Godmorgon, jag önsker er en ljus och vacker Lucia dag, i nte bara ute där det är vit, och vacker julesnö som har toksnöat ner under natten, uttrycket

är min mans, som har varit ute och skottat ett tag. Han väckte mig före sju

i morse, med kaffebricka ja det är ingenting ovanligt, det brukar han göra varje morgon, men i morse hade han klätt sig i vit rock och hade min vita

luva på huvudet uppdragen som en stjärngosse strut, och med en röd slips hängande om halsen, och ett brinnande ljus förstås. Sjungandes Natten går tunga fjät, och så satte han på TV,n så jag fick se och höra det fina Lucia-

tåget där. Om ni inte har sett det så blir det ju repris nån gång i dag. Efter

detta trevliga uppvaknande, är jag nu beredd att ta itu med Luciasången

Natten går tunga fjät på ett nytt sätt, Jag har ju genom mitt jobb och sång och musik intresse ofta övat flickor inför Luciatåget i olika sammanhang så

det har fått mej att skriva ner lite tankar om just den Luciasångs texten...

FÖRE LUCIATÅGET

Det hörs ett sorl av röster, inifrån stora salen.

Här bakom, övas sånger och här förbättras talen.

Men snart skall lampan släckas, och tyst bli i salongen,

när ljusets brud med tärnor, skall vandra uppför gången.

Men än så övar någon, sig på Luciasången

jag tror att jag blir tokig, för femtielfte gången.

      Natten går tunga fjät, men vad betyder fjät ?

      Runt gård och stuva, ska det heta stuva?

     Ja tänk, för det ska förstås rimma på ruva !

      Kring jord som soln´ förlät, va´ska vi förlåta solen ?

      Heter det förlät,  eller ska det vara förgät ?

      Skuggorna ruva, ruva !??  De hörs ju inte riktigt klokt !

Hyss! nu är det snart dags, ställ upp er nu på led.

Är ni inte klara strax ?  Nej, kronan är på sned...

Nån trampat men på tårna, ja för att Anna knuffa mej.

Stå inte så hemskt nära, jag kan ju bränna dej!!

Säj, ska det heta stuva, finns det ingen här som vet ?

Usch, va jag börjar gruva, känn här vad jag är het...

Jag tror då minst jag svimmar, om längre jag får stå,

tyst ungar vad ni stimmar, ställ upp er två och två.

Och nu öppnas dörren, Luciatåget går,

så vacker är Lucia, med långt och rågblont hår.

Men ingen i publiken, kan ana spänningen,

i varje tärnehjärta, bak Luciaklänningen.

När stilla de framskrider, till samma gamla sång,

som mamma sjöng, när hon också tärna var en gång.

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva,

och sist i tåget skymtar man, en tomtes röda luva.

I boken där jag skrivit den här texten, har jag ritat ett Luciatåg, synd

att jag inte vet hur jag skulle kunna sätta in den här. men ni kan nog i er

fantasi tänka er hur Luciatåget jag skrivit om ser ut, av beskrivningen.

Hoppas att ni känner igen er, från barndomens spännande Luciatåg,

och att ni också minns tragglet med den konstiga texten. Jag önskar er en

trevlig fortsättning på denna Lucia dag. Med äkta och ingen konstgjord

glädje, som det tyvärr finns aldeles för mycket av i vår tid.   Kram, Sonja!