Hej och välkommen i vårvinden, i måndags då jag började med detta tema

var det ju väldigt väl intaimat, här blåste det ordentligt, i dag är det betydligt svagare vind. Jag sparar dikterna om Andens vind, tills på fre-

dag eller lördag, då är det ju Pingstdagen på söndag. I dag ska jag skriva om en mycket svag vind, dikten kallar jag för bönesuck, här kommer den...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag så svag

som från en fladdrande fjäril, en sommardag.

Behövs för att sända vår bön till Gud,

han hör  det svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord

sänder mot himmlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var,

i kärlek ger han oss sitt svar.

Kan hända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt,

kunnat, vända allting rätt.

Nästa dikt kallar jag rätt och slätt för...

VINDPUST

Som en vindpust, som drar över ängen

så kort är för Gud, ett människo liv,

även om det blir långt, i våra ögon sett

är det dock som ett rö, i vinden

och dess plats syns inte mer.

Men när vår tid här, är förliden

så finns hos Herren tiden, evinnerligen.

Ja, detta var mina tankar om vinden i dag, välkommen i slutet på veckan.

Sonja.