I dag vill jag skriva några barndomsminnen, Jag börjar med en dikt som jag har kallat för...

MINNESFRAGMENT

Mattias - dagen med sitt blida skägg,

gav bollspelsstart, bakom "fyrans vägg"

(husen där vi bodde, var numrerade vi bodde på femman)

Farbror Grönlund kom då, och tjärade uthus taken.

Cykeln togs fram, och det blev dags för tunnbröd baken.

Snart blev det barnkalas, i syrenbersån,

med kan du vissla Johanna, från vevgramofon.

Sen Midsommarfest, med tomtebrus

bön om änglar som skydd, onkring vårt hus.

Kurragömma, brännboll och hartsfiol,

samma lekar i år som i fjol.                       

Teater på vindar, i vedbod och sjul

alltid så hade vi barn lika kul.

Bussen körs med gengas, vi sjöng om Lili Marlen

riksmarschen, gick vi som en hyllning till armén.

Svarta gardiner, krigstid och höst,

Hitler skrek i radion, kvällsbön till tröst.

Men höst blev till vår, och krigstid till fred,

ett underbart minne att sluta dikten med.

Jag fortsätter med ...

SÖNDAGSSKOLAN

Vi sjöng, ett litet fattigt barn, och om lilla svarta Sara,

och varje gång till Afrika, en slant vi skulle spara.

Och negerdockan bockade, så mycke och så glatt,

men om hon fick en femöring, det var så konstigt att

då bockade hon mycke, så mycke som det gick.

Men hon bocka mycke mindre om hon tio öre fick.

Hon kan ju inte räkna, var slutsatsen vi drog,

och efter denna upptäckt, fick fem öre vara nog !

Och så här i Påsktiden, ska jag berätta om ett s.k tittägg, som jag fick från en morbror som bodde i Amerika.

TITTÄGGET

Det vackra tittägget, kom från Amerika

det var i vit och rosa, sockerkristyr,

Mamma ställde det, på byrån i rummet

och dit mina steg, jag allt oftare styr.

Man kunde se, genom glaset,

som satt i äggets ena ände

ett vackert landskaps motiv.

Det hade en doft av Amerika

från ett annat och rikare liv !

Gottsugen flickunge, tog då och då

allt oftare vägen förbi.

Tog sej en slick varje gång, och så...

resultatet till slut, bara ett kunde bli,

I tusen bitar, nu tittägget låg,

och jag med förfäran, på förödelsen såg !!

Jag hade väntat mej ovett av mamma, men hon tog bara den lilla sopen, som hörde ihop med en liten

silver sopspade, och sopade upp alla smulorna på den, och slängde detta i soporna.

Sötsmaken satt länge kvar, som skamkänslor i min tunga...

OM DET VORE I DAG

Om det vore i dag som Du gick på vår jord,

skulle vi då din Gudom förstå.?

Eller skulle vi tvivla, begabba och slå...

precis som dom gjorde Dej då ?

Om det vore i dag, som Du gick här omkring,

gjorde under och synder förlät.

Skulle vi lika likgiltigt, bara se på...

tills vi stod där, vid korset och grät ?

Om det vore i dag, o min Herre förlåt !

är jag rädd att vi tvivlat som dom...

Än i dag hörs Din röst, men vi lyssnar förstrött

till Ditt kärleksfullt, manande KOM !

Med denna sista lilla dikt, vill jag mana oss alla att ta vara på den tid vi har, vi vet inte hur länge

vår liv varar. Vi vill väl alla få komma till himmelens glädje, när vår tid är förbi. Bara en bön bort,

säger Jesus, den som lever och tror på mej skall aldrig nånsin dö!  Sök dej gärna till någon frikyrka,

om du vill veta mera, för att förstå. Välkommen till Missionskyrkan, som är mitt andliga hem. Sonja.

Vill som vanligt hälsa er välkommen till min lördags blogg, som ni ser kommer det att handla om när

vintern får ge sig för våren, även om det inte sker utan kamp. Jag brukar alltid följa med denna is-

dramatik som är olika år från år. Jag ångrar nu att jag inte har sparat detta ,som jag oftast har

skrivit ner i någon kladd bok, så jag nu kunnat se nu hur det såg ut för tio år sedan t. ex.

