Välkommen till ännu en vecka med kristna dikter, nu går vi ju mot Pingst-

tid, då jag tycker att det passar med andliga vindar. Men alla har ju inte

hittat den skatt som den kristna tron är, så jag kan förstå om många ställer sig frågan, hur ska man kunna tro på en Gud som man inte kan se.  Men då

vill jag fråga, tror du på dina och andras tankar, dom kan vi ju inte se, inte luften heller, eller på strömmen, eller på vinden. jo kanske du svarar, det har man ju prövat och sett att det fungerar. Just precis så är det också med Gud. Sök och du skall finna, men man måste söka med ärligt hjärta.

 Så till dagens dikt s.a.s

VEM HAR SETT VINDEN

Som vinden, sakta rör vid min kind, så rör du vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, svalkande, kan inte se dej, men vet

som jag också vet vinden....

Som suset i trädens kronor, hör jag din röst

känner din närhet, kan inte se dej, men vet

liksom trädet vet vinden....

Son stormen, får träden att böja sig mot marken,

så vill jag böja mig för dig, känner din styrka

vet att du finns, som vinden....

Som stormen, får havet att brusa,

så skall sångerna brusa, hos dej en gång

Då skall vi jublande, se ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig har sett vinden.

Detta blir allt för i dag, hoppas ni förstår symbål språket. Nästa gång tänker jag skriva ett par dikter om den Helige Andens vind, som ju är Pingstens stora budskap. Hjälparen, som Jesus lovade att sända, sedan han lämnade

jorden och lärjungarna, på Kristi himmelsfärds dag. som ju i år samman-

föll med första maj. Ha det så gott i vårregnet, välkommen åter !!

Sonja.