Hej kära vänner, roligt att mötas igen och tack för positiva komentarer,

härligt att förstå, att det finns levande människor bakom siffrorna på

bloggen. i dag  är det ju sista kristna dikten, för denna gång. Jag kan tro att många tycker det är mest kristet jag skrivit, men ni vet ju, vad hjärtat är fyllt av det talar munnen. Men nästa vecka har jag tänkt fundera lite om-

kring detta med jämlikhet, kan det vara nåt´tro ? ?  Nu till dagens dikt.

LIVET

Livet är en skimrande droppe, en pärla.

Glittrar i glädje, mognar i sorg

grumlas och fläckas, på frestarens torg

Livet en droppe, att älska och vårda

med kärlekens ögon, skön att beskåda.

Skör är vår enda, droppe av tid.

När livsdroppen brister, skall människan dö

då uppenbaras, vårt evighets frö.

Evighetsgåvan, Gud gav till vårt liv

med hisnande framtids perspektiv...