Det skulle faktiskt varit roligt. Men ofta har jag väl nämt lite om det på bloggen, men inte tänkt

på att spara det. Vi bor ju aldeles vid älven, så det går inte att undvika att se och ibland till och

med höra  skådespelet.

      Nu i tisdags den 1/4 var det endast en liten rännil som lyste blå, mellan isflaken och jag råkade

titta ut genom köksfönstret, ock ser då ett par sjöfåglar stå på iskanten närmast vattenspegeln dom

såg på varandra gång på gång, och sedan ut över isen, som om dom undrade om dom verkligen var

ute på rätt tid, där deras blivande ungar skulle ha sin uppväxt. Den kortare av dom, alltså hannen såg

upp till sin partner honan och han såg ut att skaka på huvudet, men hon tittade lungt ut över snön

och nickade gång på gång, men jag trodde också att dom var för tidigt ute. men jag kom ihåg att jag

sparat ett urklipp, som handlade om "Naturens egna meteorologer". Där det stod, Fåglarna har en bevi-

sad förmåga att känna av förändringar i lufttrycket, när det t. ex. är lämpligt för långflygning eller inte.

Speciellt sjöfåglar har denna förmåga. Så dom visste nog vad dom gjorde, dom som stod där på iskanten

nere på älven hos oss. Dom kom kanske en dag för tidigt, men den kunde dom ju använda att hitta ett bo.

      Torsdag den 3/4, nu på eftermiddagen flyter älven fritt, efter en våldsam kamp, mot alla ismassor

som trängde sig på utefter älvsfåran, med dunder och brak, och våldsamma smällar, berättade min man

som var ute på tomten och jobbade, så blev ismassorna förflyttade lite längre ned utefter älven, där den

smalnade av och isen blev liggande nån dag tlll. Så visst var fågelparet vi såg på iskanten ute i rätt tid ändå.

Ja skaparen har inte gjort några misstag, varken med fåglarna eller allt annat i naturen. Ja det skulle ju

kunna vara vi människor som kunde vara misstaget, men vi är ju skapade till hans avbild, och vi har blivit

lovade ett evigt liv, om vi tror på Jesus, som har dött för oss. Och nu går ju snart in i den så kallade stilla

veckan, så jag kanske kan avsluta dagens bloggning, just med dikten som är inledningen i min lilla dikt-

samling som heter PÅSK.

STILLA VECKAN

Stilla veckan, en tid för oss,

att stanna upp, en stund.

Begrunda, förundras,

försöka förstå...
Guds tid för oss,

till oss, till alla...

Stilla veckan, när 

Guds kärlek segrar !

Stilla veckan, när livet

övervinner döden !

Stilla veckan, läkedom

för stessade själar,

i vår tid...

Då slutar jag för i dag med önskan om en trevlig helg, så här helgen före den stora dramatiken börjar,

ja Ni förstår att jag menar, Påskens stora dramatiska händelser, som ledde till Jesu död, som blev till

evigt liv för oss alla som tror på Bibelns budskap. Vilket glädjebud för oss... Tack Jesus Kristus !!

Välkommen åter nästa vecka som kommer att innehålla dikter om Påsken.  Allt gott önskar Sonja !

Hej, och hjärtligt välkommen till en stund med mej, då jag vill skriva lite dikter om den försvinnande

vintertiden, som vi väl inte precis saknar, då vi börjar ana vår. Jag kommer att använda mina dikter

en del har jag använt förr, och en del är nya. Det ser ju oftast lite olika ut varje vår, det märker jag

när jag ser på mina Valborgsmässodikter, eller sånger kanske jag borde säga eftersom jag då brukar

skriva dom för att sjungas på melodien" Vår vindar friska"... Då brukar jag erbjuda den som vill att 

dra ut texten.  Nu till de dikter som jag tycker kan passa i dag.

