Kom, följ med mej en stund, jag ett trettitals barn,

drick en klunk, ur minnenas skopa.

Minnena flyga omkring oss som flarn,

jag har några samlat tillhopa.

Kom sitt här intill mig, på våran bro,

jag har en gemenskapens tröja,

där rymmer jag också dej kan jag tro.

Blir vi många så  kan jag den töja.

Vj har delat glädje, vi delade gråt,

vi trettitals barn, i början av livet.

Nu ska vi titta en stund ditåt,

går Du med mej?

Det tar jag för givet...

HADD DU ?

Hadd Du å, ludden och skidpjäxen,

som jämt va för stor, dom var köpt i växten. 

Å dom var utnött, innan dom var lagom.

Åkt Ni sparkstöttinga, å träskiden,

Me ba´fotögla, på den tiden.

Å aldrig satt skipjäxen stadit i dem.

Skotta NI isbana eran själv på isen?

Å spänt fast skriskon, kring tån å vristen?

och så , efter några skär, föll dem lös igen.

Fick Ni då kråkhacka, å nageltjälle´n,

Å snortjickren, tvätte bort om kvällen ?

SPISVÄRME

Kalla barnafötter, värmdes om kvällen,

på vedspisens nerfällda lucka.

Där fick man lägga sina fötter, på ett vedträ

för stickande upptining, för liv i tårna igen.

Yllestrumporna på tork,  på en lina ovanför

släppte sina snökokor, fräsande nerpå

dom glödheta spiselringarna.

Fast det var länge sen, värmer minnet än.