Hej alla glada bloggläsare, i dag hade jag ju lovat berätta lite ur mina dikt-böcker om minnen från barndomen, så här före julen. Detta handlar ju om 30-40 talet, rena stenåldern kanske ni tycker, men hoppas att ni vill kolla ändå. Jag börjar med en dikt om vår Adventstjärna, som vi fick i ett paket..

ADVENTSSTJÄRNAN

Jag minns barndomens, första  "adventstjärnejul"

den kom i ett paket, fyra veckor före jul.

En illröd papperstjärna, var det som vi fick

med glödlampa och sladd, som till kontakten gick.

Aldrig hade vi nånsin`sett, en sådan sak förut

vi hängde den i fönstret, sedan gick vi ut.

Vi tittade och gladdes, att våra grannar skulle se

stjärnan i vårt fönster, så röd och lysande.

Och dom allra flesta av dom, stanna litegrann

och  tittade på stjärnan, som röd i fönstret brann.

Innomhus låg rummet, i ett rosafärgat ljus

nu först hade julstämningen, kommit till vårt hus.

SPISVÄRME

Kalla barnafötter, värmdes om kvällen

över vedspisens, nerfällda ungslucka.

Där fick man, lägga upp sina fötter

för stickande upptining, till liv igen.

Yllestrumporna, hängdes på tork ovanför

och dom släppte, sina snöklumpar

fräsande ner på de, heta spisringarna. 

Minnet värmer än, fast det var länge sen...

KVÄLLS RO

I järnspisen, sprakade björkveden länge om kvällen,

värmande vattnet, i den s.k reservoaren med kran.

Den tidens vattenledning.

När elden falnat, stängdes spjället, för Storken

han hade kommit, med för många barn redan.

Kökssoffan bäddades "skafötters" för oss barn,

kalla fötter stal värme från varma.

Imperal sängens fjädermadrass, gnällde svagt

under vuxna kroppars tyngd.

På sängkanten hängde strumporna nära till,

att skydda mot morgon kallt golv.

I VÄNTAN PÅ JUL

Ryche å pysche, å rökreppappers klädd

stog blommkruken på fönsterbänken.

Putse och torke, va spegeln och skänken.

Spiskroken va gnugge, me Röda Björn

fernisse va golve, å torke vart hörn.

Kakle va krite, å svärte va spis´n,

kalvsylta va koke, å skinka från gris´n.

Pynte va int än grana, å vi bån´ vi vänte

tin sto som still, den ingenting ränte.

I magan de kvillre, utå spänning å glädje,

no ä väntan på jula, nå särskilt, dä ä dä !

Hoppas ni förstår lite Norrlänskt vardagsspråk, det blir liksom inte samma

"knorr" på språket, att översätta det till rikssvenska. Ni kan säkert förstå

meningen av innehållet. Men kanske ordet "skafötters" är okänt för nutid-

ens barn det betyder att vi låg t.ex tre st. i en utdragen soffa, två från

ena hållet och en från fotsidan s.a.s ibland var det två på varje sida, be-

roende på behovet. Det var riktigt mysigt att dela säng på detta sätt, om

det inte blev så ofta. Det betydde ju att vi var fler än vanligt, och då var

det oftast vid storhelger, då mina syskon kom hem med sina barn, så då

var det ju fest på gång. t.ex vid julen, som jag skrivit om i dag. 

Nästa gång jag skriver blir det nog inte barndomsminnen. men något om samma årstid. Vad vet jag inte ännu, men kom och kolla vad det blir före-

slår jag,  Ha det bra till dess, önskar jag  Sonja.