Våren finns i korta ögonblick,

som flyende toner i vinden,

som en aning, en känsla en dröm.

För ännu fäller himmlen frusna tårar,

över redan svunna vårar...

Men jag hörde i går kväll på väderleks raporten, att på söndag ska det komma rikligt med snö igen...

Vi som nyss fick en tre, fyra, decimeter.

Ja, motvilligt,

drar sig vintern undan,

i vårens klara morgonljus.

Långsamt  bortdunstande...

Plötsligt glittrande,

spelar solen ett spratt,

jagar förgängelsen

på flykten...

Ännu tvekar våren, i morgon kylan

men flyttfågel sträcken,

målar sina plogar, i full visshet.

Bevingade jubelkörer,

fyller tomrummet, i morgonljuset.

Tänder längtans brand i hjärtats

vindpinade hus.

Men livet återvänder,

vitmössade videbarn

föds fram,

ur vårens moderssköte.

Nu smälter det frusna

och marken bereds för liv igen,

som Jesus gick från död till liv

så vänder ljuset åter,

som Gud i skapelsens morgon

en gång bestämt.

Även om våren tvekar ibland

följer årstiders växlingar jämt,

efter Guds uppgjorda plan.

Naturen följer Herrens bud,

skapelsens ordning vilar i Gud.

Nu smälter det frusna,

så att man även här,

i Skellefteälven kan se

ett porlande vatten igen...

fast det mesta är täckt av isen än.

Så vet vi att vintern, får ge sig till slut.

för solens värmande strålar,

som lockar fram nya vårar.

Nu är ni väl nästan less på alla vårdikter, som smälter det frusna. Men detta blir nog allt för i år.

Nästa vecka börjar vi ju närma oss påsken, så då blir det väl detta tema som gäller.

Allt gott till Er önskar, Sonja !

Välkommen kära vänner till ett nytt möte på min blogg, som också i dag heter "Ord om tystnad," ja

egentligen är ju orden på bloggen alltid tysta, men kan ju handla om helt andra saker. Hoppas att ni

kan känna en viss skillnad. Jag fick ju iden´ när jag såg en artikel i en Kristen tidning, där det före -

slogs "FASTA FÖR PRATGLADA" och detta känns för mig,som ett sätt...   Jag börjar med dikten...

ORDBRUKARE

Jag är en ordbrukare, rätt och slätt,

som snuddat vid missbruk ibland,

Att vara "ordnarkoman" är inte lätt

när man längtar så... efter tystnad ibland.

Vill dämpa , läpparnas ordrika fraddga,

och tygla tankarnas ordfantasi.

Vill sätta ett tystnadens sigill, på min mun

en längtan att nästan va´stum..

SVÅRFÅNGAD TYSTNAD

Tanken på tystnad, har blivit för mej

som en fågel, på flygande vingar.

Jag ville den fånga, ta in den i mej

men kanske då, blev jag själv fången.

Tystnadens tanke, som hägrande visar sin blld,

en Ängel ? Ett spöke !!  Eller vadå ??

Tystnadens bild kan vara svår, att förstå

men kanske, kanske ändå, skall jag en dag,

denna stillheten nå ! ?

DÅ fick jag hetl plötsligt lyckligtvis, erbjudandet att vara med på en helg Retreat.

RETREAT

Här samlas vi många, att vila från ord,

vila från ordbrus och samtal.

Meditera i tystnad, och läsa ett ord.

ut att vandra på okända stigar.

Träffar nån annan, som ger mej en blick

blickar som sa mer än ord.

Ordlösa samtal, munnen är stum,

kroppsspråket, talar rätt väl.

Här finns det vila, här får hjärtat ro

här får man djupdimention, i sin tro...

RETREAT BÖN

Tystnaden omsluter, på alla sidor.

Får mej att djupl andas in,

tystnadens fullhet...

Syresätter blodet, fullt ut

fyller utan ord, mina behov.

Släcker min längtan, min törst

efter stillhet och djup ...

Här i tystnaden, finns Gud !

VILO KÄLLA

Tystnaden...

är en ordfri källa, lätt att helt försjunka i.

