Innan jag börjar skriva om vinterdikter, vill jag tacka för uppmuntrande ord.

Det kan behövas för självförteoendet.

Hej och välkommen till en ny vinterdikts dag, skönt att kunna sitta inne

i stugvärmen och skriva om att vintern slår köldrekord, men då detta hände

var kylan en del av den fantastiska upplevelsen. Kanske att jag också skall

förklara varför jag var ute mitt i natten, det hör annars inte till vanlig-heterna, jo det var vår hund som ville ut, och då måste man ju gå genast...

VINTERTRÄD

Mitt i natten, mitt i snön

stod jag plötsligt under ett

sidensvans-blommande träd.

En björk,  fylld av svirrande,

surrande, sommarljud

som av tusentals hungriga jättebin.

Himmelen stjärnbeströdd ovanför.

Innesluten i den fantastiska upplevelsen,

stod jag där förundrad, lycklig...

Kontrasten, sommarljud/vinterkyla

uppfyllde mej...

Så med ens...

lyfte blomsterprakten och försvann....

Som en stormvind

ljöd hundratals vingars ljud.

Så, tystnad...

Mitt ansikte mot skyn,

violett morgonljus.

I mitt sinne, förnimmelse av vår,

fast vintern slår köldrekord.

-34gr. Celcius

Jag har försökt beskriva för er, ett av mitt livs mest fantastiska ögonblick,

en naturupplevelse, som jag inte tror är så många förunnat och som jag är

mycket tacksam över att fått vara med om. Hoppas ni kan ana något av

upplevelsen! 

Välkommen igen, om ett par dagar, önskar Sonja.