dotter kom hem med en sådan i en burk och bad mig ta hand om, när hon skulle på något läger och inte var hemma för att ta hand om den själv. Som ni kanske minns så trodde jag inte att detta expiriment skulle lyckas. Men jag hade fel då

för fram på sensommaren blev det en liten blåvinge i burken, som vi höglidligen önskade lycka till och öppnade loc-

ket så den kunde ta sin första flygtur.

    Jag har tänkt på att en människas utveckling är liknande som en fjärils, båda föds vi ur ett befruktat ägg sen

är vi liksom fjärilslarven en matfrisk krabat, så lever vi vårt vuxenliv kanske inte precis från blomma till blomma

men nog kan det vara ganska många partner byten, så småningom läggs vi i en kista, = (fjärilens kokong) och

när vi dör får vår ande vingar och vi svingar mot himlen, och får ett nytt perspektiv. Liksom fjärilen får vingar 

när den kommit ut ur sin kokong, sedan den lämnat både huvud och ben under sin förvandlings prosess.

Kanske lite långsökt men, men ändå rätt liknande prosess, eller hur? 

Jag har ju skrivit en Sommar dikt om Fjärilar, här kommer den som avslutning.

INTE ENS

Inte ens en vind, så svag , så svag...

som från en fladdrande fjäril en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud,

han hör det svagaste böneljud.

En längtande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek, ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har på sitt suveräna sätt,

kunnat vända allting rätt.

Jag tror att det får räcka med sommartankar för i dag, men jag hoppas det hinner komma flera sådana dagar.

Jag önskar er en skön helg, och många sköna sommar veckor.  Kram från Sonja.

Hej och välkommen, till en än så länge solig och vacker dag, få se hur läng de håller i sig. Det har varit tätt

mellan skurarna den senaste tiden. Så var det ju också på Nationaldagen som jag nu tänkte skriva lite om.

Eftersom det regnade så gick vi till Pingstyrkan som det hade annonserats, och där var det fullsatt med för-

väntans fulla Skelefteåbor. Det blev en riktig klang och jubel föreställning, med Ske-å Musikkår och Frälsnigs-

armens musiker i fullt pådrag, med kända och härliga muikaliska verk. Det enda som saknades var i mitt ty-

ke att inte natonalsången fanns med i programmet. Sedan blev det en kort apell utav de kyrkors präster och

patorer som var närvarande. Deras budskap var i stort sett en påminnelse om hur tacksamma vi i Sverige bör

vara för att vi inte haft krig i vårt land på över 200 år. Och tacksamhet över att vi i vårt land har det så bra

och all den nåd som Herren givit till oss i vårt land. Men kyrkoherden  i landskyrkan, beklagade lite skämt-

samt att kan tyvärr just nu lever som i tält, på grund av kyrkans returering. Därefter blev det ytterligare musik.

Och vissa fortsatte ju firandet på Nordanå, där det inte var några sura miner trots regnet, skriver Norran.

Vi for inte dit, utan fortsatte vårt National firande i Missionskyrkan, på aftonen å temat:  "Bön förSverige"

De olika teman som vi bad för var:

Politiker inom riksdag, kommun och landsting.

Utbildning - Våra framtida ledare.

För Media och Goda förebilder, med liv i tro.

Vi bad också för svenskt närngsliv.

För kulturvärlden.

Bön för starka församlingar.

För familjerna.

Samlingen avslutades med en gemensam bön för Sverige.

Sen vill jag nu avsluta med en av mina dikter som heter,

BÖN

Denna underbara gåva,

denna fantastiska tillgång

utan en enda begränsning.

Tack Herre, att Du givit oss bönen.

Tack att vi får komma till Dej

när allting känns svårt,

och be att Du bördorna tar.

Komma till Dej, och säga förlåt

till Dej vår himmelske far.

Att få be om beskydd,

och om änglavakt

tänk vilken gåva vi fått.

Vi vet att till Dej

få vi komma med allt,

Både med stort och med smått.

Tack för den Gudagåvan, vi fått.

Med denna lilla tacksägelse bön, slutar jag för i dag, och önskar er en varm och trevlig helg!  Sonja