Ur dess tysta strömm, tycks löften välla,

löften om en utopi, toner till en synfoni.

Drick av källans friska vatten,

ta i den, ett renings bad.

Tills din vila på nytt föder,

längtan efter en ordkaskad !1

Men nu får det vara nog med ord från mej för i dag, en god och trevlig helg, önskar jag er alla,

med kära hälsningar från mej, Sonja!

Välkommen till en stund med mej på bloggen, vi är ju nu inne i fastetiden och jag har läst en artikel,

om fastan som hette "Fasta för pratglada" och jag kände igen mig i detta. Där stod också "Tystnaden

kan leda till fördjupning". Och då kom jag ihåg mina med bläck eller med blyerts nedskrivna dikter som

just handlar om att vara i tystnad, som jag sällan använder, här på bloggen, men nu passar det väl bra?

TYSTNAD

Herre,

lär mej tystnadens svåra konst,

lär mig att lyssna, istället för att tala.

Låt mig bli stumm, av förundran en stunn

låt mej få forma i ljudlösa ord, mina tankar.

Gå in i Din tankevärld, fjärran ifrån

fjärran men nära ändå.

Herre !

omslut mig med Din talande tystnad,

med Din omsorgs varmaste mantel.

Uppfyll  mig med din djupaste frid,

som värmer på djupet, mitt hjärta.

Kom mej så nära som bara Du kan,

Du som går med hela vägen...

Tystnaden, kan vara tung att bära,

om man måste bära den.

Tystnaden, kan vara ljuvlig att möta,

när man längtar att vara i den.

Bort ifrån ordbrusets, surrande värld

in i tystnadens, mjukhet, som lindad

i bomull, tänker jag mej.

Omsluten av tystnadens, stillhet...

Låt mig få upptäcka tystnadens

ordrikedom,

låt mej få vila, i tystnadens rike.

Vila min tanke, mitt huvud,

vila, min ande och själ.

Få upptäcka vem jag egentligen är,

hitta min indentitet.

Jag ville, jag kunde få vara lagom,

Tyst... fast  inte helt stum.

Att jag kunde ordlös, bara lyssna,

fast folk kanske skulle, bedöma mej dum ?

Men det skulle kanske, göra mej fri,

från ordrikedoms floden.

Att få vara lagom, fattig på orden,

min Gud det vore mej nog !

Med detta tror jag att det får vara nog med "Tystnadsdikter" för i dag, men jag kommer nog till-

baka nästa gång med samma tema, innan det börjar vara tid för att gå in på Påskens tema.

Jag önsker er en trevlig helg, och välkommen till oss i Missionskyrkan den rosa kyrkan vid Max.

Hälsningar från Sonja !

Välkommen till en bloggstund där jag inte kan låtabli att använda vädret som tema, det ser ju

riktigt vackert ut, så här genom fönsterrutan. Men när min man hade varit ute och tagit sin

dagliga promenad, så fick jag veta att det var jobbigt att gå i blåsten. Så då fick jag lust att

skriva lite naturdikter i stället.  Jag börjar med  dikten...

VINDEN SPELAR

Hör, hur nordvästan vinden drar..

med stråken sin,

på klalfrusna grenar, han drar melodin.

nog har han en vissen fiol,

jag ryser och tänker,

hur länge varade vintern i fjol.

Men nu, tittar piggögda solstrålar in,

genom österfönstret i stugan min.

Det lättar mitt sinne,

jag tänker minsann !

En vindpinad Marsdag,

är förunderligt grann...

(Genom fönster rutan).

VÅRTID

Du finns där i korta ögonblick

som flyende toner i vinden,

en känsla, en aning en dröm.

Men ännu fäller himlen

frusna tårar,

över redan svunna vårar ...

VEM HAR SETT VINDEN ?

Som vinden

sakta rör vid min kind,

så rör Du Gud vid mitt hjärta.

Stilla, varsamt, svalkande

kan inte se Dej, men vet

som jag också vet vinden...

Som suset i trädens kronor,

hör jag Din röst,

känner Din närhet.

