Nu lämnar vi Kvinotankarna där hän, (tack för kommentarer i ämnet) och går vidare till mina dikter i boken som jag kallar Vinterland, visst är det skönt att vi också har fått ett vackert vitt vinterväder, fast det är ju oroväckande varmt just nu, i går första advent, regnade det ordentligt här, men i dag är det lite kallare, så vi får förhoppningsvis behålla snön ett tag till, helst över julen hoppas man ju, men nu är det bara den första dagen i december så vi

får hålla tummarna.   Jag börjar med en dikt som jag har kallat för...

VINTERGATAN  (En gammal legend)

Vit ligger vinterkvällen, som en brud i bröllopsskrud.

Stjärnorna på himlapällen, minner om ett kärleksbud.

Ser vintergatans stjärnebro, som Sulamit och Sulamo,

byggde ifrån var sin strann´ för att kunna nå varann.

Gud i höjden ser dom båda, ler åt änglarnas förskräkta fråga

undrar hur dom tordes, vad som i kärlek nu gjordes?

Men Herren Gud han log och sa, jag tycker att dom gör det bra,

dom älskar ju varandra, och kärlek vill jag aldrig klandra.

MÖRKER OCH LJUS

Mörkret står tätt omkring husen,

i adventsstaken brinner ljusen.

Barnens ögon speglar lågans glans,

glittrar som inga bekymmer fanns.

Varmt är i stugan, men ute är kallt.

Tack Herre, att Du finns överallt.

Tack att Du finns, där utanför

där många vilsna sin vandring gör.

Söker och söker, men vet inte vem

tack Jesus att Du hittar vägen till dem.

Tänd Du deras ögon, svarta och tomma

tack att dom får till din värme komma.

Nu slutar jag för i dag, vi har ju hela månaden på oss att fundera på vinter-

tiden, nästa gång tror jag att det blir några barndomsminnen omkring det

temat, välkommen då önskar Sonja.