Hej alla glada, och välkommen till mina tankar omkring släkten i dag, ni ska

nog känna igen er tror jag.  Vi har ju ett barnbarnsbarn lille Gabriel, nu ca: 2 veckor,och för 10 mån. sedan kom lilla Alina vårt första barnbarnsbarn. Så det gör ju att man längtar ännu mera att få ställa till med släktträff. men denna dikt hade jag skrivit före dessa små älskade barn hade kommit. Nu till...

SLÄKTTRÄFFEN

Jag ville så gärna bjuda in släkten

och göra ett släktträffs-kalas.

Men jag vet inte riktigt, hur det har blivit

när, var och hur, den tiden skall tas?

När det passar den ena, kan inta den andra

och när det passar dom, kan inte vi.

Vi ändrar och flyttar och byter och pusslar

och undrar så ,när det ska bli ?

Det bästa är sommarn, när vi har semester

då har ju alla fått mera tid,

fast då har ju resandet vårt ,tagit vid.

Då ska vi till Kreta Tailand och Cypern

Indien Kina eller Nepal.

Inte är Skellefteå stad då nåt val.

Men kanske till hösten, att det ska passa

det är ju också en härlig tid.

Men då är det skörden, för saften och sylten

hjortron och blåbär och lingontid.

Men jag hade ju bara, tänkt bjuda för helgen

så vi kunde träffas och pratas vid.

Men som pensionär har jag förstås, mera tid.

Så kommer ju vintern, då är det mer långsamt

då kunde det ju faktiskt bli.

Fast då är det risk, för snöfall och halka

så vi kan väl vänta ett litet tag.

Vi kanske kan träffas, nån vårvinterdag

eller till våren... till sommarn... till hösten...

Undrar när träffen, nån gång ska bli av ?

Kanske först när, nån av oss läggs i grav.

Men det var faktiskt, en gladare fest

jag hade tänkt mej, med släkten som gäst.

Men förra helgen, blev det dock en träff inte här, men mera mitt emellan

för dom flesta, så då var vi där och fick träffas, och festa !

Apropå att vilja, ha släktträff m.m.s så går det ju bra medan man är

något sånär frisk, och jag tror också att det är nyttigt att s.a.s vilja...

HÄNGA MED

Jag vet att jag borde, börja trappa ner

nu när jag är pensionär.

Men almanacksbladen, fylls fler och fler

tills inga lediga dagar jag ser.

Så fort virvlar tiden och dagen och åren

av gammal vana man följer i spåren.

För man vill ju hinna och man vill ju veta

och man vill ju helst hänga me´,

så länge som man kan höra och se.

Men något som tillhör forntiden

måste väl vara sådana som liksom jag,

har hunnit bli mormorsmor, och min

man mormorsfar, men o, vilken glädje

det ger, när vi träffar eller ser dessa

två små, Gabriel född nu den 10 nov.

Och Alina som nu hunnit bli 10 månader.

Tänk så många det blivit av oss två,

två barn, 6 barnbarn och nu dessa två

barnbarnsbarn. Vilken rikedom!!

Tack Gode Gud, för din skapelse!

Slutar för i dag med kära hälsningar till er som tittar in till mej på bloggen,

ni gör mej glad, hoppas ni också får ut något av mitt skrivande, nästa

gång tänkte jag berätta om, mitt första möte med datakunskapen, som

minsann inte var så lysande. Ha det bra, till dess önskar Sonja.