Kan inte se Dej, men vet

liksom trädet vet vinden...

Som stormen,

får träden att böja

sina kronor mot marken,

så vill jag böja mej för dej.

Känner Din styrka,

vet att Du finns, som vinden...

Som stormen

får havet att brusa,

så skall sångerna brusa en gång.

Då skall vi jublande, se ditt ansikte

som vi nu kan se havet,

men ännu aldrig sett vinden...

BÖNESUCK

Inte ens en vind, så svag, så svag

som från en fladdrande fjäril,

en sommardag.Behövs för att

sända vår bön till Gud,

han hör de svagaste böneljud.

En bedjande suck blott, ifrån vår jord,

sänder mot himlen, bevingade ord.

Bönens mål, Guds kärlek var

i kärlek ger han oss, sitt svar.

Kanhända vi inte ens förstår,

när vi bönesvaret får.

Men Gud har, på sitt suveräna sätt

kunnat vända allting rätt.

Så vill jag avsluta mitt  "vindomsusade"  bloggande, för i dag, tack för att Ni ville titta in till mej,

välkommen åter önskar Sonja !

P.S kanske att jag skulle förklara min plötsliga bortavaro, ett par veckor. Jo jag fick reumatiska

besvär i min ena hand, som behövde behandling och vila. men nu är jag igång igen,som ni ser. D.S

Ja vad kan man annat göra, än att snacka om  SOTJI när man som svensk kan tycka att det har gått

OS-annolikt bra för oss det lilla" blåbäret" i norr, med sina få förmågor, men som klarat sig rätt bra ! ?

Klart att det tar en hel del tid också för oss , att följa me man vill ju se hur det går för de Svenske

och nog måste man väl säja att det har gått oväntat bra. Man måste väl medge att det varit på andras fall

och att de våra fått stå, ja inte allihop förståss, Helmner föll ju med dunder och brak, och det kunde ju gått

riktigt illa, när Ryssen därefter med sina skidor honom grilla. Men där fick en tröttkörd Jönsson sin chans

han förstod plötsligt, att chans till medalj ännu fanns, Han tog sig i mål på trötta ben, och föll som en slagen

hjälte över mållinjen, helt livlös verkade han när hans oroliga tjej kom fram, och försökte väcka honom till

liv, 20 sekunder efter tvåan som också var en svensk kille nämligenTeodor Pettersson, som sa att för hans

del var detta den bästa dagen i hans liv på skidor, tänk att få silver i ett OS !  Norrans reporter beskriver

detta som tidernas galnaste OS-sprintfinal ! Och lyckliga var dom förstås när dom sedan fick stiga upp på

prispallen och få en silver resp. brons medalj om halsen.

Sen nästa par svenska som är lyckliga över sina OS-medaljer, Johan Olsson trotsade en revbensskada och en

alltför kort uppladdning, för att få möjlighet att tävla i OS, och sin vana trogen så gav han inte upp i förtid,

och lyckades också ta en silvermedalj. Daniel Rikardsson som var den andre svensken, skadades svårt i som-

mras i samband med en trafikolycka, kämpade sig tillbaka, och kunde ta en bronchmedalj, båda fick sin belö-

ning efter en mödosam väg mot OS. Det var den välkände Dario Colonga som tog  Guldet, vilken ingen av dom

båda Svenskarna hade kännt sig beredda att strida om, dom har gjort otroligt stora bedrifter ändå. Roger Lind-

ström OS-kommentator i Norran skriver att han gärna skulle se dessa båda som vinnare av bragdguldet 2014 .

      Så drog det ihop till stafett tävling, på lördag för damerna tävlade Ida Ingemarsdotter, Emma Wiken, Anna

Haag, och förstås Charlotte Kalla, som stod för en bragdartad upphämtning i lördagens stafett, hon hämtade då

upp 25 sekunder och spurtade förbi både Finnland och Tyskland på sista delen av upploppet. Fantastiskt det skall

bara inte gå, påstod experterna, men det gick ! OS- Guld för Sveriges damer !  Grattis !!

