Hej och välkommen, till er eventuellt nya besökare, jag kanske ska tala om för er, att jag i veckan skriver om vår älsta dotters utbrändhets berättelse.

Nu, är vi inne på sista dagen för detta tema och nu är det dags för en lite

mera optimistiskt rubrik, som JAG VILL  Om det sedan går att genomföra beror ju på ?  Vi kollar väl på texten så får vi se...

JAG VILL!

Det finns så väldigt mycket, som jag vill

men kroppen säger, ligg Du still!

Tankarna fladdrar, det vill jag göra

men kroppen,.den vill inte ens höra.

Den ligger där, stor och tung som en klump

som om den var fylld med bly, med en pump.

Nu några dagar, ganska bra jag mått

och balansgång på "gränsen" gått.

Ofta tror jag, att jag orkar mera än jag gör

det är svårt att stoppa, fast jag varningsklockan hör.

Så blev det för mycket, då klev jag över,

så nu igen, jag massor av vila behöver.

Jag, vill också, något "vanligt" göra

och inte jämt, på varningsklockan höra.

Jag vet ju, att jag för detta får sota

och att utbrändheten, tar längre tid att bota.

Jag borde ha lärt mig, vid det här laget

att inte planera, ta bara en dag i taget.

Men nu är jag så less, på att måsta ligga still

för det finns så mycket annat, som jag vill.

Jag vill sjunga och baka, till och med dammet torka

plocka svamp i skogen, ja mycket vill jag orka !

Men timme efter timme, här ligger jag

och hoppas att jag  orkar, lite mer, en annan dag.

Så en liten avslutnings dikt, som heter...

VÅGA; VARA I VARANDET.

Våga vara i varavdet, men det är minsann inte lätt.

Våga vara, i det som är nu, men det är svårt, det vet jag ju.

Våga bara vara, inte planera, så ser du i nuet, så mycket mera.

Våga bara vara, släpp taget en stund

Du måste våga tro, att du inte går på grund.

Våga bara vara, släpp lite kontroll

blir det inte som du tänkt, vad spelar det för roll ?

Våga bara vara, öppna ögonen och se

så att du inte missar, det livet vill dej ge.

Våga bara vara, i stundens lugn och ro

låt lyckan i ditt hjärta, finna sig ett bo.

Våga bara vara, din känsla den är rätt

Våga bara vara, i varandet.

Det var väl en fin och tänkvärd dikt, tänk om vi alla lärde oss att leva i nuet,

i ställe för att oftast planera för framtiden. Då skulle vi kanske bli lite mera

harmoniska, och nöjda med livet som det är. Det är synd att jag iite kan sätta in rubriken, på det sätt den är gjord varje V i den ser ut som en flygande fågel, dekorativt och hoppingivande.  Och det är ju skönt att få

sluta med det, efter detta tema. Och som jag sa i avslutningen förra dagen

så är hon i stort sett sitt gamla jag igen. Tack och lov säger hennes mamma,

Sonja.