      Så var det dags för herrarnar OS-stafett på söndag, i truppen ingick Lars Nelson, Daniel Rikardsson, Johan Olsson och Markus Helmner, som förstås var fylld av revanslust efter fallet i första loppet. Deras lopp gick som

på räls, i förväg hade vi skojat om att Helmer skulle få Svenska flaggan av Södergren, som ju också bar Fanan

på stadion vid OS-invigningen. Och så blev det också i mål, Helmner tittade sig bakåt men kunde inte se till

någon konkurent bakom sig så långt ögat nådde, och tog med ett stort leende emot den svenska flaggan. När

Helmner gick i mål, blev det 39 sekunder till den nästa man kom då var det Ryssland som gick i mål för silvret.

Det blev en riktig Svensk guldyra, både lördag och söndag. Då dom 4 damerna och dom 4 herrarna fick motta

sina Guldmedaljer om halsen. Men nog har det varit för Sverige lite "turliga tider" när andra råkat ramlat på

sina skidor, just då nån svensk behövt det som mest, men det behövs ju oftast tur till, för att bli bäst. Jag

glömmde ju nämna något om sprint stafetten, där det kom att handla mycket om en riktigt vassa spurtare den

20 åriga halvdoldisen Stina Nilsson, hon gick ut på sprintstaffetens sista sträcka, nu nästan 4 sekunder efter

den kända tyskan Herrman, men då satte svenskan in bronsstöten, och jag tänkte bara" OS- bronch" för varje

stavtag jag tog. På så sätt lyckades den unga Svenskan ge oss en medalj även i sprintstafetten. Bra gjort !

      Vi har ju också hafl ett bra flyt då det gäller Curlingen, särskilt på damsidan där ju laget Sigfridsson är ett

helt Skellefteå lag, men när dom mötte Kanada, så gav dom  upp efter åtta omgångar, vid underläget 3 -9.

Men dom besegrade ju Ryskorna sist, och så den spännande sista matchen mot Schwets,som Svenskorna vann

efter en millimeter mätt match. Så nu har dom coola tjejerna säkrat OS-silvert, och det är väl inte illa ?

Herrarna ligger ett snäpp längre ner, synd nog dom spelade så bra i början, få se hur det skall  gå för dom att

komma igen. Guldet har dom väl missat men chansen till medalj finns ju än.

      Ishockykillarna har ju också varit stabila, och bra, men i morgon möter dom ju det farliga laget Kannada,

och då får vi nog också både  hålla tummarna, och be som jag ofta gör, och jag har märkt att Herren hör! 

Nog vore det fantastiskt om dom kunde få vinna!  Aropå vinna, så har man ju undrat, vart Norge har tagit

vägen ?  Men nu verkar dom ju vara på gång igen, tre Norskor tog ju hem hela medaljskörden på 3 milen nu.

Och Kalla som är vår enda hopp i sådana långa lopp, var förkyld i dag, men startade ändå, och kom in som

nr. 31 bästa svenska var Emma Virten som  blev åtta. Bra gjort av henne i ett så långt lopp.

Ja, här har ni som inte följt med i OS-kampen så mycket, några ljusglimtar från Svensk läget. Men det är

ju ett par dagar ännu kvar, på det OS, där vi har flera medaljer än vi nånsinn haft förut, och det är ju kul!

      SÅ det kan ju bli en trevlig sportsöndag inte bara för OS. Utan när är det ju söndag och Gudstjänster

på många håll, i vårt avlånga land, har vi också möjlighet till ett möte med honom som skapat alla  män-

niskor med våra olika gåvor och möjligheter. Och som ger oss genom tron på Jesus Kristus, ett evigt liv !

En  skatt att verkligen söka för att finna och vinna.  Så  önskar er en fin och trevlig helg, Sonja 1

God morgon vill jag önska till Er alla som tar en till på min blogg i dag ! Kanske var ni med förra veckan

då jag skrev om Elisabeth Bäckström som var så glad över att hon fått ett Nya Testamente, gm. ett par

Gieoniter som besökte deras skolklass, det gläder mej eftersom jag och min man Harry är aktiva i den

Gideonit grupp som finns här i vår stad Skellefteå. Tyvärr är det inte så lätt för oss att få komm in i och

dela ut testamenten i skolorna här. Synd eftersom detta kan bli till stor hjälp och tröst för många, som vi

kan förstå, bl.a. av Elisabets berättelse.

       Hon fick ju sin möjlighet att prya. som diakon i en kyrka, Där hon konstaterar att det var hennes livs-

beslut att ta till sig Guds ord som, som ledde hennes liv in på en ny riktning i tillvaron, när det sen blev

dags att söka till gymnasiet, kom hon till sin glädje in på ett musikgymnasium i Stockholm. Där kom hon i

kontakt med andra kristna ungdommar, i några olika grupper. Och den ensamhet som hon upplevt förut

var helt borta. När hon nu förstod att hon skulle kunna bli Präst blev detta hennes mål. Hon studerade då

teologi i Kapstaden, Sydafrika, och i Uppsala under sex år och prästvigdes i juni 2007.

       Vägen fram till nu har inte alltid varit lätt, hon har på många olika sätt fått brottas med sin uppväxts.

Under sin utbildnings tid präst plaserades hon i sin hemmiljö, i Väddö. Det var inte vad jag önskat mig, men  

det var nyttigt. Det blev en tid av bearbetning för min egen del.

        Efter en tids arbete i Hjo. Läste hon om en ledig komminister tjänst i Gräsmarks församling, där hon nu arbetar sedan 2011. PÅ Pappas sida härstammar släkten från Gräsmark, ända från de första finska invandrar-

nasom kom på 1600 talet för att bryta skog. Det var inte okompliserat att bestämma sig för att söka tjänsten

här, men jag valde att göra det. Jag har försonats med min uppväxt. den kunskap jag numera har om pappas

uppväxtmiljö, har  gett mig större förståelse för hur min upp växt var.

        Hon avslutar med att säga, Jag är väldigt tacksam, att jag fick den här chansen i mitt liv. Utvecklingen

av hur våra liv skall bli kan ibland avgöras av "millimetrar" små, små stunder som blir livsförvandlande. Det

lilla Nya testamentet hade en avgörande betydelse för mej och ledde mej in i en Gudsrelation. I  dag är tack-

samheten för Gideoniternas besök i skolan ett mycket kärt och dominerande minne från uppväxten på Väddö.

       "GE INTE UPP" är den uppmaning som hon vill ge till oss som arbetar men bibelspridnings arbetet i vår tid.

Fortsätt snälla ni ! Skriver hon, det är så  många människor som behöver möta er och få ett Nya testamente.

         Ja det var berättelsen om hur ett litet Gideonit testamente, kan få bli till hjälp och trygghet, för en ung 

och osäker liten människa, som med Guds hjälp fick ett helt förändrat och ljusare och tryggare liv.

         Så slutar jag för i dag, och går över till en just nu spännande kamp på O S-arenan även om den inte är

livsavgörande så är det ju fantastiskt roligt att det går så bra för svenskarna också i dag, med skidorna på

fötterna. Men än är  det ju inte klart, så jag säger tack för i dag, för att kolla Kallas lopp. Ja!! Hurra !! Vilket

lopp Kalla gjorde, ja inte hon ensam förstås men om hon inte varit så stark som hon är just nu ,hade vi nog

kunnat bli trea som bäst. Men nu äntligen blev det ett guld, ja fyra guld blir det ju nu förstås Tack gode Gud

säjer jag, som ju inte kunde låtabli att be att Kalla skulle få kraft att klara, guldloppet. Osh så blev det ju.

Halleluja !    Ha en trevlig fortsättning på helgen, gärna i någon kyrka i er närhet, t.ex i Missionskyrkan,

den rosa kyrkan nedanför Max, där vi den senaste tiden fått ta emot flera nya medlemmar, vilket vi gläder

oss åt.  Nu på söndag är det årsmötesdag, och vår lilla senior sång kör skall sjunga. Allt gott önskar Sonja